• 2018-12-17, 13:41
  • 2

Innehåller reklam för min bok 

Nu är det bråttom! I morgon, tisdag, är sista dagen som du kan köpa signerade exemplar av min bok ”30 om dagen – En livsresa” till rabatterat pris och vara säker på att få den till jul. Jag är så lycklig över alla reaktioner jag fått, tack alla som läst min bok! Idag bjuder jag på hela första kapitlet så ni som tvekar får se vad det är jag vill berätta. I slutet har du även mina favoritrecept som många bloggläsare önskat ha med i boken.

Skriv rabattkod johannatoftby vid kassan så köper du boken för endast 149kr! HÄR.

30 om dagen

Den värsta stunden hos doktorn är när han är tyst. Jag har suttit här i minst en halvtimma och berättat hur dåligt jag mår. Hur jag är så orkeslös att jag inte ens kan ta mig upp ur sängen på morgonen. Hur världen vänds upp och ned när panikångesten slår till och jag faller handlöst ned i ett djupt hål utan att någonsin slå i marken. Hur mitt hjärta skenar och känns som att det ska sprängas. Han har lyssnat, tittat på mig allvarsamt och nickat, gjort små uppmuntrande ljud och ställt lite frågor. Jag har inte riktigt noterat dem utan bara pratat vidare.  Att bara få prata om hur jag mår känns som en lättnad, att få säga att jag håller på att slitas i stycken. Jag snubblar över orden för att det är så mycket som vill komma ut på en gång, samtidigt stannar jag upp och tvekar. Jag skäms. Såhär ska man ju inte må. Då och då kommer jag på mig själv med att börja fnissa av den absurda situationen som plötsligt känns komisk bara för att nästa sekund snyfta. Det är så många känslor som väller upp inom mig och jag inte vet vilken som ska ta över nästa ögonblick.

Nu är det över, allt har kommit ur mig och jag känner mig bara tom inombords, som att det inte finns några ord kvar. I stället infinner sig den hemska väntan på att få höra vad han har att säga. Han är tyst. Jag är tyst. Men jag kan inte sitta stilla. Mitt ena ben vibrerar på egen hand, det stampar takten till någon låt som bara benet kan höra.

Han sträcker över ett recept till mig. Först känns det bra, att det bara är att ta några tabletter så börjar jag må bra igen. Men sedan läser jag och ser siffran 30. 30 om dagen…

30 om dagen! Ska jag äta 30 tabletter om dagen? Jag som har svårt nog att svälja en enda tablett till vardags, min mun blir torr bara jag tänker på det. Tydligen ska jag behöva få panikångest över hur jag ska kunna ta min medicin mot panikångest.

Hur ska jag klara 30 om dagen har han tänkt sig?

Nästan alla gånger jag suttit hos doktorn så har jag varit där för att veta vad som är fel på mig. Inte den här gången. Jag visste precis vad som var fel och varför, jag hade bara inte en aning om vad jag skulle göra åt det.

Den 27 oktober 1996 föddes en liten kille på förlossningen i Skövde. Min son Louis, född nästan tre månader för tidigt. Bara en dryg timma senare var Louis borta igen för att aldrig komma tillbaka. Jag fick hålla om honom och han var varm, men han levde inte. Han lämnade ett hål i mitt hjärta och i min själ som aldrig kommer att läka. Jag fick aldrig se honom växa upp, ändå finns han alltid med mig.

Värkarna hade börjat redan i vecka 26. Eftersom jag samtidigt fått en infektion på grund av en för tidig vattenavgång gick det inte att hindra dem. Jag fick ligga på BB vecka efter vecka och bara vänta. Vänta på att smärtan skulle gå över, vänta på att Louis äntligen skulle få komma till världen. Jag var samtidigt så rädd och så förväntansfull. Varje gång jag pratade med läkarna kom de med hopp och berättade att all kan gå bra. Samtidigt såg jag på deras ögon att det inte alls var vad de trodde. De ville inte möta min blick, den flackade bort som om de skämdes för någonting. Som om de var rädda för att säga sanningen.

Det enda jag kunde göra var att kämpa mig igenom minut efter minut, timma efter timma och dag efter dag. Varje minut var en liten seger. Den enda minuten extra betydde att Louis lungor hann utvecklas lite, lite till så han fick lite, lite större chans att klara sig. Ju längre jag kunde hålla honom kvar i min mage, desto bättre. Hur ont jag än hade. Jag rörde mig knappt alls under de veckorna. Jag bara låg i sängen och kämpade. Louis sprattlade i magen men själv tog jag mig bara till och från toaletten när jag verkligen var tvungen.

Till den 27 oktober 1996. Dagen jag aldrig kommer att glömma. Louis pappa Lasse var inte där så min bästa vän Jeanette fick bära hela bördan av att ta hand om mig när jag inte var till nytta för någon, allra minst för mig själv. Lasse hade suttit vid min sida varje kväll, men just den här helgen var han i Norge för att spela, musiker som han var. På morgonen hade jag mått mycket bättre, så det var klart att han skulle få sköta sitt jobb.

Det gick bara några timmar utan Lasse innan sammandragningarna startade. Jag hade feber och blev bara varmare och varmare. Att ge mig ännu mer medicin för att stoppa värkarna skulle vara livsfarligt för både mig och Louis med en infektion i kroppen.

Louis skulle komma ut trots att han var för liten för att klara sig själv. Det vi kämpat så hårt för att undvika var på väg.

Det enda jag hade i huvudet när jag kördes ned till förlossningen var om Louis i min mage skulle klara sig. Han måste klara sig! Hur hemska smärtorna än var så måste han klara sig.

Ultraljudet visade en sprattlande liten kille som låg med huvudet nedåt och ville ut. Han kämpade så jag måste kämpa också. Att tänka att ett nytt barn är på väg att komma till världen ska vara en så härlig känsla trots att förlossningen är så tuff och smärtsam. Men för mig och Louis fanns det inget härligt, bara en ändlös kamp som lustgasen inte gjorde någonting för att lindra.

Louis skrek när han föddes, han fanns hos oss på riktigt! Han levde! Men nästa sekund skrek barnmorskan också, hon skrek till undersköterskan att ringa barnläkaren på en gång. Sedan sprang hon ut med Louis och tiden stannade. Jag låg kvar i förlossningsrummets mörker som i ett vakuum. Jeanette satt vid mitt huvud medan jag väntade och väntade. Mina tankar pendlade mellan hopp, tröst, förtvivlan och allting däremellan.

När läkaren äntligen kom tillbaka bad jag Jeanette att hålla för mina öron. Jag ville inte veta vad jag skulle få höra.

Jag fick hålla Louis men han var redan borta. Det där skriket var det enda jag fick höra från honom medan han levde. Hans små lungor orkade inte. Infektionen som både han och jag fick eftersom vattnet hade gått för tidigt hade vunnit.

Den som fick mest tid med Louis i det korta lilla liv han fick var inte jag, det var inte hans mamma. Det var barnläkaren som kämpade för att rädda honom utan att lyckas.

Timmarna därefter har jag inget minne av. De var ett virrvarr av ångest, rädsla, frustration och ilska. Min kropp och mitt psyke skyddar mig nog från de minnena. Blodförlusten, chocken och sorgen gjorde mig så matt och för mig slutade dagen med en operation för att ta bort moderkakan som inte ville lossna efter förlossningen.Jag hade mer tur än Louis, jag är här och kan skriva om det idag. Men jag hade förlorat väldigt mycket blod och var otroligt svag.

Veckorna som följde minns jag desto mer. Inte just att det var veckor, utan att tiden fortfarande stod stilla. Jag fanns inte längre. Varje gång jag gick ut fick jag det bekräftat, eftersom människor inte hälsade på mig längre. En del tittade åt ett annat håll, andra bytte till och med sida på gatan för att slippa säga hej och fråga hur jag mådde. Samtidigt kom det massor av brev, blombud och presenter hem, men människorna som skickat de tankarna såg mig inte längre.

I efterhand kan jag förstå att människor blev rädda. Vad säger man till en mamma som förlorat sitt barn efter en timma, bara fått höra ett enda skrik från sin son innan han tystnade för alltid? Men det gjorde så ont att ingen ville eller vågade prata med mig. Jag ville ju skrika ut till hela världen, skrika vad som helst bara någon hörde mig och visade att jag fortfarande fanns.

Jag varken såg eller hörde mig själv heller. Den lilla bit längst inne som fortfarande var Johanna vågade inte visa sig längre. Jag kände att jag hade svikit Louis och mig själv, att allting som återstod bara var ett fiasko. Skuldkänslorna och skammen gnagde på mig, åt upp mig inifrån medan jag själv knappt åt alls. Jag fick tvinga i mig något som inte smakade ett smack och som växte i munnen medan jag tuggade tills jag höll på att kvävas på det.

Mjölkstockningen när jag kom hem var det allra värsta. Jag fick inte med mig någon bebis, men jag hade bröst som var sprängfyllda med mjölk till ingen nytta. De rödsprängda brösten värkte ikapp med det brustna hjärtat när jag fick stoppa fetvadd i min BH för att det skulle göra mindre ont.

In i det längsta drog jag mig för att söka hjälp eftersom det skulle betyda att återvända till den plats i hela världen som gjorde allra mest ont: förlossningsavdelningen på sjukhuset. Men till sist gick det inte längre, jag hade fått hög feber igen och var tvungen att åka in akut.

Jag fördes blixtsnabbt in i ett eget rum för att slippa se alla glada mammor med stora magar och en bebis på väg. En spruta i rumpan skulle stoppa mjölkproduktionen men inom mig skrek jag att det var fel. Louis skulle ju ha mjölken, han behövde den! Men Louis fanns inte längre.

Hur länge jag höll på så vet jag egentligen inte. Jag kan läsa mig till det i min dagbok, men inte relatera till hur lång tiden egentligen var. Hur lång är en evighet? Det tog tre veckor innan jag ens kunde gå utanför dörren eller ta på mig kläder. Jag satt på golvet i vardagsrummet, spelade Ulf Lundells ”Öppna landskap” gång på gång och bara grät och grät. Tårarna tog aldrig slut.

När jag väl kom utanför dörren, och märkte att folk gick över gatan när jag kom, så gick jag till biblioteket. Jag lånade massor av böcker med hemska berättelser om föräldrar som förlorat sina barn. Jag fullständigt frossade i de berättelserna för att inte känna mig ensam, få sällskap av andra som mått lika dåligt som jag själv gjorde. Det blev rena beroendet, att vältra mig i andras sorg för att få minsta aning om hur jag ens skulle överleva.

Jag hatade allt och alla. Så fort jag såg en gravidmage blev jag rasande. Hur kunde de gå omkring och vara så lyckliga när jag var så olyckligt? Visste de inte att min Louis var död, att världen aldrig skulle bli en härlig plats igen? Deras lycka var en förolämpning mot både mig och Louis.

När jag sitter med receptet i handen och inte förstår hur jag ska få i mig 30 tabletter om dagen, så börjar mitt nya liv utan att jag vet om det. Jag har tvingat mig hit, blivit sparkad hit av mina nära och kära som fått nog av att se mig göra mig själv illa. Men nu är allting upp till mig, läkaren har gjort sitt också med receptet. Jag skriker rakt ut åt honom och undrar hur han tänkt sig att jag ska få i mig 30 tabletter om dagen, jag som knappt kan äta en bit ost utan att storkna.

Han ler överseende mot mig och jag blir ännu argare. Tycker han att det här är roligt? Men med lugn och vänlig röst uppmanar han mig att läsa en gång till.

Det är inte 30 tabletter om dagen som jag blivit ordinerad. Det är 30 minuter motion om dagen.

På något vis känns det ännu värre.

 

  • 2018-12-14, 15:47
  • 14

Reklam för min bok

Här på bloggen tänker jag vara ödmjuk och utse min bok ”30 om dagen – En livsresa” till årets julklapp. Första upplagan har sålt slut, men det finns fortfarande kvar lite av andraupplagan. Lagom till jul är det extrapris så att du kan få signerade exemplar för 149 kronor, skriv johannatoftby vid kassan HÄR

Det här året har varit helt fantastiskt för mig, inte nog med att jag äntligen fick ge ut min första bok, den sålde dessutom slut så fort. Tack alla ni som velat följa min resa och har hört av er, det värmer i hjärtat att min bok kan inspirera och hjälpa andra. 

Hoppas ni vill låta andra läsa boken också nu till jul. Många har hört av sig och känt sig peppade av läsningen, även om det börjar tungt och mörkt. Det är precis den effekten jag var ute efter! Boken har även mycket humor och jag delar med mig öppet om känslorna kring panikångest, ormen och cirkusdirektören förstås som har huvudrollen i min bok. 

En bok för att komma vidare i livet.

 Glad läsning i jul!

  • 2018-11-01, 15:52
  • 14

Idag är dagen D! Nu finns min bok 30 om dagen även ute som ljudbok. Jag är så glad för det. Det är många som önskat den som ljudbok och är så tacksam att boken gått så bra att förlaget Saga ville ge ut ljudboken. Det var tuffare än jag kunde föreställa mig att läsa in en hel bok, men nu är den klar!

Boken är skriven av mig och inläst av mig. Så nu får ni inte såga mig, haha.

Ni kan lyssna på Nextory HÄR, Storytel HÄR Adlibris HÄR ‭Bookbeat kommer i morgon.

Den är tung i början, men inger hopp och pepp men både gråt och skratt. Röda tråden i min bok är att våga göra det du själv vill göra, det är ditt liv och ingen annan bestämmer. Jag skriver om sorgen och smärtan över förlusten av ett barn, hur man tar sig framåt. Boken är också en hjälp för de som står utanför den som mår dåligt. När jag ville gå min egna väg fick jag ta mycket skit. Vänner, icke vänner som skulle tala om för mig vad som var rätt eller fel. Jag gick min väg ändå och har blivit starkare än någonsin.

Jag hoppas boken kan ge dig tröst, pepp och inspiration. Och ett och annat skratt kanske.

 

 

 

 

 

  • 2018-10-06, 19:32
  • 35

I morse var jag gäst i Nyhetsmorgon för att prata om min bok och vägen ur sorg och panikångest. Det blev en stark intervju, Jenny Alversjö är fantastisk på alla sätt, hon är varm och närvarande. Vi pratade om den svåra sorgen efter att jag förlorade mitt första barn, hur man kommer vidare och om ormen som lever i min kropp.

Panikångest är ett helvete och har man en gång varit med om det förstår man. Jag vet att många kämpar med detta, men det jag vill först och främst säga är att ångesten innebär att kroppen reagerar på något.

För mig var det sorg. 

Jag har skrivit mycket om detta i min bok ”30 om dagen – En livsresa”. Jag hoppas någon där ute kan bli hjälpt och känna sig mindre ensam av att höra vad jag kan berätta.

Du kan beställa min bok HÄR. Den är signerad! 

I slutet av intervjun började Jenny prata om att Lisa-Marie reser runt i Thailand och undrade vad jag skulle vilja säga Lisa-Marie om jag fick prata med henne. Jag började svara och plötsligt frågade hon om Lisa-Marie var med oss.

Jag ramlade nästan ihop! Jag har aldrig blivit så överrumplad och tagen, tårarna bara forsade. Jenny fick prata med Lisa-Marie som var med oss på Facetime på världens största storbild där vi satt. 

-Hej mamma! sa hon och då grät jag ännu mer. Det var känslor över hela mig, dels efter den starka intervjun, dels av att få ha med Lisa-Marie i en direktsändning i TV inför så mycket tittare!  

Jag var så omtumlad, så glad och det var faktiskt Jenny som hade kommit på den iden efter hon läst på min blogg att jag tyckte det var så jobbigt att Lisa-Marie skulle resa ut på äventyr. Tack älskade fina tjej för att du vågade vara med i direktsändning och allt. 

Se hela intervjun HÄR, Lisa-Maries överraskning i direktsändnining HÄR (Kortare klipp från intervjun) 

Tack TV4 Nyhetsmorgon för att ni ville ha mig som gäst en lördag när så många tittar!

Tack älskade Camilla som är mitt stora stöd och ansvarig för PR och lansering av min bok. Hjälper mig med allt. Från att hämta kaffe i sminket, till att peppa och se till så allt funkar och jag sköter mig. Hehe.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  • 2018-10-04, 16:01
  • 2

Idag signerar jag böcker för fullt! Jag sitter i ett gigantiskt lager uppe i Falun där mina böcker finns på Förlagssystem. Här har många förlag sina böcker, närmare bestämt 46 000 titlar. Detta blir de sista böckerna jag signerar – snart finns inga kvar.

Det är så roligt att ni är så många som beställt och läst mina böcker och nu är första upplagan på väg att ta slut. Overkligt! Men det finns några kvar och alla dem har jag signerat idag!
Passa på att beställa min bok ”30 om dagen” innan de tar slut! 

Vill du ha ett signerat ex beställer du från Adlibris HÄR. 

Tack alla på lagret som hjälpte mig, vilket dreamteam. Det var som på tomteverkstan, hjälp vad vi slet! 

Nu åker jag och Janne som är med och stöttar vidare mot Stockholm. Hej då Falun!

 

  • 2018-09-05, 22:12
  • 3

Innehåller annonslänkar 

Igår var det releasefest för mina författarkollegor Sabina Dufberg och Charlotta Flinkenbergs gemensamma bokbebis ”Ditt livs form med 80/20 metoden”. Stort grattis till er fina bok och tack för en mysig release på restaurang MAMA.

Så kul att vi ligger på samma förlag Bladh by Bladh! 

Snygga och driftiga kvinnor.

Boken är en konkret guide till dig som vill skapa balans i livet. 80/20 metoden innebär att du 80 % av tiden lever hälsosamt medan 20 % skapar utrymme för det goda i livet. Kanske ett glas bubbel, någon dessert och socialt umgänge. Inga förbud. Balans och livsnjutning.

Jag älskar´t! Känner igen mig mycket. Boken kan du beställa HÄR. En ren och skär investering.

Här kommer bilder från releasen från restaurang Mama på Kungsgatan, det bjöds på gott plock, bubbel och goda smoothies. Tack för en mysig release och tack mina vänner för trevligt sällskap.

Jag, Mona och Camilla som är ansvarig för all PR och lansering för min bok. Vi hade möte innan och gick tillsammans för att gratta Sabina och Charlotta.

Här berättar de om bokbebisen och hur de har arbetat fram den här fina boken.

Här är vi med vår underbara förläggare Annika Bladh.

Tack Shimodas för fin bild. Kul att ses!

Mycket djuriskt, haha. Vi fotade massor, sedan fick vi se att vi kunde planerat bättre och ställt Charlotta i mitten. De bilderna blev suddiga så denna fick det bli.

Kul att träffa Bobby och Alex, vi stod länge med Annika och pratade träning och hår. Inte helt otippat.

Min klänning är Ganni, väska och skor Valentino, örhängen Caroline Swedbom. 

Foto: Euri Hannukainen EUROBILD Ab

Jag har läst igenom boken, det är en jättefin och användbar bok till dig som vill få konkreta träningstips, som vill få större medvetenhet om mat och näringslära, som vill behålla motivationen. Som vill hitta balans, träning men även mycket tips hur du hanterar stress och vila.

Får du bakslag på bakslag om du inte mår bra sänder kroppen ut signaler för att försöka tala om något, den försöker säga dig något. Jag har varit där, men då gäller det att lyssna på kroppen. Inte köra på.

Jag har mina 30 om dagen som varit min ledstjärna i många år, din kropp är smart och finurlig som signalerar till dig hur den mår, ta till vara på det.

 

 

 

  • 2018-09-05, 12:57
  • 11

Nu har jag goda nyheter för alla som frågat om ”30 om dagen – En livsresa” ska komma som ljudbok. Äntligen kan jag svara att jajamen, det ska den! Dessutom ska jag tala in boken själv, vilket tydligen är ovanligt. Och inte så lite skrämmande.

Min förläggare Annika Bladh på förlaget Bladh by Bladh hörde precis av sig och berättade att det är klart. Saga, ett av de största förlagen för ljudböcker i hela Norden, ska ge ut min bok som ljudbok. Det betyder att den kommer att gå att köpa och ladda ned på alla de största platserna för ljudböcker. 

Inte nog med det, de vill att jag ska tala in boken själv! Tydligen är det ovanligt, de flesta brukar ta in proffs, men de vill ha med min dialekt. Jag är inte helt säker på att jag vågar lyssna på den själv efter den kommentaren, men hoppas verkligen att ni vill det. Haha! 

Boken har sålt väldigt bra, första upplagan är på väg att ta slut men förlaget trycker mer, vi har även mer signeringar på gång! Så glad och tacksam för att ni är så många som gillar min lilla bok.

  • 2018-09-04, 12:01
  • 4

Innehåller annonslänkar 

Hej från ett soligt och vackert Stockholm. Jag kom upp igår lunch och har spelat in ett spännande TVprojekt ni kommer få se framöver. Mycket speciellt kan jag lova.

Tog en morgonrunda på 7 km före frukost vid 7.30 i morse. Njuter av dessa rundor som får börja dagen. Bästa starten!

Sitter och jobbar vid datorn en stund, har så mycket mail att beta av, ska snart iväg för möte och i em blir det bokrelease på mitt förlag! Det ska bli kul, skönt att inte ha egna nerver som på sin egna release. Haha.

Checkade in på hotell Kung Carl när jag kom igår, fick jättefint rum med en så söt balkong, påminner om när vi var i Paris.

Ellos har jättefina sportkläder HÄR, sköna, bra passform och bra pris. Träningskläder måste inte vara dyra, de ska hålla och funka att tvätta ofta och de gör dessa kläder.

Ni behöver inte gå upp i storlek, de är generösa i storlek så hellre gå ner.

Linne HÄR och tightsen HÄR. Finns i storlek 34-52. Mjuka och sitter fint, hög midja. Riktigt sköna. Snören man kan dra åt, ficka för nyckel och även mobil. Stort plus för det. Vill aldrig hålla något i händerna när jag springer eller går.

Linnet torkar snabbt, klibbar inte fast, löst men fin passform. Älskar smarta fickor.

En mysig middag med Mona på Sturehof igår, båda älskar musslor så det fick det bli. Skaldjuren börjar bli något bättre, vi är inne i September. Alla månader med R. Stripsen var nästan brända men kanske tur det så slapp vi äta upp alla. Tog en dessert med maräng och lakrist- tips ta den men man kan vara 4 och dela. Så god men orkade bara en pyttebit.

Ville bjuda Mona på en middag för hon hjälpte mig så mycket på min releasefest i måndags. Tack vännen! Alltid kul att träffa dig.

Min klänning i leo HÄR.  399kr.

Önskar er en fin dag, njut av solen och kanske en skön runda efter jobbet.

  • 2018-08-29, 22:57
  • 1

Innehåller annonslänkar 

Här kommer ett gäng bilder från vimlet på min release! Älskade vänner, tack för att ni kom! Missa inte gårdagens inlägg med ännu mer vimmelbilder på mina gäster.

Foto: Gabriel Henningsson

Mina girls! Min blå klänning är från Wakakuu och märket är FWSS, HÄR. Blev kär i den direkt, kändes helrätt med blått till min bokrelease. Skor och väska Valentiono.

Charlotte Bergman som var eventansvarig, Annika Bladh som min förläggare och ägare på Bladh by Bladh och Camilla Runberg som är ansvarig för all PR och lansering för min bok.

Vilka tre brudar. Tack för att ni finns!

Jag med gamla bästa vänner, Helené och Pontus.

Jennifer Reinhold som driver en stor härlig youtubekanal! Hon lärde mig hur jag ska redigera film, nu ska jag komma igång!

Glenn Hysen med sin Camilla.

Mina älskade tjejer.

Filip Rapp med Frida från Skövde. Filip är underbar, skriver alltid så fint, sätter Skövde på kartan.

Min kusin Tobbe med sin Ulrika.

Vickan och Micke, Vickan driver fina bloggen Matplatsen. 

Patrick Hellberg från Tredrag med sin sambo.

Jag med Jannes goa kusin Martina och hennes man Daniel.

Min syster Maria som är tvilling med Bittan som var på semester så kunde inta vara med tyvärr. Marias fina kompisar Ann-Marie och Natahlie.

Krilles fina föräldrar Rakel och Pelle Thimberg.

Frida Alexandersson som är gift med fotbollsspelaren Niclas Alexandersson. Charlotte Jardfors till vänster, (fint intagramkonto)

Supertränade Johan Strömmer med sin Petra. Janne har haft Johan som PT. Grym!

Våra vänner Magnus och Mats flög ner från Stockholm enbart för min release. Blir rörd för alla vänner som reste långt. Blir glad för alla förstås men ni förstår vad jag menar. Inte alltid lätt att få ihop det och långt att åka. Uppskattar det så mycket.

Min fina frisörkund Irene!

Janne med Mona som driver Monas Universum. Tack för dina fina ord på bloggen. Var en klippa under kvällen när hon hjälpte oss.

Konstnären och alltid lika glada Kattis Palmnäs med sin vännina.

Malin, Fnulan med sin vän Fridha. Fnulan har skrivit så fint om releasen HÄR.  

Fina Åse och Daniel! Älskade Åse skriver så fint om mitt arbete med boken och releasen HÄR. Tack snälla!

Elaine, Aldona, Helena, Siliva och Maria som alltid åker med på mina tjejresor. Kolla blommorna som låg i en bok, så vackert.

Jimmie med sin fru Krystyna. Jimmie bjuder ofta in på roliga event och är en fin kompis till oss.

Goa Micke och Malin Samuelsson.

Jag med Jannes yngsta dotter Amanda med sin kompis Johanna.

Jonas Ljungberg som startade Mikael Ljungbergs minnesfond.

Göteborgs stolthet- Arvingarna! Casper och Lasseman med sina fruar.

Stefan Lundström med vän, så roligt när långväga kommer.

Min svägerska Louise med Terese från Spar hotell.

Min duktiga författarkollega Helena Stommel Olsson som också är på Bladh by Bladh och som vann det stora ljudbokspriset! Hurra för dig och tack för dina vackra ord inför jag skulle upp på scenen och tala.

Pontus och Camilla Borg. Pontus är en grym artist och brukar underhålla mycket i Sälen, missa inte hans afterski.

Våra fina grannar i Göteborg!

Mer bilder från festen kommer i morgon. Kommer ta ett par dagar för att lägga upp allt, men vill så gärna tacka alla, länka till alla bloggar osv osv. Hoppas ni inte tröttnar. ;-)

Känner ni mig så förstår ni att jag är mer än tom efter en så här stor fest. 200 personer, har aldrig haft en sån stor fest, haha! Otroligt att så många ville komma.

Idag har det varit fullt med jobb till TV programmet, i morgon lika mycket jobb så nu måste jag sova.

Tack för att ni finns.

Love U

 

 

 

 

 

 

 

 

  • 2018-08-28, 23:08
  • 15

Vilken releasefest! Jag är överväldigad, omtumlad av alla som kom igår. Jag hade min releasefest på Clarion Post i Göteborg i deras mysiga Bon Bon bar och vilken fest! Vi var 200 gäster och jag var i något slags lyckorus från början till slut, för inte tala om nervös.

Läser ni om cirkusdirektören i boken förstår ni. Ett hav med blommor, kärlek från alla, nära och kära hade åkt långvägar för att vara med på releasen. Jag blir så rörd.

Så hårt slit med min bok så det kändes så kul att äntligen få fira och igår var det förlossning! Boken är ju en total känsloresa så det är skönt när ni där ute börjat att läsa den. I början ville jag nästan ta tillbaka några kapitel, svårt att sätta ord på men det är en total känsloresa med sorg, glädje och mycket som jag inte tidigare skrivit om.

Tack Charlotte Bergman som jag anlitade som eventfixare. Tack fina, grymma du, skulle varit ett nervrak utan din hjälp. Du lyfte festen, gjorde så allt funkade perfekt. 200 gäster hinner inte ens en cirkusdirektör hålla ordning på. Här med sin Erik som också hjälpte mig. Han och Janne stod i dörren med gästlistan. Goa killar som är proffs på mingel. Haha.

Här med Annika Bladh och Camilla Runberg har hand om all PR och hjäper mig med allt.

Älskar pressväggen, hehe.

Foto: Gabriel Henningsson

Clarion Post som hade ordnat så fint från början till slut, ni är fantastiska. Annika på mitt förlag som intervjuade mig på scenen, avslappnat men känslosamt. Världens bästa förläggare. Så stort och overkligt att stå bredvid henne när hon säger att hon är så stolt över min bok, som får de som läser boken i gråt och skratt, precis som en förläggare önskar.

Har fler viktiga människor som hjälpt mig med allt att tacka, skriver i nästa inlägg så blir det inte så långt idag.

Tack Janne för att du står ut med mig, det har varit hur mycket som helst med boken, tack för all hjälp. Love U.

Foto: Hans Shimoda/Shimoda.se

Världens bästa Mona som driver Monas universum. Tack tack tack för all hjälp igår. Hon hjälpte oss med allt! Alla gäster fick en bok, de stod hon och packade… bar och slet timmarna före alla gäster kom.

Eleine och Helena som brukar vara med på mina resor, underbara tjejer.

Foto: Gabriel Henningsson Tjusiga Vickan och Micke 

Foto: Gabriel Henningsson  Här med mina älskade tjejer.

Foto: Gabriel Henningsson Här är jag med världens finaste pappa och Lena.

Foto: Gabriel Henningsson Världens bästa mamma, så fint tal hon höll!

Lucys uppfödare Håkan och Susanne, så glad jag är att de kunde komma.

Helene Palm med sin familj, där var Lucy när vi var i USA. De har pommar från samma uppfödare, så skönt när vi har kontakt. Hon driver även Dashingdogs.se Kolla in den sidan, massor med fina hundgrejer.

Mina fina vänner från förr och som ni kan läsa om i boken, de fanns där när jag var ensam med tjejerna. Annika och Helene var där med Per och Pontus.

Matplatsen, första gången jag träffade Vickan live. Känns som vi känt varann hur länge som helst i bloggvärlden, haha. Go tjej. Fina Åse, Mats och Fnula. (Ska visa mer bilder på dessa tjejer och deras grymma bloggar i nästa inlägg)

Fotomaskinen var populär. Jag älskar sånt! Kom på det i sista sekund och hyrde en superbra maskin från Eventomatic i Göteborg. Världens bästa festhöjare. Lovar, haha!

Foto: Hanna Brunlöf/ GT/ Expressen Tack för en fin artikel från vår release!

Fina vänner Erika och Ander, Magnus och Mats.

Johanna Beijbom från Skövde (Förstås!) bjöd på underhållning. Hon har precis släppt sin nya låt ”Du ekar här” Lyssna på den på spotify. Så bra.

Vi hade även DJ, Saxofonist och Parcation, så skön musik.

Stefan Odelberg gästade och körde ett nummer, herregud han är grym! Lurade oss totalt. Vet inte riktigt vad som hände här, haha. Ni måste se hans Talk Talk show på trädgården i höst. Magiskt.

Foto: Gabriel Henningsson Jag med killarna från Eurotravel sports.

Foto: Gabriel Henningsson Världens bästa Arvingarna med fruar.

Har massor med bilder, idag har jag och mina tjejer tagit hand om alla presenter och blommor. Vi har vårdat dem med kärlek kan jag lova, ville få med alla blommor hem, läsa alla kort, är så tacksam för allt.

Vi fick inte plats ändå med allt i bilen hem så Janne har ett blomsterhav nere i Göteborg.

Har inte hunnit med något mer idag, det är mycket jobb som väntar i veckan så nu ska jag försöka sova, mycket som snurrar efter igår. Känslor, tacksamhet och gråter nästan för det är så mycket känslor. I morgon spelar vi in ett TV-program här hemma, det ska bli spännande att berätta för er sen när vi får. Måste sova så jag inte ser ut som ett vrak i morgon, haha.

Tack från hjärtat alla gäster och alla läsare som skriver så fint och gillar min bok.

Love u all.