• 2016-09-30, 19:00
  • 16

Mötet i Sthlm gick bra! Nu är jag snart hemma igen. Älskar att få jobba med det jag brinner för mest. Möten med nya människor, nya utmaningar och stora projekt.

IMG_5830.JPG

Träffade vackra, duktiga Johanna Ljungqvist som också var med idag. Vi hade ett spännande möte inför ett projekt vi kommer göra framöver. Kul!

Blev väl omhändertagna på mysiga Lydmar hotell. Tacksam och glad.

Men stressen och det ständigt dåliga samvetet äter upp mig. Visste inte om jag hann upp till mötet idag, de var på håret. Men lovat är lovat och det är ett bokat jobb. Dåligt samvete för Lucy (Hon är inte själv förstås. Är med L-M) Dåligt samvete för kaos i hemmet. Beklagade mig till Janne att jag hinner inte ens svara alla mail. Vill vända ut och in på mig själv. Tyckte synd om mig själv för att hinna fixa klart allt. Många samarbeten som måste hinna färdigställas som utkast före måndag.

Stressade som en galning ner till tåget igen efter mötet för jag hinner inte stanna kvar i Sthlm. Kan jag klona mig?

dsc00452

dsc00503

dsc00479

dsc00483

dsc00501

dsc00514

IMG_5820.JPG

Det dåliga samvetet… äter upp mig. Tills idag.

Jag går ner mot centralen efter mitt sista möte. På vägen ligger det tiggare på gatan, några sover med en filt över huvudet. Skitiga och trasiga. En kvinna kommer fram till mig nere på centralen, ville ha pengar. Men jag hade inga småpengar på mig. Skäms som en hund varje gång. Att möta en  tiggare eller hemlös går inte blunda för. Det är verkligheten. Som inte har tak över huvudet alls.

Tänk er att behöva sätta sig utanför Ica på en trasig filt. I kylan. En mugg bredvid men några kronor i botten. Alla går förbi, låtsas inte om. För det är obehagligt att se. Jag har ofta sett uteliggare och tiggare innan, det är verkligheten. 

Idag blev jag extra påmind. För det är inte mig det är synd om. Det är dom det är synd om.  Jag skäms. Skäms för att tycka synd om mig själv för lite stress.

Jag tror vi måste reflektera och vara tacksamma över vad vi har. Finns dom som varken har hem eller familj, inga jobb eller vänner. Som är svårt sjuka. Det är dom det är synd om. Det är inte ett skit synd om mig.

Leva i nuet, ta dagen som den kommer och vara tacksam. En utav dom som lärt mig tänka så är min kära vän Annica. <3.

I kväll ska vi titta på Idol och äta chips i soffan.

Kram Johanna

 

 

 

2016-09-30 Johanna Toftby ,