• 2017-01-30, 17:44
  • 50

I dag var jag med i ”Malou efter 10” för att prata om att förlora ett för tidigt fött barn och hur man går vidare. Oj oj oj, vad nervöst det var. Jag fick kämpa med gråten många gånger under samtalet idag. Tack, fina Malou, för den varma intervjun som går att se HÄR.

Hur tycker du att jag skötte mig? Berätta gärna för mig här på bloggen!

Jag känner mig lättad över att pratat om detta, men tårarna bränner bakom ögonlocken,  det är så svårt och sorgligt. Det är ett tungt och svårt ämne att sitta i direktsändning och prata om, men så viktigt att lyfta fram samtidigt. Efter min medverkan i höstas hos Malou, när vi pratade om hur träningen räddade mitt liv efter när jag drabbades av svår panikångest, var det många som gärna vill lyssna mer på varför jag drabbades av panikångest.

Då pratade vi om träningen som läkaren skrev ut på recept, men vi lyfte aldrig fram sorgen och allt kring mitt förlorade för tidigt födda barn som nog var den egentliga orsaken. Ett ämne som tyvärr berör oerhört många, men som många är rädda för att prata om. Därför vill jag gärna lyfta fram detta ännu mer. Sorgen försvinner aldrig, som läkaren Rika sa hos Malou idag. Den tar vi med oss till graven, men man kan lära sig att leva med den. Jag har fått två underbara tjejer efter Louis, men det är lika svårt att prata om det varje gång. 

Jag önskar att fler vågar komma fram till den som förlorat ett barn, bara våga höra av er. Jag kände mig otroligt ensam mitt i den mörkaste sorgen man kan tänka sig. Trauma, kaos och förtvivlan. Men telefonen var tyst, många var så rädda för att ens våga ställa frågan ”Hur är det?” Den som är med om detta måste ha stöd från omgivningen, vill man inte ses eller prata kommer den som är i sorg tala om det. Men snälla, våga höra av er! 

Jag tycker heller inte jag fick lika stort stöd från sjukhuset efter mina andra barn som jag nog skulle behövt. Sorgen kommer ikapp, man tror kanske allt är frid och fröjd när man fått sitt barn efter att ha förlorat ett barn. Det är självklart ett enda stort lyckorus, det går nästan inte ta in. Men samtidigt blir sorgen för det förlorade barnet ännu svårare, som om kroppen går igenom att föda både lycka och sorg på en och samma gång. 

Tack, ”Malou efter 10”, för att ni ville lyfta fram detta. Tusen tack för alla hälsningar på Facebook, instagram, mail och fina sms. 

Är det någon som känner igen sig i sorgearbetet? Dela gärna med er, det hjälper både er och andra. 

  • 2016-10-03, 20:06
  • 15

Nu sitter jag på tåget hem igen. Vad roligt att ni är många som hört av sig efter inslaget. Det dom ville prata om var just vad träningen gjorde för mig när jag drabbades av panikångest, att en läkare på en vårdcentral skrev ut motion på recept. (Fantastiskt) Jag ville få fram hur lite det kan göra, men hur svårt det kan vara att ta sig ut. Hur viktigt det är att närstående behöver finnas så man kommer iväg. En spark i baken. Men 10 minuter promenad räckte för mig i början sedan ökade jag successivt dag för dag. Minst 30 min raskt gärna i backar så kroppen svettas.

Vill ni titta på inslaget hittar ni det på länken HÄR. 

Efter Tv 4 så åkte jag ner till stan för en trevlig lunch med Magnus Hedman- Ska berätta längre fram. Tack för idag Magnus, supertrevligt!

img_6030

img_5982

Alltid bra mat på Kung Carl.

Sedan var det äntligen dags för en date med den här sköna bruden. Oh my god vad mycket vi hade att skratta och prata om idag. Gå in och läs hennes roliga blogg (även allvar och viktiga ämnen) Monas Universum heter bloggen, klicka HÄR.

img_6004

Tack för idag slut för idag. Lite så jag känner mig just nu. Direkständ liveTV är alltid lite extra nerver för en amatör som mig.

IMG_6034.PNG

Det blir mer pepp här för dom som vill, jag brinner för att dela med mig av tips efter egen erfarenhet.

IMG_6035.JPG

Sedan har inte skönhet, botox eller filler ett skit med intresse/erfarenhet med motion eller hälsa att göra. Lovar.

Kram!

  • 2016-10-01, 18:55
  • 12

På det gula receptet stod det rask promenad minst 30 min. Jag trodde läkaren var galen. Tabletter menar du?

Jag hade drabbats  av panikångest. Men det förstod jag inte då, jag var fånge i min egna kropp. Har ni någon gång varit med om detta helvete vet ni vad jag menar. Ingenting i världen hjälper. Jag mådde skit. På det gula receptet stod det motion. I raskt tempo, du ska svettas. Minst 30 om dagen. Helst i naturen. Inte kunde jag ta in att min kropp behövde motioneras just då? När det var som mest kaos i min hjärna.

Ett förlorat barn i bagaget men strax efter fick jag två underbara friska tjejer. Hade jobb, en underbar familj och vänner. Då slog det till. Sorgen kom i kapp. Man lurar inte sorg genom trycka ner.

IMG_5887.JPG

Ångest, hjärtklappning, svimningskänsla, sömnbrist, svårt att andas. Trodde jag skulle dö många gånger om. Till slut började jag lyssna på kroppen.  Började träna mer, började gå i skogen.

Läkaren räddade mitt liv. Detta är en del av det vi ska prata om på måndag i Malou efter 10 på TV4 . Titta gärna om ni vill och kan.

IMG_5883.JPG

IMG_5885.JPG

Idag gick jag, Lisa-Marie och Lucy uppe på berget. Ljuvlig dag! Lördag 1 oktober kunde inte börja bättre. Vi gick en timma längs vattnet, Lucy sprang och var  lycklig. Vi tränade även spårning inne i skogen. Hon älskar det. Även matte och lillmatte! Så kul det är att gömma sig, sedan får hon jobba med nosen.

Det är en utav anledningar jag har hund. Avstressande.

IMG_5878.JPG

IMG_5879.JPG

Älskade Lucy.

Lycka! Att få andas frisk luft, ta in alla vackra färger. Lugnet…

I eftermiddag har vi storstädat, river ut allt, fått ordning. Det luktar rent och nystädat. Det är också en skön stress som släpper, snart kommer Janne, vi ska äta en god lördagsmiddag med tjejerna. Marilyn har massor att berätta och visa efter Justin Bieber. Det blir fläskfilegrytan som stod på önskemål och ett gott rött vin.

dsc00577

dsc00569

IMG_5900.JPG

Har ni en skön helg?

Puss! Nu börjar med maten.

 

 

 

  • 2011-12-01, 12:58
  • 0

Var uppe före halv sex i morse men jag var faktiskt inte så farligt trött. Var framme på TV 4 vid nio och fick sätta mig i sminket tack o lov…
Malou var jättetrevlig och vi hade en trevlig pratstund. Kul med relations-psykolog med i programmet.
Direktsändning är ju direkt och på ett sätt ganska skönt ändå. Förutom att min näsa rann oavbrutet!!!! :)
Kul att träffa Susanne och Eva också!
Några har frågat i kommentarsfältet vart mitt halsband kommer ifrån. Det är Unica smycken! (tävling snart)

 

 

 

Fikarummet där man kan ta mackor, fika eller godis. Jag åt godiset. Mannen i rutiga byxor är pontare. Alexander Bard precis bredvid... väldigt snäll och trevlig.

20111201-130431.jpg

Linda spelade helt fantastiskt! Hörde ni?

20111201-130528.jpg

20111201-130550.jpg

20111201-130650.jpg

20111201-130733.jpg

20111201-130850.jpg

20111201-131419.jpg
Snabbvisit och iväg med taxin ner till tåget igen. Tur att det går snabbt till Skövde!
När jag kommer fram har jag modeller att ta tag i!
Vi ses ikväll hoppas jag :-)
Puss

2011-12-01 Mitt liv ,