ANNONS

Jag har tagit bort livmodern

/

Janne har hjälpt mig att skriva denna text:

Tack alla underbara läsare för alla hälsningar och förlåt att jag inte orkat berätta mer. Trots att detta varit några av de tuffaste dygn jag varit med om så är jag ändå lättad att operationen är gjord. Men det är riktigt, riktigt jobbigt. Jag har gråtit mig genom hela sista dygnet, men får all hjälp som går av Janne nu, han är hos mig varje minut.

Jag har opererat bort livmodern, livmodertappen och äggledarna. Hysterektomi. Äggstockarna var fina så det fick vara kvar. Det blev en ganska stor bukoperation eftersom livmodern blivit enorm och satt hårt. Ni som följt bloggen vet att jag haft stora myom med rikliga blödningar under sista året. De sista veckorna blev det värre och ohållbart så jag fick tid för operation snabbare än vad vi planerat.

Jag var livrädd men förberedd mentalt, jag kunde inte leva så här mer. Detta har påverkat hela mitt liv med hemska blödningar, att springa och kissa hela nätterna, att känna en tyngd inom mig och så mycket mer. Mina myom har synts utanpå magen till och med.

Den fantastiska gynöverläkaren Saskia Eklind på Carlanderska opererade mig så jag var i trygga händer. Operationen gick bra, men det var stora myom överallt i livmodern. Läkaren skojade när hon kom in på eftermiddagen för att se hur jag mådde och berättade att när jag låg på operationsbordet såg magen ut som Kebnekajse.

Hon berättade att de fick kämpa och slita för att få ut livmodern – den vägde 1,2 kg! En livmoder ska väga 60 gram. Då förstår ni hur stort detta var. 

Jag är uppskuren i buken och var helt förstörd efteråt. Efter narkosen hade jag sån frossa att jag trodde jag skulle ramla ur sängen. Jag var även helt förlamad från naveln och neråt när jag vaknade. Det var en så jobbig känsla att inte kunna röra sig, även om jag visste att det var från ryggbedövningen som satt i ett dygn efter operationen. Och det var nog tur att jag hade den första dygnet… 

Jag var fokuserad på att få detta gjort och kände mig så tacksam och lättad där jag låg efter operationen, men trodde aldrig det skulle vara så tufft efteråt. Fy fan vad dåligt jag mådde. Den hemska frossan efter narkosen var det värsta jag varit med om. Jag fick fyra täcken, värme och de sprutade in lugnande i kanylen flera gånger. Jag såg att de satte upp skydd på sidorna på sängen så jag inte ramlade ner. Eftersom jag haft en tub i halsen under narkosen så var jag rosslig och hes och ville helst bli nedsövd igen, allt var hemskt!

Men jag var tacksam för att jag hade kateter eftersom man inte kan kissa efter operationen. Efter ett dygn togs den bort och nu klarar jag mig själv och massor av prover säger att allt ser bra ut. Jag fick så mycket hjälp på sjukhuset och tack gode gud för ryggbedövningen jag hade ett dygn efteråt.

Att kissa nu är lite jobbigt för jag känner inte liksom hur jag kissar eller när jag ska kissa så jag går lite på klockan men de har mätt med ultraljud så allt är ok. 

Nu är jag äntligen hemma och känner mig lättad även om jag är helt slut. Tar smärtlindring efter ett schema som vi skriver upp för smärttopparna gör att jag nästan kollapsar. 

Jag var så rädd innan operationen att det känns som en enorm seger att den är gjord. Jag vilar hela tiden, men ska upp och gå lite varje timma. Att ta sig till toaletten fem meter känns som ett maraton. Känner mig överkörd. 

Rätt virrig är jag nu med morfin, Alvedon, Ipren, medicin för magen och Stesolid så jag kan sova.

Jag skriver mer när jag är piggare. Tack än en gång för alla hejarop, tack också till er som hör av er som också gjort denna tuffa operation via buken och peppar mig. Det ger kraft och framförallt hopp. 

208

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Följ mig på Instagram!

@johannatoftby
© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00