• 2018-01-25, 15:28
  • 34

Helgerna blev både dramatiska och jobbiga för Annica som ni vet. Men en trygghet som hon ständigt kände känna kom från er, alla härliga läsare som stöttar henne både när det känns bättre och när allt rasar samman. Inte minst tog ni henne i försvar mot näthataren som kallade sig ”Anna” och som nu är polisens bekymmer. 

Annicas fina mamma Anitha vill få tacka er personligen och det får hon självklart göra så alla får veta hur oerhört mycket ni gör för Annica. Själv blir jag jättestolt när min blogg kan fungera på det här sättet. Wow! Annica ger andra styrka genom att orka berätta om sitt liv, sitt hopp och sin skräck. Ni ger henne kärlek och tröst med er omtanke och er hjälp, resan, julklappar och andra överraskningar. 

Och ni får kärlek tillbaka från Annica och hennes omgivning. Tillsammans kan vi göra så mycket för varandra!

Nu låter jag Anitha få ordet.
Johanna
// 

Ett nytt år, en ny kalender, oskrivna blad.

Varje årsskifte ger mig en hisnande känsla inför det nya året. Det gamla har passerat och satt sina spår, vi minns dagar av lycka och dagar vi kunde gärna varit förutan.

När jag tänker tillbaka på 2017, så går mina tankar till den mesta kämpe jag känner, min egen dotter Annica. För hennes skull, om jag hade kunnat, då hade jag förvandlat dagar präglade av smärta och ovisshet, förvandlat dem till dagar av glädje och hopp. Även om det känts hopplöst, svart, så har vi ändå fått se hur omöjliga situationer förvandlats till suveräna lösningar. Som mamma känner jag bara en enda stor tacksamhet!

Jag är tacksam att få vara mamma till min underbara tös, hon som lär mig så mycket. Genom henne har jag upptäckt konsten att kunna leva i nuet. Det är en ovärderlig förmåga.

Tacksam över att vi möter en fantastisk sjukvård på Sahlgrenska. Behandlande läkare, opererande läkare som räddat hennes liv när cancern härjat som värst. Tacksam för att de vågat genomföra helt ”omöjliga” operationer, två år i rad. Tacksam att de inte gett upp utan gjort sitt yttersta för Annica. Den tacksamheten kan jag som mamma inte ens sätta ord på!

Tacksam till personalen på vårt hemsjukhus som får rycka in när det akut behövs någon speciell insats som ex blodöverföring, liksom till den fantastiska Hemsjukvården, vars insats underlättar Annicas vardagsliv. När smärtorna varit som värst, då har de funnits, bara ett telefonsamtal långt bort.

Jag känner en så’n obeskrivlig tacksamhet också till er alla som följer Annica, här hos Johanna på bloggen och i andra sammanhang.

När det är kämpigt då är det extra fint att få uppleva att människor beder, önskar oss allt väl och skickar goa hälsningar. I höst när Annica mått riktigt dåligt och inte alltid orkat skriva, då har hälsningarna här på nätet, eller med posten och så vidare, betytt väldigt, väldigt mycket för henne, för oss. Det ger styrka, när man inte behöver vara ensam.

Och tack alla goa ni för allt fint som överraskade Annica till jul!

Och tack, riktigt många tack, för att ni förstått hur svårt det kan bli, ja, rent av ofattbart hemskt när allt detta snälla vi möter, plötsligt  skyms av ondska, som när nättroll skriver horribla saker, fabricerar lögner , så onda att man knappt kan tro att någon ens i fantasin kan skriva så.

Jag kan bara tro att denna människa är riktigt svårt sjuk och behöver genomgripande vård så att hon aldrig någonsin gör så mot någon annan. Johanna har gjort en hjälteinsats för att hitta personen som önskat Annica så illa – och Johanna har lyckats hitta nättrollet! Nu är det polisens sak att göra resten.

2017 har varit en berg och dalbana på många vis. Men en övergripande känsla etsar sig kvar. Tacksamhet!

Att det goda vinner över det onda, att vi alla får vara med och lägga varandras livspussel. Vi är viktiga, var och en. Och vad vi gör för våra medmänniskor, den glädje vi delar med oss, den omtanke vi ger – ett är säkert, vi får mångfalt tillbaka.

Tack, av hela hjärtat, tack!
För att citera Annica: ni är amazing!!
Mamma Anitha

 

 

 

 

 

Relaterade inlägg

Vår älskade, modiga, starka Annica finns inte hos oss längre. Efter allt hon kämpat har hon fått somna in med sin fina familj hos sig. Tack för allt du gjort för oss,…

  Vi sitter och tittar på Ensam mamma söker och som alltid snurrar mina minnen i huvudet. Tittar ni? Inte blir det bättre när Lisa-Marie plötsligt säger: – Mamma, kommer du ihåg…