• 2019-01-22, 09:53
  • 9

Innehåller reklam för min bok

Naturligtvis är jag stolt över min bok, “30 om dagen – En livsresa”. Över uppmärksamheten, försäljningen, att jag ens fick ge ut den, allting. Men inget gör mig så glad och stolt som när någon hör av sig och har haft nytta av den. Det var ju hela tanken, att skriva den bok jag själv hade behövt läsa när jag mådde som sämst. 

Tack snälla fina Susanne för ditt mail och för att jag får publicera det här på bloggen! Den som blir nyfiken på boken kan köpa den HÄR. 

//

Hej Johanna, 
jag känner bara att jag vill tacka för din bok och berätta hur den hjälpt mig. 

Jag är inte en person som brukar göra så här. 
Såg dig för längesen på tv, har inte följt din blogg eller så men ett tag din instagram. Så jag fick se din bok av en slump nånstans bara och laddade ner den på Storytel och lyssnade. Tack! 

Jag själv är 45 år, min största tillgång i livet är att jag brukar kunna se det mesta soligt, eller åtminstone alltid ha förmågan att resa mig upp och vara positiv igen. 
Men jag har tre barn med diagnoser av olika slag och har de senaste tio åren haft otroligt ”fullt upp” kring barn med dåligt mående och nu blev jag själv sjuk för precis ett år sedan. 
Riktigt sjuk. I en mycket ovanlig sjukdom vid namn Churg Strauss syndrom. 

På mig är mest mina lungor påverkade och min ork är inte alls som jag vill, jag äter kortison sedan ett år tillbaka med en del biverkningar. Trots att vi har en liten hund att promenera med så har jag inte tagit mig ut på promenader varje dag. Men utan min hund skulle jag inte göra det alls. Jag klarar av att jobba min halvtid som optikerassistent och det älskar jag! 

Men vet du vad!? Dina ord: 30 om dagen har fastnat på mig. (älskar att du själv läst in boken också, tack) 
Just det; 30 om dagen. Nu använder vi det uttrycket både jag och min 19-åriga dotter. Och mitt ”nyårslöfte” att hunden ska komma ut på promenad två ggr om dagen (vi har en inhägnad tomt han får springa på också) har plötsligt inte alls blivit svårt. För varje gång jag går ut och rastar honom på en promenad tänker jag på mina ”30 om dagen”, och visst, det är en kvart-20 min-promenad bara och inte alls i så snabb takt som jag skulle vilja orka men det är en början och det är MINA ”30 om dagen”. 

Och ibland blir de faktiskt längre. Och ibland  tänker jag att om jag bara gör den där lilla extra svängen, ett kvarter till, så blir mina 30 snart mer och längre. 

Kanske låter jag bara svamlig men dina ord har ändrat något för mig och det ville jag berätta. Det är till och med så att nu när jag skriver om det känner jag känslan av att vara stark och promenera, tänker att jag kanske ska ge mig ut en tredje gång idag. 
TACK! 

Varm kram 

 

2019-01-22 Johanna Toftby

Kommentarer

Lotta 6 månader sen

Så roligt att läsa din blogg, den är lite som ett kinderägg:
3 önskningar i ett :superbra recept,lmassa snygga kläder och lite om dina resor o ditt liv!
❤️

Marie 6 månader sen

Vilket fint mail Johanna!
Roligt att läsa :-)

Undrar om den där M eller Margareta försvann efter du skrev att det var linda igen, haha kanske dags att tänka efter lite dom som sitter gömda bakom datorerna.

Heja dig Johanna!

Sandra 6 månader sen

Vilket fint mail du fått Johanna.
Så värd det ❤️
Tänk vad vi kan hjälpa varandra på olja sätt trots avstånd och man inte känner varandra. Det är kärlek det ❤️
Stor varm kram till dig Susanne som skrivit mailet. Fortsätt kämpa du är fantastisk.

Kram Sandra 💕

Annette Gunnesson 6 månader sen

Så fint skrivit. Du är så värd uppmuntran för din bok. Sträck läste den när den damp ner i brevlådan. Så bra ❤️❤️❤️ Hoppas du fortsätter med ditt skrivande. 😍😍😍🙏🙏. Kram

Karin 6 månader sen

Hej Johanna
Tack för en bra och inspirerande blogg
Du har fått mig att vilja börja med smoothies och nyttiga drinkar men att välja mixer är en djungel. Vilken använder du? Skulle verkligen uppskatta om du vill berätta om märket och ungefärlig kostnad
Tack på förhand!

Marita 6 månader sen

❤️

Eva 6 månader sen

Underbart!

Anette 6 månader sen

Vilket fint mail du fick Johanna.
Jag är en mamma med en dotter med ADD. Hon är bättre nu för vår insikt och medicinering och mer hjälp i skolan. (Men skolan har varit tuff)
Men det är väldigt tufft med barn som har diagnoser.
För de vill vara i centrum, oftast egoistiska och de vill ha uppmärksamhet.

Kan krascha en hel familj.
Min dotter har själv insett sina svåra brister och problem och nu är hon 19 år, vi promenerar mycket och hon vet hur viktigt det är med motion.
Det har hjälpt henne mycket.

Din bok är viktig och hjälper många, jag har läst den. Även lyssnat på storytel.

Tack!

AnnaE 6 månader sen

💖

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.

Relaterade inlägg