• 2017-09-04, 19:50
  • 37

Jag är så glad över att kunna läsa allt som ni alla skriver här. Att få era kommentarer värmer mer än ni kan förstå och det är många som läser det ni skriver. Vi kan alla göra vad vi kan för att göra nätet lite bättre för oss allihop, genom att låta nätkärleken vara så mycket större än näthatet.

Bloggen är inte bara recept, mode och träning, jag brinner för att lyfta fram det som är svårt, sorgligt och allt annat som ingår i livet. 

Vår kära Annica har valt att dela med sig av sin svåra cancer som så många tyvärr är drabbade av. Hon har aldrig velat ha en egen blogg, hon har läst så många cancerbloggar som sedan en anhörig fått skriva sista inlägget. Hon vill hellre gästblogga här inne då och då, så lyfter vi fram sjukdomen ännu mer i ljuset. 

Vi blir inspirerade och får livsglädje av hennes inlägg, trots att hon kämpar och har det väldigt jobbigt ger hon oss andra energi. Sjukt nog får hon ta emot hat och avundsjuka trots att ingen rimligen vill vara i hennes situation. Men hon får så mycket mer kärlek än hatet, det väger upp! Jag lovar. 

Jag brinner för att hjälpa de som är utsatta eller blir orättvist behandlade. Jag kan förstås inte hjälpa alla, då skulle bloggen inte fungera längre alls utan bara bli elände. Men jag kan påverka lite granna och ta upp ämnen så fler kan inspireras. Precis som ni alla kan inspirera och sprida kärlek. Den som gör det, får kärlek tillbaka.

Det funkar åt andra hållet också, den som sprider hat kommer själv att få hat tillbaka. Att gömma sig och hata anonymt eller bakom ett stängt kommentarsfält betyder inte att du kommer undan med det, det betyder bara att du inte ser vad du själv ställer till med. Jag vet att det finns människor som gärna hänger ut mig på sina egna bloggar, kanske för att få mer trafik, kanske för att de verkligen tycker illa om mig av något skäl. Bloggbråk ger klick, det är den trista sanningen. Men jag vill inte vara med om det. 

Jag lyfter fram näthatet för att visa hur hemskt det är och hur illa det gör människor. I bästa fall får det någon att inse att det är en verklig människa som de gör illa och sluta med dumheterna. För ni anar inte hur mycket det skadar! Åtminstone ger det alla er underbara läsare en chans att bemöta hatet med kärlek.

Visa alla att nätkärleken är mycket starkare än näthatet!

 

Carina Andersson: För mig representerar Annica alla som kämpar mot cancer. Hennes fight är alla cancersjukas fight oavsett vilken cancertyp man har! Att hon väljer att ”bli offentlig” handlar knappast om att hon vill ha sympatier eller (Gud förbjude) ekonomiskt stöd för att resa utomlands. Att officiellt vara så privat som hon är kostar nog mer än det smakar. Jag tror inte att hon gör det för egen vinnings skull, utan för att hålla modet uppe både hos hennes själv, hos familjen och alla andra i samma situation. Annica, du är starkare än du tror! Jag tror på dig! Tusen styrkekramar

Helen: Vilken civilkurage du har, Johanna! All heder åt dig som tar itu med det som du tycker är fel. Många av oss reagerar men gör inget, du har ett jobb där du kan nå ut till så många och gör det på ett alldeles utmärkt sätt. Du varvar det tunga, svåra med det ljusa, fina i livet. Fortsätt med det!

Hanna: Att se ditt arbete på bloggen, få läsa Annicas rader är som en förbjuden inblick i ngt som är lite tabu .. att vara sjuk i cancer är tufft men hur tufft förstår man sällan.. att stå vid sidan av är både fysiskt o psykiskt jobbigt.. känslorna går berg och dalbana från dag till dag.. men är så glad att få en chans att följa på resan hur den än går.. att få swisha fredagsmys eller skicka en tanke.. att få chansen att hjälpa en medmänniska.. är det ngt speciellt familjen behöver hjälp med kanske vi läsare kan fixa .. ordna med mys för grabbarna eller en härlig upplevelse för att få dagarna att bli för en stund lättare.. vi är många som ber o sänder familjen en tanke.. kramar i massor o styrka till Annika

 

 

2017-09-04 Johanna Toftby ,