• 2015-11-05, 00:09
  • 23

Tacksam och leva i nuet, det har Annica lärt oss. Ni är många som undrar hur det går för henne, därför har hon skrivit ett inlägg till er. Idag var hon inne på salongen en snabb sväng för att säga hej innan hon åkte hemåt och jag hann krama om henne. Starka finaste vännen!

Än en gång blir jag påmind över att småsaker inte betyder något alls. Än en gång tänker jag på vilken glädjespridare hon är, som stöttar, peppar både anhöriga och sjuka. Hon peppar sina vänner, alla läsare här inne, sprider alltid ljus och glädje omkring sig. Skriver alltid goa och glada statusar på facebook. Inga bittra negativa inlägg där inte. Trots sin kroniska sjukdom som hon kämpar med dygnet runt.

Fler skulle behöva få perspektiv på saker och ting, för ingenting hjälper att gnälla, att vara bitter eller arg… oavsett vad det är. Så jag är helt hundra, att vända något jobbigt, då måste man fokusera på det som varit bra, inte det som varit eller är dåligt. Blicka framåt.

Precis som Annica gör. Heja dig vännen!  

Kram Johanna

//

“Framåt framåt framåt framåt. Bakåt bakåt bakåt stop. Hit och dit och hit och dit och stopp. Upp och ner och upp och ner och stopp”… Så går en sång jag sjunger med mina fina barnmusikanter på mitt jobb. Den stämmer otroligt mycket in på mitt liv just nu.

Jag går omkring och försöker hålla en ganska låg profil, nästan lite knäpp men vill bara våga tro på livet igen. Försöka andas ut efter de sista röntgenbeskeden jag fått även fast det är lättare sagt än gjort.

IMG_3996.JPG
Fantastiskt, strålande, MAKALÖST skönt att vara hemma i min vardag igen. Även fast denna göteborgsresa med oktoberlov för barnen, Liseberg, tacos, hotell och universeum var bara helt underbar. Så mysigt att få umgås alla 5 trots cellgifter en hel vecka. Utan familjen skulle jag inte orka någonting. Jag ser mig själv som ett uppladdningsbart batteri. Och utan min laddare då har jag ingen kraft kvar. Och mina laddare det är såklart mina pojkar. Fantastiskt att få äran att vara deras mamma mitt i allt. De får mig att kämpa när allt annat är tungt. Likaså nu.

IMG_4001.JPG

Besked….
Ni är så fina. Jag är så tacksam över att många frågar hur jag mår. Det uppskattar jag verkligen. Den omtanken. Denna gång jag var på cellgifter har jag väntat på många olika besked. 3 olika röntgensvar. 2 svar fick jag förra veckan. Men det svaret som var mest avgörande fick jag i måndags. Tung väntan. En väntan som innebär mycket för mig. Lungorna är fina. Allt som hade kommit till när jag blev resistent i somras, det har försvunnit. Förutom en förändring i ena lungan. De är osäkra på vad det är dem ser… Den har varit oförändrad sen 2014! Den i bröstet är kvar men minskad… Och den värsta (min mening) är den på körteln. Den är oförändrad. Altså inte växt och inte heller minskat, vilket min läkare tycker är konstigt! Det är skrämmande.

För just den här elakingen SKULLE BEHÖVA FATTA att den ska försvinna på cellgifterna. Den sitter alldeles fel, den sitter alldeles dumt. På tok för nära alla mina vitala organ. Så om den börjar växa eller sprida sig vidare, ja det vill jag inte ens tänka på…

Även den följer mönstret på att de inte vet vad de ser. De vet inte om det är en elaking eller om den är god.

De tror att det är elakt men vi vet inte!

IMG_3997.JPG

För mig är det jobbigt att inte veta. Jag hör till de jobbiga patienterna som frågar om allt. Om jag får svar på mina frågor känner jag mig tryggare, mår bättre psykiskt och klarar detta cancerlivet SÅ mycket bättre! Det är ett speciellt liv jag tvingas in i och för mig gäller livet här och nu. Jag klarar det så länge jag själv har någorlunda koll. Jag har frågat om det kan ta bort den, om de annars kan göra biopsi så vi får veta. Men i dagsläget gäller det att ha tålamod. Att vänta ut cellgifterna och hoppas på det bästa… Tro på livet, tro på att en dag kommer då jag får ruskigt bra nyheter att jag får en ny chans till ett friskt liv.

IMG_3995.JPG

Tänk: ETT FRISKT LIV! Den tanken lockar enormt. Jag är bara så oändligt tacksam nu för att cellgifterna fungerar i dagsläget och önskar av hela min själ att de fungerar många omgångar till. För planen är att slå ihjäl den där eländiga skitcancern med cellgifter.

Jag fick även röntgenresultaten på hjärnan. 70% av spridd mm får det till hjärnan, men tack gode gud så är min hjärna inte än drabbad. Jag ber fortsatt om det beskyddet.

Så ja, jag är tacksam. Tacksam för att inget växt eller tillkommit. Även fast det kunde varit än lite bättre om inte den där farliga körteln ställde till det. En dag i taget!

Nu ligger jag i min säng, kommit hem efter jobbet. Man är mör efter en veckas cellgifter. Men det är grymt Nice att tillhöra en vardag igen. Att få tvätta, städa, snyta barn, laga mat och tjata på små minitonåringar att läxan faktiskt är viktig!

IMG_3994.JPG

Det är livet. Och jag Annica älskar livet!

Då är det extra värt att kämpa lite extra! Kram

 

 

Kommentarer

Suzanne 4 år sen

Hej❤️ undrar bara hur du mår? Det var så länge sedan du skrev! Miljoner kramar Suzanne

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 4 år sen

Läs senaste inlägget!

kram Johanna

Teresa 4 år sen

Du är fantastisk!! Tänker på dej o ber… Kram

Marita 4 år sen

Tusenmilioner kramar
Starka fina söta Annica ❤️

Lise 4 år sen

Styrkekramar till dig, Annica! Tänker på dig – från Danmark. Min svägerska kämper också mot cancer som har spridit sig från urinblåsan till skelettet – stort kram till alla som kämper mot denna elaka sjukdom.

Anne 4 år sen

Bamsekramar till dig fantastiska Annica ❤️

Anna 4 år sen

Kram Annica! ❤️

Johanna 4 år sen

Miljoner kramar till dig!

Susanne 4 år sen

Fina Annica❤️ Tänker mycket på dig ❤️
Massa kramar❤️

Caroline 4 år sen

Tack för all inspiration du ger mig. Du är en sann kämpe, en underbar människa. Hoppas att du får leva och vara hos din underbara familj i all evighet, det måste bara gå bra! Vi hoppas på forskningen och nya mediciner i snarast!
kram från en cancer syster

Cissi 4 år sen

Hahaha ja du Annica – dina små batterladdarna är allt för söta. Förstår att de ger (och även tar) energi och att du är tacksam för varje sekund med dem – som alla föräldrar förhoppningsvis är. Är glad att läget är “lugnt” och håller tummarna, och ber för, att även idiotkörteln snart fattar att den ska “dra”.
Stor KRAM till dig, tappra krigare ❤️

Ingrid 4 år sen

Fina Annika. Du är en underbar. Jag tänker ofta på dig och är så glad att elakingarna står. Du kommer att knäcka dem. Kram

Emelie Babunovic 4 år sen

Åh fina Annica! Du är en sann kämpe och jag är en av alla dom som hejar på dig. “Blott en dag, ett ögonblick i sänder” ♡ kram

Lena 4 år sen

Starka fina Annica… tänker på dig. Många kramar…….

Erika 4 år sen

Tänker på dig!!! Stor kram till dig!!!

Jenny 4 år sen

Roligt att höra av dig. Tänker på dig ofta och beundrar dig som människa fast jag inte känner dig. Jag känner med dig och tror på ljusare stunder för dig. Dimman lättar och ur den reser du dig med hjälp av en fantastisk inställning. Jag tror mycket på mental inställning. Visualisera och kämpa bort den förbannade elaka cancern mentalt. Stor kram till dig och familjen.

Maria Meijer 4 år sen

Fina Annica. Många styrekramar till dig och familjen ❤

Åsa 4 år sen

Gud så skönt att huvudröntgen var bra och att resten verkar stå still och att du slipper gå i ovisshet nu ett tag till!!

Catarina 4 år sen

Fortsätter att be för dig och sänder dig styrkekramar. Du är en “superwoman” som kommer att knäcka den där “elakingen” ! Tack för att du ständigt påminner oss om att vara tacksamma över livet! Dina pojkar ska vara lyckliga över att de har en sån underbar mamma och fru!

Caroline 4 år sen

Fina fina Annica ❤️

Ann-Sofi 4 år sen

Så mycket kärlek så mycket kraft med den kommer du långt! Jag vill inte på något sätt påverka hur du lever ditt liv, men B17..Läs gärna lite om detta och hur den påverkar cancerceller. Ljus och kärlek!

Anya 4 år sen

Förlåt, nu såg jag att du skrivit att du frågat om de kan ta bort förändringen på körteln. Missade det. Stor styrkekram igen, och jag ber för att du ska få fortsatt beskydd från att det sprider sig.

Anya 4 år sen

Vad skönt att dina lungor och hjärna klarat sig från att det spridit sig i alla fall. Förstår din oro över den förändring som sitter nära dina vitala organ dock. Den går inte att operera eller ta biops på då, så får du veta säkert om den är “elak” eller ej? Jag vet hur det är att vänta på jobbiga besked . . . jag känner med dig, och man är starkare än man tror . . . “you don’t know how strong you are until being strong is the only choice you have”. Fast såklart att man vill släppa att behöva vara stark jämt och kunna leva ett helt “vanligt” liv igen. Stor, stor kram. Det kommer att gå bra även fortsättningsvis tror jag – även om det kanske bara blir ett steg i taget.

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Relaterade inlägg

Hoppas ni har en riktigt fin andra advent! Jag sitter på tåget och är snart framme i Stockholm och ska direkt bort till TV4 och förbereda i studion inför morgonens sändning. Jag…