• 2021-04-20, 21:41
  • 23

Tack från hela mitt hjärta för alla krya på hälsningar och pepp. Jag blir så glad. Det ger energi!

Här sitter jag i soffan med ett blomsterhav, så vackra blommor och hälsningar jag fått. Jag grät precis hela dagen igår, för varje sms eller hälsning, för varje blomsterbud. För allt. Tack av hela mitt hjärta.

Här i min hörna är platsen jag tillbringar den största delen av dygnet. Går upp varje timma och rör mig, men det går inte fort. Idag har jag bara tagit en morfintablett men fortfarande full dos med Ipren och Alvedon. Men det är skönt att det känns som att det faktiskt går sakta framåt nu.

Utan livmoder och en tomhet. En smärta i magen och själen men hade inga andra alternativ. Jag var tvungen att operera ut livmodern som tog över hela mitt liv. Och det känns helt rätt. Jag ska skriva vad jag hade för symtom och problem, jag tror jag orkar göra det i morgon. Vet att ni är många som kämpar och har samma problem. Mitt var så illa så det gick absolut inte ta bort enbart myomen, de satt utanpå, inuti, överallt.

Så här har jag det på dagarna just nu. Svårt att ligga helt på sidan, svårt att ligga på rygg, ligga på mage är ju inte något alternativ. men alla kuddar hjälper.

Skulle torka av diskbänken idag och torkade av bordet samtidigt, jag höll på att svimma och fick hålla mig i för att inte trilla omkull. Det jag tycker är riktigt jobbigt är att jag klarar ingenting själv. Det enda jag klarar av är att gå på toa och äta. Jag får be om hjälp med precis allt. Det är knäckande och samtidigt har jag inga alternativ. Pappa påminner mig hela tiden om hur stor den här operationen är. Det tar tid att läka. En öppen bukoperation tar mycket på kroppen.

Samtidigt är kroppen fantastisk nu som läker för fullt.

Jag satt en stund ute i solen och njöt på balkongen, det gick inte det heller. Svimmade nästan när jag skulle ta mig in. Mådde illa och höll på att kräkas, fick stupa ner i soffan där jag ligger mest hela tiden på dygnet.

Och lilla älskade Lucy. Hon lämnar mig inte en sekund. Hon tittar på mig när jag stapplar fram, då går hon undan. Hon undrar nog vad som hänt med mig. Hon vill inte gå ut, inte gå ut med någon på en promenad. Hon går till och med mig in på toaletten för att ha koll.

Tack än en gång för att ni delar med er och kan även peppa och hjälpa andra. Jag önskar så att jag hade kunnat läsa om allt detta när mina blödningar började krångla och vad myom kan orsaka för helvete.
Nu ska jag lägga mig i soffan igen.

Japp, så här är det just nu. Inga perfekta bilder med en systemkamera eller perfekt sminkad med matchande outfit. Men så här är mitt liv just nu. Jag bryr mig inte, jag delar med mig av verkligheten och snart är jag med i matchen igen.

Puss och kram, love

 

 

 

 

2021-04-20 Johanna Toftby

  • 2021-04-18, 22:01
  • 75

Janne har hjälpt mig att skriva denna text:

De senaste dygnen har varit några av de värsta i mitt liv. Jag är ett vrak. Överkörd. Mos. Drogad av starka mediciner. Och jag gråter så mycket. Detta hade jag aldrig kunnat föreställa mig, men samtidigt är jag väldigt lättad över att det är gjort. Jag hade inget annat val än att ta bort livmodern nu. Läs HÄR om hur det gick till. Saskia Eklind på Calanderska opererade mig, vilken fantastisk gynläkare. 

Många kvinnor lider just av svåra myom med blödningar och smärta, därför vill jag berätta allting så fler kan göra något åt det i stället för att lida i tystnad. Framförallt göra något åt det i tid. Vänta inte så länge som jag gjorde. 

Men jag tänker vara ärlig, hoppas jag inte skrämmer någon. Men allt ska ju bli till det bättre men man ska bara igenom detta. Dessutom är det långt från alla som måste öppna hela buken som jag fick göra. Det finns ju lättare ingrepp om det inte är så ”illa” som det var för mig.

Ni som gjort liknande operationer, om ni också fått öppna buken, Hysterektomi- berätta gärna i kommentarsfältet om hur det var för er!

Just nu känns det verkligen att jag gjort en stor bukoperation där de fick slita ut livmodern som var full av myom och satt stenhårt. Efter operationen när jag var inlagd på Calanderska hade jag smärtlindring med ryggbedövning, morfin och stesolid. Då kändes det inte lika tufft som det gör nu. De hade förberett mig på att detta kommer bli en tuff vecka men det är svårt att förstå innan. 

När jag kom hem med en väska full med smärtlindring bröt jag ihop totalt. Jag har gråtit så mycket att jag vet inte om det finns några tårar kvar. I fredags, två dagar efter operationen skakade jag av frossa och hade panik över det. När jag pratade men pappa som jobbar just med narkos så förklarade han att kroppen reagerar så både fysiskt och psykiskt efter en väldigt stor operation. Då grät jag ännu mer. 

Och när mamma ringde så grät jag igen. När jag skulle be Janne hämta ett glas saft och han kom med äppeljuice bröt jag ihop. Och när vi såg Let’s dance på kvällen och de skulle hylla någon nära med sin dans grät jag igen. Allt är fortfarande kaos.
Men livmodern skulle bort. Det fanns ju bara två alternativ. Att ha den kvar och förblöda. Eller ta bort den och få ett nytt liv. Inte svårt val även om det är en jobbig operation. 

Vi har fått ordning på smärtan även om den är hemskt jobbig. Janne hjälper mig att skriva upp när jag tar smärtlindring och nu funkar det bra, men det gör för jävligt ont i hela buken. Jag är ju uppskuren och sydd inuti, livmodern på 1,2 kilo är bortskuren. Klart det känns.

Jag vilar precis hela tiden men varje timma är jag uppe i 15 minuter för att hålla igång och minska risken för blodproppar. Jag vankar omkring som en 105-åring med stapplande, darriga ben till toan eller köket. Magen är stor som en ballong. 

Jag skriver inte detta för att skrämma upp någon. Verkligen inte. Jag skriver och berättar hur det är just nu för mig,  varför skulle jag gömma mig, smyga och låtsas? Ni är så otroligt många som gjort samma sak och säger att det är bland de tuffaste dygnen ni varit med om – men sedan det bästa ni gjort. Det stärker mig, ska ni veta! Alla säger det är riktigt jobbig första veckan, men att man får ett nytt liv efter. Då är det värt det! Jag tänker framåt. Men jag räknar med ca 6-8 veckor som detta kommer att ta. 

Jag kunde inte leva så här illa med alla myom som orsakade så kraftiga blödningar. Mina värden har inte gått att få upp med medicinsk hjälp längre. Dessutom kissade jag konstant av att livmodern tryckte på blåsan. Hela nätterna! Det enda var att ta bort livmodern. Jag skiter fullständigt i korkade kommentarer om varför jag gjorde detta, jag hade inget val. Skulle jag förblöda i stället? Det var ju inget alternativ. Mina myom var dessutom så stora och på sånna ställen så fem läkare från olika sjukhus sa exakt samma sak. Livmodern måste bort. 

Tack snälla snälla ni som peppar mig, jag blir så rörd över alla fina hälsningar! Nu måste jag vila igen, men jag berättar snart mer hur allt går. 

 

2021-04-18 Johanna Toftby
  • 2021-04-16, 15:45
  • 206

Janne har hjälpt mig att skriva denna text:

Tack alla underbara läsare för alla hälsningar och förlåt att jag inte orkat berätta mer. Trots att detta varit några av de tuffaste dygn jag varit med om så är jag ändå lättad att operationen är gjord. Men det är riktigt, riktigt jobbigt. Jag har gråtit mig genom hela sista dygnet, men får all hjälp som går av Janne nu, han är hos mig varje minut.

Jag har opererat bort livmodern, livmodertappen och äggledarna. Hysterektomi. Äggstockarna var fina så det fick vara kvar. Det blev en ganska stor bukoperation eftersom livmodern blivit enorm och satt hårt. Ni som följt bloggen vet att jag haft stora myom med rikliga blödningar under sista året. De sista veckorna blev det värre och ohållbart så jag fick tid för operation snabbare än vad vi planerat.

Jag var livrädd men förberedd mentalt, jag kunde inte leva så här mer. Detta har påverkat hela mitt liv med hemska blödningar, att springa och kissa hela nätterna, att känna en tyngd inom mig och så mycket mer. Mina myom har synts utanpå magen till och med.

Den fantastiska gynöverläkaren Saskia Eklind på Carlanderska opererade mig så jag var i trygga händer. Operationen gick bra, men det var stora myom överallt i livmodern. Läkaren skojade när hon kom in på eftermiddagen för att se hur jag mådde och berättade att när jag låg på operationsbordet såg magen ut som Kebnekajse.

Hon berättade att de fick kämpa och slita för att få ut livmodern – den vägde 1,2 kg! En livmoder ska väga 60 gram. Då förstår ni hur stort detta var. 

Jag är uppskuren i buken och var helt förstörd efteråt. Efter narkosen hade jag sån frossa att jag trodde jag skulle ramla ur sängen. Jag var även helt förlamad från naveln och neråt när jag vaknade. Det var en så jobbig känsla att inte kunna röra sig, även om jag visste att det var från ryggbedövningen som satt i ett dygn efter operationen. Och det var nog tur att jag hade den första dygnet… 

Jag var fokuserad på att få detta gjort och kände mig så tacksam och lättad där jag låg efter operationen, men trodde aldrig det skulle vara så tufft efteråt. Fy fan vad dåligt jag mådde. Den hemska frossan efter narkosen var det värsta jag varit med om. Jag fick fyra täcken, värme och de sprutade in lugnande i kanylen flera gånger. Jag såg att de satte upp skydd på sidorna på sängen så jag inte ramlade ner. Eftersom jag haft en tub i halsen under narkosen så var jag rosslig och hes och ville helst bli nedsövd igen, allt var hemskt!

Men jag var tacksam för att jag hade kateter eftersom man inte kan kissa efter operationen. Efter ett dygn togs den bort och nu klarar jag mig själv och massor av prover säger att allt ser bra ut. Jag fick så mycket hjälp på sjukhuset och tack gode gud för ryggbedövningen jag hade ett dygn efteråt.

Att kissa nu är lite jobbigt för jag känner inte liksom hur jag kissar eller när jag ska kissa så jag går lite på klockan men de har mätt med ultraljud så allt är ok. 

Nu är jag äntligen hemma och känner mig lättad även om jag är helt slut. Tar smärtlindring efter ett schema som vi skriver upp för smärttopparna gör att jag nästan kollapsar. 

Jag var så rädd innan operationen att det känns som en enorm seger att den är gjord. Jag vilar hela tiden, men ska upp och gå lite varje timma. Att ta sig till toaletten fem meter känns som ett maraton. Känner mig överkörd. 

Rätt virrig är jag nu med morfin, Alvedon, Ipren, medicin för magen och Stesolid så jag kan sova.

Jag skriver mer när jag är piggare. Tack än en gång för alla hejarop, tack också till er som hör av er som också gjort denna tuffa operation via buken och peppar mig. Det ger kraft och framförallt hopp. 

2021-04-16 Johanna Toftby
  • 2021-04-14, 20:06
  • 92

Hej från sjukhussängen på Calanderska! Idag har jag opererats och just nu känns det som om jag blivit överkörd av en ångvält.
Det har varit ett tufft år och de sista veckorna har varit outhärdliga. Men nu är det gjort.


I morse klockan åtta rullades jag in och det blev en stor, öppen bukoperation. Större än vad man trodde.
Ni är många som följt den här resan och därför ville jag berätta vad som hänt.
Jag är inlagd på Calanderska och får så fint omhändertagande. Är helt groggy av narkosen men ändå lättad. Usch vilken ångest detta varit!
Jag berättar mer i morgon, ser knappt vad jag skriver nu.
Stor kram

2021-04-14 Johanna Toftby
  • 2021-04-14, 10:00
  • 0

Innehåller annonslänkar 

Nu är värmen på väg, hurra så härligt! Och jag är så glad över att ni är så många som gillar våra sommarsandaler! Jag gillar söta detaljer på skor som kan förhöja vilken outfit som helst. De bruna med pärlor, tänk till jeanshorts eller till stranden i sommar. Många ses även utomhus och i trädgården, då vill man inte ha en sko med klack, med dessa är du ändå festligt klädd!

Den bruna med pärlor hittar du HÄR. Den svarta med guldnitar och fransar HÄR.Jag tycker att de är normala i storlek.

Och visst är det kul att det är mycket denim nu, jag gillar den här mörkblå nyansen. Har jeanskjortan (kolla in den! 30% rabatt nu)  men såg att det även fanns en söt klänning med volang runt upptill. Ärmarna är lösa och lätta att lägga upp om man vill.

HÄR hittar ni denna söta klänning i A-formad som en skjorta upptill men vidare nertill.

Ha en ljuvlig skön onsdag!

2021-04-14 Johanna Toftby , , , ,
instagram
This error message is only visible to WordPress admins

Error: No connected account.

Please go to the Instagram Feed settings page to connect an account.