• 2018-05-22, 23:00
  • 20

Idag har jag fikat med Anitha, Annicas kära mamma. Vi bestämde vi skulle ses i Göteborg eftersom jag ofta är där och Anitha bor i Borås sedan ett litet tag. Anitha och jag skriver ofta sms till varandra och hon avslutar alltid med ”kram från din tantkompis Anitha”. 

Jag sitter mitt emot Anitha utomhus i solen med en paj och kaffe, vi pratar om livet, om vår älskade Annica som inte längre finns med oss, om tomheten och saknaden. Jag vill egentligen bara gråta, magen knyter sig och mitt hjärta värker men samtidigt känner jag hopp.

Vi skrattar och känner ibland tårar som bränner bakom ögonlocken. Solen lyser och jorden snurrar, allt fungerar ändå på något sätt. Vi skojade ibland om saker att nu hade nog Annica skrattat åt oss, man måste skratta och försöka tänka framåt, men ändå minnas.

Vi fikade i ett par timmar och tiden bara sprang iväg, det var en så fin stund och vi bestämde att vi ska ta en lunch igen i Göteborg framöver. Vi pratade om er, fina läsare, och hur mycket ni betyder. Hon hälsar till er! 

Vilken stark och fin människa hon är, min goa tantkompis Anitha!

 

2018-05-22 Johanna Toftby

Relaterade inlägg

  Vi sitter och tittar på Ensam mamma söker och som alltid snurrar mina minnen i huvudet. Tittar ni? Inte blir det bättre när Lisa-Marie plötsligt säger: – Mamma, kommer du ihåg…