ANNONS
Integritet på Tailsweep

Utan livmoder i 10 dagar

/

Idag går jag in på dag tio efter jag opererade bort livmodern. Hysterektomi som det heter egentligen. Ni är många där ute som berättar och delar med er om era upplevelser så jag kommer att fortsätta skriva om hur allt går. Tids nog blir jag starkare och bloggen blir mer som vanligt. Lovar!

Den första veckan har varit den värsta veckan i mitt liv. Så är det. Jag är ändå lättad att detta är gjort, jag hade inget val. Jag väntade bara alldeles för länge. Tack gode gud att jag fick mina barn innan allt detta hände. 

Jag kunde inte föreställa mig hur tufft detta skulle bli efteråt. Nu när jag ser filmer från dag två efter operationen förstår jag inte hur jag orkade. Jag minns inte ens att Janne filmade mig, jag var ett vrak. Varje timma känns som ett framsteg nu, men det kommer bakslag. Jag hade jobbigt i onsdags och även igår kväll. Jag fick mer ont på ett nytt ställe i magen men ingen feber. Den gigantiska livmodern är ju borta så nu är det tarmarna som ska hitta sin plats.

Jag kände att kroppen skakade och gav mig en jobbig oro, så ledsen men jag hade ingen feber. Läkaren har sagt att man kan få såna känningar efter när kroppen ska återhämta sig. Till natten tog jag en stesolid läkaren hade skrivit ut och det kändes skönt.

Fick underbara röda rosor av Janne idag och igår den fina buketten bredvid av min bästa vän Hanna som var här och hälsade på. Blev så glad!

Jag tar inget morfin mer, inte heller ipren, men alvedon ska jag ta regelbundet även över helgen. Det är skönt att inte äta för mycket mediciner nu, men jäklar vad det stramar, drar och gör ont i magen! 

Jag tar det extremt lugnt, men måste upp och röra mig lite varje timme. Sen är jag helt slut. Jag lyssnar på min kropp och på sköterskorna jag har kontakt med där jag opererades, men det tar på psyket. Jag mår skit av att känna mig kollapsfärdig och matt så fort jag varit uppe.
Psykiska är bättre, men det går också upp och ner.
Vad är det som har hänt egentligen? Men det ska bli bra, en timma i taget framåt. Snart är det sommar och som jag ser fram emot det! 


Det vattentäta förbandet har suttit bra, även om det inte syns på bilden börjar magen bli mindre. Den var stor som en ballong efter operationen. 

När jag kollar runt på instagram och ser alla som är ute i solen, sitter på uteserveringar och livet snurrar på som vanligt för alla där ute så inser jag att jag är fast i min egen jobbiga bubbla och bara vill bli frisk. 

Varför är det så få som pratar, eller skriver om detta? Det blir så mycket lättare när man väl står där själv och måste genomgå denna operation. Stort tack till alla er som delat era erfarenheter. Det hjälper mig och får mig att vilja hjälpa andra! Så fortsätt bara, snälla ni!

Här ligger jag i min hörna om jag inte är uppe och går. Har hittat ett riktigt bra läge, kuddar på sidorna, en stor kudde under benen, och kuddar i ryggen. Som en grop, jag kan inte ligga eller sitta på sidan, då drar det i såret, men ryggen funkar. Kunde inte alls ligga på rygg de sista månaderna pga stora livmodern som tryckte på venen och myom som gjorde ont. Det kändes som när jag var höggravid, minns ni? Då kan man inte ligga på rygg. Hjärtat slog hårdare. Det är skönt att slippa den känslan nu.

Snygg va? Haha!

Jag kommer berätta om mina problem jag hade som gjorde att jag nu var tvungen att operera mig. Ni är många där ute som också har jobbigt med blödningar och dåliga värden. 

Önskar er en riktigt skön lördag kväll, nu ska jag ut och ta några steg utanför huset och få frisk, skön luft!

40

Följ mig på Instagram!

@johannatoftby
© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00