• 2017-04-21, 16:41
  • 10
Träna bort din panikångest

Det är många år sedan jag hade panikångest nu, men jag minns det som om det vore igår. Känslan kan komma tillbaka och hjärnan lurar sig själv att det är ett nytt anfall. Då kan det lätt bli ett riktigt anfall också eftersom all stress vaknar på nytt. Senast var när jag på denna fantastiska träningsresa skulle hålla ett föredrag om – panikångest.

Har du frågor om panikångest? Ställ dem i kommentarsfältet så ska jag svara så gott jag kan. Eller du kanske har egna erfarenheter att dela med dig av?

Jag var verkligen livrädd inför föreläsningen, samtidigt rädd för att ingen skulle komma och för att det skulle vara fullt av folk. Det blev det andra, lokalen var verkligen full. Jag är ingen föreläsare, jag har bara gjort det här ett par gånger tidigare men älskar att dela med mig. Det är så nyttigt att prata öppet om panikångest, att erkänna vad som händer för sig själv och känna igen sig i andras berättelser i stället för att tro att man är ensam i hela världen om eländet. Bara jag inte får panikångest av själva föreläsningen så känns det bra efteråt.

Att leka expert känns alltid så konstigt. Jag vet, jag uttalar mig om allt mellan himmel och jord här på bloggen, men det är ju bara mina åsikter. Jag är ingen expert, nåja, jag är rätt duktig på hår tycker jag själv, men annars är min åsikt inte värd mer än någon annans. Det jag kan göra, på bloggen eller som föreläsare, är att berätta om mitt liv – det är jag ju faktiskt en framstående expert på.

Föreläsningen fick heta ”30 om dagen”. Det var ordinationen jag fick av läkaren, 30 om dagen. Först förstod jag ingenting och höll på att få ett anfall av tanken att ta 30 tabletter om dagen. Sedan läste jag mer noga. 30 minuter motion om dagen. Det var hela receptet. Inga piller alls.

Jag måste nog erkänna att jag överdoserar ganska ofta. Man blir beroende av motion och träning. Men tack och lov finns det inga farliga biverkningar av att ta för långa promenader. Jag måste erkänna att det inte räcker med motion heller, alla borde också få recept på en Pernilla.

Min fantastiska granne knackade på min dörr varje dag gör att tvinga ut mig trots alla min ursäkter. Jag kunde vara väldigt kreativ för att slippa gå ut. Huvudvärk, trött, barnen sov, översvämning i badrummet, guldfisken har rymt, vad som helst som kunde få mig att komma undan.

Ingen funkade på Pernilla, jag bara skulle ut. Först fick det räcka med tio minuter med fickorna fulla av nödutrustning som nötter, proteinbars, vatten, Vics Blå och betablockerare. Ingenting fick hända så bäst att ha med utrustning för allt. Hade jag fått ned en svets i fickorna så hade jag tagit med mig den också.

För varje promenad blev jag lite, lite starkare och mådde lite, lite bättre. Endorfinerna började vakna till liv och bekämpa ångesten. Den måste hanteras på många sätt, den är inte farlig i sig men kan ställa till med farliga saker om man inte tar hand om den.

Får man panikångest så beror det ofta på något som man varit med om och inte bearbetat. För mig började det när jag väntade Marilyn. Jag blev riktigt dålig och läkarna ville lägga in mig.

Några veckor efter att hon föddes började jag träffa en psykolog som lärde mig att för varje gång jag födde så genomlevde jag min första förlossning igen. Louis. Som bara blev en och en halv timma gammal innan den svåra infektionen tog hans lilla liv.

Det kommer jag alltid att bära med mig. Men jag kan göra det på ett mer hälsosamt vis än att göra mig själv illa.

Nu kan jag göra det och hantera ångesten när den kommer smygande. Kan jag hjälpa en enda annan person att göra detsamma så blir jag lycklig.

Kommentarer

Jessica 1 år sen

Panikkänslor

Jessica 1 år sen

Har ångest konstant med panikångest ..kan ibland må bra vissa veckor..sen falla igen..

Pirkko 1 år sen

Man är oxå extra känslig och sårbar.
Jag känner igen allt därför har jag motionerat över 20 år.
Annars vet jag inte hur det hade gått…

Kicki 1 år sen

Jag undrar finns det alltid en utlösande faktor till panikångest?

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 1 år sen

Ofta beror det på något som har hänt, man kanske har varit med om något som man inte bearbetat. Så var det för mig.
Men efter den första attacken är det ofta man själv som framkallar det för man är oerhört rädd, tänker hela tiden på att – det får inte hända, men det är då man får panikångest. Man ska bemöta ångesten istället för att motarbeta.

Linda 1 år sen

Jag var där på din föreläsning, måste säga du var otroligt bra. Starkt och proffsig!
Tack för din energi under veckan, jag var med på vandringen men höll mig längre bak.
Skulle kommit fram och sagt hej men var för feg ;)

Susanne 1 år sen

Så sant och klokt skrivet. Jag drabbades av panikångest för många år sen av andra orsaker. Jag skaffade hund och började promenera långa promenader i skogen. Blev min räddning och har fortsatt med detta genom åren. Skogen skänker lugn och kraft.
Bra blogg med allt möjligt har du Johanna, ha en fortsatt bra resa.Ser såå härligt ut!!

Eva 1 år sen

Riktigt bra och klokt skrivet Johanna! Tur att du hade Pernilla, alla med svår ångest behöver en ”Pernilla” som drar med ut på promenader, det är svårt på egen hand…ju längre tid det går desto svårare blir det…till slut omöjligt, många som tyvärr inte förstår det och slänger ur sig; Det är bara att gå ut. Nej är tyvärr inte så enkelt, önskar att fler förstod det och att fler förstod hur mycket såna kommentarer kan förstöra. Jättefin bild på dig i svart top btw, håret är superfint.. kanske ny header ;) Kram

Marita 1 år sen

❤️

Nina 1 år sen

Du är fantastisk!

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

Relaterade inlägg

I samarbete med Topphälsa  Jag sitter och planerar hösten och förhoppningsvis är jag med på fler resor med Topphälsa då. Ni som inte åkt på en träningsresa någon gång, gör det. Jag…

Innehåller annonslänkar för Lindex  Hej på er!  Just nu är vi på Stena Danica för ett roligt event med Stena Line och är väg mot Fredrikshamn. Janne är med och vi får…