• 2018-03-24, 11:59
  • 665

Vår älskade, modiga, starka Annica finns inte hos oss längre. Efter allt hon kämpat har hon fått somna in med sin fina familj hos sig. Tack för allt du gjort för oss, Annica, tack för alla du orkat stötta när du själv haft det som jobbigast.

Jag tänder ett ljus på andra sidan jorden och är tacksam för att jag fått lära känna dig. Jag tänker på dina närmaste, dina tre barn som inte längre har sin älskade mamma, Krille som förlorat sin livskamrat och bästa vän och Anitha som varit tvungen att säga adjö till sin dotter.

Men mest tänker jag ändå på dig. På allt du gav oss, på hur många du på något oförståeligt sätt kunde ge styrka till trots att du knappt hade någon åt dig själv ens. Du gjorde skillnad för tusentals människor som följde din kamp och som fick kraft av dig för att själva orka kämpa vidare, leva i nuet och inte ge upp.

Vi har hörts av nästan varje dag i fyra år nu. Du har suttit och smsat till mig på kvällar och nätter när familjen sovit och du varit ledsen men inte velat störa dem. Vi pratade mycket om döden, om att du ville att jag skulle fortsätta att skriva om dig när du inte finns längre och berätta för alla att de ska leva i nuet för att det är det enda vi kan göra, vi vet aldrig vad som händer i morgon.

Att du ville att jag inte skulle vara ledsen för att vi ses snart igen. Fast där sviker jag dig. Jag är ledsen, så otroligt ledsen och allting känns så tomt.

Det är bara ett par dagar sedan vi sågs, jag tittade förbi hemma hos dig innan jag åkte till flygplatsen. Vi fick en fin stund i din soffa och jag fick chansen att säga hur många du hjälpt, hur mycket ljus du spridit och hur många du skänkt hopp genom att visa att du orkat kämpa trots allt.

Du bara log och sa att det var fint sagt. Det var du som tröstade mig när jag höll på att bryta ihop när vi kramades och du önskade mig trevlig resa. Det gjorde så ont och kändes så bra samtidigt.

Farväl älskade Annica. Och tack. Det är DU som är helt amazing!

 

2018-03-24 Johanna Toftby

Relaterade inlägg

  Vi sitter och tittar på Ensam mamma söker och som alltid snurrar mina minnen i huvudet. Tittar ni? Inte blir det bättre när Lisa-Marie plötsligt säger: – Mamma, kommer du ihåg…