Vilka dagar! Oj oj, full fart med det mesta och jag vill göra allt på samma gång, och vara ute i fina vädret. Sommaren är här!
Men först och främst. Tusen tack för ert engagemang kring min blodbrist och järnbrist. Ni har nog aldrig engagerat er så mycket i alla mina kanaler som i det här ämnet, många verkar gilla när jag berättar om hälsa och svåra saker, ni kan känna igen er och även kanske ta prover om ni har lika jobbiga och svåra symtom jag har haft.

Sedan har jag även fått ris för att jag biter ifrån om ni ska rätta mig, min läkare och tala om minsann vad fel jag har. Vi stora bloggare, offentliga personer får bara ta alla era åsikter. Nej, det gör vi inte. Man uppför sig lika mycket här som om ni skulle komma hem till mig i mitt hem. Men vi tar detta i nästa inlägg, har skrivit en sak jag vill berätta.

Nu till roliga saker! Idag har jag haft det bästa mötet sedan jag fick mina bok-kontrakt på mitt förlag. Herre, herregud. Jag kan nästan inte hålla mig från att berätta, men får inte än. Gillar inte sånna här inviter egentligen, säger man A säger man B. Men jag är bara så glad för detta. Ett väldigt stort samarbete med ett stort företag och det är kläder det handlar om 😉 SÅ glad, så glad! Trodde nästan inte det var sant när vi hade mötet idag.

Mitt i alla kaos med corona så händer det fantastiska saker, så tacksam ska ni veta.
Mamma kom med blommor igår, vi stod från balkongen och pratade, så fina pioner som snart kommer slå ut, vackraste blommorna jag vet.

Lucy har jobbigt med värmen så vi går flera korta rundor istället, vi har en fin bäck med rinnande rent vatten som hon älskar att svalka sig i. Skönt att få motion, jag är piggare, hurra!!

Pälsen växer enormt snabbt, ska klippa ner henne lite till så hon blir av med den tjocka varma pälsen.

Jag har för första gången idag på ganska länge bra aptit, mått galet illa, speciellt av de hemska tabletterna som stoppar blödningar, har ni också så? Sedan hög dos järn på det. Sen en annan galen grej på det men det får ni veta snart. (Inte gravid, haha)
Så igår åt jag en glass och ett stort glas med grön juice med spenat, har ni gjort den?

Älskar den, en riktigt energibomb. Men mer blev det inte, får inte ner mat. Idag är det bättre så jag har vräkt i mig goda grönsaker och kött. Inte velat ha det på flera veckor. Vågen dock är väldigt glad, tappat 5 kilo men när man går ner i vikt på det sätter blir man även orolig. Men ska nog bli ordning på allt. Nästa vecka ska jag ta nya prover på mitt järn, men jag känner att allt är bättre. Orkar mer och mår bättre. Underbart är det. Bästa är att det jobbiga öronsuset och mina sömnproblem som är borta. Fryser inte lika mycket heller.
Kolla vilka vackra rosor jag fick av Janne när jag fyllde år förra tisdagen. Så fina!

Jag har gjort massor med cakepops idag till lillebrors Carls student i morgon, pappa frågade om jag även ville göra studentmössorna på drinkpinnarna och sommarkakan, så klart jag vill! Så kul att få hjälpa till!
Så HÄR gör jag mina cake pops. Glöm inte tålamod, håll pinnen i luften en stund när ni doppat i choklad, snurra så den torkar.

Sen sätter man ner den på fatet. Då blir det nämligen ingen sån där ful platta under bollen om chokladen smälter ut. Pinnen måste även frysas fast i frysen innan ni doppar de i smält choklad, så blir de inte mos, speciellt nu i värmen.

Alla födda -01 tar studenten och i morgon är det alltså Skövdes tur! Hurra! Pappa och hans familj bor i stort hus och stor trädgård så vi ska förstås vara utomhus, vilket väder alla får! Så kul det ska bli.

Har fixat presenter, blommorna och nu ska jag iväg och hämta en sak till, sedan göra klart studentmössorna och sätta fast drinkpinnarna. Salong Toftby fick öppna salongen sent i går kväll så Lisa-Marie blev ljus och fin igen, hjälp vad hår de har båda tjejerna.

Nu måste jag iväg, rörigt inlägg med allt möjligt men ville bara in och säga hej och kram till er alla!

I går skrev jag om min blodbrist och bad alla som kommenterar att inte skrämma mig i onödan. Tack snälla alla som respekterade det!

Men ni som tycker att ni vet bättre än läkarna, ställer diagnoser på Instagram och klagar på att någon annan är orolig för sin hälsa – hur tänker ni egentligen?

Jag är extremt rädd för sjukhus, men bara när det gäller mig själv. Jag kan se blod och hjälpa andra, det är inget problem. Men när jag själv blir dålig eller något allvarligt händer så kan jag knappt hantera det. Därför skriver jag aldrig direkt här på bloggen när jag blir sjuk eller något hänt. Först måste jag bearbeta det och känna mig starkare igen. Nu tror jag ni förstår varför. 

Efter detta tar det nog ett tag innan jag vågar skriva om något jobbigt igen. Jag är så tacksam för alla stöttande och igenkännande kommentarer jag fått, ni som haft samma hemska låga ferritinvärde och vet hur jobbigt det känns när man mår så dåligt. Kroppen fungerar inte.

Tyvärr tas det ut av alla som vet bäst och klagar på att jag blir orolig för min hälsa. Dramaqueen, tänk på alla som har covid-19 i stället, det är är inte alls lågt, jag vet någon som hade MYCKET lägre, jag har minsann googlat blodbrist så jag vet allt! Och vad som klassas som blodbrist och som järnbrist och andra tekniska invändningar… vet ni, jag bryr mig inte ett skit när det är MIN hälsa det handlar om! Men eftersom några är så intresserade så var mitt HB 65 som lägst och mitt ferritin 10.

Jag har blodbrist! Helt ofattbart. Det har tagit mig några veckor att orka berätta, jag var riktigt ledsen det första veckorna. Jag mådde så dåligt av alla symtom men förstod inte varför. Jag vet ju hur lång tid det tar att få upp blodvärdena igen och mitt var helt i botten. Jag såg bara blodpåsar framför mig, sjukhus och blod. Snälla skräm mig nu inte i onödan när jag läser kommentarerna, det är illa nog som det är.

I slutet av mars gjorde jag en rutinkontroll för mina extraslag, som jag skrivit om HÄR,HÄR , HÄR.och HÄR. Allt såg bra ut, men läkaren tyckte även vi skulle ta ett nytt blodvärde eftersom jag har ganska rikliga menstruationer. Onödigt, tänkte jag. Jag kan väl inte ha dåligt blodvärde som äter och tränar och som dessutom hade ett HB på 140 förra året? 

Så fel jag hade! Jag hade 120 den här gången, det hade gått ner rejält. Doktorn tyckte vi skulle ta ett större prov, ett ferritinvärde som de skickar på labb för att få se hur mina järndepåer, mitt blodförråd, ser ut. Dessutom skulle jag börja äta järntabeller med en gång. Jag blev så snopen, men när jag tänkte efter så har jag inte känt mig så pigg under den här våren. Jag har sovit katastrofdåligt, har haft hemska öronsus, mitt tjocka hår har blivit torrt och konstigt, jag har känt mig extremt trött och även varit väldigt blek… så något stod inte rätt till. 

Efter en vecka kom brevet hem. Jag öppnade försiktigt, är man rädd för sjukhus och livrädd för alla provsvar så är man inte tuff i det läget.

Bästa Johanna. 

Vi har nu fått svar på ferritinprovet, som vi tog vid ditt besök här. Det återspeglar järnförråden i din kropp och ditt ferritinvärde var 10. Om ferritinvärdet är mindre än 40 tyder det på att kroppens järnförråd börjar bli uttömda. Det är då viktigt att fylla på förråden.

Det gör man bäst genom att medicinera med järntabletter. Jag rekommenderar dig att köpa exempelvis Duroferontabletter och ta en tablett 2 gånger dagligen i flera månader. (Eller Sideralforte) 

Med vänlig hälsning

Jag nästan svimmade. Jag kände hur hela kroppen skakade. Fick inte fram ett ord. Ringde Janne och grät, han tröstade mig som alltid genom bara vara lugn och cool som bara han kan. Han sa att allt är ju under kontroll, att jag redan ätit järn en vecka och att allt kommer bli bra. 

Detta var fredag eftermiddag. Ingen läkare kunde svara eller hjälpa mig. Jag googlade, läste allt jag kom över och förstod till slut att 10 i järnförråd är riktigt illa. Det är garanterat därför jag mått så dåligt. Det är vanligt att man inte riktigt förstår att man har blodbrist. Jag har knappt något blodförråd kvar. 

Läkaren skrev också att om dina blodförråd blir helt uttömda så rasar blodvärdet snabbt. Känner ni mig vet ni att jag blev livrädd av att läsa den meningen. LIVRÄDD!

Mailet hjälpte mig kanske inte just där men jag fattade allvaret och sprang till Apoteket och köpte Sideral forte som är en ny järntablett. Den är 30mg så jag äter två om dagen, och har gjort sedan första veckan i april. Den tar nämligen tarmarna upp lättare än många andra tuffa järntabletter och jag mår ganska ok i magen av den. Kompletterar även med blutsaft. 

Snälla, var uppmärksamma. Har ni några av mina symtom, be att få ta ett blodvärde, alltså inte bara HB utan även ett ferritinprov som visar exakt hur dina järndepåer ser ut. Det är livsviktigt! Man kan nämligen inte få upp järnet snabbt, får man blodförlust så måste man förstås få blod, men järnet går ofta snabbt ner igen efter en transfusion eller sprutor, därför måste man äta järntabletter i många månader för att fylla på blodförrådet. (Vi vet varför jag blöder så extremt mycket, men det ska jag berätta i nästa inlägg) 

Nu är jag på god väg, jag mår bättre.

Men det tar tid. Jag ska ta nya prover precis innan midsommar, hoppas verkligen att mitt värde gått upp lite då. Jag märker att jag sover så mycket bättre, jag har blivit av med det hemska öronsuset, det var jobbigt och kändes som tinnitus. Jag är inte lika blek, inte heller lika andfådd över att gå i trappor. Jobbiga pirret i benen är borta, så det borde ha gått upp. Jag har även huttrat och frusit hela våren, trott jag ständigt går med feber, det börjar också försvinna nu tack och lov. 

Jag känner mig riktigt korkad som ändå har full koll på hälsa och motion, men jag har ändå inte fattat. Det är därför jag skriver detta till er. Gör inte samma misstag som jag!