Därför väljer jag bort bonusfamiljen

I nya numret av Amelia finns en stor intervju med mig. Det känns alltid pirrigt innan tidningen kommer ut, men den här gången känner jag mig jättenöjd. 

Inte nog med att jag får prata om min bok, som är mitt favoritämne just nu förstås, jag får också chansen att berätta varför jag inte tror på bonusfamiljer.

Alla gör förstås som de blir lyckligast av men jag känner inget behov av att ha bonusfamilj över huvud taget. Vi har så mycket krav på oss oavsett om vi är gifta, ogifta eller skilda att allting ska vara som alla andra har det. Mamma, pappa, barn. De tankarna fick mig att må så dåligt i så många år, fick mig att känna mig ensam och onormal efter jag separerade. 

Jag tror det är lätt att ta för snabba beslut, speciellt när man är nyförälskad och man ser bara förälskelsen. 

Jag och Janne är väldigt olika som föräldrar och våra barn är så vuxna att det inte skulle funka att börja om med en ny uppfostran som vi kompromissar fram. Medan jag kan vara en ganska tuff och hård förälder som ställer krav tycker jag att Janne är mesigare.

Han skulle nog använda andra ord för att beskriva det…men de sista åren har vi  börjat tänka mer lika när det gäller fostran så nu skulle det nog funka, men nu är mina barn nästan utflugna så jag flyttar när de har flyttat. 

Att tvinga ihop barn som inte valt att leva med varandra när de är i tonåren känns dessutom inte rätt. Även om man är nykär borde man tänka efter en eller två gånger för barnens skull innan man flyttar ihop. Jag vill att mina barn ska ha nära till både mamma och pappa. Jag tror det ger en trygghet. 

Det finns även mer att läsa om i den stora intervjun, bland annat om panikångest som kommer  i boken ”30 om dagen” och min hälsosommar.

Tack fotograf Peter Knutsson för fina bilder, duktiga Linda Newham som jag gjort många intervjuer med och proffsiga Shada som gjorde smink och hår.