• 2019-03-12, 17:38
  • 15


Nu är reportaget vi gjorde för ett tag sedan med i Amelia kropp och skönhet! Så roligt när de vill skriva om hälsa och skönhet. Kropp och själ hör ihop. I artikeln kan ni läsa om en del ur boken 30 om dagen, hur jag blev fånge i min egna kropp och hur jag hanterade panikångesten. Jag vet att många kämpar med panikångest. Även depression och ångest.

Men det finns hjälp. Man kommer ur det. Men man kan också få lära sig att leva med att den kan komma tillbaka, jag vet många som lever ett harmoniskt och skönt liv, men ormen som jag kallar min panikångest ligger och lurar, men den går inte till attack. Den kan göra sig påmind.

Motion är A och O. Bästa du kan göra är att promenera varje dag, allra helst på morgon om du har möjlighet. Även sömn är viktigt. Att ha saker att göra varje dag. Att känna dig viktig och behövd. Att få närhet och kärlek, både ge och få.

Att ha saker att se fram emot.

Så är det för mig. Jag mår bra idag! Men ormen finns ibland på ena axeln och vill jävlas om jag tex är sjuk, eller som jag berättar om i boken när jag cyklade i alperna för några år sedan i 30 grader värme. Fick värmeslag, utmattad och då slog ormen till. Men det är min hjärna som jävlas bara. Hamnar jag i jobbiga situationer som på en hög alptopp efter cyklat flera mil i 30 grader klart att ormen vaknar till liv. Jag hade ingen panikångest, jag blev bara rädd.

Då får man ta till sina knep, allt man lärt sig genom åren när man bearbetat, kommit upp från det där hemska ångestträsket och vips så är paniken borta.

Att leva med ångest är påfrestande. Att vara en fånge i sin egna kropp. Men det är din kropp som vill säga dig något.

Terapi eller KBT är viktigt. Du kommer inte framåt om du inte bearbetar på något sätt. Lyssna på signaler. Det kan vara allt från att byta jobb till att skilja dig. Eller ett trauma eller sorg.

Alla hanterar sorg olika men förr eller senare behöver man sörja på ett eller annat sätt.
När vi miste vårt barn Louis som dog efter 1,5 timma så klart jag sörjde. Jag grät dygnet runt. Kunde knappt klä på mig. Visste inte hur jag skulle klara av vardagen.

Jag blev så slut så jag orkade inte sörja till slut. Orkade inte ens prata med någon. Därför kom sorgen ikapp mig när jag fick mina tjejer några år senare. Även om jag var jätteglad slog allt bara till. Det är det jag vill säga med att lyssna på dina signaler kroppen sänder ut.

Idag mår jag bra, kan hantera stress och panikångest på ett helt annat sätt även om jag kan bli rädd. Som när jag fick de hemska extraslagen. Ska skriva mer om det, vet många ville veta hur det gick.

Du kan läsa hela reportaget i Amelia kropp och skönhet som är ute nu men hela min resa i min bok 30 om dagen som du kan köpa HÄR. 

 

 

2019-03-12 Johanna Toftby , ,

Kommentarer

Thess 3 månader sen

Vilket fint reportage och starkt att du delar med dig av din upplevelse, blir till att köpa både tidningen och boken nu. Och vilken fin kimono du har på bilden med din söta hund. Kommer du möjligtvis ihåg var kimonon kommer ifrån? Älskar turkost och blommigt :) Ha en fin dag! Vinterkramar från norrland

AnnaE 3 månader sen

Har också en orm som ligger och lurar. Men jag kan hantera den nu och det känns så bra, För den ska inte vinna över min kropp.
Kram 🌹

Sandra 3 månader sen

Tusen tack för att du delar med dig Johanna 🙏🏽❤️
Så bra att vi pratar om det och kan dela med oss.

Lever själv med ångest i stort sett varje dag. Så jobbigt och det tar på krafterna.
Har gått i kbt i många år och det hjälper mig att reda ut när det är sol värst. Ha mina “verktyg” med mig från kbt.

Önskar dig en fin onsdag
Kram Sandra 🌸

sara 3 månader sen

Det är modigt och starkt att dela med sig, tack för att du gör det. Din blogg är alltid en bra mix av högt och lågt, yta och djupt och det uppskattar jag mycket. Kram!

Anya Velickovic 3 månader sen

Hej Johanna. Jag tror att din doktor inte bara tänkte på den rent fysiska motionen, även om den naturligtvis också är bra, när han/hon ordinerade dig “30 om dagen”. Utan på att du skulle komma UT, få nya vyer, ny input, börja upptäcka glädjeämnen i livet igen. Eller vad tror du? Bra att du mår bra igen.

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 månader sen

Haha Anya ska ställa sin egna diagnos och rätta, tala om igen. Kan du bara aldrig acceptera, vad är det fel på dig??

Nej, absolut inte. Sociala hade jag redan. Hade inga svårigheter att umgås med folk.
Motion var enbart för att bli frisk. Glädje hade jag med familj, barn och vänner.

Du behöver inte svara på detta.

Anya Velickovic 3 månader sen

Vad är det för fel på dig som inte kan acceptera en vanlig välment kommentar, Johanna? Du ser alltid det negativa. Men naturligtvis vet du bäst om detta, eftersom det var du som upplevde det.

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 månader sen

Du kan inte acceptera vad JAG SKRIVER här inne.

Min upplevelse, min panikångest, motion på recept.

Ha en fin dag //

Anya Velickovic 3 månader sen

Jag skrev aldrig att jag trodde att du hade sociala svårigheter. Bara att jag trodde att du behövde komma ut, det kan man väl behöva ändå? Jag har inga som helst problem att acceptera vad DU SKRIVER för att jag framkastar en kommentar eller ställer en fråga. Du borde lära dig att inte ta allting personligt. En avvikande kommentar/åsikt/fråga betyder inte att det är Du som blir kritiserad utan själva sakfrågan. Och jag skrev ju just att det var Din upplevelse. Försök inse att mina kommentarer inte är något “mot” dig, Johanna. Ha en fin dag själv.

Malin 3 månader sen

Stort tack för din öppenhet och dina ärliga inlägg, allt det du delar med dig om❤️Kikar in här flera gånger varje dag😉

Kram kram

Maria 3 månader sen

Hej Johanna! Såg att du testade plaxpot för några månader sedan. Gruvar lite för att göra min behandling så undrar därför var det värt det? Märker du stor skillnad? Vore tacksam för svar:-) /Maria

Svar på kommentaren:
Maria 3 månader sen

Ber om ursäkt för min okänsliga fråga när jag ser nu att du delat med dig av något väldigt känslosamt.♥️ (Gick bara högst upp på din blogg)

Ulrika Hultberg 3 månader sen

Vad skönt att du mår bra igen. Att livet går vidare. Trots att du miste ditt barn. Men du har 2 helt underbara döttrar. Och janne så klart. Sen har du också en helt underbar hund lucy . Och massa goda vänner. Dom ska man vara rädd om. Sköt om dig. Ha en trevlig kväll och en trevlig dag i morgon.
Kram Ulrika

AnnaKarin Nordstrand 3 månader sen

Tack för att du delar med dig 🙏❤️

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 månader sen

Tack, kramar

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.

Relaterade inlägg

Nu kan jag berätta vad som har hänt, varför jag varit så tyst och varför jag inte uppdaterat min blogg som jag brukar. Detta har varit den värsta våren i mitt liv…

Innehåller annonslänkar  Sitter på tåget mot Göteborg, ska till Valentina på Main och få håret fixat, jag är så mörk i botten och ska fixa färg och lite folie, jobbade där förut…