Sista dagen idag att få 20% rabatt! 

Att hålla oss i form är en investering för framtiden. Kost och motion är A och O. Men vitaminer och mineraler hjälper. 

Med min kod Toftbyvip får du 20 procents rabatt när du handlar hos Better You, som jag köper mina vitaminer hos, HÄR.

Varje morgon äter jag vitaminer och mineraler, jag märker att jag mår bättre av det och följer ni bloggen har ni läst om mina extraslag. Jag varit dessutom väldigt sjuk och förkyld ofta men nu märker jag stor skillnad. Det är knappt jag vågar skriva det, men jag har inte varit i närheten av att bli förkyld under hela hösten, vintern och våren. Det är galet! 

För inte tala om Natti! Den innehåller ett sömnhormon- har testat den i ett par veckor och sover så skönt!

Nu äter jag mina vitaminer regelbundet. Man ska inte slarva med att ta dem, det hjälper inte att äta då och då eller att häva i sig probiotika när man känner magen krånglar. 

Ät det i stället varje dag och stärk ditt immunförsvar! Jag mår så otroligt mycket bättre, har aldrig någonsin problem med magen. Inte någon katarr heller, som jag hade så ont av förut. Nu är det flera år sedan jag ens kände något i magen. 

Läkarna rekommenderar att vi ska äta D-vitamin och magnesium.Och har du pirr i benen när du ska sova? Det hade jag i åratal, det gav mig fullständig panik och gjorde att det tog två timmar innan jag kunde somna. Magnesium hjälper mig mot det. 

Allt detta finns hos Better You HÄR, glom inte koden Toftbyvip som ger 20% rabatt på allt. 

Hemsidan HÄR.Probiotika HÄR, D vitamin HÄR, Magnesium HÄR.

Stressa mindre, ät bra mat, motionera och ät vitaminer- det stärker ditt immunförsvar.

Det är den 27 januari och än så länge har jag inte blivit sjuk den här vintern peppar peppar. Herregud vad skönt! Och vet ni vad, mina jobbiga extraslag är också bättre! Det vågar jag knappt skriva för då kommer väl skiten tillbaka.

Jag har haft extraslag under 1,5 år som jag skrivit om HÄR HÄR och HÄR 

Ni är många som hört av er och haft samma sak, det är verkligen fruktansvärt. Jag har gjort alla undersökningar, är frisk och har nog själv kommit fram till att det är hormoner. 

Men jag äter mer vitaminer och mineraler varje dag och har gjort ett bra tag. 

Vet ni, jag märker en stor skillnad! Jag är supernoga med mina vitaminer, reser jag bort så tar jag med alla burkar. När extraslagen härjade som värst i februari och jag var sjukare än sjukast så bestämde jag att äta dem varje dag. Man kan inte strunta i att ta sina vitaminer eller mineraler, jag vet många som bara tar de då och då. Burkarna glöms bort och det klart att man inte känner skillnad då. 

Ni måste vara bestämda och konsekvent, det är för för sjutton så ni håller er friska! Jag brukar alltid bli sjuk i december, sen håller det på fram till mars, men än så länge är jag frisk.

Jag äter D-vitamin och magnesium varje dag, men även C-vitamin, B6 och probiotika som också stärker immunförsvaret. 

Läkarna tipsar om att äta D-vitamin och Magneisum eftersom vi inte får i oss dem i maten och mörkret gör det ännu värre när vi inte får hjälp av solen att hålla oss friska heller.

D-vitamin HÄR dessutom innehåller den kokosfett som smörjer kroppen inifrån. Magnesium HÄR 

Med min kod Toftbyvip får ni 20 procents rabatt! Passa på att bunkra upp, koden gäller på allt hos Better You! 

Extraslagen är tillbaka. Som värst hade jag 20 extraslag i minuten och det skrämde slag på mig. Men nu har jag hittat ett sätt att själv ha koll på dem och att ta reda på vad de beror på. Många av er som har samma problem har undrat hur det gått och nu hoppas jag kunna hjälpa er!

Först och främst, kontakta läkare. Gör EKG och allra helst ultraljud. Jag gick till en hjärtspecialist på Calanderska i februari. Gjorde ultraljud hos en fantastisk duktig hjärtläkare.

Hur många bra knep vi än kan komma på själva så kan vi inte ersätta en riktig läkare. Men jag har också fått vara min egen doktor nu eftersom det senaste besöket hos hormonläkaren var en så stor besvikelse.

För mig har det hjälp att anteckna varje dag om jag har mycket extraslag, några få eller inga alls. Nu ser jag mönstret. Äntligen! Jag har haft slagen exakt likadant i flera månader i rad nu. De smyger sig på efter ägglossning, håller på i tio dagar och sedan klingar de av. När mensen kommer är de borta.

Alltså har det inget med stress att göra. När jag släppte min senaste bok, var med i Nyhetsmorgon och hade en stor releasefest på några dagar hade jag knappt tid att andas, men fick inte ett enda extraslag. 

Det är hormonerna som styr. Det tog ett och ett halvt år för mig att få veta och har orsakat så mycket ångest, tårar och rädsla. En enda person har nämnt att det kan vara så, en underbar sjuksköterska på vårdcentralen som jag fick kontakt med sist när jag fick psykbryt och inte orkade med mina extraslag, det var i september.

Hon förklarade att när östrogenet minskar så minskar också ett slags skydd för hjärtat. När hormonerna spökar så kan det ge hjärtklappning – eller massor av extraslag. 

Varför är det ingen som skriver om detta? Varför har ingen läkare sagt det till mig när jag varit så rädd? Kan extraslagen påverka kroppen på något sätt, även om de i sig inte är farliga. 

Jag fattar inte att detta är så svårt att få hjälp med, varför kan vi inte läsa om detta på nätet?

Nu tränar jag mycket och struntar i extraslagen när de slår till. Det som är jobbigt är att känna av hjärtat hela tiden, det är en stress hur man än gör, men det går mycket bättre nu. Jag har bestämt mig för att strunta i dem, att inte bli rädd.

Berätta hur ni har det, hur går det för er? Vet det är många läsare som haft samma bekymmer.

//

Första inlägget om extraslag, när jag var jättesjuk, kan du läsa HÄR. 

Andra inlägget i maj kan du läsa HÄR, där konstaterade jag att extraslagen försvann när mensen kom.

Tredje inlägget efter att jag varit hos doktor Sokolova-besviken efter besöket som du kan du läsa om HÄR. 

Idag kom mailet! Hurra! Nu är det äntligen dags att få ordning på mina hemska extraslag på hjärtat som skrämt livet ur mig så många gånger det senaste året. Det är exakt två månader sedan jag jublade över att ha fått bort eländet, men det varade inte så länge som jag hoppats. Läs vad som hände förut HÄR.

Glädjen och lyckan över att extraslagen var borta varade bara en månad, tills vi landade i USA den 24 mars. Extraslagen struntade i att vi var i Florida och hade det underbart. De körde igång som alla gånger de bara dykt upp förut och hängde med oss i två veckor. Vissa stunder var jag helt uppgiven och ville bara hem, andra gånger skärpte jag mig och lyckades tänka på att hjärtläkaren sagt att det inte är farligt.

Så jag gick på betablockerare mitt i solen och fick försöka strunta i att det hoppade i bröstet på mig hela dagarna. Det blir lättare om jag undviker viss mat, som sånt som det är mycket socker i, och inte dricker någon alkohol alls. Sömnbrist gör det också värre, så förmodligen var det den långa resan och jetlaggen som orsakade anfalla den här gången.

När Marilyn kom ner och vi skulle iväg på kryssning så klingade allt av. Samtidigt kom också mensen. Min mens är som en klocka så det är bara att räkna 28 dagar. Jag märkte att extraslagen kan vara i samband med mens, men också under ägglossning. 

Jag börjar se ett mönster i mina extraslag som har varit fruktansvärt jobbiga. Nu är det en månad sen igen. Jag vågar knappt tänka på det för mycket, då sätter väl allt igång igen. Nu orkar jag inte med fler omgångar, de tar på psyket också. 

Mailet i morse kändes som en räddare. Gynekologen doktor Sokolova ska reda ut mina hormoner och kanske, kanske råder det bot på extraslagen också. I tre månader har jag väntat på att få en tid, nu orkar jag inte med fler hemska perioder med extraslag.
Skräm mig inte nu bara, men dela gärna med er om ni känner igen er. 

Idag har jag varit hos en hjärtspecialist på Calanderska sjukhus i Göteborg för att göra ultraljud på mitt hjärta. Jag har sedan lång tid tillbaka haft fruktansvärt mycket extraslag, hjärtat har verkligen bråkat med mig. Mitt psyke har varit nära kollaps på grund av ångest över vad det kan bero på. 

Allt började i juli. Vi var nere i Gardasjön på semester. Under en middag kände jag att hjärtat började slå en massa extraslag. Jag vet att det inte är farligt så jag brydde mig inte så mycket om det. Dagarna efter hoppade hjärtat ännu mer. Jag var inte stressad, vi cyklade och jag mådde toppen. Ändå slog hjärtat extraslag hela dagarna i två veckor, fruktansvärt obehagligt och jobbigt.

Sedan bara det slutade, vilken lättnad!

Det gick ett par månader så körde det igång igen. Jag blev livrädd och tänkte tillbaka på panikångesten och hur hjärtat skenade när jag väntade Marilyn. En vecka senare – borta igen. Jag började fundera om det var hormonellt, men hittade inget alls på nätet om att det kunde vara det. 

Tredje gången det slog till var strax före jul och jag tvingade mig till att gå till vårdcentralen, rädd som ett litet barn för att gå till doktorn. Mitt EKG visade en liten förändring som de inte kunde förklara, annars var kurvan jämn och fin. Till jul var allting normalt igen. Jag kände ingenting konstigt, vi var i London och Alperna och åkte skidor hela dagarna.

För två veckor sedan kom helvetet igen. Extraslag som tar över hela min kropp. Jag grät medan jag googlade och försökte ta reda på vad det var, men allt jag hittade var en massa forum där folk tävlade i att skrämma varandra. 

I fredags fick jag nog. Jag hade extraslag från helvetet och orkade inte ha en dag till utan att veta varför jag har skiten. Och idag har jag varit på sjukhushuset. Det var bland det värsta jag någonsin varit med om, samtidigt det bästa. I morse kände jag mig som jag skulle på min egen avrättning och grät som ett barn på väg mot Göteborg där jag låg under en filt och skakade av infektionen jag dessutom har i mig. Älskade Janne som kom upp igår för att köra mig fram och tillbaka och hålla min hand på sjukhuset. 

Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv som när jag pratade med läkaren efter undersökningen. Han satt nog i 15 minuter och tittade på skärmen på mitt hjärta när han gjorde ultraljudet, så noggrann och koncentrerad och fokuserad. Han sa inte ett ord, bara mätte och tittade på allt kring hjärtat. 

Sedan berättade han att jag hade ett vänster förmak som var lite stort och ett litet läckage. När han sa den meningen fick min hjärna kollaps. Janne frågade massa saker medan mina tårar bara rann. 

– Men detta är normalt, sa läkaren och log. Det kan bero på att man tränat mycket, det kan vara bara något som blir. Absolut inget farligt, inget som du ska vara orolig för. 

Extraslagen kan vara hormoner som spökar och jag har ett känsligt hjärta, detta var exakt samma sak som när jag väntade Marilyn. Hjärtat är känsligt för när saker händer i kroppen. Jag ville bara krama honom, vilken trygg och proffsig läkare. 

I bilen hem grät jag igen av lättnad att tagit mig igenom undersökningarna, sedan ringde jag en duktig gynekolog i Göteborg som jag bokade en tid hos, nu ska vi reda ut mina hormoner och ta prover på vad som händer i min kropp. 

Fattar inte varför ingen pratar om problem med hjärtat, hormoner? Har ni varit med om liknande?

Jag har valt att inte berätta om detta förrän jag själv vet något. Men snälla, skräm inte upp mig igen nu. Jag tror inte att mitt hjärta klarar av mer.

Från PMS eller hormoner?  Ja, det kan faktiskt det.

Hösten 2014 slog huvudvärken från helvetet till, jag trodde på riktigt att nu dör jag. Hjärnblödning, tumör, cancer eller alldeles för högt blodtryck? Fick panik av den svåra huvudvärken som jag dock kände igen men den hade aldrig varit så stark som den gången. Har alltid varit känslig för hormoner, det visste jag men varje gång den veckan i månaden kan det väl ändå inte vara PMS? Jag har alltid trott att jag är en superwoman som flyger fram, klarar allt och blir inte påverkad av varken hormoner eller årstider.

Så fel jag har haft.

Läste, googlade, försökte hitta svar. Är den typen av hypokondriker så jag åker sällan in om jag känner något, hatar allt vad sjukhus heter och för mig har det alltid varit ett hot, dödsfall och trauma. Pappa jobbar på operation så ibland får han något sms om  “kan detta vara farligt, måste jag söka, kan man bota själv” mm.  Crazy…

Jag har sedan hösten 2014 försöka bena ut, ta hjälp och gjort en resa som jag idag är väldigt glad över att det ändå hänt. Kan pms/pmds ställa till livet så mycket har jag tänkt? Det enda leder till det andra men vilket är vad?

Om vi börjar med huvudvärken. Har alltid trott det är spänningshuvudvärk, men det har nog faktiskt varit migrän. Dyker oftast upp i samband med hormoner. Ändå lika oförberett.

Räddningen har varit Sumatriptan. Bilden längst upp (Magnesium har jag haft länge och sprayar tex vid tinningarna, hjälper vid svår huvudvärk, kramp)  Varje månad känner jag av pms på något sätt. Antingen deppig, svår migrän som gör att jag inte tar mig ut eller ångest. Fattar inte varför jag inte sökt för migrän och förstått att testa migränmedicin. Den svåra huvudvärken ger sedan frustration över att inte kunna varken träna, göra det man planerat och mosar sönder kroppen totalt. Ribban alldeles för högt när det slår till och vägrade lyssna. Då blir förstås huvudvärken ännu värre.

Har skrivit om det ganska mycket här inne, ni har kommit med mycket tips, jag tycker träning och kost hjälper bra men inte tillräckligt. Jag kan ibland inte hantera mina känslor, blir galet arg på stackars Janne som är närmst så han får skiten, helt obefogat. Jag känner ibland en svår “hopplöshet” tomhet, till och med ångest. Blir så sjukt arg…

Träna hjälper mig massor!

I höstas kom det igen. Migrän, ångest, depp och arg. Sitter i en vecka sedan är jag”normal igen” Orka dom pendlingarna liksom….

Någon som känner igen?

Ringde VC igen och fick träffa världens goaste Annika som egentligen är en BVC sköterska men en utav dom som just då räddar livet på mig. :)  Vi tar blodtryck, som är perfekt, (tack gode gud) jag har också fått Attarax utskrivet (Hatar egentligen mediciner) men det är en allergimedicin som man kan ta vid ångest, har tagit den två ggr och det har hjälpt. Har den som livboj och är inga problem att ta om man nu måste, ingen beroende på den.

Sedan tipsade ni mig om PMS medicin, den har jag också testat. Flera har sagt dom blivit hjälpta. Trodde dock jag skulle hänga mig i närmsta träd och var tvungen att sluta efter en vecka. Stod inte ut en dag och har nog aldrig mått så dåligt. Där fick jag överväga vilket är värst- självklart några dagar depp i månaden än må SÅÅ dåligt med svåra biverkningar som kan sitta i tre månader.

En läkare jag träffade sa att jag ska inte äta antideppresiva för jag är inte deprimerad. Hon tyckte istället jag skulle gå till en psykiatrisjuksköterska för istället hantera svackorna när det slår till.

Denna hjälpte tyvärr inte på mig men har testat.

För ett år sedan fick jag komma till en fantastisk psykiatrisköterska på VC som har varit så bra så bra.

Vi har benat ut saker, hon har gett mig mycket råd att hantera när det slår till. Vissa människor är känsligare än andra och jag är en av dom. Jag blir väldigt påverkad när det kommer till hormoner… har alltid varit riktigt dåligt tex under mina graviditeter. Klarar inte av preventivmedel mm.  

PMS låter ganska enkelt och okomplicerat men ni som känner igen er vet vad jag pratar om. “Det är väl ingenting”…. JO!

Man kan bli oerhört ledsen, deppig, ångest, jag kände sist en hopplöshet och tomhet. Får inget gjort, som att livet tar slut. Fast jag har allt <3

Då blir det en krock och ångesten ännu värre när den slår till den veckan. Min hjärna är inte deprimerad men någon gång i månaden, en vecka -tio dagar är för mycket för att orka hantera svackorna och dessutom konsekvenserna man skapar som ett PMS monster. Har stretat emot. TROTS att jag vet det blir bättre efter en vecka är det som om kroppen glömt av. VARJE gång.

Nu ska jag berätta för er hur jag sakta men säkert blivit vän med mina pms-svackor. Under våra samtal jag och sköterskan har vi tagit upp hur jag tänker när jag får den där ångesten. Istället för att streta emot, tänka “TA BORT ÅNGESTEN, NEJ NEJ jag vägrar må så dåligt” så försöker jag istället bemöta den. Tillåta mig må lite sämre några dagar, nonchalera den lite och låta det rinna av mig på något sätt.

Vet ni, det funkar! Oavsett vad man har för ångest, svackor eller deppiga perioder så funkar det bättre att bemöta. “Jag klarar det här, nu tar jag det lite lugnt några dagar istället”- varva ner.

Kanske träna lite lugnare tempo, sova ordentligt. Vara snällare mot dig själv helt enkelt, kanske inte boka upp dig för mycket. Man kan tacka nej till saker. Äta en bra kost, ta lugna sköna promenader i ljuset. Det är bättre och en fantastisk känsla när jag satt med henne idag och vi gick tillbaka, hon sa att hon märkt en så stor förändring och att jag ska berömma mig själv för den här inre resan, ja jag vet att det låter knasigt hur pms kan påverka oss men så är det.

Jag har ju alltid varit rädd för att bli sjuk, alltid varit rädd för döden, tror det har att gör med när vi förlorade vår son på förlossningen efter 1,5 timma. Allt med sjukhus är trauma och sorg. Det har vi också förstås pratat om, därför ska jag sakta men säkert försöka bemöta även detta. Åka upp till sjukhuset, gå runt i miljön (ser ni en tokig bloggerska springa runt vet ni, haha)

Men även genom att hjälpa min vän Annica har jag omedvetet bearbetat. Jag har kommit nära någon som är sjuk, som kämpar och det har även gett mig perspektiv på saker. Genom att vara med om svårighter, hantera vänner som kanske blir sjuka kommer man även närmre sitt egna inre. Hade jag inte bemött detta hade jag kanske stängt av, inte vågat lyssna men det gör jag.

En runda i solen i kallt vinterväder i fm gjorde hela min dag!

Mitt tips till er oavsett pms eller vad det än är… om ni kanske känner igen er på något sätt är att våga bemöta ångesten. Bemöt era rädslor, idag sa min sköterskan en ganska roligt grej med just ångest. Tänk att du är en busschaufför. Varje busshållplats står det en person som är ångest. Du vill inte släppa på den, dörrarna stängs men istället blir du jagad och nästa hållplats står det en till. Och en till. Kör du utan att släppa på och bemöta ångesten kommer du få det ännu värre, det blir jobbigare att hantera om du stretar emot.

Släpp på ångesten istället och tänk att du hanterar detta bra ändå. Du vet att det går över, det är inget farligt.

Huvudvärken är mycket bättre, kommer den tar jag sumatriptan och då går det över/lindrar. Därmed blir kroppen lugnare direkt. Har sett mönstret nu, sover jag sämre blir det också värre.
Det går hantera svår pms som kan leda till både ångest och depression. Det är en fantastisk känsla att göra en inre resa, även om det beror på pms eller pmds som är en svårare form som garanterat jag har och många fler där ute. Men det är inte farligt att må lite dåligt ibland. Jag har märkt att jag är känsligare på hösten när det är mörkt helt klart. Men nu vet jag om det och man kan istället finna ett lugn i att det går över.

Hoppas ni mår bra, vilket underbart väder vi har även idag. Underbart med sol även om det låter klyschigt så gör det mycket.

Kram

Efter rundan blev det ägg, yoghurt med bär och nötter, kokos.

I veckans krönika tar jag upp problemen kring PMS. Ett ord och ämne som vi flesta på något sätt varit med om eller drabbats av. Jag hade inga känningar alls när jag var yngre. Några år efter jag fått barn har det bara blivit värre.

Träningen är A och O.

Vitaminer hjälper också. Magnesium spray tar jag när huvudvärken är som värst. Migrän…. det är bra mot kramp och tar man sprayen på tex tinningar eller där du har ont, tunn hud så hjälper det. Bästa jag har köpt. Äter även B6 som också ska vara bra mot svåra pms.

Nu har jag äntligen tagit tag i att införskaffa den här krämen. Man smörjar på tunn hud flera ställen på kroppen. Två ggr om dagen. Många blir tydligen hjälpta.

Jag lider framförallt av svår huvudvärk som börjar kring ägglossning. Då är det som allra värst.  Sover jättedåligt, yr och konstig. Sedan kan jag vissa månader förvandlas till ett fruktansvärt monster som jag inte kan styra över. Vissa månader bättre, vissa katastrof. Jag vet att det är många som lider av detta och det är svårt för både den som är drabbad och för familjen att hantera. För utomstående (oftast dina närmsta, familjen) så tror jag dom flesta tycker att man ska bara se till att skärpa sig. Bita ihop för det är “bara pms”. Men det är ju det som är det jävliga. Det går inte ta bort när monstret attackerar och tar över din kropp. Vissa blir hjälpta av medicin. Jag blir inte det. Har testat. Jag mår bättre av träning och allt ovan jag visat. Har också svarat bra på zonterapi. Nu kan det bara bli bättre. Må dåligt flera veckor i månaden ska man inte stå ut med.

LÄS gärna min krönika i GT/Expressen där jag berättar mer om detta  HÄR. Jag önskar gärna att ni går tillbaka in hit och diskuterar  vidare. Hur gör ni? Är ni också drabbade av detta så skriv gärna!

Kram Johanna

(Förtydligar, uppdaterar. Svårare PMS kallas PMDS. Men rubriken PMS för att dom flesta vet och söker just på pms. Spelar egentligen ingen roll för mig vad det heter. Bara man får hjälp.)

Äntligen dags för tävling! Den här gången har ni chans att vinna ett par snygga Circle of trust jeans hos Creative lounge! Inte illa va? =) Ni väljer helt enkelt ut era egna favoriter och skriver på min blogg i kommentarsfältet vilka ni väljer! Både jag och tjejerna hemma gillar deras jeans och extra kul med dom mönstrade i vår.

För att tävla, gå in och klicka in ett litet likes på deras facebook, där finns det ofta roliga erbjudanden och tävlingar. Skriv sedan en kommentar här med namn och vilka jeans ni gillar extra mycket. Tävlingen avslutas på söndag kväll kl 21. På Creative Lounges hemsida hittar ni alla modeller.

Lycka till!!!! Plötsligt händer det….

Nu är jag på hotellrummet, ska blogga lite och sedan försöka få lite skönhetsömn innan frukost och in i en taxi vid 07 mot Tv4 och lite smink strax innan. Har varit där ett par ggr tidigare och det är alltid lika trevligt bemötande. Jag hoppas ni tittar i morgon, tror det blir intressant och vi kommer diskutera detta ämne med en forskare och överläkare- PMS är ett ämne vi borde lyfta fram mer då många lider av detta och det finns hjälp att få. Min träning och ändring av kost har hjälpt mig oerhört mycket bland annat. Intressant att endorfiner kan göra så mycket. I morgon får vi veta mer om detta.

TV 4 08.15

Puss och god natt =)