Klart man ska hjälpa sina barn!

Jag älskar att handla och laga lunchlådor till mina barn! Jag mår bra av att hjälpa till, de blir glada och jag älskar att finnas och hjälpa barnen. Att få åka och storhandla och fylla deras kyl och frys, visst är det härligt!!

Klart att barnen ska lära sig att stå på sina egna ben när de flyttat ut, men varför ska inte vi föräldrar hjälpa dem? Usch för föräldrar som skiter i sina barn, som tänker att nu ska de flytta, nu ska de stå på egna ben. BLÄ!

Det är så kul att ni är otroligt många som skrivit när jag visar min vardag på stories och säger att ni mår bra av att se när jag gör sånt. Det värmer i hjärtat, skriver många. Att ni också kommer finnas där för era barn när de flyttat ut, att ni också fick hjälp av era föräldrar när ni precis hade flyttat och så vidare. 

Men det finns en och annan som skriver att jag gör dem en otjänst. De är ju vuxna, de måste klara sig själva. De kommer aldrig lära sig, bla bla bla.

Fel fel fel! Mina barn har fått lära sig hjälpa till hemma. Jag var nog inte alltid så rolig som mamma utan var ganska hård med att de skulle hjälpa till med dammsuga eller tvätta, eller ta hand om Lucy om jag jobbade. De fick lära sig att i ett hem hjälps man åt. Sedan finns det gränser, jag vet föräldrar som nästan har sina barn som slavar. Det ger mig ont i hjärtat… vi är föräldrar, barnen är barn. De har skola och träningar, klart inte de ska köra marktjänsten hemma. Usch för sånt. 

Att göra något litet som att hacka sallad, eller hjälpas åt med disken, det lärde jag barnen redan från när de kunde prata. De ville vara med i köket, de stod på pallar och fick göra saker som de klarade av- Även en treåring kan hjälpa även om det är superenkla saker på deras nivå. Att göra fint på bordet, att de får vara med och bestämma servetter och att känner sig delaktiga stärker deras självkänsla.

Sedan kommer man till trötta tonårsperioden där tonåringen helst vill umgås med kompisar, bara äta och hej då, eller bara ligga på sitt rum. De behöver ett eget kryp in där de får lugn och ro, de måste få vara med sina vänner som betyder allt i den åldern, de måste sova mycket och allt det där.

Men man kan ändå se till att de hjälper till. Man slänger inte tvätt på golvet och tror någon bara ska trolla bort tvätten och dagen efter är allt rent och hopvikt. Nej! Jag var stenhård med sånt. Man tar sin smutsiga tvätt till tvättkorgen. Sedan tvättar man om man ska ha något rent på studs, det får ju vi lära barnen. 

Jag vill finnas för mina barn, älskar att umgås med dem och är så glad att de gillar att hänga med mig också. Vi är tighta. De är duktiga med att laga mat själva och allt från grunden. 

De är båda högskolestudenter som måste tänka på ekonomin. De städar hemma och har jättefin ordning, jag är så stolt och glad varje gång jag kommer hem till dem. Men jag vill att ni ska veta att det är JAG som vill fylla deras kyl och frys.

För att jag mår bra av det. Jag gillar att hjälpa till. Jag gillar att ge dem lunchlådor, för de kommer också lära sig att hjälpa till. Det kommer göra att de känner empati, att man hjälper varandra.

Min mormor kom alltid med en korg med lådor med mat, äppelkaka som hon hade bakat och som var den godaste som fanns. Hon hade plockat lingon som morfar kokade lingonsylt av som vi alltid fick. Då var jag vuxen med egna barn. Men hon fortsatte med det så länge hon orkade. 

Hon hade även med sig lite smått och gott som hon ställde in i kylen. Det var helt fantastiskt och gav en sådan härlig trygghet. Det är det som gjort att jag också vill göra så, jag kommer med en korg med lite smått och gott till mina barn. Jag ser hur de lyser upp och blir glada. Och en dag kommer de göra samma sak för sina barn.