Abort är vår rätt – och barnmorskans jobb

Jag har alltid haft tre drömyrken sedan jag var liten: barnmorska, musiklärare och frisör. Musiklärare har jag jobbat som, frisör har jag också blivit, nu är det bara barnmorska kvar då.

Jag älskar allt kring barnmorskeyrket och beundrar de så mycket, de har de allra finaste jobb man kan ha. Men också de allra svåraste. Därför blir jag så upprörd över debatten om att barnmorskor ska få slippa utföra vissa arbetsuppgifter – som aborter.

Vad tycker ni? Ska barnmorskor få fritt att inte hjälpa med aborter om deras religion är emot det? Eller bara för att de inte vill?

Att ta emot barn, att hjälpa kvinnan hela vägen fram till att barnet ser livets ljus, det är livets fest brukar jag peppa mammor som ska in på förlossningen och är rädda. Men det ingår så mycket mer i en barnmorskas jobb. Det betyder även att ge besked att barnet inte har överlevt. Och att göra aborter.

Varför läser man till barnmorska om man vägrar utföra något av dessa uppgifter som ingår i yrket? Jag fattar det inte. Välj ett annat yrke eller acceptera vad som ingår i din utbildning och arbetsuppgifter. Poliser kan inte vägra att ta vissa sorters brottslingar bara för att de tycker att lagen är dum.

Vi har sedan 1975 tack och lov rätten till fri abort i Sverige. Du som kvinna bestämmer helt själv om du vill avbryta din graviditet. Jag har gjort två aborter. Det är inget jag alls är glad eller stolt över, men jag är oerhört tacksam över att bo i Sverige där vi har den rätten, vi har valet och vi har fantastisk sjukvård. Det är sorgligt och väldigt jobbigt, men en lättnad efteråt. För mig fanns det inga alternativ alls just då. 

Att bestämma om man måste göra en abort är väldigt svårt. Det innebär fruktansvärda känslor, dåligt samvete, ångest om man gör rätt eller fel.  Jag vet hur många som kämpar att få bli gravida, det kan kännas hårt och svårt när andra måste göra abort.

Men det är vår rättighet, vi bestämmer över våra kroppar, jag anser inte det är mörda, ta livet av någon. Att sätta ett barn till världen är så enormt stort, långt ifrån alla graviditeter är planerade, men man blir ändå glad och känner efter ett tag att det är välkommet och känns rätt.

För pappan är det inte lika enkelt, jag känner sådan sorg över de föräldrarna som inte är överens, för pappan kan ha lika mycket känslor.

Åt båda håll. En mamma som vill behålla ett barn, men pappan inte alls vill, det klart det är fruktansvärt tufft. Så sorgligt när inte båda är överens och pappan ska tvingas bli pappa mot sin vilja – eller inte får bli det trots att han vill.

Jag tycker fruktansvärt synd om de som känner svåra känslor inför en graviditet, jag vet precis hur det känns. Då är barnmorskans jobb att stötta beslutet, oavsett vilket det är. Inte att göra det ännu svårare genom att låta sin religion eller sina egna åsikter ta över.

Jag är idag tacksam över vår abortlag i Sverige, står för det till 100%. Jag blir förbannad på er som anklagar kvinnor eller unga tjejer som väljer att göra abort. För det är hennes kropp och hennes beslut. Inte ditt. Och inte mitt. Och inte barnmorskans.