Snälla, fortsätt skicka kärlek till Annica, det betyder så mycket för henne. Särskilt just nu, detta tog henne väldigt hårt när hon redan var så utsatt.
Det var ett konstigt mail, det började med att berätta att personen tyckte synd om Annica och hennes familj. Sedan vände det tvärt och gav sig på Annica för att hon bloggar och lägger ut selfies. ”Hur fan har du tid? Ber du din mamma ta ledsna selfies av dig på KSS? Orka blogga om man är cancersjuk, för i helvete spendera tid med barnen i stället för att blogga. Du är ju inte klok på det sättet! Hoppas du vinner över cancern och inte ser den som en lek.” Och så vidare….
Jag blir så jävla arg på detta så jag skäms att ha den som skrivit på min vänlista, vilket jag tydligen har. Men det är ingen jag känner på riktigt eller ens vet vem det är. Att trycka ned andra som redan är sjuka är helt ofattbart för mig. Det går inte riktigt att ta in. Dessutom har skribenten tydligen barn själv. Hon är mamma och är förhoppningsvis själv frisk. Då borde hon förstå just hur mycket Annica tänker på sina barn hela tiden.
Annica skriver här på min blogg för att lyfta upp cancer och delar öppet med sig om sin sjukdom och sitt liv. Hon sprider kärlek för att hjälpa andra. Annica får så mycket pepp för att hon peppar andra, sprider man kärlek så får man kärlek tillbaka och berikas med vänner.
Vem är du som tar dig rätten att skriva detta till Annica? Jag ser du har barn, jag hoppas de aldrig tar över ditt hat.
Trots allt orkade Annica svara på mailet. Läs det här.
”Tycker du verkligen så illa om mig att du tror på det elaka du själv skriver”? Jag fick detta mail och läser det nu när jag ska sova. Hela jag grips av panik att en människa därute tycker så illa om mig och tror så illa om mig.
Tycker cancer är en lek? Jag skriver för att det är min terapi. Aldrig har jag bett min mamma ta ledsna bilder på mig. Varför i hela fridens namn skulle jag gör det? Så elakt!
Jag skriver när barnen gör andra saker, för det är just min terapi. Läs inte om du mår dåligt av mina inlägg, men snälla, sluta göra mig så ledsen. Varför, jag förstår inte? Förstår någon det? Varför göra människor ledsna?
Jag har aldrig ens träffat dig, människa, som skriver detta så du känner ju inte ens mig. Tror du att jag tycker att detta liv är roligt? Har jag ens valt det? Har jag valt att ha en dödande sjukdom som hotar mitt liv varje dag? Fattar du hur rädd jag är varje dag?
Dina hårda ord skulle få mig att sluta skriva, men det gör de inte. Jag kommer att fortsätta, då jag tycker att cancer är viktigt att skriva om och beröra. Det finns alltid tid när det handlar om att hjälpa andra. Men jag inser att jag kan inte kan svara alla så då jag till hundra procent prioriterar tid med mina barn och min familj.
Det har jag själv valt. Men jag skriver när de är på skolan, på dagis, när de sover. Som nu skriver jag, i ett mörkt rum när min man och barnen sover. Tårarna rinner när jag måste gå i försvarsställning. Men att cancer skulle vara en lek, tro mig, jag om någon vet att det inte är det. Den höll på ta mitt liv den där tisdagen den 13 september 2016. Cancer är en mardröm som jag måste gå igenom varje dag. Som gör mitt liv till ett rent helvete. Jag är på riktigt livrädd för cancer och den får mig gråta varje dag.
Förstår du hur rädd och ledsen jag är varje dag för att cancern valde just min kropp? Jag skulle aldrig välja det om jag fick bestämma själv. Jag hade hellre fyllt min Facebook med glada bilder. Ett Instagramkonto och ett Facebookkonto proppfyllda med inredningsbilder som är det bästa jag vet. Ett konto proppfullt av liv!
Men nej, mitt huvud är proppfullt av just cancer. Varför skulle jag inte få skriva om just det? Snälla, sluta läsa om du inte orkar, men dina hårda ord sårar, sårar djupt. Nu ska jag efter en tung ledsen dag lägga mig med det sista minnet av ditt hårda mail. Det är inte synd om mig, men snälla, sluta skriva en massa skit till mig. Det lilla jag vet är att jag är värd mer än detta.Jag vet att mina inlägg hjälper andra och berör andra, jag får hundratals brev om det. Annars skulle mail som dina få mig att sluta direkt.
Jag är så ledsen för ditt jättehemska mail och jag hoppas att du själv aldrig behöver upptäcka hur hemsk cancern är. Kanske har du redan gjort det och kanske är det just därför du själv är så bitter. Och då beklagar jag verkligen! Men snälla, försök förstå mig också, detta är terapi för mig och om mina inlägg inte ger dig någonting sluta läs dem.
Det är mitt liv mina inlägg handlar om, inte ska mitt liv få någon annan att må dåligt. Det vill jag absolut inte. Men däremot ska jag nu försöka somna efter ditt hemska mail. Jag känner mig så ledsen efter det och ber dig att sluta skriva såna vansinniga mail till mig. Cancern är en mardröm som förföljt mig dagligen i 3,5 år och jag hoppas jag vaknar ur den någon gång, inte att det slutar med att den vinner.
Tills dess ska jag kämpa vidare.
Önskar dej och mina vänner en godnatt, min är tyvärr redan förstörd.
Annica
Jag kokar inombords över att någon kan angripa stackars Annica på det sättet. Detta är näthat på riktigt, till skillnad från när någon skriver att jag har en ful tröja på mig eller något annat futtigt som egentligen inte spelar någon roll. Det är bara småsaker och jag har valt mitt offentliga liv, då får jag ta att någon stör sig på det också.
Annica vill bara få vara Annica. Så låt henne vara det och hantera sin sjukdom och sitt liv på det sätt hon mår bäst av.
Alla ni fina vettiga läsare, skicka en hälsning till Annica så hon vet att det är så många gånger fler som bryr sig om henne.