Corona- jag tappade lukt och smak. Del 2

Först och främst. TACK alla för era fina kommentarer från förra inlägget om corona.

När jag vaknade till den femte dagen efter en nästan helst sömnlös natt märkte jag att något nytt var fel. Jag kände inga lukter. Ingen smak heller. Jag testade till och med dijonsenapen som jag hade i kylen – ingenting! Parfymerna luktade inte heller något. Allt var helt väck.

Janne hade exakt samma symtom. Allt vi åt och drack smakade bara vatten. Det var helt sjukt. Vi hade varken ont i halsen eller snuva, men luftrören var hemska, torrhostan och febern vägrade att ge sig. Och nu lukt- och smakbortfall. Då blev vi helt säkra på vad det var för elände vi drabbats av. 

Jag blev ledsen och förtvivlad, samtidigt blev jag stark av att känna att nu ska jag bara fixa den här skiten. Jag gjorde allt jag kunde. Även om jag grät som ett barn varje dag när jag mådde som sämst fysiskt så fick jag ändå krafter att bli förbannad på det här skitviruset. Och vi klarade det också. Känslan är oslagbar! 

Varken jag eller Janne har kunnat äta dessa veckor. Det har bara inte gått. Jag vet också hur viktigt det är att få i sig massor med vätska och näring för att kroppen ska orka bli frisk igen, så vi hällde i oss juicer, näringsdrycker och jordgubbar, som var det enda jag kunde äta. Vissa dagar kunde jag inte äta något alls, först vid tiotiden på kvällen fick jag ned en liten smörgås. Allt var liksom avstängt. Men vi var duktiga på att få i oss vätska och näring trots allt. Vågen blev nöjd däremot! Man tappar några kilon under en sån här pärs. 

Mina leder började göra ont efter en vecka. Jag vaknade av att det smärtade inuti armarna, Janne hade riktigt ont, jag kunde knappt röra fingrarna och barnen fick hjälpa mig blogga vissa dagar. Det gick inte skriva.

Janne hade även hemsk klåda, han kliade nästan sönder sig på ryggen och magen. Jag hade mest pirr. Benen pirrade så jag blev tokig.

Så det är riktigt konstiga och märkliga symtom när man får corona.

Jag förstår er som tycker att det är konstigt att bloggen levt på som vanligt, men när jag ser på Facebook och andra kanaler så berättar många först efteråt att de haft corona. Det är för jobbigt att läsa en del kommentarer. Vissa som tycker sig vara experter tänker nämligen inte längre än näsan räcker. 

Jag har en kompis på Facebook som skrev att han varit sjuk i corona i tio dagar och att det varit ett rent helvete, ja men då skriver en smart person att vänta du, dag tio till tolv kan det vända och bli ännu värre. Det ville jag inte, orkade jag inte, utsätta mig själv för. Men jag var tvungen att uppdatera bloggen, det är mitt jobb, mitt levebröd. 

Tänk tre gånger innan ni skriver till någon. Man kan faktiskt bara skriva krya på dig. Det räcker alldeles utmärkt. 

Och nej, vi var helt isolerade när vi var sjuka, ni behöver inte oroa er för det. Bloggen är inte hela mitt liv även om många tror man lägger ut allt.