• 2020-06-10, 11:41
  • 49

I går skrev jag om min blodbrist och bad alla som kommenterar att inte skrämma mig i onödan. Tack snälla alla som respekterade det!

Men ni som tycker att ni vet bättre än läkarna, ställer diagnoser på Instagram och klagar på att någon annan är orolig för sin hälsa – hur tänker ni egentligen?

Jag är extremt rädd för sjukhus, men bara när det gäller mig själv. Jag kan se blod och hjälpa andra, det är inget problem. Men när jag själv blir dålig eller något allvarligt händer så kan jag knappt hantera det. Därför skriver jag aldrig direkt här på bloggen när jag blir sjuk eller något hänt. Först måste jag bearbeta det och känna mig starkare igen. Nu tror jag ni förstår varför. 

Efter detta tar det nog ett tag innan jag vågar skriva om något jobbigt igen. Jag är så tacksam för alla stöttande och igenkännande kommentarer jag fått, ni som haft samma hemska låga ferritinvärde och vet hur jobbigt det känns när man mår så dåligt. Kroppen fungerar inte.

Tyvärr tas det ut av alla som vet bäst och klagar på att jag blir orolig för min hälsa. Dramaqueen, tänk på alla som har covid-19 i stället, det är är inte alls lågt, jag vet någon som hade MYCKET lägre, jag har minsann googlat blodbrist så jag vet allt! Och vad som klassas som blodbrist och som järnbrist och andra tekniska invändningar… vet ni, jag bryr mig inte ett skit när det är MIN hälsa det handlar om! Men eftersom några är så intresserade så var mitt HB 65 som lägst och mitt ferritin 10.

 

  • 2020-06-08, 21:25
  • 94

Jag har blodbrist! Helt ofattbart. Det har tagit mig några veckor att orka berätta, jag var riktigt ledsen det första veckorna. Jag mådde så dåligt av alla symtom men förstod inte varför. Jag vet ju hur lång tid det tar att få upp blodvärdena igen och mitt var helt i botten. Jag såg bara blodpåsar framför mig, sjukhus och blod. Snälla skräm mig nu inte i onödan när jag läser kommentarerna, det är illa nog som det är.

I slutet av mars gjorde jag en rutinkontroll för mina extraslag, som jag skrivit om HÄR, HÄR , HÄR.och HÄR. Allt såg bra ut, men läkaren tyckte även vi skulle ta ett nytt blodvärde eftersom jag har ganska rikliga menstruationer. Onödigt, tänkte jag. Jag kan väl inte ha dåligt blodvärde som äter och tränar och som dessutom hade ett HB på 140 förra året? 

Så fel jag hade! Jag hade 120 den här gången, det hade gått ner rejält. Doktorn tyckte vi skulle ta ett större prov, ett ferritinvärde som de skickar på labb för att få se hur mina järndepåer, mitt blodförråd, ser ut. Dessutom skulle jag börja äta järntabeller med en gång. Jag blev så snopen, men när jag tänkte efter så har jag inte känt mig så pigg under den här våren. Jag har sovit katastrofdåligt, har haft hemska öronsus, mitt tjocka hår har blivit torrt och konstigt, jag har känt mig extremt trött och även varit väldigt blek… så något stod inte rätt till. 

Efter en vecka kom brevet hem. Jag öppnade försiktigt, är man rädd för sjukhus och livrädd för alla provsvar så är man inte tuff i det läget.

Bästa Johanna. 

Vi har nu fått svar på ferritinprovet, som vi tog vid ditt besök här. Det återspeglar järnförråden i din kropp och ditt ferritinvärde var 10. Om ferritinvärdet är mindre än 40 tyder det på att kroppens järnförråd börjar bli uttömda. Det är då viktigt att fylla på förråden. Det gör man bäst genom att medicinera med järntabletter. Jag rekommenderar dig att köpa exempelvis Duroferontabletter och ta en tablett 2 gånger dagligen i flera månader. (Eller Sideralforte) 

Med vänlig hälsning

Jag nästan svimmade. Jag kände hur hela kroppen skakade. Fick inte fram ett ord. Ringde Janne och grät, han tröstade mig som alltid genom bara vara lugn och cool som bara han kan. Han sa att allt är ju under kontroll, att jag redan ätit järn en vecka och att allt kommer bli bra. 

Detta var fredag eftermiddag. Ingen läkare kunde svara eller hjälpa mig. Jag googlade, läste allt jag kom över och förstod till slut att 10 i järnförråd är riktigt illa. Det är garanterat därför jag mått så dåligt. Det är vanligt att man inte riktigt förstår att man har blodbrist. Jag har knappt något blodförråd kvar. 

Läkaren skrev också att om dina blodförråd blir helt uttömda så rasar blodvärdet snabbt. Känner ni mig vet ni att jag blev livrädd av att läsa den meningen. LIVRÄDD!

Mailet hjälpte mig kanske inte just där men jag fattade allvaret och sprang till Apoteket och köpte Sideral forte som är en ny järntablett. Den är 30mg så jag äter två om dagen, och har gjort sedan första veckan i april. Den tar nämligen tarmarna upp lättare än många andra tuffa järntabletter och jag mår ganska ok i magen av den. Kompletterar även med blutsaft. 

Snälla, var uppmärksamma. Har ni några av mina symtom, be att få ta ett blodvärde, alltså inte bara HB utan även ett ferritinprov som visar exakt hur dina järndepåer ser ut. Det är livsviktigt! Man kan nämligen inte få upp järnet snabbt, får man blodförlust så måste man förstås få blod, men järnet går ofta snabbt ner igen efter en transfusion eller sprutor, därför måste man äta järntabletter i många månader för att fylla på blodförrådet. (Vi vet varför jag blöder så extremt mycket, men det ska jag berätta i nästa inlägg) 

Nu är jag på god väg, jag mår bättre. Men det tar tid. Jag ska ta nya prover precis innan midsommar, hoppas verkligen att mitt värde gått upp lite då. Jag märker att jag sover så mycket bättre, jag har blivit av med det hemska öronsuset, det var jobbigt och kändes som tinnitus. Jag är inte lika blek, inte heller lika andfådd över att gå i trappor. Jobbiga pirret i benen är borta, så det borde ha gått upp. Jag har även huttrat och frusit hela våren, trott jag ständigt går med feber, det börjar också försvinna nu tack och lov. 

Jag känner mig riktigt korkad som ändå har full koll på hälsa och motion, men jag har ändå inte fattat. Det är därför jag skriver detta till er. Gör inte samma misstag som jag!

  • 2020-03-31, 20:30
  • 17

Sista dagen idag att få 20% rabatt! 

Att hålla oss i form är en investering för framtiden. Kost och motion är A och O. Men vitaminer och mineraler hjälper. 

Med min kod Toftbyvip får du 20 procents rabatt när du handlar hos Better You, som jag köper mina vitaminer hos, HÄR.

Varje morgon äter jag vitaminer och mineraler, jag märker att jag mår bättre av det och följer ni bloggen har ni läst om mina extraslag. Jag varit dessutom väldigt sjuk och förkyld ofta men nu märker jag stor skillnad. Det är knappt jag vågar skriva det, men jag har inte varit i närheten av att bli förkyld under hela hösten, vintern och våren. Det är galet! 

För inte tala om Natti! Den innehåller ett sömnhormon- har testat den i ett par veckor och sover så skönt!

Nu äter jag mina vitaminer regelbundet. Man ska inte slarva med att ta dem, det hjälper inte att äta då och då eller att häva i sig probiotika när man känner magen krånglar. 

Ät det i stället varje dag och stärk ditt immunförsvar! Jag mår så otroligt mycket bättre, har aldrig någonsin problem med magen. Inte någon katarr heller, som jag hade så ont av förut. Nu är det flera år sedan jag ens kände något i magen. 

Läkarna rekommenderar att vi ska äta D-vitamin och magnesium.Och har du pirr i benen när du ska sova? Det hade jag i åratal, det gav mig fullständig panik och gjorde att det tog två timmar innan jag kunde somna. Magnesium hjälper mig mot det. 

Allt detta finns hos Better You HÄR, glom inte koden Toftbyvip som ger 20% rabatt på allt. 

Hemsidan HÄR.Probiotika HÄR, D vitamin HÄR, Magnesium HÄR.

Stressa mindre, ät bra mat, motionera och ät vitaminer- det stärker ditt immunförsvar.

  • 2019-11-03, 22:08
  • 27

Extraslagen är tillbaka. Som värst hade jag 20 extraslag i minuten och det skrämde slag på mig. Men nu har jag hittat ett sätt att själv ha koll på dem och att ta reda på vad de beror på. Många av er som har samma problem har undrat hur det gått och nu hoppas jag kunna hjälpa er!

Först och främst, kontakta läkare. Gör EKG och allra helst ultraljud. Jag gick till en hjärtspecialist på Calanderska i februari. Gjorde ultraljud hos en fantastisk duktig hjärtläkare.

Hur många bra knep vi än kan komma på själva så kan vi inte ersätta en riktig läkare. Men jag har också fått vara min egen doktor nu eftersom det senaste besöket hos hormonläkaren var en så stor besvikelse.

För mig har det hjälp att anteckna varje dag om jag har mycket extraslag, några få eller inga alls. Nu ser jag mönstret. Äntligen! Jag har haft slagen exakt likadant i flera månader i rad nu. De smyger sig på efter ägglossning, håller på i tio dagar och sedan klingar de av. När mensen kommer är de borta.

Alltså har det inget med stress att göra. När jag släppte min senaste bok, var med i Nyhetsmorgon och hade en stor releasefest på några dagar hade jag knappt tid att andas, men fick inte ett enda extraslag. 

Det är hormonerna som styr. Det tog ett och ett halvt år för mig att få veta och har orsakat så mycket ångest, tårar och rädsla. En enda person har nämnt att det kan vara så, en underbar sjuksköterska på vårdcentralen som jag fick kontakt med sist när jag fick psykbryt och inte orkade med mina extraslag, det var i september.

Hon förklarade att när östrogenet minskar så minskar också ett slags skydd för hjärtat. När hormonerna spökar så kan det ge hjärtklappning – eller massor av extraslag. 

Varför är det ingen som skriver om detta? Varför har ingen läkare sagt det till mig när jag varit så rädd? Kan extraslagen påverka kroppen på något sätt, även om de i sig inte är farliga. 

Jag fattar inte att detta är så svårt att få hjälp med, varför kan vi inte läsa om detta på nätet?

Nu tränar jag mycket och struntar i extraslagen när de slår till. Det som är jobbigt är att känna av hjärtat hela tiden, det är en stress hur man än gör, men det går mycket bättre nu. Jag har bestämt mig för att strunta i dem, att inte bli rädd.

Berätta hur ni har det, hur går det för er? Vet det är många läsare som haft samma bekymmer.

//

Första inlägget om extraslag, när jag var jättesjuk, kan du läsa HÄR. 

Andra inlägget i maj kan du läsa HÄR, där konstaterade jag att extraslagen försvann när mensen kom.

Tredje inlägget efter att jag varit hos doktor Sokolova-besviken efter besöket som du kan du läsa om HÄR. 

 

  • 2019-08-14, 11:17
  • 45

Nu ska jag berätta hur allt har gått med mina extraslag. Ni är många som hört av er och som är med om samma sak. Som också lever med ständig oro, gör undersökningar, men inte får svar. Googlar man har man hjärtinfarkt och hamnar man på Familjeforum är man så sjuk så man lika gärna kan kasta in handduken. Den ena är värre än den andra. Och brevet från läkaren är allra värst.

För mig började det för exakt ett år sedan och ni kan läsa om detta HÄR.  I maj fick jag en kallelse till doktor Sokolova som jag väntat på i flera månader, det blogginlägget kan ni läsa HÄR. 

Jag hade hört talas om doktor Sokolova, en känd gynläkare i Göteborg som är specialist på hormoner och efter fyra månader fick jag äntligen en tid. Tyvärr blev jag besviken när jag fick svaret:

 “Du ligger högt i din progesteron i andra hälften av din menstruationsperiod som heter Lutealfas. Mellan dag 2 och 3 har vi också tagit prover prolaktin, testosteron, östradiol och DHEA och alla dessa provresultat visar också normala parametrar”

Jaha. Vad betyder detta? Ingen aning. Jag sökte för mina hormonbesvär och betalade 2600 kronor för att få hjälp.

Jag har ringt dem, ingen som svarar utan man får maila. Rådgivning måste man betala extra för och då sa jag nej tack. Nu räcker det! Ge mig besked och läkaren ska skriva i brevet hon skickade hem vad proverna betyder på svenska, inte ta betalt för att översätta.

Nej, läkaren är på semester och är tillbaka vecka 37.  Uppgiven. Ledsen. Besviken!

Nu har jag själv listat ut själv vad mina extraslag beror på: allt handlar om hormoner, även om jag inte fick några svar av doktor Sokolova.

Jag har nämligen noterat varje månad i ett år och extraslagen är återkommande exakt varje månad runt ägglossning. Sedan försvinner de. Varje månad. 

Ibland har det varit runt mens och sedan borta. Jag har lärt mig att hantera extraslagen och det går bra nu!

Sedan mars äter jag också mer magnesium, B6 och rosenrot, jag fick så bra hjälp hos den lilla hälsokostaffären på utsidan av Femmanhuset. De är så duktiga. Jag gick dit i våras, uppgiven och mådde så dåligt, och fick så bra hjälp.

Vet ni, jag tror att vitaminerna och mineralerna hjälper mig. Extraslagen är liksom inte lika hårda. De kommer varje månad, men slår inte alls lika hårt. Det är en fantastisk känsla!

Jag är heller inte lika rädd, jag tror faktiskt detta är hormonellt. Men det är otroligt sorgligt att man inte ska få någon hjälp, många går i månader eller år och mår dåligt, är så rädda, men får inga svar.

Jag ska berätta för er hur allt går de kommande månaderna och vad som hjälper mig. Så dåligt som jag har mått av mina extraslag, så vill jag aldrig må igen.

 

 

  • 2019-05-09, 22:21
  • 84

Idag kom mailet! Hurra! Nu är det äntligen dags att få ordning på mina hemska extraslag på hjärtat som skrämt livet ur mig så många gånger det senaste året. Det är exakt två månader sedan jag jublade över att ha fått bort eländet, men det varade inte så länge som jag hoppats. Läs vad som hände förut HÄR.

Glädjen och lyckan över att extraslagen var borta varade bara en månad, tills vi landade i USA den 24 mars. Extraslagen struntade i att vi var i Florida och hade det underbart. De körde igång som alla gånger de bara dykt upp förut och hängde med oss i två veckor. Vissa stunder var jag helt uppgiven och ville bara hem, andra gånger skärpte jag mig och lyckades tänka på att hjärtläkaren sagt att det inte är farligt.

Så jag gick på betablockerare mitt i solen och fick försöka strunta i att det hoppade i bröstet på mig hela dagarna. Det blir lättare om jag undviker viss mat, som sånt som det är mycket socker i, och inte dricker någon alkohol alls. Sömnbrist gör det också värre, så förmodligen var det den långa resan och jetlaggen som orsakade anfalla den här gången.

När Marilyn kom ner och vi skulle iväg på kryssning så klingade allt av. Samtidigt kom också mensen. Min mens är som en klocka så det är bara att räkna 28 dagar. Jag märkte att extraslagen kan vara i samband med mens, men också under ägglossning. 

Jag börjar se ett mönster i mina extraslag som har varit fruktansvärt jobbiga. Nu är det en månad sen igen. Jag vågar knappt tänka på det för mycket, då sätter väl allt igång igen. Nu orkar jag inte med fler omgångar, de tar på psyket också. 

Mailet i morse kändes som en räddare. Gynekologen doktor Sokolova ska reda ut mina hormoner och kanske, kanske råder det bot på extraslagen också. I tre månader har jag väntat på att få en tid, nu orkar jag inte med fler hemska perioder med extraslag.
Skräm mig inte nu bara, men dela gärna med er om ni känner igen er. 

  • 2019-02-07, 22:04
  • 99

Idag har jag varit hos en hjärtspecialist på Calanderska sjukhus i Göteborg för att göra ultraljud på mitt hjärta. Jag har sedan lång tid tillbaka haft fruktansvärt mycket extraslag, hjärtat har verkligen bråkat med mig. Mitt psyke har varit nära kollaps på grund av ångest över vad det kan bero på. 

Allt började i juli. Vi var nere i Gardasjön på semester. Under en middag kände jag att hjärtat började slå en massa extraslag. Jag vet att det inte är farligt så jag brydde mig inte så mycket om det. Dagarna efter hoppade hjärtat ännu mer. Jag var inte stressad, vi cyklade och jag mådde toppen. Ändå slog hjärtat extraslag hela dagarna i två veckor, fruktansvärt obehagligt och jobbigt.

Sedan bara det slutade, vilken lättnad!

Det gick ett par månader så körde det igång igen. Jag blev livrädd och tänkte tillbaka på panikångesten och hur hjärtat skenade när jag väntade Marilyn. En vecka senare – borta igen. Jag började fundera om det var hormonellt, men hittade inget alls på nätet om att det kunde vara det. 

Tredje gången det slog till var strax före jul och jag tvingade mig till att gå till vårdcentralen, rädd som ett litet barn för att gå till doktorn. Mitt EKG visade en liten förändring som de inte kunde förklara, annars var kurvan jämn och fin. Till jul var allting normalt igen. Jag kände ingenting konstigt, vi var i London och Alperna och åkte skidor hela dagarna.

För två veckor sedan kom helvetet igen. Extraslag som tar över hela min kropp. Jag grät medan jag googlade och försökte ta reda på vad det var, men allt jag hittade var en massa forum där folk tävlade i att skrämma varandra. 

I fredags fick jag nog. Jag hade extraslag från helvetet och orkade inte ha en dag till utan att veta varför jag har skiten. Och idag har jag varit på sjukhushuset. Det var bland det värsta jag någonsin varit med om, samtidigt det bästa. I morse kände jag mig som jag skulle på min egen avrättning och grät som ett barn på väg mot Göteborg där jag låg under en filt och skakade av infektionen jag dessutom har i mig. Älskade Janne som kom upp igår för att köra mig fram och tillbaka och hålla min hand på sjukhuset. 

Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv som när jag pratade med läkaren efter undersökningen. Han satt nog i 15 minuter och tittade på skärmen på mitt hjärta när han gjorde ultraljudet, så noggrann och koncentrerad och fokuserad. Han sa inte ett ord, bara mätte och tittade på allt kring hjärtat. 

Sedan berättade han att jag hade ett vänster förmak som var lite stort och ett litet läckage. När han sa den meningen fick min hjärna kollaps. Janne frågade massa saker medan mina tårar bara rann. 

– Men detta är normalt, sa läkaren och log. Det kan bero på att man tränat mycket, det kan vara bara något som blir. Absolut inget farligt, inget som du ska vara orolig för. 

Extraslagen kan vara hormoner som spökar och jag har ett känsligt hjärta, detta var exakt samma sak som när jag väntade Marilyn. Hjärtat är känsligt för när saker händer i kroppen. Jag ville bara krama honom, vilken trygg och proffsig läkare. 

I bilen hem grät jag igen av lättnad att tagit mig igenom undersökningarna, sedan ringde jag en duktig gynekolog i Göteborg som jag bokade en tid hos, nu ska vi reda ut mina hormoner och ta prover på vad som händer i min kropp. 

Fattar inte varför ingen pratar om problem med hjärtat, hormoner? Har ni varit med om liknande?

Jag har valt att inte berätta om detta förrän jag själv vet något. Men snälla, skräm inte upp mig igen nu. Jag tror inte att mitt hjärta klarar av mer.