• 2018-05-03, 19:41
  • 160

Mitt älskade barn. Jag bar henne inom mig, under mitt hjärta, jag jublade över att få bli hennes mamma. Annica var för mig en gudagåva. Hennes fyra bröder hade väntat på henne, vår egen prinsessa.

Hon blev allas vår glädje, vårt eget solsken, men redan som unga flickan engagerade hon sig också för andra, för dem som hade det svårt. Sådan var vår älskade Annica genom hela sitt intensiva liv. Hon hade en viljestyrka som kunde utmana vem som helst, ett stort mod när hon ville hjälpa andra, ett hjärta som präglats av kärlek.

Som ni, alla hennes följare, vet så har Annica lämnat oss. Hennes djupa, trygga Gudstro bar henne även när sjukdomen härjade i hennes kropp, bar henne, omslöt henne också genom hennes sista stund här på jorden.

Annica kämpade en kamp för att få leva, kämpade för att få vara med sin älskade familj.
Men efter alla tuffa behandlingar i 4,5 års tid orkade hennes kropp inte längre.
Hon kämpade inte bara för sin egen del, hennes vänner som bar på samma sjukdom var många. För dem alla ville hon se hur en ökad forskning ska kunna rädda fler liv från denna djävulska sjukdom.

Hon stred för lika vård oavsett var i landet, i vilket landsting man bor.
Cancervänner, som inte fått den vård som hade kunnat ges, för flera kämpade hon så de fick vård/bedömning på annat håll.
Hon var den mesta kämpe jag mött i hela mitt liv.
Jag imponerades av hennes styrka i allt. Styrkan att också våga vara så öppen, att blotta sina tankar, sina önskningar, sin oro. Hon nådde genom sitt sätt att vara rakt in i människors hjärtan, hon berörde.

Många av er följare har hört av sig till oss. Jag har som mamma läst alla kommentarer, kännt en enorm tacksamhet till er alla för det stöd ni på alla vis utgjorde för Annica. Jag tror att ingen kan ana vad detta betytt för henne i hennes kamp. Hon har fått känna stöd och närvaro vid hennes sida genom er alla. Så många har vittnat om vad hennes öppenhet inneburit, hennes positiva livssyn, hennes styrka i sin tro. Annica ville dela med sig, få oss att vara tacksamma i vår vardag, lära oss att leva i Nuet.

Guds paradis välkomnade henne, där finns ingen sjukdom mera och där väntade hennes pappa och två bröder på henne. Kvar är vi med en obeskrivlig tomhet och en djupaste saknad. Hon fattas. Hon gjorde skillnad.
Som hennes mamma, som också då och då, mött er i Annicas gästblogg hos vännen Johannas blogg, så vill jag rikta ett innerligt tack för allt fint ni betytt för Annica.

Tack för allt ni gjort för henne! Ord räcker inte till för att kunna beskriva vad jag känner. Många har nu skrivit personligen till mig och för detta riktar jag ett särskilt tack. Jag känner glädje och stolthet av att läsa era personliga skildringar kring vad Annica kommit att betyda.

Ett hjärtevarmt tack går till Johanna Toftby som varit ett stort stöd som vän till Annica. Johanna har ett stort hjärta och har följt Annicas kamp.

Annicas barn o make måste nu skapa en ny vardag där Annica inte är med, men där hennes älskade person alltid kommer att vara levande i deras minne. Nu behöver de lugn och ro för att hämta nya krafter. Barnen har en helt fantastisk pappa som tar hand om dem och gör allt för dem.

Annica saknas oss. Annica gjorde skillnad.

kram till er alla,
mamma Anitha

 

 

2018-05-03 Gästblogg

Relaterade inlägg

Nu har jag sagt farväl till allas vår älskade Annica och mina tårar vill aldrig ta slut. Min älskade vän, solen skiner idag precis som du lyste upp livet för så många…

God morgon måndag! Känns som det blir en ljus och fin dag, så skönt att dagarna blir ljusare för varje dag nu. Blir piggare och vill ut och gå på morgonen. Lucy…