• 2017-01-30, 17:44
  • 50

I dag var jag med i “Malou efter 10” för att prata om att förlora ett för tidigt fött barn och hur man går vidare. Oj oj oj, vad nervöst det var. Jag fick kämpa med gråten många gånger under samtalet idag. Tack, fina Malou, för den varma intervjun som går att se HÄR.

Hur tycker du att jag skötte mig? Berätta gärna för mig här på bloggen!

Jag känner mig lättad över att pratat om detta, men tårarna bränner bakom ögonlocken,  det är så svårt och sorgligt. Det är ett tungt och svårt ämne att sitta i direktsändning och prata om, men så viktigt att lyfta fram samtidigt. Efter min medverkan i höstas hos Malou, när vi pratade om hur träningen räddade mitt liv efter när jag drabbades av svår panikångest, var det många som gärna vill lyssna mer på varför jag drabbades av panikångest.

Då pratade vi om träningen som läkaren skrev ut på recept, men vi lyfte aldrig fram sorgen och allt kring mitt förlorade för tidigt födda barn som nog var den egentliga orsaken. Ett ämne som tyvärr berör oerhört många, men som många är rädda för att prata om. Därför vill jag gärna lyfta fram detta ännu mer. Sorgen försvinner aldrig, som läkaren Rika sa hos Malou idag. Den tar vi med oss till graven, men man kan lära sig att leva med den. Jag har fått två underbara tjejer efter Louis, men det är lika svårt att prata om det varje gång. 

Jag önskar att fler vågar komma fram till den som förlorat ett barn, bara våga höra av er. Jag kände mig otroligt ensam mitt i den mörkaste sorgen man kan tänka sig. Trauma, kaos och förtvivlan. Men telefonen var tyst, många var så rädda för att ens våga ställa frågan “Hur är det?” Den som är med om detta måste ha stöd från omgivningen, vill man inte ses eller prata kommer den som är i sorg tala om det. Men snälla, våga höra av er! 

Jag tycker heller inte jag fick lika stort stöd från sjukhuset efter mina andra barn som jag nog skulle behövt. Sorgen kommer ikapp, man tror kanske allt är frid och fröjd när man fått sitt barn efter att ha förlorat ett barn. Det är självklart ett enda stort lyckorus, det går nästan inte ta in. Men samtidigt blir sorgen för det förlorade barnet ännu svårare, som om kroppen går igenom att föda både lycka och sorg på en och samma gång. 

Tack, “Malou efter 10”, för att ni ville lyfta fram detta. Tusen tack för alla hälsningar på Facebook, instagram, mail och fina sms. 

Är det någon som känner igen sig i sorgearbetet? Dela gärna med er, det hjälper både er och andra. 

Kommentarer

Madelene 3 år sen

Så fin & berörande intervju med dig! Tack för att du lyfter ämnet! <3 Efter mycket kämpande blev jag & min sambo äntligen gravida, men för 4 månader sedan föddes vår underbara lilla son i v.22. Hans lungor var för omogna så han levde inte många minuter efter förlossningen. Det var en helt frisk liten kille men jag fick en infektion i kroppen som letade sig upp i livmodern. Då började livmodern jobba för att stöta ut bakterierna vilket resulterade i att förlossningen startade. Ren & skär otur var vad läkarna sa! Jag saknar honom så & undrar hur han skulle sett ut & vad han hade haft för personligheter. Frågor & funderingar som man aldrig kommer få svar på <3 Kram

Anya 3 år sen

Jag förstår att man aldrig glömmer en sådan förlust sorg och smärta. Jag ska kolla på länken till intervjun. Stor styrkekram till dig Johanna.

Malin 3 år sen

Tack för ett jättefint program. Jag blev otroligt berörd och grät. Även om jag själv inte har förlorat något barn kan jag sätta mig in i känslan. Har två barn som jag älskar obeskrivligt mycket, bara tanken på att förlora dem kan få mig att börja gråta. Den kärlek man känner för sina barn är djupare än det djupaste hav, högre än det högsta berg. Jag brukar säga att glädje och sorg ofta går hand i hand. Den fantastiska glädje du kände när du fick dina döttrar fick ta sällskap med alla dessa känslor av sorg. Och den sorgen kommer nog aldrig försvinna.
Det är nog bra att våga släppa fram alla känslor man har inombords. Kram till dig fina Johanna. ❤️

Hanna 3 år sen

Såg programmet och du är ju helt fantastisk. Jag fattar inte att du klarade detta utan att gråta, jag satt här i tv soffan och grät och då har jag inte ens varit med om något sånt.
Riktigt starkt. Men mycket bra att ämnet tas upp.
Kram Hanna

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Tusen tack, det var väldigt nervöst men också skönt att dela med sig, hoppas det kan hjälpa andra.

Stor kram <3

Linnea 3 år sen

Tack för att du delar med dig av din sorg! Jag känner mig så ensam i detta. Jag fick föda fram min lilla flicka Signe nu i somras i v 19. Är gravid nu igen och de blandade känslorna går knappt att hantera. Känner stark oro inför förlossning. Du satte ord på mina tankar, “som att föda fram lycka och sorg på samma gång”. Första gången jag delar med mig lite av vad jag fått erfara. Kram till alla änglamammor.

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

ÅH, beklagar verkligen. Det är en stor sorg oavsett vecka, men att föda fram är det allra bästa. Nu levde Louis men jag vet mammor som kommer in där barnet dött i magen, de måste föda fram för sorgearbetet. Jag tackar gud att de tvingade mig att hålla honom efter han dog, men det var den värsta stunden i hela mitt liv. Kan känna oerhört mycket hat och ilska, sorg och frustration och då har det gått 20 år.
Sorgen försvinner aldrig men den bleknar och man lär sig att leva med den.

Att vänta ett nytt barn är faktiskt det allra bästa, kroppen orkar inte vara så ledsen hela tiden, du behöver tänka på lycka, bebis, glädje. Sorgen för ditt första barn kommer du ha kvar, du kommer inte vilja “förminska det” utan istället lyfta fram det, tänka på din dotter och ha med dig henne i ditt hjärta. Men livet blir lättare när du får ett till barn. Jag lovar <3

Försök prata, be om så mycket hjälp du kan få, be om extra ultraljud, extra koll med allt. Det gjorde jag med mina andra flickor efter Louis, jag var ett nervvrak men efter vecka 27 gick det lättare eftersom det var den veckan efter Louis föddes.

Be om stöd inför förlossningen, det kommer hjälpa dig och jag är övertygad om att det kommer gå bra.

Stor kram från mig

Fia 3 år sen

Starkt inslag fina du. kram

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Tack snälla. kram Johanna

Maria 3 år sen

Hej Johanna! Fint och starkt att du berättar. ?
Förlorade vårt andra barn när han var 3,5 vecka. Fruktansvärt!
Han dog i mina armar på sjukhuset, det fanns ingenting mer att göra.
Sorgen finns alltid med men man måste försöka att leva vidare, vi måste vara starka.
Kram kram

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Tack!

Men Maria, åh :(
Jag beklagar verkligen. Så ledsamt att läsa.

Som du säger, sorgen har vi med oss och måste fortsätta leva vidare. Men det hjälper att prata med andra.

Kramar Johanna

Bettan 3 år sen

Kram! Så fint program!

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Tack Bettan!
Stor kram

Ann Bengtsson 3 år sen

Såg intervjun nu! Du skötte dig exemplariskt!
Tårarna rinner för din skull! Kan inte ens föreställa mig känslan av att förlora ett barn.
Kram!!!

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Tusen tack, det var nervöst och svårt men ändå skönt att berätta, hoppas det hjälper andra.

kram Johanna

Pernilla Eklund 3 år sen

Tack Mia ?

Marie 3 år sen

Förlorade mitt första barn i vecka 36, fruktansvärt hemskt att behöva föda honom på vanligt sätt. Blev gravid direkt igen, har en underbar son på 18 år, klart man funderar ofta hur det varit om min första hade fått vara med. Kramar till dig Johanna

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Beklagar din stora sorg, jag förstår det var hemskt. Jag ville inte ens se mitt barn efter han dog, men jag är evigt tacksam nu att vi gjorde det. De vet ju att det är det man måste göra.

Tänker också väldigt ofta, hur skulle han sett ut?

Det får vi aldrig veta, men vi har med oss våra barn i hjärtat och minnet hela våra liv.

Stor kram Johanna

chris 3 år sen

Att du kunde hålla ihop dig, du måste vara stark själv grät jag när jag såg programmet.

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Tack, det var jobbigt och nervöst men gick ändå ganska bra, Malou var bra.
kram Johanna

Kristin Segerström 3 år sen

Nu har jag tittat på intervjun , oj.. så starkt.. Du skötte dig såå bra! så svårt det måste varit att sitta och prata om en sådan här sorg i tv.. Massor av kramar till dig Johanna <3

Kristin

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Tack från hjärtat. Ja, det är svårt men jag kände ändå att det är nog en del som varit med om samma sak, kanske det kan hjälpa fler.

Sorgen försvinner aldrig, men det bleknar med åren. <3

Stor kram

Maria 3 år sen

Såg inte programmet, tyvärr, men vet vad det innebär att förlora ett barn. Jag/vi har förlorat 2 inom loppet av 3 år. Det är som dom säger, sorgen försvinner aldrig men man lär sig på ngt konstigt vis att leva med det.

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Men åh vad sorgligt, jag beklagar verkligen din sorg. <3

Stor kram till dig!

Susanne 3 år sen

Starkt av dej Johanna att lyfta detta. Jag har inte förlorat ett barn på det viset utan in i autismens värld.
Du ger styrka till många med din berättelse.
Kramar!

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Tusen tack Susanne, det värmen ska du veta.
Stor kram till dig <3

Malin 3 år sen

Hejsan! Var har du köpt den snygga jackan?

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Från clarks.nu Tror den tog slut snabbt men det kommer in igen snart!

Sara 3 år sen

Hej Johanna! Jag tittade såklart på programmet. Du berör och det känns så äkta! Tack ❤

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Tack Sara! <3

Karin 3 år sen

Såg inte programmet , men tror säkert du klarade det jättebra . Sorligt och tråkigt att du förlorat ett barn ! Stor Kram

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Tack, ja det är hemskt sorgligt.

kramar

Annika 3 år sen

Jättefint inslag – fina Johanna! <3

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Tack snälla <3

Stor kram

Pernilla Eklund 3 år sen

Hej. Jättestarkt gjort av dig att berätta om detta i tv. Förstår att det var tufft och känner med dig ? Upplevt liknande som alltid finns med mig och sorgen sköljer över mig då och då. Jag blev gravid och fick reda på att hag väntade enäggstvillingar, 2 flickor. Lyckan var total. Men fick besked att det ena fostret var större än det andra och det ska det inte vara i v 17.Senare i graviditeten kan tvillingar växa olika. Detta berodde på att en navelsträngen som delar på sig är ojämnt fördelade på blodkärl som ger dem näring. Gick på specialistmödrarvård flera ggr per vecka. I vilket 25 dog den ena tvillingen(Linn) och det var väldigt jobbigt och tungt. Den fick ligga kvar hela graviditeten bredvid den andra eftersom de delade “säck” Mycket oro för den som levde men också sorg för den som dog. Blev till slut akutsnitt efter många turer och ut kom Louise idag snart 18 år. Vilken lycka. Men kommer alltid ha svårt att se på enäggstvillingar i hennes ålder. Det följer alltid med mig.
Styrkekram till dig fina Johanna
från Pernilla i Täby (Fd Skövdebo)

Svar på kommentaren:
Mia 3 år sen

Åh så tufft Pernilla! Känner med dig, kram

Katja 3 år sen

Tragiskt, får jag fråga om den överlevande tvillingen känner av förlust? Jag är enäggstvilling själv och vi har speciell relation och känslor..
Tittar på Sofias änglar, om sorg och tragik där också. Hemsk historia. Åh, nu får dom lite hjälp på olika sätt!
Starkt av dig Johanna och familjen i Sofias änglar.
Kram

Pernilla Eklund 3 år sen

Tack Mia ?

Pernilla Eklund 3 år sen

Hej Katja, Vad underbart att ha en tvilling och att ha en sån speciell relation ? Louise känner tomhet/saknad och vill inte prata om det. Hon är “väldigt mycket” om du förstår vad jag menar. Som 2 personer i en. Svårt att förklara men det är så vi upplever henne. En härlig tjej med dubbel energi ?

katja 3 år sen

Ja, känner med henne och er förstås. Gud, vad jobbigt . För jag kan säga att vi har känt av varandra fast vi jobbat som sjuksköterskor i olika länder. Vi har tyvärr fått samma sjukdomar och läkarna säger att vi är som ett gift par. När den ena dippar så orkar den andra peppa och sen blir det tvärtom.
Kram till er!

Johanna Toftby 3 år sen

Hej Pernilla, vad ledsen jag blir över det du skriver.
Vet sorgen över att ha förlorat ett barn, så den känslan vet jag. Hemskt.
men det du gick igenom måste varit oerhört tufft. Just enäggstvillingar är ju något speciellt, jag förstår verkligen den smärtan du och din familj måste upplevt, men samtidigt en stor lycka för din Louise. <3

Tack för din starka kommentar, kramar från mig

Anna 3 år sen

Jag förlorade min 10-åriga dotter Sarah i hjärtfel. Hon ramlade ihop en dag på sommaren när hon va ute och lekte och hjärtat gick inte att få igång igen. Upplevde precis som du att man blev “ensam”, många som inte ens vågade hälsa och titta på oss när vi möttes vid affären eller ute. Många är nog rädd att man ska bli ledsen. Men man är ju ledsen hela tiden. Det är alltid en som fattas.. En plats vid bordet är tom… Den äldsta systern i syskonskaran saknas❣️. Det är 15 år sedan idag men sorgen kommer alltid att finnas kvar, det blir inte lättare men man lär sig att hantera den bättre bara. Jag pratar också mycket om min Sarah och berättar hur jag skulle vilja att folk bemötte mig. Jag hoppas det kan bidra till att någon annan person vågar vara mer naturlig när de möter någon annan som är i sorg. Bra att både du och Malou lyfter detta ??.

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Beklagar <3 Din 10-åriga dotter, alltså det går inte förstå. Jag kan inte finna ord.

Jag blir också så ledsen över att många är så rädda, varför är det så svårt att bara höra av sig. Varför.

Jag vill lyfta fram detta mer, jag önskar fler vågade prata med den som är i sorg, för ingenting kan bli värre. Det räcker med att ringa oc fråga om man orkar prata. Kanske hjälpa till med något praktiskt. Kanske bara ta en liten promenad eller en kopp kaffe på ett mysigt café.

Jag tror många är rädda för att säga fel eller röra upp något. Men sorgen har vi inom oss hela tiden ändå, jag kan bli mer ledsen om de inte frågar något. S

Tack för din kommentar, tänker på er.

Kram Johanna

Linda 3 år sen

Här är en till som blev berörd, otroligt starkt av dig. Såg hur du kämpade att inte börja gråta, men det är känslor.
Tycker även Malou var riktigt bra den här intervjun. Hon lyssnade!
Du är en stor inspiratör Johanna.
Kram på dig

Eva 3 år sen

Du var så fin i rutan Johanna, så stark och berörande intervju. Jag såg att du kämpade med gråten och jag fällde några tårar, blev berörd även nu av att läsa detta. Varm kram till dig fina Johanna <3

Tina 3 år sen

Du var så bra Johanna, såg hur du kämpade med tårarna och du var verkligen värd att lyssna på. Vilken fruktansvärd upplevelse du varit med om. Ett jätteviktigt område att ta upp, inte minst så att vården sätter in all hjälp som går att få och kollar upp även om det gått lång tid och fler barn fötts som i ditt fall. Tycker även det är bra det du säger om man ska höra av sig till den/de drabbade, sådant är jättesvårt som utomstående att veta om man ska våga tycker jag. Kram till dig!

Marita 3 år sen

Du skötte dig helt perfekt Johanna , duktig stark och vältalig och en himla go tjej ❤️

Cissi 3 år sen

“Kan kursen” – har gått den själv och fick ingen hjälp alls. Ringde in och var orolig för att barnet inte sparkade. Det jag fick höra i luren var “då kan det ju vara så att barnet är dött och då är det inte mycket vi kan göra”. Med det glada tillropet fick jag och sambon åka 6 mil i bil. Var ingen trevlig resa kan jag lova. Hon hade väl för f*n kunnat sagt…kom in du så ska vi kolla läget. Blev såklart lagda på en avdelning med bara nyfödda barn…..Fick föda fram en fullgången kille, vilket tog tre dagar. Fin var han vår kille. ❤️ Åkte hem dagen efter med orden att det skulle ringa en kurator till oss och kolla läget, erbjuda samtal osv……..nej….ingen har ringt än ….och det är bara 26 år sedan nu. Mådde verkligen skit i ett halvår men förmådde mig inte be om hjälp så det där samtalet hade varit värdefullt. Efter detta har jag fått två barn till men man glömmer aldrig….ärren bara bleknar lite.

Maria 3 år sen

Starkt gjort. Jag tittade, så snygg och fin. Du berör!

Lotte 3 år sen

Åh, jag hade ingen aning om att du va med i Malou, tur du skriver här ;-) Så detta ska jag kolla på sen.
http://www.lotte4.blogspot.se

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Relaterade inlägg

Innehåller annonslänkar  Hej vänner! Hoppas ni har en riktigt fin fredag, jag körde från Skövde tidigt i morse och nu är jag på Landvetter flygplatsen. Jag ska till London över helgen, tjoho!…