• 2017-04-06, 17:56
  • 51

Jag tycker det är ren och skär misshandel att bedöva våra egna dåliga samveten i materiella ting till våra barn. De allra flesta vill överösa sina barn med kärlek och trygghet och hjälpa dem. Vackert så, men går det till överdrift är det rent skadligt för barnen när de blir äldre och måste kunna stå på egna ben.

Vad tycker du? Hur mycket ska man ställa krav på sina barn? Nu vill jag höra vad ni tycker!

Hur många har inte lyft upp sin trotsiga treåring i bilbarnstolen för att det varit bråttom bara för att nästa sekund få släpa ned sin skrikande treåring från samma bilbarnstolen igen? Jag-kan-själv-syndromet är en prövande period som förälder.

Eller när ditt barn helt plötsligt vill börja med dans för kompisarna började, men redan efter två gånger velat sluta. Och nästa dag vilja börja med något nytt.

Vad är rätt och vad är fel? Det kan bara du som förälder känna, men jag tycker att ditt dåliga samvete inte ska gå ut över barnen.  Självklart ska vi vara lyhörda, lyssna på våra barn, men barn behöver aktiviteter punkt. Jag är övertygad om att vi ibland behöver pusha och tvinga barnet att fortsätta trots att det vill sluta. Barnet lär sig annars att allt man börjar med kan man också sluta med direkt, utan att ge det en chans och utan att behöva anstränga sig. 

Sluta mesa och dalta! Du förstör ditt barn! Att skämma bort barnen med materiella ting är något jag aldrig förstått mig på. Aldrig.

Vill mina barn har något extra så sparar de eller önskar sig i julklapp eller födelsedagspresent. De kan däremot få hjälpa till hemma och jobba så de får pengar att göra något extra med. Jag har alltid hjälpt dem med pengar till fika eller att åka och bada, men de har inte ens vågat fråga om de ska få pengar till prylar som de egentligen inte behöver.

Du kan inte stilla ditt dåliga samvete genom att ge barnen allt vad de pekar på. Det viktigaste är att vi som föräldrar är konsekventa, ser till att skolan sköts och ger barnen trygghet och kärlek. 

Trygghet är regler från grunden. Jag minns en gång när Marilyn frågade mig om hon fick sova över hos en kompis men jag sa nej. Hon frågade en och två och tre gånger, jag sa nej varenda gång ändå. 

Sista gången såg jag ett leende i hennes ansiktsuttryck, hon blev nöjd med att jag stod fast vid att det var nej. Jag föreslog i stället att vi skulle laga en middag tillsammans och redan där hade hon glömt bort sin frustration över att jag inte gav vika.

Det är ett stort ansvar vi har som föräldrar och det allra viktigaste är att du själv mår bra och fungerar som människa. En närvarande förälder är den förälder som ser till barnets bästa och stöttar och ställer krav samtidigt. Att ge barnen regler och att ställa krav är kärlek.

Barnen blir mer otrygga med föräldrar som daltar och belönar dem med materiella saker för ingenting. Man måste jobba för saker i livet. Ju förr man lär sig det, desto bättre. Annars blir det en chock i vuxenlivet när man inte får något bara för att man pekar på det och skriker högst.

Vad tycker du, vilka krav kan vi ställa på våra barn? Hur mycket kan vi skämma bort dem utan att det går för långt?

 

 

2017-04-06 Johanna Toftby

Kommentarer

Ann-Louise "Lollo", undersköterska, Borgholm 3 år sen

Jag som en fattig ensamstående lågavlönad kvinna har aldrig haft råd att skämma bort mina små barn, jag blev så glad når dom fick gratis datorer när dom började studera och gissa om dom var tacksamma för sina datorer!

Linda 3 år sen

Tack för en riktigt bra text. Saknar dina krönikor i Expressen.
Rubriken fattar jag är stark, det är väl det allt går ut på.

Orka ta åt sig!!

Svar på kommentaren:
katja 3 år sen

Vi har haft terrordåd i Stockholm , minst 3 döda!!!!

Catta 3 år sen

Jadu katja, det hände ett dygn EFTER att den här texten las ut. Men skönt du hittat nåt sätt att utnyttja en tragedi för att gnälla på Johanna.

Katja 3 år sen

Snälla Catta, vad är det för slutsatser du drar?

Ann 3 år sen

Tycker i princip likadant som dig. Har uppfostrat 4 barn och precis som dina barn har mina nu vuxna barn aldrig frågat eller bett om pengar till skit! De har lärt sig att spara till det de vill ha.

Busan 3 år sen

Gillar inte alls rubriken, om jag skall vara ärlig. Är man ett fysiskt eller psykiskt misshandlat barn, tror jag inte heller att de skulle hålla med. Barnuppfostran, politik, relationer… allt, är så klart olika beroende på personligheten, tycke och smak. Om vi alla bara försöker göra de bästa tror jag vi kommer långt. All kärlek till världen <3

Rosa 3 år sen

Suck !!!!

Ann-Britt Andersson 3 år sen

Hej Johanna!
Jag undrar varför min kommentar inte kom med när du skrev om “Lucy i handväskan”.
Var det för att jag kommenterade några dagar senare?
Vill också tacka för en underbar/intressant/givande/uppriktig och rolig blogg!
Ann-Britt

Ullis 3 år sen

Oj om man kunde få sitt ex atr läsa den här texten. För det är verkligen skitjobbigt att alltid vara den hårda/stränga. Hos mig kan man inte bara få saker och 14 åringen tycker då att man är taskig trots att jag förklarar att pengar inte finns. Hos pappan får man göra som man vill och hos mig måste man hjälpa till, man får nej och man måste bete sig respektfullt osv. Men för ett barn kan dem inte förstå det, såklart vill dem bli curlade och att man ska fixa allt och öppna plånboken. Har haft den diskussionen så ofta med barnens pappa (mitt ex) om att man gör barnen en björntjänst ifall man ger dem allt de vill ha. Blir lite ledsen av en sån rubrik faktiskt. Vi är många som kämpar och försöker men i dessa varannan veckas liv så är det sannerligen inte så lätt eller svart/vitt som jag utläser av texten. Därför tror jag man ska vara försiktig med att döma andra föräldras uppfostran..

Linda 3 år sen

Väldigt grov rubrik…! Men oerhört viktigt ämne.
Dock tycker jag som någon ovan skrev att detta ständiga skuldbeläggande av andra föräldrar är tröttsamt.
Självklart ska barn ha regler, lära sig värdet av saker, etc. Men samtidigt måste man ju alltid ta med i beräkningen att alla familjen jobbar efter just DERAS förutsättningar. Alla barn är egna individer, egna personligheter och jag tror inte man kan förenkla en diskussion genom att skriva att alla föräldrar ska skärpa sig, bli tuffare med regler, osv. Saker är inte svart eller vitt.
Trevlig helg!

Svar på kommentaren:
Ingrid 3 år sen

Jättebra skrivit. Håller helt med.

Ann 3 år sen

Men då behöver man inte ta åt sig om man känner att man gjort vad man kan.
Hur gör ni när ni läser debattartiklar, krönikor, TVprogram, åsikter i debatt eller allt som skrivs på nätet.

Ta inte åt er då =)

Linda 3 år sen

Ann – tagit åt mig?
Lustigt hur man tolka in mer i någons text än vad som egentligen finns…
Jag tycker man ska gå in med gråskala i allt, oavsett vald diskussion. Min mening är att rubriken var väl hård och att det finns många faktorer att se till när det kommer till uppfostran. Inget konstigt där.
Åter igen, trevlig helg :)

en annan Ann 3 år sen

Håller med Linda bra text. Och jag är inte någon som tar åt mej
på något sätt ): Trevlig helg till er alla.

Anna 3 år sen

Katja; tråkigt höra vad det lett till. Ja risken är ju stor att en prestationsbaserad självkänsla leder till att man omedvetet gått över sina gränser f man inte fått hjälp av föräldrar el andra att upptäcka dem samt stöd i att hantera när det sker, utan snarare uppmuntrats till att negligera sina gränser. Förmodligen oftast av välvilliga föräldrar som tror de lär sina barn “hur det är i vuxenlivet” och som tror de ger kärlek regler och trygghet. Å det kanske de som sagt gör delvis, men det resulterar nog också i en omedvetenhet om sig själv, oförmåga känna gränser, outvecklad integritet. Just för föräldrar premierar “att sköta sig och vara duktig” framför andra beteenden som egentligen är uttryck för ngt otroligt sunt om det bemöts och förstås och hanteras därefter.

Hoppas du Katja i vuxen ålder hittat din egna väg efter dug själv. Massa kram till dig O alla andra!
Anna

Anna 3 år sen

Katja; ja visst är det mer komplicerat och nyanserat. Kul du gillade de sporter du hade som aktiviteter som barn!

Beröm, att tvinga, att ha regler och annat kan ju ge prestationsångest och faktiskt dålig självkänsla även om det verkar som tvärtom. Hoppas det känns ok f dog idag!

Ett barn viker sig ju ofta för att få kärlek och godkännande. Det ä ju så vi alla människor fungerar. Å självkänslan kanske iom det blir oupptäckt f barnet själv medan vuxna tolkar och tror att barnet har en god självkänsla!

Ha det gott O trevlig helg du med O alla andra!

Svar på kommentaren:
katja 3 år sen

Nej, det känns inte ok idag. Och som du skrev tidigare finns risk för tex utbrändhet. Det blev resultatet för min del. Hade väldigt bra betyg genom hela skolgången och högskola direkt efter gymnasiet. Det var det som räknades….tyvärr. kram

Marita 3 år sen

Jag har själv blivit bortskämd och curlad som barn , fick allt jag pekade på om inte så skrek jag mig till det . Som vuxen nu har det inte varit helt enkelt , kunde inte förstå varför jag fortfarande kunde få allt jag ville ha , ändå har jag gjort detsamma med alla mina tre barn ? Men med facit i hand så har det gått riktigt bra för dom trots curling , kanske har jag haft tur ?

Anna 3 år sen

Hej
Trygghet och regler ger inte självkänsla. Självkänsla innebär att man vet/känner sina egna känslor och kan koppla dem till situation/omständigheter. Dvs utveckla en förståelse för sina känslor, vilken känsla, vad den kommer sig av och vilket behov den signalerar. Alltså Mentalisering. Detta utvecklas hos barn genom överensstämmande spegling (inte tro, vetskap, el tillskrivningar). Utan med bekräftelse ömsinthet och nyfikenhet. Ex, oj blev du glad/ledsen/arg m.m. Oj hur kommer det sig? Måste vara ngt viktigt om du reagerar, ska vi fundera tillsammans vad som hänt och vad du känner….. och vad du behöver i detta läget.

Så utvecklas självkänsla, iaf är det min övertygelse.

Sen trygghet utvecklad på många olika sätt. Trygghet utvecklas i mångt O mycket genom att andra förstår en, dvs inte missförstår ens intentioner och beteende och att det är ok att känna det man känner. Detta är ju grunden för trygghet. Rent biologiskt så påverkar detta vårt parasympatiska nerv system och oxytocin positivt. Inifrånstyrd äkta trygghet.

Regler kan ju delvis bidra till trygghet, en känsla av att veta ramar, förutsägbarhet och veta vad som gäller. Ev även känna omtanke i att ngn satt regler (kanske tonåringar inte alltid förstår just då). Iaf mycket hänger ju på hur regler uppfattas.

Regler kan ju också tvärtom ge otrygghet, på en ibland omedveten nivå. Att det blur utifrån styrt. Barnen lär sig förhålla sig, omedvetet stånga av könslor och behov för det får inte plats utifrån de regler som satts upp. Ska ett barn ex vis tvingas till en aktivitet så kommer det barnet bortse från sina könslor och behov och lyda O undertrycka de känslorna och vet att det är ingen ide, jag blir inte bemött i mina behov. Kanske blir barnet nöjd med att fortsättasun aktivitet och det var en tillfällig intresseförlust f vald aktivitet.

Men likväl så ger det konsekvenser om man tvingar ngn. Ofta omedvetna tror jag, iaf för barnet just då O nog ofta f de vuxna som gör det f de ser nog bara de positiva delarna och är övertygade om att de hjälper sinabsrn inför vuxen världen.

Å det är ert synsätt. Men som nämnt så innebär det andra konsekvenser och sånt som påverkar starkt om än omedvetet just då.

Så sammanfattningsvis, trygghet, regler och kärlek är mer komplicerat än vad jag tycker uttrycks i bloggen. Å kärlek, vem bestämmer vad det är. Är det att göra det man som förälder tror är bäst eller är det att ge det barnen behöver. Det är inte alltid det överensstämmer.

Å till den förälder (kommer inte ihåg namnet) som svarade på mitt förra inlägg. Vad fint att du försökte med din dotter vad det va, med ridningen. Å vad fint det gav henne ngt positivt till slut. Förhoppningsvis även ngt som stärkte er relation, dig genom att möta och henne genom bli bemött i sina behov! Verkligen fint.

Sen har man ju inte alltid möjligheten möta barns behov i verkliga livet av olikaskäl. Tid, ork, pengar m.m. Å om det inte är möjligt göra praktiskt så kan man ju göra det på annat sätt, att ta på allvar, bekräfta, visa man ser och förstår och nyfiken, även om det praktiskt inte är möjligt med förändring.

I exemplet där varm vill avsluta el byta aktivitet. Säga ngt i stil med, aha, berätta? Vad känner du inför det? Hur kommer det sig tror du??… aha vad otroligt viktigt du berättar om din känsla, tankar och vilja utifrån det. Låt oss fundera ihop hur det kommer sig och vad för viktigt det signalerar….

Be barnet berätta om vadden önskar f alternativ och prata om olika konsekvenser. Ge sina egna synpunkter varsamt och respektfullt. Inte berätta hur det “är”, vad man “måste”.

Sen får man ju koppla barnens vilja till den praktiska verkligheten. Finns inte möjligheter el vilja från förälder så får man ju uttrycka det respektfullt.
Exvis, ja önskar vi kunde göra så men vi har inte råd/inte tid, eller annat.

Eller om man inte håller med utan tycker att barnet ska gå kvar för att man övertygad det bäst mOt barnens vilja, ja uttrycka det så respektfullt det går. Att man två likvärdiga personer men föräldern bestämmer utifrån sin övertygelse. Dock ä jag själv väldigt tveksam till sånt agerande.

Det jag håller med om (till skillnad från annat?), från bloggen i just detta ämne, är att jag, likt många andra, inte tycker det är ok att köpa saker som barnen vill ha just av skälet att de vill ha.

Men slutligen, ngt som jag tycker fungerar bra och fint Med sig själv O andra om man vill få geniuina relationer är att fokusera mer på bekräftelse och bemötande och Mentalisering (förståelse), än regler.

Att vara lyhörd O säga, oj jag ser att du reagerar , då är det ngt viktigt . Vad känner, tänker du?

Om man vill läsa vidare om Mentalisering, självkänsla och förhållningssätt så finns en bok som heter mentaliseringsboken eller lilla mentaliseringsboken. Även Petra Krantz Lindgren med boken barns självkänsla (el liknande). Eller ngn av alla Jesper Jula böcker, exvis den om aggression.

Alla dessa böcker har en otroligt mycket mer nyanserad bild än förenklingen dalta är dåligt och regler O kärlek ger trygghet.

Alla gör vi ju så gott vi förmår utifrån våra egna övertygelser av vad som bra. Dock bygger ju dessa övertygelser på den begränsade kunskap man själv har utifrån sitt eget liv och mycket nedärvda mönster från vår egen ursprungsfamilj. Mycket är säkert fungerande, riktigt eller tillräckligt bra f att bemöta barn, men det är inte säkert alls, bara för att vi tror oss veta det.

Skaffar man sigmer kunskap får man nya perspektiv och ser och förstår sånt man inte förstod tidigare.

Alla vill ju sina barn gott. Så istället för att använda en förlegad instruktionsbok så bör man kanske tänka, oj, vad finns nu för kunskap….. Finns så otroligt mycket kunskap mellan dalta O det man tycker är motsatsen samt alternativa konsekvenser på aspekter man inte ens tänkt på.

Trevlig vår alla, och lycka till med relationer, barn. Det gäller ju hitta sättarn fungerar utifrån barnens behov OCH sina egna behov. Det är ju också en otroligt viktig aspekt. Att samspela och alla lär sig hänsyn genom att samtala respektfullt och intresserad im familje medlemmars olika behov kopplat till olika situationer.

Kram
Anna

Svar på kommentaren:
Katja 3 år sen

Ja, det är ju mer komplicerat än bara sluta dalta. Märks att du har kunskap.

Jag själv hade för sträng uppfostran tycker jag, idrotta gjorde jag för att jag älskade det. Det var gymnastik, fotboll och annat. Höll på med dessa och tävlade av egen vilja från barnsben till 18 års ålder. Och sedan annan träning.
Det sociala är viktigt också, hinna med vänner och leka när man är liten. Och prata med barnen och inte pekpinnar endast. Endast pekpinnar och beröm när det går bra gav mig prestationsångest.
Ha en bra helg!

Anneli 3 år sen

Katja är du emot Johanna på något sätt? Läser alltid kommentarer för det ger mig en del skratt och ibland skäms jag faktiskt.
Men just du katja (om det är samma) skriver väldigt emot Johanna jämt, varje gång ska du hålla med alla andra läsare men tvärtemot Johanna.
Något som du verkar störa dig på måste ändå vara ganska jobbigt att läsa så ofta.

Katja 3 år sen

Anneli, skäms du. Fortsätt med det,
Hamnad i terrorattacken på Drottninggatan Stockholm.
Skulle resa till Finland.

Maria 3 år sen

På vilken nivå ska man som förälder se till att skolan sköts? Ska man engagera sig i läxor och prov och hjälpa till med kunskap eller ska man bara verifiera att barnet gjort läxorna och se till att de inte skolkar?

Svar på kommentaren:
Marie 3 år sen

Vi har en förälder i min dotters klass som tydligen skiter i om dottern alltid kommer försent. Det är vår sak som förälder eller vårdnashavare att se till. Ingen annan!!

Tessan med tre 3 år sen

Extra skön läsning idag när jag precis nu på morgonen haft världens bråk med min nioåring. Vi var oense gällande kläder, jag gav inte med mig även då det slutade med gråt och skrik. Han inför mig och min gråt när jag lämnat i skolan då det dåliga samvetet kom ikapp. Dåligt samvete att jag inte gav med mig för den där saken som inte är så stor egentligen (mjukisbyxor vs jeans). Jag har också som någon skrev, regeln att hellre säga ja än ändra mig. Har lärt mig tänka efter före ett nej men vissa gånger, som stressiga mornar, glömmer jag helt bort detta, nejet kommer av bara farten och då blir det bråk över saker som egentligen inte spelar så stor roll. Men jag kanske ändå inte ska låta detta gå ut över min dag. Kanske är det faktiskt en vinst för oss båda i långa loppet att jag inte gav efter. Så tack!

/Tessan

Svar på kommentaren:
Ullis 3 år sen

Ja han har säkerligen redan släppt det men som mamma kan man ha dåligt samvete. Ett tips…jag brukar säga till mina barn är: “jag måste få fundera”..då hinner jag tänka nån liten stund på om jag vill säga Ja eller Nej och det behöver inte bli fel. Har nu en som är 17, 14 och 8 år och de får klä sig som de vill så länge de inte tar typ shorts när det är 20 minusgrader ute. Man får välja sina strider lite också och ta de fighter som verkligen är viktiga känner jag.

Anna 3 år sen

Här kommer en liten hälsning från en enastående mamma som curlat och skämt bort mina grabbar med både mycket kärlek och ting. Och vilka fina unga män de har blivit❤️ Ha en skön fredag!

Svar på kommentaren:
Maggan 3 år sen

Vad härligt Anna. Hoppas de sedan kan spara egna pengar och köpa allt de fått så de inte tror “allt löser sig liksom”.

Anna 3 år sen

Ja, den äldste har snart sparat ihop kontantinsatsen till en lägenhet? Tycker inte att man behöver skuldbelägga föräldrar för allt. Alla gör det man tror är rätt i stunden. Det är inte lätt att vara förälder. Pusha varandra istället.

Anneli 3 år sen

Min dotter tyckte många gånger att hon “måste” saker/inte fick göra som andra. Det blev många strider jag tog och vägrade ge med mig!
Nu kan jag som mormor tycka att hon är för strikt med barnbarnen… Där ser man; trägen (ensamstående) mor vinner i långa loppet :9

Johanna 3 år sen

Hej! När jag läser inlägg som detta och liknande inlägg hos andra bloggare så kan jag inte låta bli att tänka att som bloggare ska man nog hålla sig inom sitt område, det område där man har fördjupad kunskap och stor erfarenhet, i synnerhet om man vill debattera och skapa opinion. Inlägg som bara bygger på tyckande och en oerhört begränsad erfarenhet ( sina egna barn i det här fallet) saknar lätt trovärdighet och riskerar att bli platta och ointressanta. Håller med tidigare kommentarer om knepig rubrik och olämpligt användande av diverse begrepp. Tänker att det lätt blir så när man rör sig utanför sitt fält. Låt tex barnpsykologer och andra sakkunniga debattera barnuppfostran, låt diplomerade löpcoacher tipsa om löpning, låt dietisten prata näringslära osv….. Man söker sig till olika bloggar utifrån vad man vill läsa om. Hos dig gör sig peppande inlägg om lättare träning, snygga kläder, inredning, god mat och skönhet sig bäst. En glimt av lyx och flärd mitt i vardagen helt enkelt.

Svar på kommentaren:
Nisse 3 år sen

Mycket bra skrivet. Håller med till fullo.

Linda 3 år sen

Var nog den dummaste kommentaren jag läst.
Ska inte en bloggare få skriva och tycka vad den vill?
Varför skriver tex krönikörer om ämnen som får folk att tycka tror du?
(Många är icke journalister, utan vanliga människor som dig och mig)

Hjälp….

Camilla 3 år sen

Fy faan vilka tråkiga bloggar de skulle bli. Sen kan väl alla kommentarer kräva minst doktorsgrad i ämnet oxå? Så vad skulle du få tycka nåt om?

Anna 3 år sen

Bloggare har väl rätt att skriva om det mesta de känner för och vad de tycker och tänker. Som 2-barnsmamma är det väl hennes område och vem har erfarenhet om inte en mamma. Alla har väl rätt att debattera oavsett utbildning, sen är det såklart bra att ha lite insyn i sånt man debatterar. Det finns människor som har lika mycket och mer kunskap och tipsar bättre än en del som är diplomerade och utbildade inom specifika ämnen/områden. Men håller med om att rubriken lätt kan missförstås och jag läser också hellre om mode, mat och inredning här men diskussioner kan vara kul och detta ämne verkar engagera många. Variation förnöjer!

Monika Söderström 3 år sen

Tänk om föräldrar kunda fatta att belöna med materiella saker bara förstör barnen.
Tror tyvärr det är vanligt att det dåliga samvetet smyger in men det blir bara värre att fostra utan regler.

Sussie 3 år sen

RUBRIKEN VAR INTE OKEJ! MISSHANDEL ÄR ETT VÄLDIGT GROVT ORD!
Kan hålla med om inlägget till fullo däremot!
Att ge barnet eller fråga barnet vad dom vill ha, sitta, äta, göra…. gör verkligen att man får problem att avstyra när man själv inte tycker i situationer att det passar eller inte just för tillfället. Kan förstå att latheten kommer in MEN desto viktigare är att man är bestämd och konstruktiv.
Man kan ju ge “FEEDBACK” varför man inte får eller varför “alla” andra får och inte barnet.
Tror verkligen inte att man “köper” sina barn med saker, tydliga regler och villkor och kärlek kommer man långt med!
En bra diskussion lär det bli här inne i kommentars fältet!

Svar på kommentaren:
MiaPet59 3 år sen

Håller med där, rubriken var inte okej alls…

Marie 3 år sen

Håller med helt! vet en ensamstående morsa som daltar sönder din dotter, ger henne vad hon pekar på, hon sköter inte skolan men mamman tror knepet är att belöna med grejer eller dalta.
Värsta jag vet och hitintills har nog ingen lyckats med det sättet.

Bra skrivet Johanna!

Anna 3 år sen

Åh ett tillägg, om ett barn provar en aktivitet men inte vill fortsätta. Vad göra då? Börja berätta om att nä nu får du fortsätta f vi betalat, berätta att när du blir vuxen på ett jobb så kan man inte sluta bara f det tråkigt osv, eller nu har du sagt du ska gå då får du fortsätta terminen ut…, eller liknande.
Vissa kanske tycker de gör ngt bra som genom ovanstående resonemang lär barnen ngt bra f vuxenlivet. Å det är säkert så. Frågan ä ju vad är viktigast dra nytta av i en sån situation. Vad vill man nyttja en sån situation.

Vill man lära barnen att man slutar inte om man börjat.
Eller vill man lära barnen att utveckla sin känsla f sig själva…om de inte vill gå, hur kommer det sig….. ngt viktigt antagligen även om vi vuxna inte förstår el tycker det.

Vill man lära sina barn som i exemplet att fortsätta gå/pröva aktivitet och tvinga till det f man tror det leder till ngt bra så fine gör det. Men man kan ju då vara fullt medveten om (vilket mannogsöllan är) att det beteendet som vuxen (beroende på hur det utförs), påverkar och hindrar att utveckla andra i mina ögon mycket viktigare delar att lära sig inför vuxenlivet såsom självkänsla (vad vill jag, vad mår jag bra utav, längtan). Liksom förmåga och modet att uttrycka vilja, ovilja samt initiativförmåga göra nya val O genom förälders möjliggörande lära sig att det finns olika möjligheter om man valt aktivitet och inte trivs el vad det nu beror på. Likaså om en förälder förstår och lyssnar och tar barnens önskan O behov på allvar så lär sig barnet att dess person och integritet, behov är viktiga. Å förknippar valmöjligheter med ngt möjligt. Ytterligheten åt andra hållet är väl att barnet kan känna att det blir missuppfattat, kanske tom får skuld och skam könslor om dess önskan om byte/avslut av aktivitet blir avvisat el bemöts av förenklad syn från föräldern.

Så jag tycker man bör fundera och välja i en sådan situation. Man kan ju inte få allt. Så vad är viktigast just nu f barnens utveckling. Är det spegla dem så de förstår att deras könslor viktiga, hjälpa dem med kära sig det finns val eller vill man åt andra sidan på en gång lära sina barn att fullfölja, stå sitt kast, inte ge upp, tänka på andra, m.m

Allt är ju viktigt. Så frågan tycker jag är att förstå vad ens vuxna beteende får för konsekvenser f barnet. Vårt beteende som vuxna kommer ju påverka huruvida de upptäcker sig sjölva, sina gränser och annatvuktugt eller om de blir barn som “utifrån” får lära sig hur det ska vara…

Jag är övertygad om vilka av dessa ytterligheter som klarar sig bäst och mår bäst genom livet. Å jag också övertygad om vilka av dessa ytterligheter som hamnar i utbrändhet.

Som sagt, tror på fundera på vilka förmågor behöver barnen lära sig innan vi vuxna domderar med att tvinga dem och i vissa fall”läxa upp” dem.

Finns så otroligt många nyanser och andra tillvägagångssätt här med tycker jag. Att tvinga ngn är övergrepp och gör man på ett annat sätt från början hamnar man sällan i situationer där “att tvinga” blir ett alternativ.
Mvh
Anna

Svar på kommentaren:
mia 3 år sen

Tack för intressant läsning Anna! Jag tycker att ämnet är himla i intressant och det behövs nyanser i diskussionen. Precis som du skriver är det svårt ibland – har t ex en 13-årig dotter som vill sluta på en tidigare älskad aktivitet, ridning. Jättejobbigt eftersom jag vet (tror mig veta) att hon mår himla bra av hästarna, men hon har blivit rädd och tycker att alla andra är duktigare osv… så vad gör man? Kör många mil i veckan för att testa annan ridskola. Betalar dyra terminsavgifter för att sedan få köra hem med gråtande dotter som inte vågar… Men sen – glädjen när hon fixar det och strålar av lycka! Jag vet att många skulle säga att jag curlar och daltar… Men det är inte alltid så enkelt! Kram! Och tack för bra blogg Johanna.

Anna 3 år sen

Hej
Viktigt tema. Men tycker din bild är förenklad och otydlig. Vad är liksom dalta? Å vad är curla? Å andra begrepp som ofta finns med när temat uppfostran diskuteras bland vuxna. Jag håller med dig i mycket, det jag tror du menar men tycker verkligen illa om användandet av ord som dalta. Ofta tänker jag att de som använder det ordet verkar vara lite svart vita, antingen daltar man eller är hård O antingen gör man barnen en björntjänst eller ngt bra. Å jag tror många föräldrar ser det just så O väljer att inte dalta utan är mer hårda för de vill ju sina barn väl. Dock tror jag man i denna enligt mug förenklade bild har en stor risk missa viktiga delar som skulle kunna utvecklas i en barn förälder relation. Som ömsesidig respekt, trygghet, hänsyn, självkänsla, egenvärde, ömsinthet, utveckling av anknytning och mentalisering. Föräldrar som inte själva utvecklat god mentaliseringsförmåga förenklar ju ofta tror jag till att dalta, curla el motsatsen och är övertygade om respektive sätts olika konsekvenser. Det jag vill lyfta fram är vikten av samspel och mentalisering och anknytning O relation. Att alltid tänka vad är allas våra viktiga behov såsom mat, sömn men i relationer; att känna sig viktig, att bli lyssnad till, känna intresset av att samspela att föräldrar är nyfikna förstå m.m . Att man likvärdigt möts i själva kommunikationen, sen är det ju självklart att man som förälder bestämmer gränser, spelrum o.s.v.

Å ordet trots avskyr jag. Bara genom att använda det så tycker jag att man visar hur man uppfattar ngn annans beteende. Å det är ju en tillskrivning. Vad har en människa oavsett barn el vuxen för rätt att bestämma vad en annan människa gör…., trotsar…. nä usch. Det känns så förlegat och okunnigt. Vi vuxna brukar inte gilla när ngn annan vuxen berättar f oss vad vi gör och varför. Speciellt inte om de har missuppfattat oss och är helt ute O cyklar. Man kan tro om orsaker till ngns beteende men man kan inte veta och därmed tycker jag inte man ska göra beteendet till ett verb, en tillskrivning. Tycker man istället ska vidga sina vyer och alltid tänka, vilket behov står detta beteende för? Sen kan man gå igenom det f sig själv el resonera och /eller fråga den det gäller!!! Har ett beteeende ngt att göra med vilja till respekt, testa sin motorik, upptäcka världen, uppfatta gränser, bli respekterad, vara värdefull, längtan, könslor, vilka behov liksom. Inte säga att ngn trotsar el är i trotsåldern. Mentalisering på det. Vad spelar in i ngns beteeende. Hur den uppfattar ngt, fysiologiska aspekter m.m. Ngn kanske tycker detta låter omständigt. Å det jan nig upplevas så om man inte van det utan har sin i mitt tycke förenklade bild. Men om man nyfiken att tolka andra, sig själv och allt som sker på mer nyanserat sätt så tycker jag iaf att det blir mer givande på många olika sätt. Relationer blir mer intima, lättare, mer givande. Relationer och uppfostran flyter bättre utan samma behov av regler och vara hård för ngt annat utvecklats istället hos båda parter barn O vuxna som är mer genuint än att “lära” barnen hur det ligger till f att klara vuxenlivet. Att det kommer men med andra medel och med mer vinster längs med vägen.

Ja så tycker jag. Illa om bilden av att trots finns (det är ngt annat mycket mer positivt), å illa om ordet dalta. Detta känns f mig som hör till gamla generationen. De som ville väl, hade begränsad tid och ork O levde i en hårdare miljö (på vissa sätt). Med massa felaktiga förenklingar av barns beteeende och vad det (felaktigt) står för.

Jag tycker man ska förbereda sina barn f livet genom att spegla dem (inte tillskriva dem beteenden), därigenom bygger de en genuin självkänsla, sen resonerar man respektfullt alltid med frågan om vilka behov har vi alla inblandade behov av att bli mötta i. Hjälpa varandra se konsekvenser och på ett respektfullt sätt delge barnen att föräldrar bestämmer i mångt och mycket över barnen men att föräldrar finns för att bistå barnen i bättre och bättre göra egna val utifrån syfte. Vara tydlig snarare än hård.
Men visa genuint intresse samspela och vara genuint intresserad av vad som ligger bakom f behov till barns beteeenden och vilja.

Detta är inte på ngt sätt att vara gränslös el dalta. För mig är det att lära barnen Mentalisering, att lära dem förstå sig själva och andra och konsekvenser, ansvar, alla människors värde och behov.

Tack f en fin blogg. Tycker detta ämne med barnuppfostran behöver nyanser och kunskap om behov och Mentalisering. Å blir man insatt i det tror jag man ser annorlunda på allt.

Mvh
Anna

Lee 3 år sen

Alltså jag blir helt allergisk när jag hör föräldrar säga om sina små barn ‘Vill de inte vill de inte, jag kan ju inte tvinga dem…’
Ämen va faaan vill jag bara skrika! Vilken jäkla bullshit! Klart man måste knuffa iväg barnen ut på lite okänt vatten i land, övertala dem att göra sånt de inte vill/vågar, lära dem att argumentera m.m.
Inga barn blir lyckligare med mycket pengar, de blir lyckliga över föräldrar som lyssnar, engagerar sig och sätter gränser och vågar vara vuxna.

Svar på kommentaren:
Sandra 3 år sen

Just det med att lära dem argumentera. Vi har en dotter som alltid varit intresserad av politik (hon har precis fyllt 14). Det hon säger håller jag ofta med om men jag säger motsatsen för att hon skall lära sig att argumentera. Detta har jag gjort i några år. Nu får jag bita i det sura äpplet.
När jag säger något så börjar hon argumenetera för sin sak och har ofta bra argument. Det är bara att ge med sig och inse att man är besegrad. ???

Anna 3 år sen

Rakt på sak, så rätt!!

Cissi 3 år sen

Om jag, som ensamstående mamma, inte satt gränser och hållt stenhårt på dem är jag helt säker på att jag hade haft “oregerliga” unga herrar idag. Det är lätt att man tycker synd om dem när den ena föräldern, som i vårt fall, dör när barnen är små och det är klart det är synd om dem. Riktigt synd men vad vinner de på att jag daltar? Ingenting. Nu vet de att jag står för vad jag säger och älskar dem till “månen och tillbaka” och är trygga unga vuxna påväg ut i sitt vuxenliv med sunda värderingar. Känns fint ?

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Beklagar verkligen :( Går inte förstå, men jag kan förstå du haft det oerhört tufft. <3

Jag har också varit ensamstående men pappan finns och de har väldigt fin och god kontakt med honom. Skulle jag däremot låtit dem bestämma, göra vad de vill, eller ge dem materiella saker så fort de vill ha något hade jag haft monsterbarn som kanske inte hade varit trygga, kanske hade gått dåligt i skolan och det allra värsta, fått dålig självkänsla. För med trygghet och regler och mängder med kärlek så får de självkänsla.

Stor kram Johanna

Cemilia 3 år sen

Jag håller med i det mesta men inte meningen “Vad är rätt och vad är fel? Det kan bara du som förälder känna” Jag är ingen förälder men jag kan känna vad som är rätt och fel. Att hota med saker som man sen inte följer upp är fel. Har många vänner som har barn som de inte är konsekventa mot. De kan säga “Om du inte äter upp maten får du inge fika” Barnen äter inte upp maten men får fika ändå. Detta händer heeeela tiden! Massa hot men de leder ingenstans. Om man inte är beredd på att ta strider, på att säga NEJ och att uppfostra ett barn, tycker jag man inget ska skaffa!

Svar på kommentaren:
Sandra 3 år sen

När jag var gravid fick jag ett råd av en vän som jag fortfarande lever efter:
-När ni är och handlar och barnet vill ha en glass, säg ja första gången om du inte orkar ta fighten. Säg inte nej för att sedan ångra dig och säga ja efter lite tjat. Vår dotter har precis fyllt 14 och bet vad som gäller, säger vi nej då är det nej. (Tyvärr har vi även lärt henne att argumentera för sin sak och hon har kommit på hur hon kan använda det även i affären, men det ser vi bara som utvecklande, både för henne och för oss).

Hanna 3 år sen

Alltså vilket bra inlägg! du sätter verkligen fingret på hur det ser ut i samhället idag. Så rätt skrivet.

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Relaterade inlägg