• 2017-04-25, 16:36
  • 31

Har du inte testat på att vandra, gör det. Nu har vi varit hemma två dagar efter den fantastiska träningsveckan på Gran Canaria med Topphälsa och jag längtar redan till nästa resa. Att vi skulle vara med och vandra uppe i bergen varje dag hade vi planerat, men jag visste inte hur underbart det var. Att motionera i flera timmar, gå brant uppför, balansera och parera när det krävs koncentration för att inte ramla var mycket jobbigare och roligare än vad jag kunde föreställa mig.

Nu är jag hemma och ska äntligen börja med något som jag funderat på länge: min bok! En egen bok om min resa till att äntligen känna mig nöjd med mig själv, mitt liv och min kropp. Vill du läsa den? Ge mig gärna tips om precis vad du vill läsa i så fall!

I sommar ska vi cykla nere i alperna igen, men nu blir det även vandring. Jag älskar det och nu har vi fått en mjukstart och lärt oss mycket. Att vandra i grupp som vi gjorde med vår fantastiska Christer Skog som lagledare gjorde det ännu bättre. Han har stor respekt, allt han berättade för oss kändes så logiskt, men det var också mycket nytt som vi fick lära oss. Han har tränat eliten både i Sverige och i världen, jag är otroligt glad att ha fått lära känna honom under veckan.

Jag drabbades för många år sedan av svår panikångest. Jag har skrivit mycket om det på bloggen och under träningsveckan höll jag en  föreläsning om vad som drabbade mig när jag blev sjuk. När du drabbas av panikångest är det något som kroppen vill säga dig. Det är en varning att du behöver förändra eller bearbeta något. För mig var det Louis som jag förlorade och inte bearbetat ordentligt.

Jag kom till en läkare som ordinerade mig motion. Promenader. Inget annat än just promenader. Just där och då kunde jag inte gå tio minuter utanför mitt eget hem, jag var fånge i min egen kropp. Den resan önskar jag inte att någon annan ska behöva uppleva.

Jag kämpade i flera månader och år med panikångest till och från. Men när jag började motionera med lugna promenader, då började jag bli frisk.

Jag gjorde ingenting annat än att gå. Läkaren ordinerade mig lugna promenader i början, sedan skulle jag öka och bli svettig. Ingen annan stressig träning. Har du en gång drabbats av panikångest så kan din hjärna lura dig att du får panikångest vid till exempel intervallträning, det blir för mycket stress, för mycket flängande, för mycket krav.

Allt detta kan din hjärna ta som ett hot. Hot= panikångest. Hjärtklappning=panikångest.

Jag tränade på att andas. Avslappningsövningar, sova bättre och ta det lugnt. Men motionen varje dag var A och O. Jag behövde endorfiner, när kroppen får endorfiner blir din hjärna lugn och du mår bättre. Det är vetenskapligt bevisat. Många stänger in sig och vågar inte röra på sig just på grund av att de inte vågar få högre puls eftersom det kan trigga panikångest.

Jag blev frisk efter ett år, sedan dess har jag faktiskt inte fått en enda panikångestattack. Men min hjärna kan ibland lura mig och tro det är panikångest. Som i bergen nu när vi vandrade.

Jag är känslig för när det är för varmt, vi hade gått länge, det var oerhört varmt och jag kände mig lite yr. Jag tappade fokus totalt, Janne märker det direkt och han frågade hur jag mådde. Där och då kunde jag inte ens svara för då blir det ännu värre.

Christer frågade också hur det var  med mig, han märkte nog det var något som hände.

Jag kunde inte svara då heller och där var min hjärna igång och påminde mig. En liten jävel påminde mig: “Nu får du panikångest, du är högt, högt uppe på ett berg och nu kan du inte ta dig därifrån”. Hjärtat slog ännu fortare. Jag kände symtomen, känslan av att tappa kontrollen är det värsta som finns. Jag kunde inte längre gå i gruppen utan gick iväg själv.

Jag andades, blundade och talade om för mig själv att nu skärper du dig. Du är bara väldigt varm, det är ingenting annat än hög puls av att du klättrat och gått långt.

Jag hällde i mig vatten, tog några nötter jag hade i ryggsäcken och sedan lugnade allt ner sig.

Efter en stund kände jag mig som vanligt igen och jag kände mig starkare och starkare. Just då hade jag kunnat springa runt hela Gran Canaria kändes det som. Men det var bara för att jag fokuserade och tänkte bort paniken som tog över min kropp.

Känslan efteråt var helt fantastisk. Vi gick långt efteråt och jag mådde så bra!

Christer talade om att det är väldigt viktigt jag lär mig vilken puls jag ska ligga på när jag tränar mycket eller ska cykla långt i alperna. Kommer jag över min pulszon där jag ska ligga kan kroppen ta ut sig, mjölksyran kommer och min hjärna som går i försvarsläge kan tro det är panikångest på gång trots att jag själv inte framkallar det.

Pulsen är alltså oerhört viktig för mig att hålla koll på så kroppen inte ska lägga av.

Alla pusselbitar föll på plats.

Dagen efter gjorde vi ett syreupptagningstest där jag fick springa på löpbandet i olika hastigheter och Christer kollade hur min puls och vad jag hade för syreupptagning.

Jag blev så glad efteråt för att jag hade riktigt bra värden. Jag kände mig så lättad och stark! Christer ska nu hjälpa mig så jag kommer ha koll på hur min puls ska ligga när vi tränar, men framförallt när jag ska cykla långt och framförallt när det är långa backar och stigning. Även under klättring eller vandring i berg kommer det hjälpa mig.

Jag kan köra till exempel intervaller, men jag ska alltid värma upp lite längre, det hjälper kroppen att vänja sig och jag kommer in i en andra andning, på så viss blir inte hjärnan rädd när pulsen stiger.

Kroppen är fantastisk! Jag vet hur många det är som kämpar med panikångest, ångest och depression. Snälla, försök att ta er ut, promenader kommer hjälpa er, våga testa! Gå gärna med någon, det hjälpte mig mycket.

Jag är så glad över att få dela med mig av min resa,  det var fantastiskt att få föreläsa om att fullständigt tappa kontrollen, att få berätta om min sorg över att förlorat ett barn, men också få dela med mig av hur jag blev frisk och hur jag kom tillbaka, med hjälp av motion. Jag blev rörd till tårar när många kom fram efteråt, även alla som mailar mig och berättar att de känner samma sak, att panikångesten tagit över deras liv.

Nu skriver jag på min första bok, jag hoppas kunna hjälpa och inspirera andra.

 

Relaterade inlägg

Innehåller annonslänkar till Ellos sport  Idag har vi kört ett rygg och bicepspass på Nordic Wellness här i Skövde. Jag och Janne gillar att träna ihop, så skönt att ha intresset tillsammans. Vi…

En dag kvar! I morgon fotar vi sista dagen till min bok. Har varit igång från 8.30 till nu så jag ville bara säga tack för att ni finns och att ni…

Så usel bloggerska dessa dagar men ni vet varför. Kommer blogga järnet som vanligt när vi plåtat klart till boken. Har ni instagram? Klicka på min profilbild så kan ni se massor…

Innehåller annonslänkar Vilken sommarvärme! Jag och Lisa-Marie har varit ute på en runda med Lucy, hon badar och går i vatten så fort vi hittar en bäck. Svalka av sig är skönt.…