• 2018-05-14, 22:40
  • 18

Den beiga gynstolen står mitt i rummet, bredvid står en vikskärm och en stol. Jag tar av mig och går fram till gynstolen samtidigt som jag drar i tröjan så den ska bli lite längre. 

Jag hoppar upp i stolen och tittar rakt upp i taket. Hittar en liten prick jag fokuserar på och sneglar mot dörren som är mitt emot. Varför måste alla gynstolar stå rakt mitt i rummet vänt mot dörren, tänk om någon råkar gå fel?

Kom igen nu, tänker jag, ta de där jäkla provet. 

-Då andas du in, Johanna, med näsan och tar ett lååångt djupt andetag och andas ut med munnen.  

Barnmorskan använder den där kalla spateln för att hon ska kunna ta provet med pinnen. 

Det är dags för cellprov. Det där viktiga provet vi inte får missa. Det räddar liv och idag var jag på barnmorskemottagningen i Skövde.

Undersökningen går snabbt, bara några minuter och det är så viktigt att vi går och tar våra prov. Jag fick en kallelse i mars, jag går alltid på mina kontroller, men då var vi i USA och det är lätt att glömma av att boka ny tid eftersom det är inte det roligaste att hoppa upp i en gynstol. Men så viktigt. 

Allt gick så snabbt och lätt, om ungefär tio veckor kommer svaret. Nu är det bara att vänta och  hoppas att de inte ringer för att de har hittat något. 

Jag är en av de som drabbades av cellförändringar men tyvärr under min graviditet. Det var min första graviditet och det upptäcktes i vecka nio. Läkarna tog då ett snabbt beslut om att det måste opereras och tas bort, trots att jag var gravid. Det hade gått så pass långt så jag fick inte vänta tills barnet var fött för då kunde det vara försent då cellförändringar kan bli cancer av alla graviditetshormoner. 

Läkarna talade om att det brukar gå bra och man behöver inte alls få ett missfall för att man går in och gör detta. Operationen gick bra, inga blödningar efteråt, men jag kommer ändå koppla ihop detta med att vårt första barn Louis dog. 

Alla läkare utom en sa att de inte såg någon koppling till operationenen eftersom det var flera månader efteråt. Däremot var det en överläkare på förlossningen som misstänkte att detta kan bero på skrapningen vi gjorde vecka nio och han såg ett samband med den tidiga vattenavgången trots tiden som gått.

Allt som händer efter vet ni ju. Eftersom vattnet gick fanns det stor risk för att få en infektion som gick upp till barnet och livmodern och då blir det inte bra. Det slutade med för tidig förlossning. Louis levde drygt en timma och dog på förlossningen. 

Samtidigt fanns det ingen återvändo när de såg att jag hade cellförändingar under graviditeten eftersom det var mycket som de upptäckte.

Snälla ni, gå och ta era cellprov! Det är superviktigt. 

2018-05-14 Hälsa