• 2018-10-06, 19:32
  • 35

I morse var jag gäst i Nyhetsmorgon för att prata om min bok och vägen ur sorg och panikångest. Det blev en stark intervju, Jenny Alversjö är fantastisk på alla sätt, hon är varm och närvarande. Vi pratade om den svåra sorgen efter att jag förlorade mitt första barn, hur man kommer vidare och om ormen som lever i min kropp.

Panikångest är ett helvete och har man en gång varit med om det förstår man. Jag vet att många kämpar med detta, men det jag vill först och främst säga är att ångesten innebär att kroppen reagerar på något.

För mig var det sorg. 

Jag har skrivit mycket om detta i min bok ”30 om dagen – En livsresa”. Jag hoppas någon där ute kan bli hjälpt och känna sig mindre ensam av att höra vad jag kan berätta.

Du kan beställa min bok HÄR. Den är signerad! 

I slutet av intervjun började Jenny prata om att Lisa-Marie reser runt i Thailand och undrade vad jag skulle vilja säga Lisa-Marie om jag fick prata med henne. Jag började svara och plötsligt frågade hon om Lisa-Marie var med oss.

Jag ramlade nästan ihop! Jag har aldrig blivit så överrumplad och tagen, tårarna bara forsade. Jenny fick prata med Lisa-Marie som var med oss på Facetime på världens största storbild där vi satt. 

-Hej mamma! sa hon och då grät jag ännu mer. Det var känslor över hela mig, dels efter den starka intervjun, dels av att få ha med Lisa-Marie i en direktsändning i TV inför så mycket tittare!  

Jag var så omtumlad, så glad och det var faktiskt Jenny som hade kommit på den iden efter hon läst på min blogg att jag tyckte det var så jobbigt att Lisa-Marie skulle resa ut på äventyr. Tack älskade fina tjej för att du vågade vara med i direktsändning och allt. 

Se hela intervjun HÄR, Lisa-Maries överraskning i direktsändnining HÄR (Kortare klipp från intervjun) 

Tack TV4 Nyhetsmorgon för att ni ville ha mig som gäst en lördag när så många tittar!

Tack älskade Camilla som är mitt stora stöd och ansvarig för PR och lansering av min bok. Hjälper mig med allt. Från att hämta kaffe i sminket, till att peppa och se till så allt funkar och jag sköter mig. Hehe.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

[email protected] 1 månad sen

Hej Susann Har du en blogg? Hade varit fint att fortsätta prata. Kram Ann❤❤

Viktoria Andersson Björk 1 månad sen

Hej Johanna.
Vilken otroligt bra och viktig intervju.
Blev så berörd. Berörd till tårar flera gånger.
Dels vad du varit med om, om panikångesten, om dom människorna intill som inte vet hur dom ska tackla eller bemöta detta.
Har själv haft panikångest, eller som du säger om ormen, den finns där, du har accepterat den men bestämmer över den. Det är ett rop från kroppen att något behöver hända. Man behöver förändra något.

Och till sist, shit, vilken härlig tjej du har. Lika modig som sin mamma ❤❤❤❤

Eva 1 månad sen

Fin intervju Johanna och så fint av Jenny och tv4 att kontakta dottern och överraska! Jag blev också så glad och rörd av att Lisa-Marie dök upp, kul att se henne och jag såg dina tårar. Det var äkta och fint.
Jenny är en så bra, fin och varm programledare, hon och Jesper är bäst.

Lotta 1 månad sen

Det var en fantastisk intervju Johanna! Så starkt och äkta, du hjälper många!
Grät som ett barn när Jenny överraskade med din dotter, tror inte ett öga var torrt.

Har du läst att Expressen skriver om det idag?

Kram på dig

Pernilla johansson 1 månad sen

Du är toppen på alla sätt! Fortsätt på det proffsiga sätt som du alltid gör. Kram på dig🌸

Sanna 1 månad sen

Väldigt fin intervju, det var känslosamt att se på också (har också en bakgrund med panikångest). Tack för att du orkar prata och ”nöta” dessa svåra frågor. Kram

Sara 1 månad sen

Jättefin intervju var det! Kan inte relatera till det du gått igenom, men kämpar själv med ofrivillig barnlöshet vilket också är en sorg såklart… Nu till en annan fråga: vad hade du för läppstift under intervjun, det var jättefint!

Anonym 1 månad sen

Tack Susann, Det var det finaste du skrev till mig. Jag blev genast stolt över honom, det är jag alltid men just detta ,att det är jag som gett han verktygen till att vilja uppleva världen, så stolt jag är. Tack Täck snälla du kram Ann❤❤

Svar på kommentaren:
Susanne 1 månad sen

Vad glad jag blir Ann ❤️ Glad också att du förstod hur jag menade.
Klart du ska vara stolt på alla sätt och vis.
Hoppas han får en alldeles fantastisk resa runt om i världen.
Många kramar till dig

Lotta 1 månad sen

Nu har jag äntligen läst din bok! Den berörde mig verkligen. Modigt att dela med sig och visa sig så sårbar. Fantastiskt vilken resa du gjort! Jag fortsätter att inspireras här på bloggen och sen väntar vi bara på kokboken😀!
Stor kram❤️

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 1 månad sen

Tack, vad glad jag blir!

Det finns även recept i boken, längre bak, men det är många som önskar kokbok så vi får nog börja planera ;)
Ha en fin skön dag, så härligt väder!

Kramar

Sussie 1 månad sen

Jag blev helt berörd!!!!
Känner igen ormen du pratar om, har min ångest som jag själv har fått kontroll över, den bubblar, ringlar sig ibland vid tillfällen, men då brukar jag låta den få komma ibland, låta känslor få ta över, det känns bra, bara man har kontroll…
Har köpt din bok och ska läsa den!
Jag hade blivet helt ställd om jag blivit så överraskad att få se sitt barn så som du fick uppleva detta, WOW ändå!!!
Tänk förr att man inte kunde se och prata med varandra, det är fantastiskt att detta går…
Kanon intervju

M 1 månad sen

Om inte ens utsidan/skalet är äkta,hur kan vi då tro att insidan är sann och inte även den tillrättalagd för att passa en blogg.I syfte att få fler läsare och än mer billig reklam för företagen så det genererar än mer pengar.Att sitta och ömka sig och fixa ”gråtbilder” känns bara tillrättalagt och inte sant och äkta alls.Jag må kallas både trollpacka och elak,men jag vill vara ärlig och korrekt.
Det är ju syftet med en blogg.Att synas och tjäna pengar.
Du verkar ha en abnorm självbild och väldigt stort bekräftelsebehov.Hur har din barndom sett ut?För mig framstår detta som trams.Har du någonsin fått ett rikt inre liv?
Välkomnar sakliga argument.

Svar på kommentaren:
Sussi 1 månad sen

Men så onödigt att skriva detta! Inte många som håller med dej uppenbarligen. Inte konstigt att världens ser ut som den gör med en liten procent som alltid måste vara elaka och ”göra ned” människor.

Jag tyckte medverkan i Tv4 var superbra, det talas sällan om detta men behöver komma upp i ljuset. Hjälper nog många att komma ifrån skamkänslor mm. Och, inte minst, att närstående, släkt, vänner och arbetskamrater kan få en förståelse för hur det är att må dåligt

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 1 månad sen

Tack Sussie!
Kram till dig

Eva 1 månad sen

Skriver du M samma sak hos andra bloggare? På andra bloggar blir dina sådana kommentarer borttagna antar jag.
För mig framstår du M som bitter och empatilös utan ett rikt inre liv, tragiskt.

M 1 månad sen

Att gråta över det ena och det andra och tycka synd om sig själv i stället för att gå vidare i livet är en sak,men att vilja fotografera sig i densamma situation är väl allt annat än vad man själv skulle ha gort.

Detta går ut på att bloggläsarna ska tycka synd om en ”lipfärdig” individ , kosta vad det kosta vill.Att slå mynt av liv så väl som död är otroligkt omoraliskt.

Om utsidan är fylld av plast och bara ett skal,hur kan vi då tro på att insidan är sann och äkta och inte även den tillrättalagd för att passa in i en blogg?
Allt för att utöka följarskaran, och på så sätt få mer reklam till bloggen och vidare tjäna än mer pengar.

Företagen ser detta som så billig reklam.Reklam på tv har en helt annan prislapp.
Hur kan det komma sig att följarna gillar reklam via blogg men ogillar den på tv?

Man kan undra hur hennes barndom sett ut.Hon har ett sjukt bekräftelsebehov om inte annat och framstår som enbart rent tramsig.

Svar på kommentaren:
Eva 1 månad sen

Hur är utsidan fylld av plast M? Menar du att människor som pysslar med sitt yttre inte kan ha känslor och känna sorg och ångest? Hur tänker du? Ingen logik alls i det. Hur såg din barndom ut M? Du framstår som både bitter, korkad och empatilös. Skrämmande och sorgligt.

Ann 1 månad sen

Hej jag har en 20 årig son som ska åka till Asien, jag är så nervös. Hur ska jag tänka? Känner att den tiden (3 mån) kommer bli den värsta jag upplevt. Jag unnar han detta. Men själv är man ett vrak

Svar på kommentaren:
Susanne 1 månad sen

Jag förstår din oro till 100%, jag har själv barn i samma ålder. Men försök att vända på det. Tänk vilken fantastisk möjlighet han får att möta en annan del av världen. Betänk också att det är du som gett honom dom verktygen som gör att han ger sig ut på resa ❤️ Din fina kille kommer klara det bra och var glad för hans skull att han får möjligheten att göra resan. Kram 💕

Eva 1 månad sen

Följer din blogg, som är i nuet och samtidigt inspirerande och rolig! Känner igen känslan av oro och samtidigt glädje för sina barn! De är det bästa som hänt, men oron finns alltid. Det är svårt att släppa taget om det bästa man har! Men de växer av det, och banden går aldrig av även om de är på andra sidan jorden! Kram till dej!

Lena 1 månad sen

Så fint!! 💕 😍 Kram och ha en fin helg söt hon är din Dotter

Anki Andersson 1 månad sen

Tack för att du berättar så öppet om det extremt jobbiga att drabbas av panikångest. Den slår ju till när man minst anar det och tar över hela ens liv. Känner igen mig i det du berättar. Många använder ordet ”panikångest” till höger och vänster utan att veta vad det egentligen innebär. Men halleluja att det finns olika vägar att ta sig ur tillståndet. Lycka till med boken och allt annat!

Michela 1 månad sen

Fin och känslosam intervju vännen och fantastiskt roligt att se Lisa-Marie på storbildsteve från resan, kan bara tänka mig att det tog några sekunder innan du förstod vad som egentligen hände … Som jag sa till dig, om ca 3 år vill Nicole åka iväg på en liknande resa så kommer att reagera med sömnlösa nätter jag med.
Var stolt över intervjun och vila nu lite efter fest, bokmässa och intervju …

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 1 månad sen

Tack fina du! Otroligt nervöst. Svårt att prata om den tiden efter han dog men hoppas det hjälper någon annan, hoppas de förstår att man kommer framåt.

Ja det var otroligt starkt, känslosamt, kunde inte sluta gråta. Bara grät och grät, haha.
Har haft tuffa veckor men en boklansering är tuff, hårt jobb under en period. Vilar i morgon, sedan är det in i studion igen- Ljudboken ska läsas in… :-)

Kramar till dig

Mikaela 1 månad sen

Superbra intervju med fantastiska du! Tack för all inspiration du ger till ett glatt och hälsosamt liv! 🙂 Hoppas din dotter får en underbar resa!

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 1 månad sen

Tack! Det var kul att få vara gäst hos Jenny i Nyhetsmorgon. Kram Johanna

Milla 1 månad sen

Tyckte det var en superfin intervju – tänker att kommentaren ovan om ”joker mun” är dötrist och helt omotiverad. Jag tänker att om något inträffat för ganska länge sedan så är det fortfarande en stor påverkan på ens liv, men man behöver ju inte se så omedelbart sorgsen ut – det är ju rätt ovidkommande, eller?!
Förstår det blev omtumlande att se sin dotter sådär i storbild – tror hon har det så fantastiskt bra men det är ju i alla fall omvälvande för en mamma — man är inte alls rationell :) kram på dig Johanna för att du är den du är

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 1 månad sen

Van vid att just den ”sanna” skriver så, bara skiter i den helt enkelt.
Otroligt jävla märkligt att man ska skriva kommentarer hur jag ska se ut i känslomässiga uttryck. Helt otroligt att ens komma på tanken. Men skulle du läsa alla hennes kommentarer skulle du inte bli förvånad.

Tack! Hon har det jättebra, jag tycker det är jobbigt ändå.
Kram

Sandra 1 månad sen

Så bra intervjuv i Nyhetsmorgon.
Fint av Jenny att kontakta din dotter. Förstår att det blev känslosamt för dig 💕

Ha en bra lördagkväll
Kram Sandra

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 1 månad sen

Tack snälla! Ja det var väldigt fint och starkt!

Ha en fin fortsatt helg! Kram Johanna

Sanna 1 månad sen

Hej!
Fantastisk intervju! Bara en parentes,det är svårt att läsa av ditt ansiktsuttryck när du berättar om så svåra saker,du tar botox mot ” sura munnen” men tyvärr blev det en ” joker mun” så när du är ledsen ler fortfarande munnen,synd! Satt och tänkte på det hela tiden,du berättar något jobbigt men ändå ”ler” munnen?
Väldigt bra bok för övrigt!
Kram

Svar på kommentaren:
Sussie 1 månad sen

Detta är problemet med folk att man sitter och tittar på folk, människor, på tv, tåg, buss, vart du än är….
Sitter och dömmer ut folk, människor hur dom ser ut, vad dom har gjort, för mycket smink, hårfärgen fel, förkort kjol, urringat, stort skägg, liten mun…….. ja listan ÄR lång.
Vad har man för rättigheter att en tänka tanken. Fy vad jag blr arg på detta!!!!!
Vettet måste gått ut och förståndet försvunnit. Kolla in er själva i spegeln och tänk att folk dömmer en för hur du själv ser ut, har man rätt till det?
NÄ!!!!
Låt folk , människor göra som dom vill och se ut som dom vill.
TACK!!!!!!

Ann-Sofie 1 månad sen

Åh Herregud vad fint, nu grinade jag lite. Och så modigt av lisa-Marie att vara med.

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 1 månad sen

Tack!

Ja det är så fint, blev så berörd.

Stolt över henne, inte lätt att vara med i direktsänd TV med så mycket tittare, facetime och allt!

Kramar

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.

Relaterade inlägg

Reklam för min bok  Jag är helt omtumlad över mottagandet för min första bok, ”30 om dagen – En livsresa”. Jag har varit i tv och tidningar och överallt för att berätta om…

Reklam för min bok  Jag är helt omtumlad över mottagandet för min första bok, ”30 om dagen – En livsresa”. Jag har varit i tv och tidningar och överallt för att berätta om…