Så gick min ögonoperation till

VARNING FÖR KÄNSLIGA!

Igår gjorde jag en ögonlocksoperation som jag skrivit om HÄR. Nu har det precis gått ett dygn och tänkte dela med mig av hur allt gick! Jag och Janne har alltså opererat ögonlocken hos doktor Arvin Yarollahin på Beauty at Home, som finns både i Trollhättan och här i Göteborg. Han som gör väldigt mycket ögonlocksplastik och jag har sett flera vänner som gått till honom. Flera följare på instagram tipsade mig också och jag förstår varför, han är otroligt duktig! 

Ni som känner mig vet om min stora skräck och rädsla inför operationer. Jag är inte rädd för blod eller sprutor, men är alltid rädd för att något ska hända. Det har suttit i sedan traumat från förlossningen när vårt första barn dog efter drygt en timma och jag fick stora komplikationer med bland annat blodförlust efteråt. Jag bearbetar min rädsla genom att våga utsätta mig själv ändå och för varje gång går det lite bättre.

När jag kom till kliniken igår tog en helt underbar sjuksköterska emot mig som skulle vara med under operationen. Just där och då var jag sjukt stressad och livrädd, det small bara till. Den lugnande sköterskan gav mig två Alvedon och en Stesolid som lugnade ned mig lite, sedan hade jag en kort genomgång med läkaren, självklart hade vi haft en noggrann konsultation innan.

Tänk på att alltid ha en konsultation där du träffar läkaren innan du ska opereras, även för att få botox eller filler, sedan ska det gå minst sju dagar till operationen. 

Efter en halvtimma var det dags att lägga mig på operationsbordet. Jag kände mig lugnare tack vare Stesoliden, vilket var nödvändigt när någon skulle skära i mina ögon så jag måste ligga helt stilla.

Först ritar läkaren ut hur han ska skära. Sedan sticker han bedövning runt hela ögat, det var jag allra mest rädd för eftersom jag hört att den skulle kännas.

Och visst, den känns, men jag är duktig på att andas genom smärtan, så detta var det enklaste för mig. Det gick hur bra som helst! Djupa andetag, andas ut långt genom näsan… Den underbara sköterskan hade armen på min mage för att hjälpa mig att andas och kanske för att jag inte av reflex skulle flyga upp, haha!

Sedan gick det snabbt. Läkaren kände efter om jag hade någon känsel kvar, men jag kände inget alls, sedan började operationen. Jag kände att det lyfte sig på något sätt i ögat, det var nog det som kändes mest obehagligt, men det gick supersnabbt. Jag frågade vad han gjorde nu och då svarade sköterskan att ”nu skär han”. Där fick jag ju lite småångest och kände hur tvångstankarna började komma, ”Tänk om jag bara flyger upp nu!”

Vilket jag förstås inte gjorde. Jag andades, lyssnade på den sköna musiken som de spelade medan sköterskan pratade lugnt med mig samtidigt som hon assisterade läkaren. Sedan brände han, dels för att stoppa blödningen, dels för att bränna bort det puffiga på mina ögonlock, sydde och lappade ihop ögonlocket snyggt igen och så var det dags för nästa öga..
Under operationen fanns även deras hudterapeut med som assistent, hon höll min hand om jag ville, vilket fantastiskt team!

Man är alltså inte sövd, en narkos är alltid en narkos.. en viss risk med andra ord. Jag var först lite rädd för att göra detta under lokalbedövning men vet ju också hur mycket större allt blir om man måste sövas.

Redan där kände jag den där sköna lättnaden komma, att jag klarat detta och att det snart skulle vara över. Det var en så skön känsla! Totalt sydde han 20 stygn och vet ni, jag fick se hudflärparna som han skurit bort. Det var en helt galen känsla, men jag ville se hur mycket hud de skar bort. Drygt en centimeter tog han bort och brände bort de tjocka, puffiga som gör att jag alltid ser svullen och trött ut. 

Precis färdigsydd och fick sätta mig upp och öppna ögonen.

Så var det dags för Janne och det gick också hur bra som helst. Han hade ännu mer hud än mig så det kommer att bli fantastiskt bra för honom. Han har haft stora besvär med en tryckkänsla över ögonen, han har alltid en jobbig känsla som om någon håller hårt i hans ögonlock, även huvudvärk och känner sig trött. 

Själv har jag haft besvär med tyngdkänsla på ögonen och svårt att sminka mig på ögonlocken för att de veckar sig så mycket. Jag ska visa er bilder före och efter operationen så ni får se sen. 

Det var riktigt komiskt hur vi vinglade hemåt tillsammans, men perfekt att göra detta samtidigt så vi förstår varandra.

Nu ska ta det lugnt en vecka och leva som vanligt, men inte göra något ansträngande, eller duscha håret, och vi får förstås inte träna. 

Satt med is i soffan igår och försökte bara få tiden att gå… men det gick bättre än vad jag trodde.

Hjälp, vad vi ser ut!  De första dagarna blir man riktigt svullen och blåmärken, jag ska visa mer bilder i nästa inlägg om ni vågar se eländet…

Kul att ni är så många som gjort samma operation eller vill göra detta! Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur allting går.