• 2017-03-28, 17:41
  • 17

Jag är den bestämda mamman som har tider, kräver att alla ska hjälpa till och att skolan ska skötas, Vi ska vara i tid, punkt slut, och vi ska ta hand om varandra. Jag är stenhård med sånt. Men. Jag belönar, jag ger pengar när de behöver, till småsaker och mat typ, och jag curlar för mycket.

Vad tycker du att man ska vara stenhård med i uppfostran? Och var kan man curla med? Berätta här på bloggen!

 

Jag står för varenda sak jag gör när jag uppfostrar mina tjejer, i radions föräldrapanel idag berättade jag allt detta. Jag släpar fram grejer så att det blir rörigt, klart att barnen tar efter. Sedan gapar jag om att vi ska hjälpas åt att städa, haha. Jag kanske själv borde uppfostras lite mer. Någon som vill ta sig an en rejäl utmaning?

Vi tog upp flera olika ämnen om uppfostran i radion idag:

Aktiviteter för barn/tonåringar, vad är lagom mycket? Vi hade massor av aktiviteter som vi ville prata om. Och då blev det naturligt att gå över till att prata om att skapa stress för sina barn med alla aktiviteter också.

Hur mycket ska barn hjälpa till hemma och när ska de börja? Jag tycker att de ska börja när de är riktigt små, åtminstone vara med och göra lite grann. Då vänjer de sig vid att det är naturligt att göra saker i hemmet, inte något som plötsligt dyker upp som rena chocken.

Kan man betala barn för att de hjälper till hemma? Ja! Här hemma hjälper vi till, det har de lärt sig från början. När de blev äldre fick de ibland en peng. Det triggar en del kan jag tala om. Ibland sa jag att om vi städar här hemma nu ihop så går vi ut och äter sen. 

Alla aktiviteter och allt som de ska göra hemma är bra. Lata föräldrar får lata barn. Vi ska vara föredömen för dem, inte deras kompisar. Är man aktiv så går allting bättre, första skolan och sedan tack vare skolan framtiden i stort.

Att hålla igång påverkar mer än man tror, oavsett hur gammal man är. Dessutom är det viktigt att hjälpas åt, syskon som lär sig det från början har mycket lättare att komma överens med andra människor längre fram. Det gäller att ge och ta, både i hemmet, i skolan och på jobbet.

Vad tycker du, när blir det för mycket så barnen blir stressade i stället?

 

 

  • 2017-01-24, 15:41
  • 31

Jag kan vara en riktig curlingmamma. Innan jag går till jobbet säger jag till både en och två gånger om vad som ska göras och hur Lucy ska tas om hand om hon får vara kvar hemma. Men när det gäller att passa tider eller när barnen är med kompisar, då viker jag mig aldrig. Och till skolan ska de komma i tid, punkt slut.

Vad tycker du? Vilka gränser ska man sätta för barnen – om man ska sätta gränser alls? Berätta i kommentarfältet!

Varje månad sitter jag med i föräldrapanelen i Radio Skaraborg. Vi lyfter fram intressanta ämnen om föräldraskapet med den härliga programledaren Katarina Roos i spetsen.  Idag pratade vi om att sätta gränser, att träna med barn och sex och samlevnad. Lyssna gärna på klippet HÄR. 

Att sätta gränser för barn tycker jag kan vara både enkelt och svårt. När barnen var yngre fick jag välja mina strider, varför lägga ner kraft och energi på småsaker som vem som inte hade ställt tillbaka tallriken efter sig? Men nu när de är äldre är det helt plötsligt svårare. Jag kan bli vansinnig om det ligger kläder överallt i hallen, eller skor slängda framför dörren så jag slår halvt ihjäl mig när jag öppnar dörren. Får man slänga av sig sina kläder huller om buller? Nej. Inte hos oss. Men ibland orkar jag inte tjata. Jag tar skorna och ställer dem på rätt plats. Där gör jag ju fel, inte konsekvent för fem öre. Jag tjatar som en galning först, sedan går jag och hämtar skorna och ställer dem fint i skohyllan. 

Men med andra saker är jag otroligt bestämd. Är det bestämt att barnen ska hem på natten när de är hos en kompis, men frågar samma kväll om de får sova över är det blankt nej direkt. Kanske är fel, kanske är det rätt, jag går på magkänslan. Jag vill inte vara misstänksam, men är det en tid som vi har sagt så ger jag mig aldrig. 

Viktigast av allt är att de sköter skolan, det är A och O. Skulle de komma försent eller skita i skolan så skulle jag släpa dit dem och sätta mig bredvid dem i skolbänken tills det fungerar. Där viker jag mig aldrig utan är stenhård för att de ska klara sig. Det är för sent att komma på det efteråt och det är vår sak som föräldrar att se till att barnen får bra förutsättningar. Då kan de inte släpa benen efter sig till skolan och strunta i betygen.

Det är inte skolans fel om barnen missköter sig, även om en del föräldrar gärna skyller ifrån sig. Sedan finns det förstås bättre och sämre lärare som hanterar sina elever på olika sätt. Marilyns engelskalärare låser dörren varje lektion efter lektionen startat. Perfekt! Helt rätt taktik, tycker jag. Jag hatar slappa föräldrar som inte hjälper sina barn att inse hur viktig skolan är. Det är barnen de förstör för, ingen annan.

I en familj hjälper man varandra. Har jag bara lärt mina barn det så tycker jag att jag har lyckats bra.

Vad tycker ni? Vad är det viktigaste att lära barnen?