• 2018-08-08, 18:25
  • 20

Åh vad jag är glad! Nu håller jag äntligen min bok i handen. Jag och Janne tog emot leveransen idag och det var inget litet paket som kom, det var pallar med böcker. Ofattbar känsla! Jag tycker den är så fin! 

Bäst av allt är att ni härliga bloggläsare redan har beställt två tredjedelar av dem. Men vill ni ha ett signerat exemplar så kan ni fortfarande beställa det HÄR. 

 

Det känns som jag jobbat i evigheter med den här boken och på sätt och vis har jag ju gjort det hela mitt liv. Att skriva tog lång tid och mycket energi, men att leva allt tog ännu mera. Jag hoppas boken kan hjälpa många och hitta motivation och inspiration. 

Nu ska jag sätta mig och signera så ni som redan beställt får era böcker så fort det går. Jag och Janne har burit böcker i timmar, men det var som att bära sitt barn. 

Kunde inte sluta gråta. Glädjetårar. Det är så mycket känslor.

  

Nu ska jag sätta fart att signera!

 

  • 2018-08-01, 10:46
  • 93

Nu kommer äntligen min bok från tryckeriet! Redan nästa vecka är de första exemplaren utlovade, i stället för under vecka 35 som jag först fick veta. För att fira vill jag tävla ut några exemplar som jag förstås signerar. Men eftersom ni är så många som redan beställt av mig så vill jag hjälpa er att ge bort boken i present i stället.

Så skriv vem ni vill ge bort boken till och vad ni vill att jag ska skriva i den. De tre bästa motiveringarna vinner ett exemplar.

Ni har två dygn på er från och med nu! Tick tock… tick tock…

Vill du vara säker på att få ett signerat exemplar, åt dig själv eller någon annan? Då beställer du det HÄR. 

  • 2018-07-15, 20:05
  • 17

Innehåller reklam för min bok 

Tack alla ni som redan förbeställt min bok! Många har frågat när ni får den och preliminärt kommer den vecka 35, den håller på att tryckas nu. Jag är så pirrig och förväntansfull!

Under tiden bjuder jag gärna er alla på en sida ur boken. För er som inte beställt och vill förbeställa min bok kan ni göra det HÄR. 

Boken heter ju ”30 om dagen – en livsresa” eftersom jag fick ett recept på just 30 om dagen för att få ordning på mitt liv och få kontroll över panikångesten. 30 minuter motion, vilket nästan kändes värre än om det varit 30 tabletter som jag först trodde.

Min granne och vän Pernilla gav sig tusan på att få ut mig och här har hon för första gången släpat ut mig för att bara gå i en halvtimma.

Ni som bor eller varit mycket i Skövde vet hur Käpplundabron ser ut. Den är egentligen inte så lång eller brant eller hög… men på den första promenaden för så många år sedan var den enorm för mig.

Utdrag från kapitel två. Foto: Rickard L Eriksson

Vi närmar oss Käpplundabron, som går över en hårt trafikerad väg som skiljer ett bostadsområde från ett annat. Vi passerar några få men stora träd i en liten dunge på höger sida. Det går ju bra det här! Snart måste den där halvtimman vara över, det känns bra att ha kommit igång. Bara inte ångesten kommer, inte nu, inte mitt på bron.

Vad gör jag om den kommer mitt på bron? Då har jag ingenstans att ta vägen. Det är inte så högt men det är fullt med bilar som kör i hög hastighet under den. Och åt andra hållet finns det mer bilar som kör alldeles för fort.

Jag kan inte bara stå mitt på bron och inte kunna andas, det går inte. Om jag går riktigt fort då? Fast det kan jag inte, benen är redan två värkande stela träpinnar. Dessutom är hjärtklappningen så otäck om jag anstränger mig för mycket, jag kan få panikångest bara av den. Slår inte hjärtat redan lite fort för resten? Och är det inte lite svårt att andas?

Jo det tar emot. Nej, inte nu! Inte inför Pernilla, inte ute bland människor! Jag orkar bara inte.
Det dansar färger framför mina ögon och jag blinkar för att få bort dem. Benen darrar och knäna känns svaga som om de ska vika sig vilken sekund som helst.

Mina händer greppar om dubbelkärrans handtag så hårt att knogarna är vita. Nu måste jag väl ha kommit över bron?
Att titta upp är omöjligt, det är svårt nog att öppna ögonen igen. Jag är rädd att färgerna fortfarande ska vara där, men jag ser bara en sliten asfalt med lite grus som slirar ovanpå.

Den står stilla. Alltså står jag också stilla. Jag försöker andas lugnt, få ned lite luft i lungorna som skriker nu, och säger till hjärtat att lugna sig. Varje andetag blir lite djupare och lite lugnare igen så det ger kroppen en aning mer syre än det föregående. Jag försöker hålla luften nere och känner hur hjärtat börjar slå lite långsammare också.

Efter vad som känns som en timma börjar jag höja blicken. Bron är kvar i bakgrunden. Jag är inte ens i närheten av den. Den ligger där retfullt utom räckhåll. Pernilla tittar oroligt på mig och undrar om vi kanske borde gå hem nu. Jag nickar och tittar på klockan.
Vi har varit ute i tio minuter.

 

 

  • 2018-06-26, 19:55
  • 63

Äntligen är den klar, min första bok! Åh, vad glad jag är! Vecka 33 kommer den preliminärt ut i handeln, men du som läser bloggen kan beställa den redan nu. 

Och förstås signerar jag alla exemplar som förbeställs i min egen webbshop, HÄR! 

Ni är många som undrat om det går att köpa signerad böcker och jag kan äntligen lova: Jajemen, det är klart ni kan det! Vi gör det bättre, alla som beställs i förväg här på bloggen blir signerade. Jag ska sätta mig med en stor hög böcker, ju större desto bättre, och signera varenda en. Janne har lovat hjälpa till med att skicka ut dem.

”30 om dagen – En livsresa” kommer förstås att säljas i bokhandeln och på olika nätshoppar också, men det är bara de exemplar som jag säljer själv som jag lovar att signera. Ge mig skrivkramp nu! Först till kvarn!

  • 2018-06-19, 20:26
  • 8

Tack från hjärtat för alla fina grattishälsningar till Marilyn! Ni är underbara. Ni måste bara få se klänningen hon hade på studentbalen, ska lägga ut så fort jag hinner. De var så fina.

Men nu sitter jag fast här i köket med min dator. Satt hela dagen igår och hela dagen idag.

Vi närmar oss slutet med boken, eller början kanske jag ska säga. Kan nästan inte tro det är sant! Jag fick pausa allt kring boken under studentveckan och det visste Annika på mitt förlag Bladh by Bladh om men redan igår tog jag tag i allt igen.

Och så här ser fram och baksidan ut. Hurra så glad jag är!

Jag sitter med de sista bilderna, kollage, bilder till inlagan, bildtext i kollagen, alla matbilder till alla recept. Ja, det är recept också, haha! Ni kommer förstå varför efter hela berättelsen och alla kapitel. Även massa träningstips och skönhetstips också. ;-)

Men det allra största som vi sitter med dessa dagar- Slutkorr på hela manuset.

Jag och Annika har dialog hela tiden med allt från minsta lilla ord som är ett frågetecken på till varenda namn. Allt ska vara rätt.

Självklart sitter inte jag med korr, det gör flera personer, men jag har slutkorr. Jag läser just nu min egna bok för att stämma av så allt är rätt. Blir en del kaffe den här dagen, tur jag gick ut på en långrunda i morse så jag fick energi.

Nu måste jag fortsätta, ville bara in och säga hej till er.

 

 

  • 2018-06-07, 23:10
  • 15

Jag glömde ju berätta att jag var i Stockholm idag när jag berättade om den fina överraskningen jag fick av mina tjejer. Tack snälla ni för alla kommentarer,  visst blir man rörd av en sån present. Otroligt!

Jag har varit uppe i Stockholm hela dagen för viktigt möte med Camilla Runberg som är PR-ansvarig för min boklansering. Ska berätta mer i morgon, men jag vet vad jag ska göra i höst, haha. Vilket fullspäckat schema vi kommer ha, oj oj.

Här är jag med Camilla som har hand om all press och PR kring boken hos mitt förlag Bladh by Bladh.

Och vet ni…. snart kan ni förbeställa boken! Signerade ex om ni vill!

Hann även med ett möte till och ett event som min vän Mona följde med på, visar er i morgon.

Har precis kommit hem med ett tåg som var en timma försenad men vad gör det när jag haft en så fin dag! Allt ordnar sig.

Stupar i säng, helt slut efter lång dag men resa Skövde-Stockholm är ändå smidigt. I morgon är det en vecka kvar till Marilyns student, så kul det ska bli!

Behöver ut och springa i morgon bitti för att få ur mig lite stress, sedan är det full fart hela dagen med handla och hämta massa grejer.

Hur gör ni när ni har fullt ös med jobb eller fullspäckad kalender, tränar ni eller blir det inte av?Jag har ännu mer behov känner jag att få röra på mig när jag har mycket jobb. Kroppen blir avslappnad.

Kram så länge