• 2015-11-23, 22:52
  • 34

Cellgifter omgång 5, dag 21. Annica har skrivit och är just nu på Sahlgrenska.

Vi som följer henne här inne känner till hennes kamp, nya läsare kan klicka in er på Gästblogg i menyn längst upp så hittar ni alla hennes inlägg. Även hennes anhöriga har skrivit några gånger. Hon har spridd MM som tyvärr spred sig väldigt snabbt i somras på många olika ställen i kroppen, allt gick på några veckor efter hon blivit resistent av hennes bromsmediciner. Hon fick börja med cellgifter på en gång som hon just nu är inne på 5e veckan. Hon åker ner till Sahlgrenska en vecka i månaden. TACK Spar hotell för all hjälp!

Annica är en stark kämpe som sprider mycket ljus och glädje runt omkring sig. Men hon lyfter också fram tunga saker som jag tycker fler ska få läsa för det berör. Hennes starka inlägg kan hjälpa andra i liknande situation, hon får ofta mail från sjuka människor som får hopp och tröst av hennes positiva syn på livet.

Det hjälper även oss andra för vi ser saker och ting på ett annat sätt efter att fått lära känna Annica här inne. Vi kan inte gnälla om småsaker längre. Man får perspektiv på saker och ting.

Detta inlägg handlar om hur just du skulle känna dig om du vore Annica för en dag. Just den där dagen när du väntar på ett besked som handlar om liv eller död. För henne är det så en gång i månaden. Hur svarar hon på cellgifterna, har dom stigit eller gått ner? Har hon blivit resistent igen? Hur ser hennes värden ut?

Jag kan inte förstå den hemska oron, ångesten och rädslan hon har. Och alla andra som lever med cancer. Men forskningen går framåt hela tiden. Tack vare dom nya medicinerna har Annica kommit en lång bit på väg även om det är en tuff resa. Hon har ändå lärt sig att tänka positivt. Det kommer ta hennes långt. Hon måste och hon kämpar för sina barn och sin familj. Hon tränar också mycket för hon märker vilken kraft och energi det ger henne.

Vi smsar en hel del om det, hon älskar Zumba som hon kör flera gånger i veckan. Jag har lovat ta med henne på lite styrketräning en dag. Så kul att hon gillar träningen och bli glad av träningsinlägg här inne så det ska jag försöka göra ännu mer.

IMG_5763.JPG

Idag var hon stuptrött efter dubbla cellgifter plus mycket mediciner mot illamåendet. Ändå ville hon träna på hotellet i kväll och jag fick bilder från gymmet! Jag säger bara WOW! Helt fantastiskt gjort och häftigt att det hjälper även det mentala. (Självklart har hon fått ok att träna och köra på som vanligt)

Tänk på Annica när ni tycker ni är för trötta för att gå och träna fast ni egentligen vill men soffan lockar mer. Tankens kraft.

Och hennes man Krille finns med henne i vått och torrt. Kämpar tillsammans med sin Annica. Du är grym Krille!

Älskar er!

Här kommer hennes starka inlägg.

hjärta

Blunda när du läst detta. Försök, se detta när du blundar framför dig som jag nu ska beskriva.

Hjärtat tickar, tankarna flyger iväg åt alla möjliga håll. Du känner dig orolig. Vill tro glada, lätta tankar, men det är jobbigt, det är fruktansvärt svårt. Hela själen skriker efter att dagen ska komma då lättnaden bara byter plats med det tunga som satt sig så länge i själen. Du jobbar på ett jobb du trivs så jättebra med, du öppnar dörren och hälsar dina vänner som kommer till frälsis välkomna. Du ler, du frågar hur de mår. När hela ditt inre bara vill skrika hjälp mig!

Du väntar på ett samtal. Du väntar på att mobilen ska ringa. För den kommer ringa, någon gång under förmiddagen. Du vet inte när, bara någon gång snart… Du är Annica, du är mig…

IMG_5706.JPG

Precis då mitt i ditt jobb, i din roll som glada Annica som är Barnmusiksfröken. Den tjejen som vill visa alla att hon fixar detta. Det är svårt, den dagen i månaden som hon väntar på detta samtal. Det samtalet som avgör om hennes behandling verkligen fungerat. Det samtalet som avgör om hon får fortsätta cellgiftsbehandlingen som läkaren vet funkat så bra. Det samtalet som kommer berätta för dig hur du mår inuti. Första gruppen avklarad. Ingen ringt. Du går och tittar på din tfn, du öppnar knapplåset för att verkligen se att du inte missat samtalet.

Du känner extrem hopplöshet att telefonen inte ringt. Dunk dunk säger hjärtat “när ringer det?!”! Ler lite till, pratar lite med dina goa föräldrar som kommit för att sjunga med dig. De ger dig allt. Så fina människor och så ljuvliga barn de har. Ni tar lite fika. Det ringer… Ditt hjärta dunkar, du börjar darra, känner dig yr. Svetten kommer, nu gäller det. Är de det viktiga samtalet? Du springer ut till köket för där ligger telefonen. Föräldrarna omkring dig vet hur samtalet spelar stor roll för dig. Så inga störande jobbiga blickar. Utan du känner mer att de stöttar dig. Det står “inget uppringnings id” du fattar direkt…. Du var jag… Du var mig för en liten stund! Vi släpper det där.

IMG_5700.JPG

För jag vill inte att någon ska va mig i detta. Vill INGEN ska behöva uppleva detta. Vill lyfta bort detta från alla som måste gå igenom detta. Den ovissheten, rädslan, skräcken och enorma hopplöshet att vänta på nya besked. Den fruktansvärda rädslan. Kan du se detta framför dig?!
Elvira ringer från onkologen. Det är min goa sköterska som har hand om mina cellgifter varje månad. Hon frågar hur det är. Jag svarar med “säg nu direkt. Hur ser det ut?!” Hon svarar “Annica det är bra, dina värden är fina”!

Nu kan ni titta. För det kan jag igen. Tårarna kommer. Jag lägger huvudet i händerna och andas ut. Andas ut djupt. För så mycket har jag andats in, jag behöver släppa ut. Släppa ut luften som nästan stryper ihjäl mig varje månad. Gått en hel månad och inte vetat om denna månads behandling funkar. Men den gjorde det! En månad till. Ja, Jag köper mig en månad till. Det samtalet får jag en gång i månaden. En gång i månaden känns det extra i hjärtat. Och det slår mig gång på gång, så här ser mitt liv ut. Om och om och om igen. Jag kan nu andas. Jag kan se klart. Jag behöver inte tänka mer än att nu kör vi igen.

IMG_5701.JPG

Jag har i bakhuvudet gång på gång att det kommer ett samtal precis som i somras “Annica, ta inte med dig barnen denna gången”! “Det ser inte så bra ut”! Jag vet inte ordagrant den gången vad de sa, allt blev väldigt mörkt, och jag mådde väldigt illa. Jag var inte beredd. Nu förbereder jag mig varje gång, genom att nästan tro det värsta, så jag inte blir besviken. Jag minns den gången mest att de sa att det inte var så bra. Vi var i Göteborg på semester. Världen rasade där och då. Från att i stort sett fått bort cancern till att den lever amok i min kropp igen. Den rädslan att få det beskedet igen, jag har det i bakhuvudet varje månad.

Cellgifter fungerar oftast inte så länge på spridd malignt melanom. Men för varje månad det fungerar så köper jag mig mer tid som Annica. Köper mig tid till att få bort mer och mer elände ur min kropp. Ja, jag är jätte rädd! Verkligen! Men jag är även en fighter som vägrar ge upp! Nu är det bara en söndag kvar med lilla Goa familjen sen bär vi oss iväg igen till Sahlgrenska för att duellera mot cancereländet igen. Och jag måste vinna…. 5 dagars cellgifter står på schemat och jag bara måste fighta detta.

En promenad efter cellgifterna idag med mannen i mitt liv. <3

En promenad efter cellgifterna idag med mannen i mitt liv. <3

Jag tränar för att bygga på energiförrådet. För om det är något jag måste få i mig i detta för att orka med behandlingen och för att vara den bästa mamman när jag kommer hem, till kärleken i mitt liv: dvs mina barn, så är det just energi. Och det får man av träning.

IMG_5705.JPG

Så jag kör mitt race nu, för just nu med vetskapen att mina blodprovssvar och cancervärden ser “ok” ut, det ger även mig lite extra energi för att bekämpa detta eländiga skitcancern!

Tack snälla fina ni för att ni är med mig och min familj på denna resa. Ni är otroliga!

TACK AV HELA HJÄRTAT! Kram Annica m familj

IMG_5703.JPG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

pernilla 4 år sen

läste en JÄTTE intressant atikel o bara måste förmedla den vidare…
kan du inte testa denna behandling annica????
http://vaccin.me/2012/02/06/c-vitamin-botade-svininfluensa-och-leukemi/

gå in o läs!!! älskar att läsa om sånt här som ger hopp!

Marita 4 år sen

Du är fantastiskt stark
fina Annica , tänker så
dig / er kämpa kämpa ❤️

Jennie 4 år sen

Tårarna rinner… Du skriver så fint! Härligt att läsa inlägg från dig igen! Kram

helena 4 år sen

Vilken kämpe du är❤massor av kramar

AnnaE 4 år sen

Kram! ♡ ♡ ♡

Ulli 4 år sen

Tänker på dig och din familj, du/ni är fantastiska <3

Suzanne 4 år sen

❤️❤️Så glad för eran skull.. Skam den som ger sig! Kraaaaam Suzanne

Malin 4 år sen

Styrkekramar till dig och din fina familj ❤

Lotta 4 år sen

Vilken lättnad att se inlägg från dig igen! !!

Lisa 4 år sen

Måste vara en fruktansvärd oro. Jag ber för dig och har dig i mina tankar du söta, fina Annica med ett hjärta av guld <3

Cissi 4 år sen

Heja dig Annica! ❤️

Annika 4 år sen

Bästa Annica! <3 <3 <3

Barbro 4 år sen

Varma styrkekramar till dej Annica men även din familj.♥♥♥
Vilka fina familjebilder du visar oss.Tänker dagligen på dej.

Pernilla 4 år sen

Christina 4 år sen

Ååååhh Annika!!! Jag kände verkligen förtvivlan rädslan o ångesten när jag läste om din väntan o när beskedet kom så brast det o jag började gråta. Lättnad men ändå så mycket rädsla kvar… O så känner JAG… Hur känner då DU??!…. O varje månad…. Jag tycker du är FANTASTISK o jag skulle vilja svinga mitt trollspö så att allt försvinner!!! Detta liv du tvingas leva som du inte på något sätt valt…. Så jävla orättvist!!!! Vi är många med dig i din kamp o jag tror på dig!!! Kärlek Tro Styrka o Träning o ännu mer Kärlek kommer man långt med❤️❤️❤️
Massa Kramar // Christina

Johanna 4 år sen

Underbara nyheter att medicinerna fungerar, all kärlek till dig!

Kram

Karin 4 år sen

Jag känner dig inte men känner med dig. Skickar massor av styrkekramar till dig❤

Camilla 4 år sen

Styrkekramar till dig fina Annica <3
Tänker på dig varje dag och undrar hur du mår.
Jättefin bild på dig och din fina familj.
Kramar till er alla från mig <3

Erika 4 år sen

Annica, vilket gripande inlägg. Nästan så jag hörde dina hjärtslag i texten.

Nej, det är ingen som förstår vad du går igenom. Men tankarna mina finns hos dig även fast vi aldrig träffats.

Kramar från Erika

h 4 år sen

Vilken kämpe du är. Skickar massor av styrkekramar till dig <3

Carolina 4 år sen

Åh så skönt Annica, så glad jag blir när jag läser att de ser bra ut! Tårarna bara rinner, glädjetårar! Så otroligt glad för din skull! Styrkekramar till dig från en som hejar och tänker på dig! Heja dig ❤️

Anna 4 år sen

Många styrkekramar fina Annica!❤️❤️❤️ Vilka härliga bilder på dig och din fina familj!

Helen 4 år sen

Massor med kramar till dig o familjen <3

Ullis 4 år sen

Åh vilken kämpe du är!!! Många varma kramar från dej o skönt att du kan “andas” i en månad till! Du har lärt mig fånga varje dag i livet!!

Ingrid 4 år sen

Annika jag tänker så mycket på dig och din fina familj. Du är en kämpe och du ska vinna. Kram

Susanne 4 år sen

Varma goa styrkekramar till dig fina Annica ❤️❤️❤️

Marita 4 år sen

Så skönt att proverna är ok.
Massor med styrka till dig A och
din familj , du KOMMER fixa detta ❤️

Nathalie 4 år sen

Styrkekramar till dig, finaste ❤️

Anna 4 år sen

Hjärta. Allt kommer gå bra.

Pernilla 4 år sen

Vilken kämpe du är! Inspireras av din energi <3

Carina H 4 år sen

Ja. jag tänker på dig gångerna emellan dina blogg inlägg. frågar sig själv hur du mår osv, känns väldigt kul och samtidigt spännande att Du orkar uppdatera oss i ditt liv, sänder många styrkekramar till Dig och övriga i familjen.

Maria Meijer 4 år sen

Tänker på dig så ofta. Du berör mig. Många goa kramar till dig . All kärlek.
Vilka vackra bilder på dig och din familj. Underbara :)

Annie 4 år sen

Hej fina Annica!
Nej, ingen borde veta hur det känns! Jag kan säga att jag bara skrapat lite, lite på ytan av vad du fått uppleva… Ett cancerbesked och sen op. Många långa veckor på besked om det fanns spridning eller inte. Jag kunde knappt hantera rädslan då.. Och detta gör du om och om igen, fast värre.. Jag vill bara krama om dig och önskar jag kunde utrota denna fruktansvärda sjukdom. Min cancer hade inte spritt sig. Men rädslan kan jag fortfarande starkt minnas.
All kärlek till dig och din familj /A

katja 4 år sen

Tänker på dig, sänder Styrke kram

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Relaterade inlägg

Mina tårar började rinna när jag fick läsa deras mailkonversation. Annica och Åsa kämpade tillsammans och dom fann varandra efter cancergalan 2014. Annica peppade Åsa väldigt mycket. Vi pratade ofta om den…