• 2014-07-31, 12:24
  • 24

 

För ett tag sedan hjälpte jag underbara Annica med hennes hår. Jag skrev även ett inlägg här.  Hon är 33 år gammal och fick beskedet i höstas ingen ska behöva få. Mardrömsbeskedet du har Cancer och kan få 5-10 år att leva.  

33 år, lyckligt gift och tre barn där den yngsta  då var 6 månader gammal.

Tack och lov pratar dom inte år nere på Sahlgrenska där hon får sin behandling. Forskningen går framåt och hon är en riktig kämpe som kommer vinna sin kamp är jag helt övertygad om.

Jag har pratat mycket med Annica och frågade om hon kanske ville börja blogga för hon sprider så mycket positiv energi. Hon ger andra hopp även fast hon lever med sin sjukdom. Men en blogg tar sin tid och därför kom vi överrens om att hon kommer att gästtblogga här hos mig med regelbunda inlägg.  Ni kommer få följa henne med uppdateringar, peppande inlägg som kanske kan hjälpa andra och kanske även skriva av sig sina tankar. Att få hjälpa andra kan även stärka sig själv.

Så mina vänner- Här har ni fantastiska Annicas första starka blogginlägg och jag hoppas ni kommer uppskatta hennes inlägg här inne. 

 Tjejen bakom peruken

Ja, det är jag! Mitt namn är Annica är 33år och det är mig som Johanna berättade om för ett par veckor sedan.

Jag är gift sen 12år tillbaka med mitt liv stora kärlek Kristian. Vi har hängt ihop sen jag var 17år, ja nästan halva mitt liv!  Tillsammans bor vi en bit utanför Skövde i vårt renoveringsprojekt. Ett underbar liten villa som redan från början trots skavanker passade oss perfekt! När familjen växte bestämde vi oss för att flytta hit. Sitter just nu i källaren och ovanpå denna våningen sover dem. Våra tre små underbara underverk. Vår Elias, alldeles kritblonda kille som fyllt 10år. Så underbart ljuvlig och snällare 10åring får man leta efter! Men ändå har han alltid glimten i ögat, en riktigt clown och en ren KOPIA av sin far.  Vår ”Mellis”   heter Gabriel som fyllde 8år i somras. Gabriel som tycker det är viktigt att vi kallar honom för Gabbe är världens charmtroll, som lätt från början charmat tanter på Ica:)  Och sen vår minsting, Lilla Samuel som fyllt 1år. Så liten och go men full av liv. Han har just nu fullt upp med att upptäcka världen, att försöka ta sina första små steg. Tre helt perfekta killar, som är hela mitt universum. Mitt livs viktigaste ingrediens är de dära tre busiga killarna. Så mycket kärlek de ger mig hela tiden.  Och såklart min egna Krille som gett mig dessa underverk och som jag älskar och värdesätter enormt högt. Vi har det bra, Riktigt bra, jag är så lycklig.  Jag lever i min dröm och önskade så att denna cancern inte kom in i våra liv!

För det första: TACK av mitt hjärta för alla värmande kommentarer och hälsningar jag fått av er, så fina ni är! Och ett Jättestort TACK till min underbara vän Johanna som gav mig mitt självförtroende tillbaka, genom att ge mig en stor bit av mig själv tillbaka…. mitt hår!!!

Att det kan sitta så mycket i håret. Mitt hår har alltid betytt mycket för mig. Har jag kapat det några centimetrar för mycket så har det varit jättejobbigt. Men trodde aldrig att ens hela självbild skulle sitta i ett hår. Kan låta ytligt. Men när man drabbats av cancer så i mitt fall, har mitt utseende betytt extra mycket. Jag har fått ärr i ansiktet av mina starka mediciner. Biverkningar som varit jättejobbiga som satt spår i form av pigmentförändringar i ansiktet på kinderna, hår jag tappat, men tack och lov fått behålla en del ändå. Ett ärr på ryggen, där tumören satt från början som min man säger ser ut som ”en hajattack” för att trösta mig:) Mycket ytliga saker, men när jag tagit en titt i spegeln påminner det mig HELA tiden om den sjukdomen jag bär på sen ett par månader tillbaka… CANCER.

10550905_10203463575101782_1477005340407516188_n

Just nu sitter jag och bävar för mitt röntgenresultat som jag väntar besked på i veckan. Jag har bromsmediciner som stoppar tillväxten och spridningen på mina metastaser som härjar i levern. Och var tredje månad får jag göra en ny röntgen för att konstatera om medicinerna fungerar fortfarande som de ska. RÄDSLA, Ja verkligen. Men jag försöker leva här och nu. Även fast det är skitjobbigt mellanåt, så måste man, om inte för sin egen skull så för familjens.

Jag är livrädd, jätte livrädd. Men samtidigt försöker jag TRO på att det här ska bli bra. Att slutet blir bra. Jag ska kämpa! Och den här resan, för er som vill, får ni gärna fighta den med mig. Jag kommer ”besöka” den här sidan och blogga lite mellanåt. Jag tänker lite så här, KANSKE finns det någon därute som är samma sits som jag var för ett par månader sen. Då hade jag behövt en PUSH. Ett hopp! Det hade jag ingen som gav mig från början. Allt var bara mörkt och kallt och ensamt.  Allt är inte skit för man drabbats av cancer. Det är inte kört, även fast det verkar så. Det finns mycket hjälp att få. Det är en jobbig resa och jag vet att min är långt ifrån över. Det kommer bli som världens jobbigaste berg och dalbana. Jag vet det, jag känner det redan nu.  Men jag är beredd att kämpa. Jag tror att man kan göra mycket själv. Och då menar jag inget hokus pokus grejor, utan VÄLMÅENDE och en ren JÄRNVILJA och En TRO som bär.

Hoppas vi ses igen, tack för att ni vill resa med mig:)

Kramar från Annica Thimberg

 

 

 

 

2014-07-31 Gästblogg

Kommentarer

Jeannette 5 år sen

Heja Annica! Önskar dig allt gott av hela mitt hjärta. Styrkekramar, Jeannette

Jessika 5 år sen

Jag skickar dig kärlek och ljus och hoppas av hela mitt hjärta att du hittar styrka att kämpa och vinna din kamp tillsammans med dina nära!
Många kramar

Anneli 5 år sen

Jag ser fram emot att höra ATT det kommer gå bra för dig, för det kommer det göra! Kämpa på som du gör och njut av stunden!
Mvh Anneli

Anneli 5 år sen

Åååååå va fint skrivet. Så sorgligt så jag börjar gråta. Kämpa !!!!!

Sussie 5 år sen

Ett starkt inlägg om en del av ditt liv, du verkar verkligen vara en kämpe.
Nyttigt att läsa, lätt att ta saker för givet.
Styrkekramar till di Annica

FUCK CANCER!!!!!!!!

55kg 5 år sen

Skickar dig mängder av kramar! Det gör ont i hela mig- en ” det händer inte mig känsla” som blir till ” det skulle kunnat vara jag”….

Barbro 5 år sen

Styrkekramar till dej Annica.

AnnaE 5 år sen

Hej!
Håller tummar och tår att din cancer försvinner! Du klarar det! Vi härinne ska peppa dej! :) Fuck cancer!
Kram kram ♥

Nathalie 5 år sen

Vilken underbart härlig kämpe du är!! En modig kvinna som kommer att fixa detta. Styrkekramar och kärlek till dig ❤️

Ulli 5 år sen

En riktig kämpe är du… Känner med dig, ingen ska behöva uppleva det här…dumma cancer…tänker på dig och din familj och önskar er all lycka, många styrkekramar till er.

Anne 5 år sen

Mycket bra skrivet. Min syster fick å cancer när hon var ung. Jädra sjukdom. Hon kämpade på och levde verkligen som att varje dag var den sista. Hon finns inte med oss här i dag, jag saknar henne så mycket och hon var en så stark förebild för mig. Önskar dig all lycka till och jag tänker på dig. Stor styrkekram

Carro 5 år sen

Håller alla tummar jag kan för att du ska besegra cancern och få fortsätta ha ett härligt liv tillsammans med dina 4 grabbar! Tro kan försätta berg så fortsätt tänk positivt även om livet blir jättejobbigt imellanåt. Kram❤️

Anki 5 år sen

Håller alla tummar och tår för dig och alla andra som har den skit sjukdomen, fuck cancer!
Med vilja, tro och ett jävlar anamma kommer man långt.

Mite 5 år sen

❤️️

Klara 5 år sen

Du kommer att fixa detta, det känner jag i hela mig! Ge inte upp, du är grym. Kramar i massor.

Åsa 5 år sen

Vilken kämpe du är!

Cecilia Engvall 5 år sen

Kämpar med dig Annica! Glöm aldrig de sista orden i ditt fina blogginlägg, JÄRNVILJA och TRO, de kommer ta dig hela vägen i mål. Många, många styrkekramar! Fuck Cancer

Maria Bergqvist 5 år sen

Annica! Så fint du skriver!! Du är helt enastående och den modigaste jag känner. Du har och kommer alltid vara min största förebild när det gäller att va mamma, det är du bäst på. Du vet att vi ALLTID finns med dig. Massa kärlek / mia

TS 5 år sen

Annica..vilken varm kvinna du är, din fight är tuff o jag är övertygad om att du klarar det. Ser fram mot dina besök hos Johanna.
En stor kram till dig�

Annika 5 år sen

Hej Annica
Jag har själv drabbats av cancer 2 ggr i mitt snart 48-åriga liv. Första gången var när jag var 3 år och hade väl tur i oturen att ramla och slå mig i sidan av magen. Då sprack en tumör jag inte visste fanns i min njure. Detta var 1970 och forskningen var inget att hurra för. Jag hade Wilm’s tumör och oddsen var inte bra. Min mamma fick två alternativ; 6 mån kvar att leva eller operera, vilket bara gjorts ett par ggr utan bra resultat. Hon chansade på operation och här sitter jag 45 år senare…visserligen med Hepatit c efter blodtransfusioner som inte var testade, men ändå!
För ca 10 år sedan fick jag även hudcancer. Jag blir alltid brun och bränner mig sällan, men ett märke på vaden var malignt melanom. Även där hade jag tur! Dom tog bort lymferna i ljumsken men dom var inte drabbade så jag slapp behandling.
Man går ju ständigt med en gnagande oro i kroppen… Men forskningen går stadigt framåt och jag tror att viljan att leva kan övervinna allt.
Kram på dig och kämpa på!

/ Annika

Anette 5 år sen

Hej Annica ,
Min syster fick 1993 när hon var 24 år gammal och nybliven mamma, besked om att hon hade fått leukemi. Hon bedömdes av läkarna ha 5% chans att överleva. Idag 20 år senare lever hon livet, njuter av livet, älskar livet och har lärt sig leva med de biverkningar som fortfarande “plågar” henne.

Hon har nu förverkligat en gammal dröm och spelat in 2 st CD och åker runt i landet för att hålla föredrag om sitt liv, om sin TRO som burit henne och försöker ge människor ett hopp och att aldrig ge upp.

Gå gärna in på http://www.borno.se och läs om henne.

Styrkekramar!

Lotta 5 år sen

Hej Annica
Cancer är ett jädra skit och vad den behandlingen gör med kroppen och psyket.
Jag fick äggstockscancer för snart 4 år sedan och genomgick operation o cytostatika behandling. Så jag förstår dig verkligen o vad du går igenom även om det inte är samma cancer form.
Jag började blogga när jag var opererad och det var en bra ventil att få ur sig alla tankarna.
Håller alla tummar jag kan för dig att allt ska gå bra. Njut med din goa familj.
Kram fr Lotta

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Relaterade inlägg

Mitt älskade barn. Jag bar henne inom mig, under mitt hjärta, jag jublade över att få bli hennes mamma. Annica var för mig en gudagåva. Hennes fyra bröder hade väntat på henne,…

Nu har jag sagt farväl till allas vår älskade Annica och mina tårar vill aldrig ta slut. Min älskade vän, solen skiner idag precis som du lyste upp livet för så många…