• 2016-02-29, 14:00
  • 44
När livet känns hopplöst och svårt

Från PMS eller hormoner?  Ja, det kan faktiskt det.

Hösten 2014 slog huvudvärken från helvetet till, jag trodde på riktigt att nu dör jag. Hjärnblödning, tumör, cancer eller alldeles för högt blodtryck? Fick panik av den svåra huvudvärken som jag dock kände igen men den hade aldrig varit så stark som den gången. Har alltid varit känslig för hormoner, det visste jag men varje gång den veckan i månaden kan det väl ändå inte vara PMS? Jag har alltid trott att jag är en superwoman som flyger fram, klarar allt och blir inte påverkad av varken hormoner eller årstider.

Så fel jag har haft.

Läste, googlade, försökte hitta svar. Är den typen av hypokondriker så jag åker sällan in om jag känner något, hatar allt vad sjukhus heter och för mig har det alltid varit ett hot, dödsfall och trauma. Pappa jobbar på operation så ibland får han något sms om  ”kan detta vara farligt, måste jag söka, kan man bota själv” mm.  Crazy…

Jag har sedan hösten 2014 försöka bena ut, ta hjälp och gjort en resa som jag idag är väldigt glad över att det ändå hänt. Kan pms/pmds ställa till livet så mycket har jag tänkt? Det enda leder till det andra men vilket är vad?

Om vi börjar med huvudvärken. Har alltid trott det är spänningshuvudvärk, men det har nog faktiskt varit migrän. Dyker oftast upp i samband med hormoner. Ändå lika oförberett.

Räddningen har varit Sumatriptan. Bilden längst upp (Magnesium har jag haft länge och sprayar tex vid tinningarna, hjälper vid svår huvudvärk, kramp)  Varje månad känner jag av pms på något sätt. Antingen deppig, svår migrän som gör att jag inte tar mig ut eller ångest. Fattar inte varför jag inte sökt för migrän och förstått att testa migränmedicin. Den svåra huvudvärken ger sedan frustration över att inte kunna varken träna, göra det man planerat och mosar sönder kroppen totalt. Ribban alldeles för högt när det slår till och vägrade lyssna. Då blir förstås huvudvärken ännu värre.

Har skrivit om det ganska mycket här inne, ni har kommit med mycket tips, jag tycker träning och kost hjälper bra men inte tillräckligt. Jag kan ibland inte hantera mina känslor, blir galet arg på stackars Janne som är närmst så han får skiten, helt obefogat. Jag känner ibland en svår ”hopplöshet” tomhet, till och med ångest. Blir så sjukt arg…

Träna hjälper mig massor!

Träna hjälper mig massor!

I höstas kom det igen. Migrän, ångest, depp och arg. Sitter i en vecka sedan är jag”normal igen” Orka dom pendlingarna liksom….

Någon som känner igen?

Ringde VC igen och fick träffa världens goaste Annika som egentligen är en BVC sköterska men en utav dom som just då räddar livet på mig. :)  Vi tar blodtryck, som är perfekt, (tack gode gud) jag har också fått Attarax utskrivet (Hatar egentligen mediciner) men det är en allergimedicin som man kan ta vid ångest, har tagit den två ggr och det har hjälpt. Har den som livboj och är inga problem att ta om man nu måste, ingen beroende på den.

Sedan tipsade ni mig om PMS medicin, den har jag också testat. Flera har sagt dom blivit hjälpta. Trodde dock jag skulle hänga mig i närmsta träd och var tvungen att sluta efter en vecka. Stod inte ut en dag och har nog aldrig mått så dåligt. Där fick jag överväga vilket är värst- självklart några dagar depp i månaden än må SÅÅ dåligt med svåra biverkningar som kan sitta i tre månader.

En läkare jag träffade sa att jag ska inte äta antideppresiva för jag är inte deprimerad. Hon tyckte istället jag skulle gå till en psykiatrisjuksköterska för istället hantera svackorna när det slår till.

Denna hjälpte tyvärr inte på mig men har testat.

Denna hjälpte tyvärr inte på mig men har testat.

För ett år sedan fick jag komma till en fantastisk psykiatrisköterska på VC som har varit så bra så bra.

Vi har benat ut saker, hon har gett mig mycket råd att hantera när det slår till. Vissa människor är känsligare än andra och jag är en av dom. Jag blir väldigt påverkad när det kommer till hormoner… har alltid varit riktigt dåligt tex under mina graviditeter. Klarar inte av preventivmedel mm.  

PMS låter ganska enkelt och okomplicerat men ni som känner igen er vet vad jag pratar om. ”Det är väl ingenting”…. JO!

Man kan bli oerhört ledsen, deppig, ångest, jag kände sist en hopplöshet och tomhet. Får inget gjort, som att livet tar slut. Fast jag har allt <3

Då blir det en krock och ångesten ännu värre när den slår till den veckan. Min hjärna är inte deprimerad men någon gång i månaden, en vecka -tio dagar är för mycket för att orka hantera svackorna och dessutom konsekvenserna man skapar som ett PMS monster. Har stretat emot. TROTS att jag vet det blir bättre efter en vecka är det som om kroppen glömt av. VARJE gång.

Nu ska jag berätta för er hur jag sakta men säkert blivit vän med mina pms-svackor. Under våra samtal jag och sköterskan har vi tagit upp hur jag tänker när jag får den där ångesten. Istället för att streta emot, tänka ”TA BORT ÅNGESTEN, NEJ NEJ jag vägrar må så dåligt” så försöker jag istället bemöta den. Tillåta mig må lite sämre några dagar, nonchalera den lite och låta det rinna av mig på något sätt.

Vet ni, det funkar! Oavsett vad man har för ångest, svackor eller deppiga perioder så funkar det bättre att bemöta. ”Jag klarar det här, nu tar jag det lite lugnt några dagar istället”- varva ner.

Kanske träna lite lugnare tempo, sova ordentligt. Vara snällare mot dig själv helt enkelt, kanske inte boka upp dig för mycket. Man kan tacka nej till saker. Äta en bra kost, ta lugna sköna promenader i ljuset. Det är bättre och en fantastisk känsla när jag satt med henne idag och vi gick tillbaka, hon sa att hon märkt en så stor förändring och att jag ska berömma mig själv för den här inre resan, ja jag vet att det låter knasigt hur pms kan påverka oss men så är det.

Jag har ju alltid varit rädd för att bli sjuk, alltid varit rädd för döden, tror det har att gör med när vi förlorade vår son på förlossningen efter 1,5 timma. Allt med sjukhus är trauma och sorg. Det har vi också förstås pratat om, därför ska jag sakta men säkert försöka bemöta även detta. Åka upp till sjukhuset, gå runt i miljön (ser ni en tokig bloggerska springa runt vet ni, haha)

Men även genom att hjälpa min vän Annica har jag omedvetet bearbetat. Jag har kommit nära någon som är sjuk, som kämpar och det har även gett mig perspektiv på saker. Genom att vara med om svårighter, hantera vänner som kanske blir sjuka kommer man även närmre sitt egna inre. Hade jag inte bemött detta hade jag kanske stängt av, inte vågat lyssna men det gör jag.

En runda i solen i kallt vinterväder i fm gjorde hela min dag!

En runda i solen i kallt vinterväder i fm gjorde hela min dag!

Mitt tips till er oavsett pms eller vad det än är… om ni kanske känner igen er på något sätt är att våga bemöta ångesten. Bemöt era rädslor, idag sa min sköterskan en ganska roligt grej med just ångest. Tänk att du är en busschaufför. Varje busshållplats står det en person som är ångest. Du vill inte släppa på den, dörrarna stängs men istället blir du jagad och nästa hållplats står det en till. Och en till. Kör du utan att släppa på och bemöta ångesten kommer du få det ännu värre, det blir jobbigare att hantera om du stretar emot.

Släpp på ångesten istället och tänk att du hanterar detta bra ändå. Du vet att det går över, det är inget farligt.

Huvudvärken är mycket bättre, kommer den tar jag sumatriptan och då går det över/lindrar. Därmed blir kroppen lugnare direkt. Har sett mönstret nu, sover jag sämre blir det också värre.
Det går hantera svår pms som kan leda till både ångest och depression. Det är en fantastisk känsla att göra en inre resa, även om det beror på pms eller pmds som är en svårare form som garanterat jag har och många fler där ute. Men det är inte farligt att må lite dåligt ibland. Jag har märkt att jag är känsligare på hösten när det är mörkt helt klart. Men nu vet jag om det och man kan istället finna ett lugn i att det går över.

Hoppas ni mår bra, vilket underbart väder vi har även idag. Underbart med sol även om det låter klyschigt så gör det mycket.

Kram

Efter rundan blev det ägg, yoghurt med bär och nötter, kokos.

Efter rundan blev det ägg, yoghurt med bär och nötter, kokos.

 

 

 

 

 

 

 

 

2016-02-29 Johanna Toftby

Kommentarer

Christina 2 år sen

TESTA DETTA! Jag hamnade i klimakteriet för ett halvår sen pga att jag blev tvungen att operera bort min livmoder. Jag är snart 46 år och att inte få sova på nätterna pga svettattacker (huvudet brinner) gjorde mig fruktansvärt deprimerad. Jag försökte hitta lösningar men inga fungerade! Förrän jag testade dricka Aloe vera (inte den man köper på Pressbyrån…). 2/3 av problemen försvann. Och i dec 2015 gjorde jag en detoxliknande viktkur och efter första dagen försvann allt! Jag upptäckte att genom att detoxa och rensa tarmarna så fick jag bort ”skit” och skapade en hormonell balans i kroppen. Aloe vera rensar ju också. Det var som att vinna på lotto! Detox används ju ofta i asiatiska länder och de har inte alls samma hormonella besvär (pms, klimakteriet osv) som oss västerlänningar. Jag vill verkligen säga till dig och alla som läser detta: GÖR EN DETOX! Det kan alltså räcka med en dag med grönsaksjuicer (ej frukt) för att må bättre, så väl värt att testa.
Jag skulle bli så glad om jag kan hjälpa en enda kvinna att må bättre :)
PS Min dotter gjorde en yogaposition när hon hade pms och det funkade, också ett tips, om än tillfälligt.
Idag har jag extremt sällan besvär tack vare att jag varje lunch äter en sallad ist för matlådor med pasta/ris m.m Dessutom har jag dragit ner på socker i allmänhet.

Sandra 2 år sen

Hej. Jag äter Premalex mot min PMDS. Min sambo säger att det är som natt och dag nu när jag äter dem mot hur det var innan. Förstår att du testat och mått dåligt av dem? Jag började med låg dos (10 mg) och tar nu 20 mg per dag. Eller per kväll ska jag väl säga för jag tar alltid min på kvällen. En gång tog jag på morgonen och fy vad dåligt jag mådde. Mådde illa och var skakig och fick gå hem från jobbet. Men för mig (som inte hittat något annat som funkat tillfredsställande) så har det varit guld att ta Premalex på kvällen för att sedan ”sova mig igenom biverkningarna” och vakna upp på morgonen. Visserligen med lite lätt huvudvärk (biverkning som sitter kvar) men tusen ggr bättre än mitt humör och att man ska separera varje månad typ… ;-)

LInda 2 år sen

Känner igen mig! Tack för att du skriver om detta viktiga ämne.

Marie 2 år sen

Hej Johanna! Måste bara fråga vilken vecka i ”månaden” som du har din dipp? Jag har också samma symtom men det är inte den klassiska ”pms-veckan” innan mens utan direkt efter jag fått min mens – på väg ur. Har funderat mycket på om det har med hormonerna att göra men eftersom jag inte följer mönstret så vet jag inte riktigt…

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Det kan vara så olika och hormoner kan slå till när som helst…. vissa är sämre vid ägglossning, vissa före mens eller under tiden som mens… så olika!!

Har du det jobbigt tycker jag du ska kontakta din VC så du får prata med någon om dina problem eller också läsa andras råd och tips så kan du pröva dig fram.

Stor kram Johanna

Jenny 2 år sen

Läser din blogg och vill bara säga att variationen gör den så innehållsrik och intressant. Precis som livet. Tack för att du delar med dig av både djup och yta. Härliga bilder, intressanta texter, funderingar, pepp och tips!! Ha en fin dag ☀️

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Tack, vad glad jag blir!
Ha en fin dag du också! kram Johanna

Linda 2 år sen

Tack för du delar med dig. Jag har pmds o blir lika chockad o nedstämd varje månad men boken Bli vän med din pms av Lisa Eriksson har hjälpt mig extremt mkt o hur jag kan underlätta monstret varje månad. Har oxå en grym bok som hanterar ångest o oro!!
Tips!!!
Kram Linda

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Jag har den boken!! Har skrivit om det tidigare men glömde det helt enkelt i detta inlägg…
visst är det så, man blir så chockad varje gång. :( HEMSKT men som du skriver-man måste bli vän med sin pms.
Bemöta ångesten gör det mycket lättare!

Kramar Johanna

jen 2 år sen

Jag tar atarax ibland, men man blir ju så sjukt trött och lite ”borta”…går ju inte att fungera normalt efter att man tagit en tablett förrän typ nästa dag.
Men inget du märker av?

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Det är så sällan jag behöver ta det, nån gång per år kanske. Men om jag tar det är det värt det, jag behöver den då…
tar en halv och tycker den hjälper. Blir inte alls farligt trött. Testa att ta en halv? Funkar de inte tar du en hel.
Kanske du behöver det så tröttheten får ”man ta”
Samtidigt försöka jobba med andra saker så du slipper ta attarax. MEN- det är inte farligt att äta den vid behov om man måste. Ingen beroende alls och det är förstås skönt.

Kram på dig

malin 2 år sen

tycker det är väldigt kul att du delar med dig av hur du haft det, det bevisar att man aldrig är ensam om att gå igenom saker. inspirerande verkligen. fina du<3

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Tack!
Livet är inte bara en dans på rosor förstås, inte för nån. Här inne delar jag med mig av tips och pepp men det kan ju även vara jobbiga saker som vi alla går igenom ibland.

KRAM

Katarina 2 år sen

Det som är sorgligt med detta ”problem” är att jag själv fick ställa min egen diagnos?! Har alltid haft det jobbigt med hormoner när jag för några år sedan ”ramlade på” ordet/begreppet PMDS. Då föll allt på plats, jag har ju en diagnos, jag är inte dum i huvet eller ensam om detta. Det var en rätt skön känsla, även om jag inte önskar någon detta. Men man forskar väl inte så mycket på kvinnosjukdomar, så kunskapen är inte stor ( jag har inte mött det i alla fall) så då får man knapra Citalopram som gör att det håller sig ok! Tack för att du tog upp detta, det behövs!

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Ja, tyvärr tyvärr är det så. Man får kämpa i många år innan allt faller på plats. Men genom att vi skriver om det, talar om att man inte är ensam kan man se vad andra tex gör. Ta in olika tips och råd, pröva sig fram helt enkelt. Kunskapen är inte så stor men sedan är detta också väldigt olika för varje individ….
Hemskt är förnamnet och precis som du säger, man tror man är galen.
Visst är det så, ganska skönt när man inser och förstår så man kan få hjälp.

Kram på dig!

Åsa 2 år sen

Tack Johanna för att du skriver om och delar med dig av detta ämne. Känner så väl igen känslan av oro, hopplöshet och ångest som bara dyker upp. Har också lärt mig hantera besvären genom att acceptera, möta och känna det jobbiga.

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Tack <3 Ja, det är ju helt galet… det är hemskt. Men som du säger, man blir hjälpt av att acceptera och bemöta. Inte slå undan som jag gjort länge.

kram johanna

Therese 2 år sen

Åh jag har också världens pms. Fick utskrivet Premalex och gud vad mkt bättre jag mår nu. Stor kram

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Vad skönt! Vissa blir hjälpta av det, jag blev riktigt dålig så man får pröva sig fram..

KRAM

Petra 2 år sen

År 2014 på våren drabbades jag av svår huvudvärk. Jag var sjukskriven helt i tre månader. Orkade inte göra någonting. Efter sommaren började jag jobba halvtid. Huvudvärken fanns där hela tiden, men kunde ändå acceptera den. Men så kom anfallen. Fick sånt tryck i huvudet att jag kom inte ur sängen. En gång var det så illa att ambulansen fick komma. Man gjorde grundliga undersökningar men hittade inget. Sist fick jag en migrän spruta och den hjälpte på 10 minuter.
Idag jobbar jag 75% och lever med kronisk huvudvärk och migrän anfall. Försöker att sakta komma tillbaka med träning osv. Det är jobbigt eftersom mycket av energin går till jobbet och gör att jag blir så trött.
Mycket intressant att du skrev om detta.

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

ÅH stackars dig!
Låter fruktansvärt jobbigt.Det där trycket har jag haft men inte så kraftigt som det du berättar. Blev riktigt rädd en gång och åkte nästan in, men till slut hjälpte medicinen.
Härligt att du ändå kommit tillbaka så bra och att du hittar något som fungerar.

Kram på dig

Maria g 2 år sen

Om man får oro kan man lära tänka på en fyrkant o det hjälper. O sedan ej streta emot utan acceptera den. Vi människor har många olika känslor. När mamma dog fick i tips o skrika ut oron i en kudde mycket bra. Bra att du tar upp sånt här ha en fin vecka.

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Så är det.

Ha en fin vecka till dig också.

Kramar

Erika 2 år sen

Johanna, tack för att du skriver om det här ämnet och delar med dig.

Efter att ha drabbats av utmattningssyndrom blev min pms sjukt mycket värre än den varit tidigare… Har med hjälp av dina recept blivit inspirerad att äta mindre socker, mjöl och kolhydrater. Märkte en grym skillnad av att ”bara”lägga om kosten.

Tack Johanna!!!

Kram Erika

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Låter fantastiskt! Kroppen mår så mycket bättre av att minska ner på socker och mjöl. Det är häftigt vad det gör mycket.

Stor kram!

Anette 2 år sen

Tack Johanna för att du skriver om detta problem som drabbar så många men så få pratar om. Skulden som man känner för att man inte är så bra som man borde. Otillräckligheten och hopplösheten är svår att sätta ord på. Man förstår inte vad som händer när det slår till och det är oerhört jobbigt. Man blir förvandlad till en helt annan person och man känner inte igen sig själv eller sina känslor som kommer. Det är en kamp hela tiden men det finns hjälp att få. Kost och träning hjälper märker jag faktiskt. Har jag slarvat med detta så blir det värre. Jag försöker också att vara lite extra snäll mot mig själv och inte pressa mig för hårt. Jag har pratat med min sambo om det och han vet när han ska lämna mig ifred…. tack för alla tips och kramar till dig.

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Tack!

Ja, exakt så är det… hemskt. Man känner inte igen sig själv. Så oerhört svårt att hantera…. men man lär sig allt eftersom…

Kost och träning som du skriver hjälper mycket!

Kram!

Lotte 2 år sen

Intressant läsning. Så vanligt :-(
Jag är nyfiken på vem som vann outfiten?
http://blogg.alltforforaldrar.se/lotte

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Det är inte klart ännu, kommer ett inlägg här inne snart!

Kram Johanna

Helena 2 år sen

Hej Johanna. Så underbart att det går åt rätt håll. Jag är yogalärare med tidigare förfärlig pms. Med yogapractice kommer man närmare dig själv, kan deala med sig själv i dessa situationer på ett mer kärleksfullt sätt samt en del positioner underlättar pms . Rekommenderar varmt en daglig practise som ger närvaro, ett lugn, självinsikt och skön träning ❤️ Lycka till / helena

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Tack!

Ja, Yoga har varit bra men långt från hjälpt mig med den svåra huvudvärken…
ska testa yoga igen nu ihop med min andra träning!

kram johanna

marija 2 år sen

Herregud skulle kunna vara jag som skrivit det här, som taget från min värld.
Har allt man kan önska sig men ändå kommer den hopplösheten, tomheten, rädsla för döden, sjukdomar. Vissa gånger orkar jag knappt med mig själv.
Hjälper vitaminer något mot pmsen?

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Hua, det är hemskt :( Så sjukt jobbigt…

Jag äter D-vitamin, Magnesium (bra mot kramp/huvudvärk och är även lugnande. Ta till kvällen om du dessutom sover dåligt.
B6 är också bra.
Jag dricker mycket citronvatten, fått för mig det är bra.

Ät varierande kost, mycket grönsaker, fet fisk och protein förstås.

Lycka till!! kram

Anna 2 år sen

Hej Johanna!
Tack för att du delar med dig av din historia! Tror det kan hjälpa många att komma in i rätt tänk.
Jag fick för ca 1 år sedan börja med medicin mot underfunktion i Sköldkörteln (hypotyreos) från att tränat 4-6 pass i veckan och legat i hårdträning inför att springa marathon förra året var det som att dra ner en rullgardin. Precis som du beskriver så blir jag ledsen och deprimerad för att jag är så otroligt trött vissa perioder och inte orkar som jag gjorde innan. Har inte riktigt hittat rätt i medicinering än tyvärr och mår nu bra i perioder för att sedan må sämre igen. Så segt!
Men ett sånt här inlägg är nyttigt att läsa! Tack!
Tog en löprunda i solen innan och Gud vad skönt det var! Blir ju en ond cirkel då jag är energilös så orkar jag inte träna som jag önskar och då får jag inte heller alla lycka endorfiner som jag är van att få av min träning.
Har också en tendens att bli mycket sämre vintertid!
Vi får kämpa och ta en dag i taget helt enkelt!

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Tack!!

Stämmer såååå… jag tror det också blir bättre nu till våren, jag är mer påverkad än vad jag trott. Alltid trott jag inte är påverkad av mörkret men det har jag absolut varit. Då blev allt så mkt värre..

Behöver också endorfinerna, dom hjälper mig massor!! Håller i sig i ett dygn när man tex varit ute och sprungit, det är häftigt.

Man får ta en dag i taget som du skriver.

Stor kram!

AnnaE 2 år sen

Oj ja! Känner igen mej så mycket! Jag äter citolapram varje dag. Ett måste!
Men kan även känna av den där ångesten. Men jag gör som du låter den komma . Och det blir bättre faktiskt. Försöker få min kille och förstå detta och det är inte lätt för han. Och han är världens goaste! Usch! Vad man känner sej dum och taskig! :/ Men men man vet ju vad det är och man måste bemöta skiten och hitta på nåt kul eller bara gå en långpromenad. :)
Kram

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Helt rätt, man måste bemöta den istället.. blir så mycket bättre.
Ja, den man lever med har det svårt, det är tufft för båda eftersom det är svårt att styra skiten när det kommer…
Men det bästa är nog att man andas, tar det extra lugnt dom dagarna..

KRAM

Lotta 2 år sen

Känner igen mig i allt…

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Kram

Ingela Persson 2 år sen

Hej Johanna,
Måste bara säga vilken underbart öppen person du är, och så bra för många som har samma funderingar som dig…..bland annat jag en del av det.. Bra att kunna dela ut lite råd och tips.Jag förstår att du är omtyckt hoppas också att det går kanon för dig på Finest Awards. Ha de gott denna extra dag önskar Ingela <3

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Tack fina du!! Stor kram på dig

Homehopedreams 2 år sen

Ja jag känner verkligen igen mej i din text. Fast jag blir mest ett monster. Väldigt arg och idiotisk. Jag har också atarax men jag skulle vilja ha något starkare för jag hatar när jag kan höra hur arg jag är men vet inte hur jag ska bemöta det. Att bara släppa fram det gör tyvärr inte för mej.

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Men har du testat träna mer? Avslappningsövningar? Promenader…

Kolla med din VC om du tex kan få träffa en psykiatrisköterska som arbetar med sånt här. Det har hjälpt mig massor!!

Stor kram Johanna

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.

Dagen före midsommar! Och rea! Ni får förtur på stora rean på Blueco.se där ni kan fynda massor med fint. 40 % rabatt gör massor! Skriv koden JOHANNAVIP vid kassan så dras…