Tack snälla ni för alla fina hälsningar till Annica! Såg ni cancergalan? Så mycket känslor så det gick knappt att ta in men detta är ändå verkligheten.
Igår var även en jobbig dag för mig, Louis skulle fyllt 18 år och det är lika tungt varje år. Man lär sig att leva med sorgen och det bleknar men dessa dagar är verkligen jobbiga. Jag begraver mig i massa jobb så tiden går fort, efter salongen igår åkte jag upp till minneslunden och tände ett ljus. Just idag minns jag som igår. Trauma, läkare, kaos, förlossning, förtvivlan, ångest, mjölkstockning utan barn, blodförlust. Det är som om jag går igenom alltihop igen.
Det finns många änglamammor där ute och vi känner nog samma frustation och sorg. Livet går dock vidare och jag är övertygad om att jag kommer träffa min pojk igen.
Jag tränar varje dag och det är den bästa medicinen och positiva energiner- Körde ben på gymet igår och visst är det allt lite kul att gå in och träna nu när det är rusk ute.

Helgens middag var fantastiskt god och vi tjuvstartade faktiskt med glögg och pepparkakor. Jag älskar julen så jag vill även mysa långt innan. Har ni testat pepparkakorna som finns hos inreda.com? Dom är himmelskt goda!

Tips på en god ostkräm: Blanda philadelphiaost med rårörda lingon. Det blir supergott till pepparkakorna om man vill ha något annat än ädelost. Min duktiga kompis Helene som bjöd på det för ett par år sedan.
Jag gjorde även oxfile med goda tillbehör till och receptet på det och glassen kommer i nästa inlägg.

Söndagsmiddag med hela familjen! Perfekt med rester. 

Tips på en grym vattenkanna: asif har denna snygga och praktiska. Vi dricker gärna citronvatten och smart med röret inuti kannan.
Flera frågade efter mina nya stolar. Har jag missat kanske skriva det? Dom är iaf från MIO men tror dom tyvärr utgått? (Osäker) Passade så bra in i stilen och jag har även handtag liggandes som jag ska sätta fast i ryggen. Kul med förändring.

Litet tips- jag ser ofta bilder på när folk fotar sina matsalsgrupper och trycker in stolarna på bordet. Testa att dra ut dom istället. Jag har aldrig mina stolar inkört tätt in mot bordet. Tycker inte alls det blir snyggt och  det är SÅ mycket finare att dra ut stolarna lite. Testa får ni se,  😉 det blir mer luft och man ser sina möbler.

Speglar gör rummet större…

Nu måste jag sluta skriva och krypa ner i sängen. Ska bli skönt att sova efter dom här dagarna och i morgon blir det en ny dag och jag är nere på main. Lite senare på kvällen är det även eventet ihop med Löfvningkliniken. Det ska bli kul!
Vi hörs snart.
Puss och kram

Nu vänner måste ni läsa vår underbara Annicas gästinlägg igen! Hon är HELT fantastisk och sprider så mycket glädje och energi fast hon går igenom allt detta. Hon villhjälpa andra. Mycket har hänt sedan sist hon skrev och idag får vi även se henne på TV. Hon och hennes familj medverkar i cancergalan ”Tillsammans mot cancer” som går på sjuan kl 20.00. (Har ni inte sjuan funkar Tv4 play)
Här nedan kommer hennes starka inlägg, jag tycker hon är värd en hälsning och vi sitter förstås bänkade i kväll. Annica och hennes man Kristian sitter med i publiken så ni kommer nog även få se dom i rutan live. Jag har varit på cancergalan flera ggr men kunde tyvärr inte i år. Annars hade jag förstått stöttat och hjälpt Annica med håret men är övertygad om att hon kommer glänsa i kväll. =) Det är en tuff gala och vi stöttar henne nu tycker jag genom att skicka en tanke och en hälsning här.
Tillsammans kan vi besegra cancer om alla kan bidra med något för alla pengar behövs.

Stor kram till DIG Annnica och tack för att du vill gästblogga hos mig och tack snälla för dina fina ord. Du kommer vinna detta!
Cancergala, Röntgenbesked och Endlesshair
Nu var det ett tag sen jag gästbloggade. Senast skrev jag om min älskade pappa som hastigt dog från oss. Det har hänt så oerhört mycket sen dess. På ett sätt känns det som tiden står stilla för saknaden är enorm,
samtidigt som SÅ mycket sker omkring mig så jag vill bromsa tiden…. Blandade känslor hela tiden. Just nu väntar jag på mina röntgenbesked efter varit på MR (magnetröntgen) i veckan. De har röntgat väldigt mycket den här gången och då är det mer besked jag väntar på. Lungorna, buken, bäcken och knäet. Har haft så superont i mitt högra knä så vissa dagar har jag haft svårt att gå. Har krupit upp för trapporna på kvällarna. Smärtan har varit hemsk.
Man vet inte om det beror på medicinen som förövrigt ger ledbesvär, eller om det är någon skada eller om det kan bero på i värsta fall spridda metastaser. Ja, det sitter inte utanpå min stress. Och stressen gör även såklart att man får ont i huvudet, och vad tänker man då? Att man fått elakartad cancer i huvudet. Man blir värsta hyponkondriker av det här. Stress, stress, stress. Men samtidigt försöker jag mellan varven se ljust på det. Att de har hittat det i tid, och att de nu har koll på mig. Förra gången de hade röntgat mig så hade det från att varit SÅ många metastaser i levern så man knappt kunde räkna de till EN kvar. Den var 3 cm från början och då vid senaste röntgen var den 0,5cm, och man är osäker på om den fortfarande är aktiv. WOAW! Åh vilket hopp. Jag var tvungen att fota av röntgenbeskedet hos läkaren, så jag kan kolla på det om och om igen när hjärnan spelar en ett spratt.

Nu har de 3 månaderna gått sen senast och nu var det dags att röntga igen. Tyvärr är det inte så lätt om det bara försvinner.
För att varje dag som går är det ett steg nämre resistenten. Medicinerna är KANON när de fungerar, men någongång kommer resistenten, då medicinerna inte längre fungerar och då måste det in något snabbt, en ny dundermedicin.
För annars om det finns minsta lilla cancerspår kvar så kan det sprida sig jättesnabbt vidare i kroppen. Försöker påverka genom att tänka sunt, röra på mig. Men det är inte lätt att gå promenader som jag gjort förut då knät låser sig hela tiden. Då blir man så less. Den här veckan har det faktiskt börjat kännas lite bättre. Så har börjat smyggå lite. Har inte kunnat gå långt, men det är det lilla som räknas. Att ge upp är INGET alternativ.

I våras ringde dem som gör cancergalan om ett reportage till cancergalan ”tillsammans mot cancer”. Först var jag oerhört tveksam, då de kommer besöka mig in i mitt liv och det handlar om fler än om mig… mina barn.

Hur ska mina barn ta all fakta kring mig? De har inte fått veta allt om det doktorn sa i början, hur ska de ta det? Vad kommer fram i tvn? Osv. Men efter lång övervägan och samtal med min familj så bestämde vi oss för att vara med, andra gången de ringde oss och frågade. Berättade även för mina barn om vad läkaren hade sagt från början men att det ser ju inte så längre ut.

Om min story kan ge andra hopp därute som är i liknande sits som jag var för ett år sedan då jag fick mitt första besked. Då min läkare sa att jag bara hade några år kvar att leva. Då känns det självklart att ställa upp!  För nu ser det annorlundare ut och jag har betydligt mer hopp nu än jag hade då. Hela min värld rasade verkligen samman och oavsett vad som sker, tror jag mig vara starkare nu än jag var då.
Ingen kan leka Gud på det dära sättet. I min mening är det HELT fel att ge en människa en tid kvar att leva.

Hört i flera fall där läkare sagt ”du har bara 3 månader kvar att leva” och så lever personen vidare efter 3år. Hur är kvalitèn på det livet? Det måste ju gå varje dag då man funderar på om det är sista dagen man lever, då man lever på ”övertid”. Vad tycker ni?
För MIG var det FRUKTANSVÄRT att få ett besked på hur många år han trodde jag hade kvar. Det var som att jag såg ett litet timglas framför mig där sanden hastigt började rinna. Och innan jag kom till Sahlgrenska såg jag bara alla INTE. Att jag INTE får vara med när mina barn blir stora, tar studenten, flyttar hemifrån, gifter sig, skaffar barn. Att jag INTE får bli farmor. Att jag INTE får bli gammal med min man.
Man kan och ska inte utsätta sig för sån stress. Speciellt inte i mitt fall som har cancer, stress är direkt av farligt för cancerpatienter.
Nu ser jag hopp! Jag försöker se en framtid.  Jag ser det jag har nu , IDAG. Jag LEVER IDAG, IDAG är jag mitt i livet. Jag ÄR lycklig. Jag ÄR mamma åt mina tre små pluttar. Idag får jag krama mina barn min man. Jag är här IDAG. Det är IDAG vi skriver historia!
Man kan inte ta något förgivet och visst sätts stressen in i samband med alla besked. Men jag har lärt mig själv att man FÅR vara ledsen och ARG sålänge som de ljusa, glada dagarna är FLER än de deppiga. Visst låter det sunt?
Nu på Måndag kommer cancergalan ”tillsammans mot cancer” kl 20:00 på kanal 7. Och för er som inte har 7:an kan ni se det på TV4 play på nätet. Där kommer ni få besöka mig och min familj.
Att spela in ett sånt program var oerhört tufft.

MÅNGA känslor vill jag lova. Men det känns SÅ värt det. För om det kan bidra till att cancerfonden får in fler pengar till forskningen, att det kan hjälpa mig och andra. Då känns det Självklart. Nya mediciner behövs för både mig och andra. Forskningen går med racerfart framåt. Men för att lösa hela cancergåtan behövs det mer.
Mer pengar= mer forskning. Mer forskning= Fler mediciner. Fler mediciner = Räddade liv!
Jag har just nu en medicin som forskats fram. Och går fortfarande på studier. För ett par år sedan fanns den inte. Vågar inte ens tänka på det!
Jag har även min starka tro som bär mig genom detta. Alla är vi olika hur vi orkar klara oss igenom olika tunga saker i livet. Jag är en tjej som har en stark tro på att det finns mer än det här. Jag är inte rädd för att dö. För jag tror på ett liv efter det här. Jag tror att jag en dag ska förenas med min pappa och mina två bröder. Men helt ärligt… jag är rädd för att inte få leva. Jag vill leva med mina barn, min man och mina vänner i många många många år till. Det är SÅ mycket jag vill göra! Jag känner mig långt ifrån klar här!
Ni som är kristna och brukar knäppa era händer får gärna göra det att resultaten ska bli bra. Ni andra håll gärna era tumma och tår riktigt riktigt hårt! (TACK) Jag behöver varenda tanke och bön.
Inför galan vill jag såklart vara fin. Och vem kunde inte fixa det bättre än allas vår älskade Johanna Toftby. Åh vad hon betyder mycket för mig. Hon är inte bara en frisör, bloggare etc. För mig har hon har blivit en vän. En vän som helt plötsligt skickar ett sms och kollar hur jag mår idag. Du är fantastisk Johanna!

Nu var det några månader senast jag fick mitt hår fixat. Så jag behövde ta ur de förra extansions. Mitt hår behövde även slingas då mitt hår hade växt mycket så det hade blivit en ful utväxt. Sällan man blir så glad för ful utväxt. Det var nog första gången jag faktiskt varit stolt över min utväxt:)

Det är ju ett bevis på att mitt egna hår växer. Håret betyder verkligen jättemycket.
I förra veckan var jag hos Johanna. Alltid så mysigt! Hon tar verkligen hand om en, man får känna sig som en prinsessa för en dag!
Johanna började ta ur alla extansions, och sen innan vi färgade så tog vi kort på ”mitt egna hår”. Och WOW vilken skillnad sen förra gången. Mitt egna hår hade växt superbra. Men fortfarande är det tunt… för att var mig. Jag känner mig inte som mig själv med kortare, tunnare hår. Jag har alltid haft tjockt långt, ljust hår. Så i med lite färg och sen började Johanna sätta i Slingor. Det var deras egna ”Endless hair” som hon satte i på mig.

WOW åh vad fiiiiin jag är. VILKET HÅR !!!! Johanna satte i ca 130 slingor och det är så tjockt och fint! Känner mig så fräsch, vacker i mitt långa blonda svall. Det kanske är ett sätt att få vara sig själv på. Jag vet inte hur ni tänker när ni läser detta. Ni kanske tycker jag är ytlig. Men för mig betyder det mycket mitt i allt kaos att faktiskt få känna mig som Annica igen. Att få sätta upp håret i en lång tofs och känna mig frisk. Att få lägga sig bredvid den man älskar och vakna med hår. Det var nog det jag faktiskt tyckte var jobbigast med peruken. Min krille som tycker jag är finast i världen gjorde ingen grej av det med peruken. Han säger alltid så fint till mig att jag är vacker oavsett. Men för mig själv, min känsla till min man. Jag vill ju vara vacker för honom. Om man känner sig fin så tror jag faktiskt att det hjälper även insidan. Det borde ju spela ett spratt på de dära metastaserna att försvinna lååångt bort från den här kroppen.  För här i mig har de ju inget att göra.

Idag känns det så mycket bättre med knät så jag och min lilla familj ska ta en mysig promenad till Ica för barnen vill köpa lördagsgodis. I morgon ska vi alla åka till Stockholm. Minstingen får stanna hemma och mysa hos farmor och farfar, han är så liten så han får inte ut så mycket av den resan. Utan bättre han får fullt fokus hemma:)

Det ska bli kul att åka till Stockholm då mina 2 stora barn som har höstlov aldrig varit där. Min mamma följer även med, för jag vill inte att barnen ska vara med på galan. Det kommer nog bli många känslor, så jag vill ”bespara” de på det. De har redan fått se klippet på oss som familj, så att de är beredda att kunna se det på tv med mormor på hotellet. Jag och Krille hoppas det blir en mysig kväll tillsammans samtidigt som vi vet att det kommer bli oerhört tufft.
På tisdag ska jag få mina röntgensvar om jag fortfarande svara på medicinen, och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer kunna släppa stressen kring det när vi är i Stockholm. Och istället bara få mysa med min lilla familj!

Har ni haft en fin helg? Hoppas ni mår bra och visst är det skönt att vi fått en hel timma extra. Lyx. Här kommer några bilder från helgen, efter hockeyn i fredags gick vi förbi Farellis och käkade och vår kompis Johan och Christian var också där. (vänner och även träningskompisar)
Tänk att man kan skina upp så av fyrverkerier. Hehe men fina killar och Johan beställde in lite bubbel och vi tog ett glas innan det var dags för oss att gå hem i rusket. Fy sjutton vilket oväder.

Ni som följer mig på instagram såg kanske denna? Haha! Så sjukt kul! Jag frågade om jag inte skulle lägga ut en bild eftersom Christian är singel. Vi skojade om att det är kul att se vad det blir för respons om jag annonserar ut honom där. Man kan säga det blev. Kaos. Hehe!

Johan testar sin nya telefon och det är när andra fotar med andra telefoner än iphone som jag funderar på att byta. Men är ju macidiot så jag har så svårt för annat än iphone eller macdator…
Här ser ni förresten mina nya fransar Linda gjorde i torsdags. Ingen mascara och dom blir SÅ snygga. Mitt öra ser sjukt roligt ut hihi, mycket hår så mina öron står ut. Rosa regnjacka för det var skitväder och den blå kavajen är Dondup.

Favorit i repris! Igår fm åkte vi till Lodge living och Melrose i Kungsbacka igen. GALET fina grejer så man blir helt sjuk. Janne ville handla mer höstkläder och hittade en till kavaj, två par brallor en skjorta och även den här rocken. Så stiligt och snyggt så jag smälter direkt….

Inne på melrose med deras trevliga personal och ägare. Tack igen för trevliga timmar hos er. (Ja, det går lätt att vara där i flera timmar..)

Kollade även till vårt hår och pratade med personalen lite om färger mm. SÅ kul att ni redan hittat dit för att kolla tofsarna samt rätt färg. Ni hittar håret på melrose!

Titta den här söta volangkavajen.

Märket heter SÄBY och jeansen är Just R.  Tycker om lite romantiskt ihop med slitna jeans.

Kolla dessa!

Janne ropade- Dessa är ju asgrymma! Även personalen tyckte jag skulle ha ett par. Vet inte om det är för just ”lackkänslan”  😉 eller om det är för vädret nere på kusten, hehe. Dessa är nämligen som ”gummistävlar” och du kan vada i vatten. Hur coola som helst.

Även en väska i samma material. Märket heter Lemonjelly! Bra pris.

Igår här hemma- en viss koncentration när det är hockey. 😉 Jag och Lisa-Marie åkte iväg för att köpa rullgardiner och lite annat som vi har grejat med hela dagen idag. Oj vad tacksamt med en extra timma. Janne har fått borra mycket och vi har fått massor gjort. SÅ skönt. Vi börjar snart komma i ordning.

Vi hade en mysig hemmakväll och tjuvstartade med glögg! Ska berätta i morgon om hela menyn och recept.

Helstetkt oxfile (coop extra hade extrapris på svensk, färsk) med smördegsinbakade rödbetor med chevre och rödvinsås. Jättegott!

Dessert! Hemmagjord nougatsås var smaskigt! Ekologisk vaniljglass och nötkross….(Recept kommer)
Sedan var vi proppmätta!
I morgon blir det stora muskelgrupper på gymet, hoppas hinna köra ett morgonpass före jobb men även ett pass på kvällen. Skönt med träning efter den här helgen men det är ju det som är mysigt. Ät gott och träna mycket 😉 Veckorna kör jag dock lite hårdare kost.
Nu ska jag krypa ner i en renbäddad säng. Visst är det skönt?
Kram och god natt!
ps. TACK för era bidrag, Janne hälsar och ger er alla en stor kram, men ni får även personlig hälsning i kommentarsfältet.