• 2018-07-15, 20:05
  • 17

Innehåller reklam för min bok 

Tack alla ni som redan förbeställt min bok! Många har frågat när ni får den och preliminärt kommer den vecka 35, den håller på att tryckas nu. Jag är så pirrig och förväntansfull!

Under tiden bjuder jag gärna er alla på en sida ur boken. För er som inte beställt och vill förbeställa min bok kan ni göra det HÄR. 

Boken heter ju “30 om dagen – en livsresa” eftersom jag fick ett recept på just 30 om dagen för att få ordning på mitt liv och få kontroll över panikångesten. 30 minuter motion, vilket nästan kändes värre än om det varit 30 tabletter som jag först trodde.

Min granne och vän Pernilla gav sig tusan på att få ut mig och här har hon för första gången släpat ut mig för att bara gå i en halvtimma.

Ni som bor eller varit mycket i Skövde vet hur Käpplundabron ser ut. Den är egentligen inte så lång eller brant eller hög… men på den första promenaden för så många år sedan var den enorm för mig.

Utdrag från kapitel två. Foto: Rickard L Eriksson

Vi närmar oss Käpplundabron, som går över en hårt trafikerad väg som skiljer ett bostadsområde från ett annat. Vi passerar några få men stora träd i en liten dunge på höger sida. Det går ju bra det här! Snart måste den där halvtimman vara över, det känns bra att ha kommit igång. Bara inte ångesten kommer, inte nu, inte mitt på bron.

Vad gör jag om den kommer mitt på bron? Då har jag ingenstans att ta vägen. Det är inte så högt men det är fullt med bilar som kör i hög hastighet under den. Och åt andra hållet finns det mer bilar som kör alldeles för fort.

Jag kan inte bara stå mitt på bron och inte kunna andas, det går inte. Om jag går riktigt fort då? Fast det kan jag inte, benen är redan två värkande stela träpinnar. Dessutom är hjärtklappningen så otäck om jag anstränger mig för mycket, jag kan få panikångest bara av den. Slår inte hjärtat redan lite fort för resten? Och är det inte lite svårt att andas?

Jo det tar emot. Nej, inte nu! Inte inför Pernilla, inte ute bland människor! Jag orkar bara inte.
Det dansar färger framför mina ögon och jag blinkar för att få bort dem. Benen darrar och knäna känns svaga som om de ska vika sig vilken sekund som helst.

Mina händer greppar om dubbelkärrans handtag så hårt att knogarna är vita. Nu måste jag väl ha kommit över bron?
Att titta upp är omöjligt, det är svårt nog att öppna ögonen igen. Jag är rädd att färgerna fortfarande ska vara där, men jag ser bara en sliten asfalt med lite grus som slirar ovanpå.

Den står stilla. Alltså står jag också stilla. Jag försöker andas lugnt, få ned lite luft i lungorna som skriker nu, och säger till hjärtat att lugna sig. Varje andetag blir lite djupare och lite lugnare igen så det ger kroppen en aning mer syre än det föregående. Jag försöker hålla luften nere och känner hur hjärtat börjar slå lite långsammare också.

Efter vad som känns som en timma börjar jag höja blicken. Bron är kvar i bakgrunden. Jag är inte ens i närheten av den. Den ligger där retfullt utom räckhåll. Pernilla tittar oroligt på mig och undrar om vi kanske borde gå hem nu. Jag nickar och tittar på klockan.
Vi har varit ute i tio minuter.

 

 

Kommentarer

Malin 1 år sen

Kommer boken ut som ljudbok oxå?

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 1 år sen

Ja vi hoppas det!

Linda 1 år sen

Linda igen.

Skrev fel jag känner fler som är s juka som är smala än
de som är överviktiga. I famil jen finns ingen cancer ,diabetes j
bröstcancer mm. Alla tror mig drabbar det inte. Slarva inte
med gynbesök mm livsviktigt. Alla unga kvinnor måste vara noga ja även
äldre. Obehagligt men ju noggranare du är kanske mindre tumör och du kan operera.
Alla i Lund är fantastiska och de inger hopp.

Kram igen från mig önskar er alla Lycka och hälsa i livet.

Linda 1 år sen

He j Desiree.

Tack för din omtanke och värme. Den är elakartad
tyvärr. Inga andra organ är skadade den är stor.
Den sitter i livmoderhalsen men endast där.
7 veckors strålbehandling i Lund sedan cytostavtikabehandling.
Operation går e j då den är för stor. Min dotter är 18 år och helt förtvivlad.
Jag läste alltid om Annika och grät och bad för henne. Jag kände mig frisk som hälsan s jälv.
Kost och motion mitt stora invtresse. 4 månader senare får jag detta besked tror knappt det
är sant. Du behöver inte ha mer tur än andra för du är smal och hälsosam. I min famil j är
3 kraftigt överviktiga ingen diabetes, tumör eller cancer som jag.
Livet är slumpen. Jag känner fler smala än överviktiga som är friskare än oss hälsomänniskor.
Jag vill leva har bett för mig, minskat mediciner gillar inte. Idag med mindre medicin och gick ut
i solen och luften. Så härligt hoppas det fortsätter.

Tac k Desiree dina ord värmer och ger hopp.

Kram Linda

Linda 1 år sen

He j Johanna.

Jag har fått besked om att jag har en tumör, läkarna trodde
urivägsinfektion först. Jag gråter och kräks var je dag.
Ni alla som är friska var överlyckliga. Jag har varit frisk hela livet.
Jag befinner mig i en mardröm är i samma ålder som dig.
Ska kämpa för överleva denna mardröm.
Ha det bra.
Kram en annan Linda

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 1 år sen

Hej Linda.

Är så ledsen för din skull, det är så svårt att ta in när någon får ett svårt besked, jag har många i min närhet som kämpat, som har fått samma besked som du. Som lever, som mår bra. Som överlever.
Du måste tänka framåt, jag förstår allt är kaos, ångest, sorg. Men som Annica alltid sa-
Vi lever här och nu. Oavsett besked.
Hon fick oss andra, friska som sjuka att ta en dag i taget, alltid leva i nuet.

Hon önskade av hela sitt hjärta att vi ska försöka njuta av vardagen.
Du ska försöka ändå trots detta hemska besked, tänka framåt, för den positiva tanken tar dig längre än du tror.

Jag tänker på dig, kram från mig

Desirée 1 år sen

Kära Linda!!!Jag råkade se din kommentar här till Johanna och bara måste svara dej ,mitt i nöden.
Önskar jag kunde ge dej en STOR varm kram och lova att allt blir bra,men jag känner ju inte dej
och jag kan ju inte lova,MEN vet du,en sak kan jag lova.DU är inte ensam,jag vet inte vad du tror på
men jag tror och jag ska be,be om att du ska bli frisk och att det kommer vara en godartad tumör och att
allt kommer bli bra!Det finns hopp gumman,det kan jag ialf lova dej,jag ska be att du har dina nära och kära
nära nära dej nu och att du har en varm famn att få tröst i.Jag ber att du får vila och att hoppet tar större
plats än rädslan!Önskar jag var där,men ändå,jag sänder dej HOPP och KÄRLEK!
Desiree

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 1 år sen

Kram Desíree <3

Lisa 1 år sen

Nu har jag beställt boken, hoppas den kan hjälpa mig i min panikångest över att min son ska bli sjuk/skada sig. Hönsmamma till tusen och magen och hjärtat krampar flera gånger i veckan över honom vilket jag dövar med sötsaker och nikotin. Går i kbt för detta nu men kan behöva flera input för att jobba med mig själv

Zita 1 år sen

Puh ingen tvivl om at det bliver en følelsesmæssig hård bog at læse. Jeg glæder mig til at læse den.
Fortsat god ferie!

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 1 år sen

Tak! Jeg sätter pris dine gode ord!
Kram Johanna

Anette 1 år sen

Oj oj, måste läsa och beställa den, känner så igen mig!
Ha en fortsatt fin semester, så roligt att följa er!

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 1 år sen

Tack Anette! kram Johanna

Linda 1 år sen

Du är grym Johanna!
Längtar till att få läsa den.

Stor kram

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 1 år sen

Tusen tack, vad glad jag blir! KRAM till dig

Ann Bengtsson 1 år sen

Oj oj..längtar till jag har boken i min hand. Låter som en väldigt jobbig resa du gjort ❤❤❤

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 1 år sen

Tack Anette, ja det har det…. men mycket ljus och värme och inspiration i boken som jag hoppas kommer hjälpa många.

Kram!

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Relaterade inlägg

Igår blev den klar! Min bok Middag hos mig har gått iväg på tryck! Jag kan knappt tro det är sant. Tårarna rann i bilen igår när allt blev klart. Känslan är…

Innehåller annonslänkar till Ellos  Nu är det morgon här i Hurgada och solen värmer redan, vi ska äta frukost och gå ner till stranden, här steker solen redan vid åtta! Så vi…

Vilken fantastisk dag! Jag och darling blev upphämtade på hotellet och åkte rakt ut i öknen. Bland det häftigaste jag sett. Vilket häftig miljö, bara sand så lång ögat kan nå. Vi…