ANNONS

Annicas hemska biverkningar

/

Många av er snälla, fina läsare har hört av er och undrat hur det är med Annica. I ärlighetens namn så undrar jag det också ibland. Jag är fruktansvärt orolig, samtidigt som jag vet att allt det jobbiga som händer nu med hennes cellgiftbehandling är för att hon ska bli bättre igen. Och det ska hon bli. Det ska vi ordna. Alltihop, tillsammans.

Annica orkar inte skriva själv, men jag vet att hon läser här så snälla, skänk henne en tanke och visar att vi alla stöttar henne när det är så tufft igen. Hon vet förstås om att jag skriver detta åt henne och tackar er alla för all hjälp och kärlek. 

Vardagen rullar vidare, som den alltid gör. Jobba, träna, laga mat, blogga lite också för den delen. Samtidigt är Annica aldrig långt borta från mina tankar. Jag önskar att jag kunde få uppdateringar hela tiden, men samtidigt behöver hon verkligen få vila. Därför har hon varit så tyst i några dagar, både här på bloggen och på sin egen Facebook. Nu får jag uppdatera er åt henne, hon orkar inte skriva och berätta själv just nu. 

Härom veckan fick immunterapin, som hon hoppats så mycket på, avbrytas och ersättas med en ny omgång cellgifter. Tumören i hennes mage växer och läkarna säger att cellgifterna är det bästa sättet att få bukt med den. Igen. Det är ju inte alls länge sedan det bara var en mirakulös operation och en ängel till kirurg vid namn Roger som räddade Annica.

Men cellgifter är inte bara effektiva mot tumörer, de är också hemska mot resten av kroppen och själen. Efter att ha fått cellgifter hela förra veckan ligger Annica i sängen och kämpar nu, Hon har ont överallt och kan inte sova, själv säger hon att hon aldrig mått så dåligt förut, att det är som en mardröm där kroppen brinner upp inifrån. Och här sitter jag och kan ingenting göra för att hjälpa henne.

Jo förresten. Jag kan tänka på henne och peppa henne så gott det går, upprepa att de fruktansvärda biverkningarna är värda att genomlida för att kunna bli frisk igen, få åka på de där härliga resorna med familjen som ni hjälpte henne att få råd med och bara få rå om sina fina barn.

Ni kan också hjälpa. Även om Annica inte orkar skriva själv så orkar hon läsa och det betyder så mycket att veta att människor tänker på henne.

Så skicka all kärlek ni har till Annica nu! Visa henne att vi alla kämpar med henne!

 

 

 

182

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00