• 2014-09-15, 09:53
  • 26

 

Läste ni Annicas starka gästinlägg för ett tag sedan? Om inte så hittar ni det här. Underbara Annica! Hon gästbloggar här hos mig och ni kommer få fortsatt följa henne här inne med sina starka, fina inlägg då och då. Jag är övertygad om att hon kommer beröra och även hjälpa andra som kanske är i liknande situation. Läs hennes andra inlägg och skriv gärna en hälsning till henne här nedan om ni vill. <3

hjärta

 

20140707-233653-85013726-670x893

Bakom mina solglasögon

Har ni hört den där sången ” bakom mina solglasögon, kan jag va mig själv” !?

Just nu är det skönt att ha ett par solglasögon att gömma sig bakom när man sitter ensam och kör i bilen. För då kommer tankarna, gråten och man kan få känna… för en liten stund. Få tankarna att gå utan att någon märker hur ledsen man egentligen känner sig. Hur totalt utlämnad och knäckt man blir av det som sker omkring en.

Jag har mycket att vara glad och tacksam över. Men just nu är det tungt, oerhört tungt. För ca 2,5 vecka sen dog min pappa hastigt från oss. Det var inte något som vi hade räknat med mitt i allt cancerkaos. Som om cancern inte var nog, så dog mitt stora stöd i livet från mig. Min älskade dyrbara pappa !!!!

Livet är svårt att förstå sig på ibland och kanske ska vi inte förstå allting som händer och sker, vi är ju trots allt bara människor. Men om jag hade vetat att samtalet fredagen den 22 augusti 2014 skulle vara mitt sista innan min pappa 1,5 timme senare plötsligt bara försvann från oss, då hade jag aldrig lagt på. Och mitt sista samtal, vad handlade det om? Jo, det jag brinner för och älskar: inredning. Nu skäms jag över att det var så. Givetvis om jag hade vetat att min pappa skulle dö från mig 1,5 timme senare hade jag berättat istället hur mycket jag älskar honom. Hur mycket han betyder för mig. Och hur stor förebild han är för mig. Jag hade aldrig lagt på luren…

 

Jag träffade min pappa denna vecka 3 gånger. Måndagen då min mamma och pappa kom och hälsade på oss och åt glass med mig, min man och våra tre barn på vår altan. Då pappa kramade om mig och sa att ” Annica du kommer bli frisk, jag vet det”. Tisdagen då vi helt oplanerade hamnade hos mamma och pappa på middag med brorsan, hans fru och deras två goa barn. En helt vanlig dag men ändå så underbar och speciell på alla sätt. Min lilla bebis, som jag fortfarande kallar bebis, min Samuel som fyllt långt över 1år, ville inte äta som vanligt. Oboy, vad han krånglade. Han vägrade att äta när jag matade honom. Men när pappa (morfar) skulle mata honom åt han gladeligen. Kanske var det meningen att han just den tisdagen skulle visa hur mycket morfar betydde för honom. Jag såg riktigt hur morfar lös upp av att han klarade det, men inte jag. Nu ler jag åt den situationen, vilket då i det ögonblicket stressade mig, då jag ville att pappa skulle få äta sin mat ifred, istället för att ge min lilla krångliga bebis maten.

På onsdagen hämtade jag min stora son på fotbollen, för att sen åka en snabb sväng till mamma och pappa. Skulle få hämta lite träningskläder som hade kommit på posten till mamma. Vi kom dit, pappa busade som vanligt med min stora son Elias. Vi fick med oss plopp till barnen och han berättade hur viktigt det var att lyssna på mamma att äta godiset efter kvällsmaten. Fattar inte för mitt liv, när jag tänker på att det då var sista gången jag fick träffa min pappa i livet. Det gör så ont, så vansinnigt ont. Livet kan ändras på ett ögonblick!

På fredagen var jag en sväng på jobbet för att förbereda tisdagens öppna förskola som jag äntligen skulle börja jobba med igen, efter både varit mammaledig och sjukskriven.

På vägen hem hade jag funderingar på att besöka mamma och pappa. Men jag struntade i det ifall min förkylning skulle bita sig fast på mina fina föräldrar, så ringde istället till min mamma. Frågade hur pappa mådde och fick istället prata lite med honom. Det var mitt sista samtal med min pappa Bosse. Jag vet inte om jag sa att jag älskade honom. Jag brukade säga det så jag tror att jag gjorde det. Jag hoppas jag gjorde det…

Sen fick jag beskedet via tfn från min svägerska som var på väg hem till mig att min pappa var död. Så vansinnigt fel för pappa lever ju. Jag pratade med honom för någon timme sen och då var ju allt bra.

Men beskedet stämde. Min pappa låg där, så fin i sängen. Såg ut som han låg och sov djupt djupt. Min vackra vackra pappa. Mitt stöd genom hela livet. Det kan inte vara sant. Tror fortfarande inte på det. Vill inte tro det. Trots att jag nu i dag fick beskedet från obduktionen att pappa dog av en kraftig hjärtinfarkt. Jag höll om min pappa Bosse och sjöng för honom. Jag ville inte släppa taget när begravningsbyrån kom för att hämta min pappa. Det var som att de stal min pappa från mig. Mitt i allt kaos med cancer så blev det ännu mer kaos. Jag ville ju att min pappa skulle få vara med mig den dagen då jag blir friskförklarad, för det var vårt mål att fira det tillsammans. Min pappas bortgång blir så påtagligt av alla saker vi gör tillsammans. Vi brukade träffas flera gånger i veckan och han brukade skjutsa mig när jag ska ta mina ”cancerprover” för han ville inte att jag skulle behöva åka själv. Trots att jag är 33 år gammal och att det bara var ett litet stick i armen. Jag var pappas lilla flicka och vi hade så nära bra kontakt jag och min älskade pappa. Han var en sådan varm fin människa. En pappa att vara stolt över!

Både jag och min familj är nu i chock. Ibland förstår man sig inte på livet, varför så mycket omkring en händer. Skulle bara vilja få vila ifrån all oro och stress och känna lycka och glädje igen. Jag kände att jag ville dela med mig av även det här. För kanske finns det fler som känner igen sig. När livet är som svårast och man inte tror det kan bli värre så händer något drastiskt som totalt slår undan benen på en. Min cancer kom i underläge nu när min pappa gick vidare. Allt med cancern känns så litet jämför mot sorgen med min pappas död. Nu idag fortsätter min kamp på Sahlgrenska på rutinkontroller. Jag vet att jag måste kämpa vidare och jag känner i mitt hjärta att jag har fått världens största skyddsängel som vakar över mig i himlen…. Min älskade pappa!

IMG_7743.JPG

 

2014-09-15 Gästblogg

Kommentarer

Maria 6 år sen

Har läst och tårarna rinner. Så ofattbart grymt! Har också min pappa som min stora förebild. Finns ingen snällare. Även han har haft en stor hjärtinfarkt, så rädslan finns alltid där. Skickar den största och varmaste kram jag kan uppbringa till dig och din familj Annika.
Önskar av hela mitt hjärta att ni lyckas hämta styrka och att du snart är fri från cancern!

Lillan 6 år sen

Mina varmaste kramar till dej och familjen. Vet precis hur detta känns då jag fölorade min syster och hennes son i en brand -94, och min egen goa mamma som var min bästa vän precis som du och din pappa 2008. Innan det förlorade jag min “andra mamma” (kusin till min mamma) och även mormor och morfar. Har inte varit långt mellan vissa dödsfall, och det är superjobbigt. Hur lång tid det än har gått så tänker man på det dagligen som om det var i går. Styrka till dej <3

Hanna Lundmark 6 år sen

Förstår helt ärligt inte hur du orkar… Jag är lika gammal som dig med två småbarn och kan inte föreställa mig vilken ångest jag skulle ha… Jag hörde en låt idag som jag tänkte på dig- “Hurt” med Vanessa Falk. Hon har förlorat både sin pappa och bror inom ett år. Lyssna på den…

Stor styrkekram!

Jeanette 6 år sen

Åh tårarna rinner. Känner med dig. Det kan gå så fort ibland. Kramar

Annica Thimberg 6 år sen

TACK finast ni för alla värmande hälsningar! Jag tar till mig varendaste kommentar! En stor stor kram till er alla från mig ❤️️

TS 6 år sen

Fina Annica…. ibland förstår jag inte varför livet är så orättvist. …du har väl nog som det är. Du skriver så varmt och med kärlek, det gör så ont… Min älskade pappa avled 2008, och jag tänker ff “om jag vetat”.
En stor kram till dig
“Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans”

Eva A 6 år sen

Tårarna rinner o jag känner med dig. Förlorade min pappa för 7 månader sedan o jag gråter fortfarande varje dag o natt, bryter ofta ihop flera ggr om dagen. Min pappa var min bästa vän o mitt stora stöd, han är så saknad o det är så tomt. Har känt mig så ensam o saknat stöd i sorgen, det har varit svårt men jag kämpar på. Jag hoppas att du blir frisk snart..sänder styrkekramar <3

AnnaE 6 år sen

Känner igen mej. Min pappa dog också snabbt i hjärtinfarkt. Det var December 2003 saknar honom massor. Styrkekram till dej och kämpa på!
Jag tror din pappa går vid din sida.
Kram ♥

Beate 6 år sen

Vi blir aldrig for gamla för att vara pappas lilla flicka <3
Många varma kramar till deg i sorgen, kämpa på vidare så skal vi fira deg når du blir frisk <3

Minna 6 år sen

Kram……

Carina 6 år sen

Älskade du!!!! Blir så berörd av att läsa de du skriver……stoor styrke kram till dej å din familj. Din pappa finns där som en skyddsängel o kommer att se när du bli frisk.
Lååång kraam Carina

hannah 6 år sen

Hej! Förstår precis hur du känns när någon nära hastigt går bort. Men jag vet idag att de är med oss. De är änglar som vakar över oss♥ kram

Sarah 6 år sen

Fint skrivet kämpa på ❤️❤️

Minken 6 år sen

Hej, känner såååå med dig! Min mamma förvann oxå bara så där hux flux utan förvarning. Ena kvällen pratade vi ett långt telefonsamtal. Egentligen tyckte jag inte då att jag hade tid men vi pratade i en timme. Ett fantastiskt samtal som jag alltid kommer att minnas. Nästa morgon mådde hon inte bra och åkte med min bror till akuten. Ett steg in på akuten föll hon ihop och hennes liv gick inte att rädda. Hon dog av massivpropp i lungorna. Efter att talat med varandra dagligen i massor av år blev det och är det så tomt. En stor och varm tröstkram till dig ochde dina. Livet är oehört tufft ibland….

Carina nilsson 6 år sen

Skickar styrkekramar till dig!

Anneli 6 år sen

Han kommer vaka över dig. O alltid finnas där. ❤️❤️❤️

Lotta 6 år sen

Stor kram till dig, all den kärlek som din pappa gett dig kommer du nu få hjälp av i din kamp och även i framtiden med allt vad det innebär! Han finns alltid med dig!

Ulrika östholm 6 år sen

Älskade fina annica vet inte om du minns mig men vi lekte när vi va små. Vill sända dig en stor styrkekram till dig för din fortsatta resa. Jag vill också ge dig en kram och styrka att bearbeta din pappas bortgång. <3 /Ulle

Barbro 6 år sen

Vill sända dej o dina nära o kära en jättevarm kram.

Jeanette 6 år sen

När det ofattbara händer så är man så liten och handlingsförlamad. Sänder all styrka och varma kramar till dig och familjen i denna stund.Önskar att du ska bli frisk och slippa det eländet också så klart. Jag är säker på att din pappa är bredvid dig<3 Kram Jeanette

Marita Holm 6 år sen

Kram ❤️

Maggan 6 år sen

Åh, blir så berörd!
Vet hur du känner dig.
Jag har varken mamma eller pappa kvar. Värdemätare tanken att aldrig mer höra rösten ich aldrig mer få kramen..
Du kommer ta dig igenom är övertygad.
Stor Kram till dig.

Therése Grane 6 år sen

Fina, goa, älskade Annica!!

annelie 6 år sen

Hej ! Att så mycket elände o olycka ska drabba en familj känns fruktansvärt orättvist. Blev riktigt rörd o ledsen när jag läste ditt inlägg. Stor kram till dig ♡

Agneta 6 år sen

Kram❤️

Åsa 6 år sen

Tycker så otroligt synd om dig!! Sitter här och läser medans min tårar sakta rinner på min kind. Gick igenom samma sak med min pappa för lite drygt 2 årsedan. Konstigt med livet ibland…. En stor kram från mig// Åsa

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Relaterade inlägg

Nu är vi i Göteborg efter några mysiga dagar i Varberg. Älskar hänga med tjejerna, vilka mysiga dagar vi haft. Det är inte så lätt att få till datum som passar alla,…

God morgon från en solig morgonrunda! Vi är kvar i Varberg i pappas familjehus, igår morse kom även min syster Linnea ner, även om det var lite regn och blåst hade vi…