• 2017-01-29, 21:15
  • 219

Jag trodde att det inte kunde bli värre än den hemska människan som skrev till Annica att hon borde vara med sina barn i stället för att blogga. Men jag hade fel. Nu har jag raderat den vidrigaste kommentaren jag någonsin sett på min blogg. Och den var riktad mot Annica igen.

Så snälla ni, fortsätt att stötta Annica och skicka kärlek till henne. Berätta för henne hur mycket det betyder att hon orkar dela med sig av sitt liv och sin kamp. Det behöver hon få höra nu.

Du är verkligen lättlurad. Annica är inte sjuk. Jag jobbar som sjuksköterska (onkologen). Finns ingen cancer sjuk som ser så frisk ut och som orkar göra så mycket som hon gör. Har gått igenom hennes fb och det finns inte en enda bild där hon får cellgifter och håret ser perfekt ut. Bluff och vi kommer gå vidare med detta. Bluff och bedrägeri 

 

Jag blir så otroligt arg att jag inte vet var jag ska börja. Kanske med att en sjuksköterska på onkologen borde kunna stava till “cancersjuk”. Eller med att en riktigt sköterska aldrig skulle kunna vara så otroligt elak mot en sjuk människa. Hoppas jag åtminstone. Eller med att berätta precis hur hemskt Annica har haft det och förklara hur hårt hon kämpar varje dag för att få ett bra liv för sig själv och sin familj.

 

Jag vet att många tycker att jag inte ska ta upp de här sakerna, att det är bättre att tiga ihjäl och inte ge dårar någon uppmärksamhet. Men det tycker inte jag. Annica själv vill veta, vill inte att jag ska dölja saker för henne. Själv tycker jag att det är bättre att lyfta fram problem som näthat, för det här är verkligen näthat, och göra något åt det i stället för att låtsas att det inte finns. Ingenting har någonsin blivit bättre genom att låta galningar hållas. När ljuset faller på trollen så förvandlas de till sten.

Viktigast av allt är att visa att vi som stöttar Annica och följer hennes kamp är så många fler och så mycket starkare än ett par ynkryggar som sitter vid sin dator och tänker att de ska ställa till det för någon. Jag förstår verkligen inte varför. Känner de sig mäktiga om de får Annica att må ännu sämre? Det är inte särskilt svårt att få någon att må riktigt dåligt, det är mycket svårare och viktigare att få någon att må lite bättre.

 

Jag vill också berätta för att alla ni som följer Annica och mig ska veta vad som pågår, för det påverkar förstås. Om ni tycker att någon av oss verkar ovanligt känslig just nu så är det här varför. det bubblar en ilska i mig som kan bryta ut när som helst för att jag tycker att den här människan är så fruktansvärd. Då är det bättre att ni vet varför jag kan vara lättirriterad.

Inte minst vill jag berätta för att även om jag inte har en aning om vad hon menar med att gå vidare med detta så kommer jag och Annica att gå vidare med detta. Vi ska ta reda på vem det är som skickat in hemskheten och polisanmäla den personen. För det här måste verkligen kunna klassas som förtal, eller hur?

Visa nu Annica att ni står på hennes sida mot trollen och skicka kärlek till henne!

 

  • 2016-01-27, 09:28
  • 13

 

För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om Annica och Kristians badrum som dom hade tänkt att börja med hösten 2013. Dom hade köpt bubbelpoolen och skulle sätta igång renoveringen men istället fick Annica ett fruktansvärt besked, obotlig cancer och ett par år kvar att leva. Jag kan inte ta in den känslan att sitta i ett rum på KSS en fredageftermiddag och få det beskedet. Att det “är kört typ”. Annica hade ramlat ihop. Det hade vem som helst gjort. Tänk att se hela livet raseras, så fruktansvärt ofattbart! Jag glömmer aldrig den statusen hon skrev på FB den kvällen.

cellgifter-2

Hennes kamp och den svåra, långa resan hon gör får ni följa här inne, nya läsare hittar allt under kategorin gästblogg. Hon om någon ger oss andra hopp med sin positiva syn på livet, att ingenting är omöjligt och allt går!

Därför tyckte jag och hennes svärmor Rakel att vi skulle hjälpa dom att få ordning på deras efterlängtade badrum som dom stängde dörren till den där dagen som vände upp och ner på deras liv.

Annica får cellgifter en vecka i månaden, det kommer hon få på obestämd tid för att “hålla alla tumörer nere” så inget mer spider sig. Då kan ni tänka er hur man mår genom att få cellgifter så ofta och länge, tänk er då att ha sitt egna hemmaSPA där dom kan krypa in och “bara vara”. Underbart!

hjärta

Efter det inlägget när jag frågade er om hjälp, kanske någon hantverkare i Skövde, kanske någon ville sätta in ett litet bidrag till badrummet mm. Vem som helst förstår att sin ekonomi blir oerhört drabbad när en i familjen är sjukskriven, man har sin man som behöver vara ledig mycket, ta hand om barnen mm och alla resor till Sahlgrenska, en del restaurangbesök när dom är där mm. Allt kostar och då kommer förstås badrummet allra längst ner på listan.

Men…! Alla ni läsare har gjort att detta blev verklighet. Det är tack vare ER som nu deras dröm om ett eget SPA blir verklighet. Annica om någon är värd att kunna krypa ner i ett varm bubbelbadkar och bara vara  med sin familj och njuta.

Rakel har hand om kontot där ni samlade in drygt 17.000kr så nu vågade dom sätta fart med badrummet! Pengarna kommer gå till saker som behövs inhandlas under bygget, men självklart behövs mer hjälp. Och gissa vad?!

Jag fick otroligt många mail från företag här i Skövde som ville hjälpa dom! Rakel har styrt upp allting med hjälp av Kjell, en nära vän till familjen som är “spindeln i nätet”.

Jag vill tacka och hylla er hantverkare och företag som gör detta möjligt. Det är ett stort jobb, allt ska göras från grunden så ni anar inte deras tacksamhet för allt ni gör.

TACK!

Dom gör detta helt på sin fritid, helt utan kostnad. Det är helt fantastiskt! För det är inget litet jobb dom gör det förstår ni när ni ser bilderna nedan. Jag har lagt in bilderna Annica skickade till mig som ett galleri längst ner. Kanske ni känner någon?

Vilka änglar. <3

TACK från mitt hjärta till: Timmersdala bygg, Kents el, Kakel Anders, Beijer, Billinge färg, Jasmin Maksumic, Magnus Bustad, Mats Röningberg. 

I lördags drog dom igång med bygget! Idag är målaren Mats där och fixar för fullt. Ni kommer få se alla bilder steg för steg hur det förvandlas till deras efterlängtade badrum här inne!

Stor kram från mig. Här kommer Annicas Tack- inlägg till er kära läsare. Hon skrev det i lördags när allt drogs igång.

Annicas inlägg skrivet 2015-01-23

TACK för att detta VERKLIGEN blir sant! ❤️️Så stor dröm som vi trodde låg långt, väldigt långt fram, har nu startat.

Idag kom byggarna och började projektet som hjärthjälparna satt igång. Har svårt den här gången att formulera mig. Skrivit, trycker bort. Skriver och ändrar. Har så mycket inuti detta “Annica hjärtat” som jag vill få ut till er alla, för det är tack vare er ALLA som detta nu blir till verklighet.

När vi står i källaren med alla hantverkare gråter jag. Nåt så hejdlöst har jag gråtit. Nästan på snudden till pinsamt faktiskt. Jag kan inte hålla bort tårarna. Så skönt att få gråta lite av lycka nu. För de tårarna är riktigt bra tårar. Lyckotårar. När alla dessa fina människor som ställer upp, lägger ner sin fritid på oss “vanliga små Stöpenbor”. Och deras goa familjer som “lånar ut de till oss”, när de kunde istället varit hemma hos sina familjer.

IMG_2326.JPG

Jag blir så RÖRD! När hantverkarna berättar och förklarar hur de tänker kring badrummet, det går inte utan att fälla tårar. Även den coolaste av de coolaste skulle nog inte ens kunna hålla borta de glädjetårarna. Det är en magisk känsla i hela kroppen, att det finns SÅ godhjärtade människor!
Idag, strax innan 08 på morgonen kom 3 st snickare från underbara Timmersdala Bygg och startade med att riva, slipa, bygga. Ni kan nog “ta lite på känslan” att se dessa unga herrar komma här en lördagmorgon. Frivilliga, arbetsvilliga för att hjälpa OSS. Glada ler de mot oss, driver lite med barnen och vi kan verkligen känna att de hjälper med hela hjärtat. De ger så mycket av sig själva, även till våra tre små barn. Vilka toppenkillar!

IMG_2320.JPG

Och även så många andra som är med i detta. Min svärmor Rakel som tillsammans med Johanna kom på detta. Alla NI som vi inte ens känner, och ni som även står oss nära, ni som ger oss Så mycket på olika sätt. ❤️️

Alla pengar som kommer in till badrummet, det är SÅ stort. Många bäckar små hjälper enormt! Detta är för oss väldigt svårt att ta in! Ni är så många. Min svärmor Rakel har ansvar för kontot med pengarna och det känns skönt att vi inte håller i några trådar.

Vår goa Kjell, vår arbetsledare, som är spindeln i nätet och planerar. Allt gör han från hjärtat, vi riktigt känner det. Han har själv haft en jobbig infektion och legat inlagd. Ändå har han suttit och planerat på sjukhuset och även hemifrån. Han kommer hit hem, in på kryckor med ett mål i sikte: att få vår dröm bli uppfylld!

IMG_2319.JPG

Alla snickare, målare, Elektriker, rörmokare, plattsättare you name it… Alla företag som gått in med material/sponsring till vårt badrum och alla ni andra omkring som är med i detta på det ena eller andra sättet. Vi är av full beundran. Ni kan inte ens ana vad och hur mycket detta verkligen betyder för oss. Så många omkring oss. Det gör vår jobbiga resa så mycket enklare.
Vi har haft och HAR väldigt svårt för att ta emot hjälp från andra. Men vi har insett och inser hela tiden, att inget skulle fungera utan er alla. Vi klarar det inte själva. Resan är lång och svår, det blir vi påminda om hela tiden av läkarna.

Att hitta ett liv mitt ibland alla besked, oro och alla cellgiftsbehandlingar med små barn, som vi vill ska få ett så “normalt liv” som det går. Det är jobbigt! Det sitter inte utanpå kan jag lova. All oro, alla fruktansvärda skuldkänslor att snart är måndag här, och vi åker åter igen från våra underbara guldgossar, allt för att jag ska “förlänga” mitt liv med cellgifter.

IMG_2318.JPG

Men tanken slog mig idag. Jag väntar på röntgenbesked. Kommer få de under veckan när jag ska åter på måndag göra cellgifter. Oron borde finnas där och skuldkänslorna. Men inte en ENDA gång idag har jag tänkt på cancern! Jag har istället lagt mina tankar på vårt badrum. Har gått och lett för mig själv när jag hört maskinerna ifrån källaren. Spänningen och känslorna tog över hela mig, från cancern till badrummet. Och vilken lycka mitt i allt detta, så är vår dröm snart här. Å vad jag längtar.
Tänk första badet med barnen. Första bastun med krille. Och första duschen och första toa besöket. DEN känslan! Gabriel min mellanpojk har redan planer på att ha på sig badbrallorna på “invigningen” för att hoppa i badkaret. Ja, barnen de drömmer, liksom vi! Vi hade lovat de att bada där med oss på nyårsafton 2013 i då vårt nyinköpta bubbelbadkar. Men precis då fick jag beskedet om min obotliga cancer, så det badet och de drömmarna la vi på framtiden. Om det då fanns en framtid, som mina läkare sa inte var så lång för mig.

annica--670x837

Några år fick jag…Jag har tom tänkt många många gånger att jag ALDRIG kommer få uppleva denna dröm med min man och mina tre söner. Men det kommer jag få göra, för nu är vi igång!!!!!!

Jag vet att Rakel kommer uppdatera med bilder på hjärthjälparnas sida från badrummet under resans gång, men även Johanna som kommer uppdatera här på bloggen och även tacka alla inblandade företag och frivilliga. Finns många som inte har FB så vi lägger ut det även här.

IMG_2315.JPG

Men jag vill tillsammans med min man TACKA er ALLA som hjälper oss SÅ mycket på resan. Oavsett vad, med gåvor, mat, pengar, hjälp med badrummet, hälsningar och böner. Allt är SÅ värdefullt för oss. Vi kommer självklart försöka hjälpa människor med det vi kan i vår väg. Jag hoppas vi får chansen att ge tillbaka glädjen till någon annan som behöver det. För allt detta, att få glädje mitt i vår livsmardröm, får oss att orka kämpa ännu mer! Och det skulle jag så gärna vilja göra för någon annan när jag blir frisk. Jag vet att jag skrev när, inte om! Men jag väljer se det så.

Trots min obotliga cancer, så måste jag våga tro på framtiden. En framtid med många härliga bad med barnen och timslånga samtal med mannen i mitt liv i bastun.

IMG_2317.JPG

Tack från hela hjärtat till er alla. Stor kram från mig Annica ❤️️❤️️

 

 

  • 2016-01-04, 12:34
  • 9

Hej alla! Ni som följer bloggen vet att min vän Annica som gästbloggar här om sin kroniska cancer, spridd MM har en stor dröm. Att få färdig deras efterlängtade badrum som dom en gång började med men fick stänga dörren när hon fick mardrömsbeskedet. Spridd MM och några år kvar att leva.

Dörren till badrummet stängdes och nu har dom kämpat med bromsmediciner och cellgifter som hon svarar bra på. Cancern finns kvar, men den är lite “under kontroll” och hennes värden stiger inte som dom gjorde kraftigt i somras. Hon är fantastisk på att leva här och nu, att INTE ge upp. Det kommer ta henne långt.

IMG_9691.JPG

Badrummet som nu ska bli en verklighet. IMG_9690.JPG

Att gå på cellgifter är förstås oerhört tufft och påfrestanden på alla sätt. Hon har heller inget slutdatum, hon ska få cellgifter så länge kroppen orkar och svarar. Därmed är hon och hennes man nere på Sahlgrenska en vecka i månaden så länge allt fungerar. För Annica finns inget annat alternativ, hon måste genom denna resa och kämpar för att få bort cancern, hon kallar varje omgång cellgifter som kroppen svarar på – Nu har jag köpt mig mer tid. Hennes familj betyder allt.

IMG_9689.JPG

Efter en veckas cellgifter är kroppen helt slutkörd, dom friska cellerna påverkas, magen slås ut av alla mediciner mot illamåendet mm mm. Därför tänker jag på henne och alla andra som är svårt sjuka att en jobbig förkylning, ont i knän eller lite huvudvärk är ingeting överhuvudtaget. Vi får perspektiv på saker och ting.

Annica lyfter fram sjukdomen, ger oss fakta och information som även kan hjälpa både anhöriga och sjuka. Men hon ger oss framförallt hopp. Hon ger andra kraft fast det är hon som är sjuk.

IMG_9697.JPG

Därför tyckte jag och hennes fina svärmor Rakel att vi vill hjälpa dom med badrummet som är hennes allra högsta önskan att få färdigt. Hon förknippar det med cancern och dom har varken ork, tid eller råd att få detta färdigt. Vem som helst förstår att sin ekonomi blir hårt drabbat när man blir sjuk, dessutom mycket resor till Sahlgrenska en vecka varje månad.

IMG_9696.JPG

Detta var helt vårt initiativ men frågade Annica och Krille innan. Dom är så tacksamma ska ni veta. <3

IMG_9692.JPG

Ni fantastiska läsare är helt underbara. För ni har gjort detta möjligt. Ni har skänkt pengar och hantverkare i Skövde har lovat hjälpa Annica och Kristian med sitt badrum.

Nu blir det av!

Helt underbart!  Annica gråter när vi pratar om att deras badrum och lilla hemmaSPA ska bli en verklighet. Hon behöver mycket vila, hon vill bara vara hemma efter cellgifterna och samla kraft, då kan hon sedan njuta i deras lilla mysiga SPA, ta ett varmt bad och bara vara med familjen.

Tack, Tack, Tack! 

Ni kommer få följa med på resan, hennes svärmor Rakel kommer fota allt från början till slut så ni kommer se vart era pengar går till. Hjärtegruppen på FB startade vi i somras när Annica fick beskedet om att cancern spridit sig till fler ställen, vi ville starta en grupp efter mångas önskemål om att få hjälpa Annica och Kristian.

Här kommer några rader från Rakel,  efter helgerna kommer hantverkarna köra igång!

Kram Johanna

Annica med sin fina svärmor

Annica med sin fina svärmor

//

Sitter här med en otrolig tacksamhet för alla fina människor som bryr sig om Annica och hennes familj. Det betyder så mycket för mig som är farmor till deras tre prinsar!

Den stora drömmen som Annica har att få i ordning badrummet i källaren ser nu ut att bli verklighet tack vare er! Det kommer fortfarande in pengar till det konto som jag fixade för detta ändamål. Nu är det drygt 17 000 kr på kontot så nu vågar vi köra igång. En stor anledning också till att vi vågar är att vi fått löfte av flera hantverkare att de skall hjälpa till. En mycket fin vän till oss som har en byggfirma i Timmersdala har lovat att hålla i projektet. Tack Kjell Klasson, det känns otroligt skönt att du hålla i det hela!

Jag kommer att ta kort under byggtiden så ni kan följa vart era pengar tar vägen. Dessa kort kommer jag att lägga på fb sidan Hjärte-Hjälparna.

 Än en gång, STORT TACK för ert stöd och hjälp det betyder oerhört mycket för Annica och hennes familj.

 Kram från Rakel

 

  • 2015-12-30, 23:09
  • 25

Ni är så många som tänker på Annica, undrar hur hon har det och hur hon mår. Denna veckan är hon på Sahlgrenska för sin sjätte cellgiftsbehandling, fattar ni. Totalt 6 veckor har hennes kropp fått cellgifter som ska hålla nere hennes cancervärlden. Hur många omgångar behandlingar hon ska få vet man inte, dom kommer köra så länge hennes kropp orkar. Men hon är fantastisk på att bita ihop och kämpa. Kämpa för hennes barn och familj, hon ger inte upp. Jag beundrar henne så mycket för att hon orkar även kämpa för andra, hon ger så många andra människor tröst och hopp. Trots att hon går igenom sin värsta mardröm själv. Trots att hon lever med en kronisk cancer vill hon att andra ska se ljuset och framtiden och får även oss som inte är sjuka att inse att vi lever här och nu.

Annica inspirerar! Därför är jag så glad över att hon vill skriva om sin cancer och sin resa här inne i sin egna lilla gästblogg. Vi är vänner både utanför bloggen och här. Tack än en gång fina vän för att du är du, för att du lyfter fram sjukdomen på ett sätt som får andra människor att kämpa. För att du får oss att känna oss tacksamma. Och hennes man Krille som är den starka som ska finnas bredvid, orka både fysiskt och psykiskt även fast det är hur jobbigt som helst. Men man måste. Men dom gör detta tillsammans.

Jag tror det är oerhört tufft för den anhöriga som är bredvid, det har vi pratat om mycket jag och Annica och hon vill hylla även honom i detta inlägg. Fint <3

Här kommer hennes Nyårshälsning till er! Det är en del text, men läsa gärna genom hela inägget. Det är väldigt fint.

Kram Johanna

//

IMG_9330.JPG

Tänk vad alla vi människor är olika! I början av min cancer skämdes jag att prata om min cancer. Jag trodde det var mitt fel att jag hade fått dåliga celler. Kände skuld att krille skulle få leva med en svårt sjuk cancersjuk kvinna. När mitt utseende ändras till något som jag själv inte ser inuti mig själv. En annan kvinna än den han valde från början. Att vår ekonomi haverera pga att jag blivit sjuk. Alla drömmar kring huset, resor vi tänkte göra ihop med barnen nu när de är i rätt ålder. Allt raderas ut på ett ögonblick… Kände mig dum mot barnen att barnen ska tvingas växa upp med en sjuk mamma. En mamma som inte orkar allt som jag gjorde förr. Kände mig elak mot alla barnvakter som får krångla ihop sin vardag för vår skull. Allt var mitt fel. Bara mitt fel att just jag blivit äckligt cancersjuk. Vem ville krama mig? Vem ville prata med mig som den Annica jag fortfarande egentligen är…

IMG_9333.JPG

Skuldkänslorna finns där fortfarande, även fast det bara sitter hos mig i mitt huvud. Så just nu försöker jag tänka annorlunda. Tänker lyllos de som får ha barnen och mysa med dem. De ska vara glada och tacksamma som får det. Hihi.
Tanken slog mig så idag när jag just nu sitter inkopplad med veckans andra omgång av fem  cellgifter för denna vecka. I rummet sitter det 3 andra patienter. Och 2 anhöriga. En fru till en sjuk man och sen min lilla ängel Kristian som inte lämnar mig en stund. Bara när han ska fylla på kaffet, då kilar han iväg en stund:) hihi

IMG_9339.JPG
Men tanken slog mig vad olika vi är som patienter och inget är rätt och inget är fel! Jag frågar om ALLT. Så länge jag fått svar på mina frågor är jag lugn. Jag är långt ifrån en läkare, men många svar får jag som är oerhört bra även att dela med sig till andra i kampen mot skiten. Det viktigaste vi har är hoppet. Hur kört det än ser ut, ge aldrig upp. Lätt att säga jag vet. Men om hoppet försvinner funkar inte cellerna alls. Hopp hopp hopp!!❤️️ mycket av att bli friska sitter i hur vi själva tänker.
Här i rummet idag, är många där jag var från början, med nedsänkta huvuden, fåordiga och det är mörkt i mångas ögon. Jobbigt, fruktansvärt tungt att sitta här mellanåt.

Man vågar inte börja ett samtal med någon för man märker hur gärna de helst vill fly härifrån. Men så kommer den urgulliga sköterskan Elvira och ler och pratar så härligt så det riktigt smittar av sig till oss alla. Igår satt vi i ett rum med pratglada människor som gör att tiden går MYCKET snabbare. Vi vet aldrig vad vi möter innan vi kommer hit och det är bland det svåraste. Många har det så svårt och tufft. Många är väldigt sjuka. Jag hör till det yngre gänget. Det är inte bara cancern som är jobbigt och behandlingarna. Mr C (cancern) sätter sig väldigt mycket på psyket. Och det kan jag lova är värre än själva cancern…

Nedan är jag med världens bästa sköterska Elvira! Alla som jobbar på Onkologen har verkligen hamnat på rätt ställe.

IMG_9335.JPG

Liseberg, hotell, framtidstankar❤️️❤️️❤️️

IMG_9337-0.jpg

Igår efter första dagens cellgifter så hade vi planer på gå “jul på Liseberg”.
Så mysigt att gå och hålla varandra i handen och njuta av alla vackra skimrande lampor, som för en liten stund gör att jag glömmer bort vad vi egentligen gör här. Blev det så? Nä efter behandlingen var jag Så trött. Yr och matt så vi kom till sparhotellet i Gårda och la oss och vila. Det första vi möter i receptionen är den urgulliga blonda tjejen som säger “hej och välkomna tillbaka hit till oss”! Ååå vad välkomna vi känner oss. Känns som vårt andra hem nu om man får säga så. Den välkomstfrasen och det leendet av all personal vi får, får oss att känna oss faktiskt välkomna inte besvärliga…

Bada är skönt på hotellrummet när man är så trött.

Bada är skönt på hotellrummet när man är så trött.

När jag blir “frisk” kommer jag bjuda in “sparhotellarna”  på min friskhetsfest. Ni betyder Så mycket. Och fina Terese som gör detta möjligt för oss. Det går inte beskriva hur det känns att ni löst denna kämpiga tid för oss. Så skönt att slippa pendla alla 5 dagar och dessutom få komma från sjukhusmiljön! När man får chansen… Dessutom har det grymt god billig mat på hotellet, om man som oss inte ens orkade gå ut och äta på restaurang. Då var sparbaren perfekt lösning! Även för plånboken:) ❤️️

Idag ska vi försöka komma iväg till Liseberg. Det ska bli såå mysigt! Min alldeles egna ängel (Kristian)  som sitter dag ut och dag in på en trästol bredvid mig. Jag älskar dig Kristian! Fick en sååå fin reflex med en hälsning på till Kristian. Tyckte det var så fint så det vill jag avsluta detta blogginlägg med. För där mitt i kampen, så har jag min krille ALLTID med mig. Vet inte hur jag skulle orka annars. Igår somnade han direkt på hotellet före mig.

PÅ presenten från Sandra stod det: Har sett vilket stöd han är under din hemska resa mot cancern. Ni är verkligen ett team! Att han är stark och lyfter dig när det är extra tungt är härligt att se, han är din ängel på jorden. Så, som en liten symbolisk gest ör det en reflexängel till honom. För att hans ska få lite extra styrka att vara stark för dig och för att det finns en skyddsängel som vakar över honom nu. 

IMG_9332.JPG

Tröttheten är stor även hos honom. Han får fixa med det mesta, även fast jag inte skiter i allt, jag försöker vara närvarande, så håller han i det mesta. Han vill! Han vill vara med mig i allt. Det är äkta 17-års kärlek det! Så många som glömmer honom i detta. Så jag tyckte det Sandra skrev till mig prickade så rätt! Min bror Berni som omkom i en fruktansvärt hemsk bilolycka dagen innan sin egna student, han var förlovad med Sandra, bilden nedan. Vi är som systrar. Jag älskar dig Sandra! ❤️️❤️️Dessutom är vi lite lika som ni kan se på bilden. Där är jag 12 år.

IMG_9338.JPG

På nyårsafton ska jag fira in det nya året med de jag älskar. Blir jobbigt att pendla både nyårsafton och nyårsdagen. Men vill inte missa att pussa mina barn gott nytt år. Dessutom får vi mycket hjälp med mat och andra bestyr, så det kommer gå bra! Kommer hem på onsdag kväll så hinner städa ordning lite och förbereda dukningen. Barnen är “portade” hemifrån på torsdagen innan hihi. Så städningen håller sig intakt:) ❤️️ Jag tror på ett friskt 2016, då man kommer knäcka cancergåtan ännu mer! Jag ska vara med och uppleva detta! I maj fyller jag 35år och hissar flaggan (jag inte har men ändå) för varje år ska man fira! Nytt år, nya möjligheter .

IMG_9331.JPG

Tack älskade Johanna att jag får blogga här. Och Tack för allt du verkligen gör för mig. Tack till er som följer och läser! Och tack vänner som får mig orka. Tack till hela personalen på Sahlgrenska som fyller på mig med energi varje gång. Och ett extra stort Tack till min Goa familj som hjälper oss så med de vi älskar mest av allt i livet, anledningen varför jag orkar kämpa..MINA BARN! Och sen min alldeles egna ängel på jorden min älskade man Kristian. Utan dig skulle inte livet ha en mening. Älskar dig och barnen mest av allt! Tack Gode Gud för livet jag får NU!

Ett riktigt gott nytt år till er alla! Vad vi har i bagaget kan vi aldrig påverka, men det som är framåt kan vi börja med inställningen att det kommer gå bra! Hopp finns alltid! Vi lever här, vi lever NU! Gud välsigne er alla.

Kram Annica som nu sitter på onkologen❤️️

  • 2015-11-30, 22:47
  • 19

Nu tänkte jag fråga er om hjälp. Jag har med tillåtelse att skriva detta från Annica och Kristian, det är dock enbart mitt förslag och Annicas svärmor hjälper till också. Jag lovade Annica att förtydliga att detta är vårt initiativ så ni inte ska tro något annat.

Ni som har följt hennes gästblogg här inne under en längre tid vet också hennes kamp. I somras fick hon ett hårt bakslag och cancern hade spridit sig till fler ställen i kroppen som hon just nu går och får cellgifter mot. På ett ställe har dom tagit bort en bit som var spridd MM, en del ställen kan dom inte komma åt och hennes hopp är just nu att Cellgifterna funkar så länge som möjligt.

Hon har berättat för mig att oftast får man cellgifter under en period men inte i hennes fall. Dom har beslutat att köra på med cellgifter så länge dom fungerar. Men hennes rädsla är när och om dom slutar fungera. Vad händer då?

bild-66

Den oron går inte sätta sig in. Men hon är precis hur fantastisk som helst. För vet ni?!

Hon har bestämt sig för att leva dag för dag. Hon går under annars. Varje månad tar hon sina cancerprover för att se om dom stigit. Om cellgifterna funkar så värdena håller “sig stabila” eller om dom skjutit i höjden som dom gjorde i somras.

Hon har nu fått 5 omgångar med cellgifter och nästa vecka som är inplanerad är nyårsveckan. Varje månad ska få detta i 5 dagar och hur länge vet dom inte. För man blir tydligen resistent. Kroppen tar dessutom även ganska mycket stryk och dom friska cellerna blir påverkade. Hon blir tröttare och mer påverkad för varje behandling.

Ni som läst hennes inlägg här inne kanske har läst om hennes lilla dröm. Deras efterlängtade badrum, som dom skulle ha nere i källaren för att mysa och ha ett eget “hemmaSPA”.

Dom hade köpt ett bubbelbadkar och en del grejer när cancern tog över hennes liv. Livet blev istället en mardröm med operationer och behandlingar sedan en enda lång kamp. Som dom båda lever i.

Kristian behöver vara med henne under behandlingarna. Dels för att stötta henne men också för att lyssna på vad läkarna säger. Annica har berättat att hon är ganska blockerad när dom kommer in och talar om provsvar, framtid mm. Så han behöver vara med henne så mycket som möjligt.

annica

Sedan har dom tre barn som är hennes allt. Hon vill att dom är så mycket som möjligt med killarna, dels för att just nu är tiden och familjen viktigast. Hon tänker mycket på framtiden. Kommer hon få se dom växa upp? Kommer hon få se när dom börjar träffa tjejer och allt som hör tonåren till.
Vi pratade förra veckan om djupa saker, även om döden, om att man ska leva dag för dag. Att verkligen ta vara på här och nu.

IMG_3525

Även om det är materiella ting så frågade jag sedan om deras badrum.

Nej svarade hon. Dörren är stängd, badkaret är inplastat och allt ligger på golvet.

Jag känner helt enkelt att nu måste vi hjälpa dom med detta. Hon och Kristian skulle behöva få ordning på deras efterlängtade lilla hemmaSPA så hon kan få koppla av och njuta i deras mysiga lilla vrå. Jag tror det skulle vara skönt för dom att faktiskt få detta klart.

Rakel som är Annicas underbara svärmor kontaktade mig och frågade om vi skulle försöka hjälpa dom med detta och få fart på badrummet nu.

Dom har inte en chans att orka fixa det själva, sedan blir självklart ekonomin väldigt ansträngd när en är sjukskriven länge och Kristian behöver ta ledigt mycket för att kunna vara med henne på sjukhuset.

Det förstår vem som helst. Tre barn och ni vet vad allt kostar.

Jag påminner igen. Detta är mitt förslag men hon är oerhört tacksam ska ni veta när jag frågade om jag fick skriva detta.

Deras dröm är att få klart badrummet. En fantastisk kille som hade läst hennes inlägg här inne ringde faktiskt upp Annica för ett tag sedan och han ville gärna hjälpa dom. Han är elektriker! Så en del är avbockat på listan men det är ganska mycket kvar.

Förstår ni vilken ängel! Annica ringde och grät i telefonen så tacksam och glad hon blev.

annica

Hennes svärmor Rakel har därför öppnat ett konto som vi skrev i gruppen “hjärtehjälparna” efter att flera frågat om vi inte kunde öppna ett konto till deras badrum.

Det som behövs är också hantverkare. Från mitt hjärta- Finns det någon häromkring Skövde som kanske skulle kunna bidra med någon hjälp? 

Snickare

Målare

Rörmokare

Det är inga stora arbeten men det är ändå viktigt det är riktiga hantverkare.

Sedan är det en del småsaker.

Lite snickarmaterial, hylla, stor spegel, fog och fix till kakel, rörmokeri mm, tätskikt, fönster.

Det som finns är: Bubbelpol, toalettstol, handfat, kakel, klinkers, handukstork mm. Så en hel del finns som dom köpte innan Annica blev sjuk för två år sedan.

Vill ni hjälpa dom med något? Maila mig eller skriv här i kommentarsfältet, glöm inte er mail. Ni kan nå mig på [email protected]

Detta är ett inlägg vi skrev i gruppen Hjärte-hjälparna på FB. 

hjärta

Det är helt fantastiskt att det är så många som bryr sig om Annica och hennes familj.

Vi har fått frågan från flera stycken som vill hjälpa till med deras badrum och undrar om det finns ett speciellt konto som bara är avsett till detta. Nu har vi fixat det så pengarna som kommer in på detta konto går enbart till badrummet. 
Kontonumret är 8299-0 904 238 523-8

De som vill använda swish 0708 11 74 40 skriv badrum på meddelande. 

De hantverkare som känner att de vill vara med och bidraga med sin hjälp kontakta Johanna eller Rakel

Jag vet att Annica och Kristian är så oerhört tacksamma för alla som tänker på dom och vill hjälpa till.

Jag, Rakel och deras familjer är tacksamma. Stort tack från vårt hjärta.

Kram Johanna

 

  • 2015-10-27, 15:24
  • 6

 

Annica är en utav väldigt många som drabbats. Cancer. Ni som följer bloggen har fått läsa om hennes kamp här inne, hon skriver om sin kroniska sjukdom, spridd Malignt Melanom. Hon fick mardrömsbeskedet ingen ska behöva höra, obotlig cancer och bara några år kvar att leva.

Nu är det två år sedan och Annica lever. Hennes lever var fullproppat med metastaser som dom inte ens kunde räkna. Men tack vare forskningen och nya mediciner har det hjälpt Annica att ta bort alla metastaser i levern.

Men man blir också resistent som hon blev i somras. I Raketfart hade cancern spridit sig på flera ställen i kroppen som hon nu går och får cellgifter för. Här nedan berättar hon om hur viktigt det är med cancerforskningen, att det kommer mer mediciner och jag tror inte man förstår hur viktigt det är förren man själv eller någon i sin närhet drabbas.

img+rosa+bandet+680-600x132

År 2013 diagnostiserades cirka 60 000 nya fall av cancer. Antalet cancerfall per år ökar och en viktig orsak till det är att antalet äldre ökar. Två tredjedelar av alla som får en cancerdiagnos är över 65 år.

Mer än var tredje person som lever i Sverige i dag kommer att få en cancerdiagnos under sin livstid.

Över en halv miljon tittare såg Tillsammans mot cancer-galan slå nytt insamlingsrekord förra året. 88,3 miljoner kronor samlades in till förmån för svensk cancerforskning när årets Rosa bandet-kampanj och galan summerades. 

All information har jag hämtat från Cancerfonden.se se länkar nedan. Där finner du väldig mycket fakta och jag tycker alla borde gå in och läsa.

Bild från idag när hon får cellgifter och blodtransfusion.

Bild från idag när Annica får cellgifter och blodtransfusion.

HÄR hittar du mer info om cancerfonden och rosa bandet. HÄR  kan du skänka valfri summa eller bli månadsgivare. Jag är månadsgivare, snälla var med du också för att bidra till forskningen.

Missa framförallt inte Tillsammans mot cancer i kväll 20.00 på sjuan. Det kommer bli mycket tårar, starka känslor men också oerhört viktigt att så många som möjligt hjälper till att samla in så mycket pengar som möjligt.

Här kommer Annicas inlägg hon skrev i morse.

Kram Johanna

IMG_3159.PNG

Idag för exakt ett år sedan var  vi i Stockholm och satt spänt, förväntansfulla men även fullproppade av känslor. Vi skulle vara med och medverka på cancergalan “Tillsammans mot cancer 2014”!

De hade följt vår familj några dagar och filmade oss i vardagen och på sjukhuset. Först när de ringde sa vi nej. Jag vill inte vara med pga barnens skull. Hur skulle just inslaget om mig vara? Klarar de se det? Vad säger barnen i skolan till dem om det? Blir det massa jobbigt snack för dem? När de tillslut på produktionen sa att de ville vinkla vårt inslag som hopp. Att de nya forskningsmedicinerna från USA jag hade fått licens till ger hopp. Chansen till längre överlevnad. Då kändes valet självklart. Absolut ville jag och min familj vara med. Ångrar inte en sekund på det.

Mycket tårar under inspelningen så vi fick bryta några gånger. 

IMG_3161-0.jpg

Har fått kontakt med så många där “jag” och min resa gett dem hopp. Hopp behöver vi alla… Produktionen var helt fantastiska. Vår goa Anna som intervjuade oss och goa Daniel som filmade. Så proffsiga och så oerhört bra med barnen. Det var inte långt till tårar när de lämnade oss. För under många timmar i några dagar besökte de vårt cancerliv. Där vi totalt öppnade oss för dem och kameran! Klippet finns fortfarande ute om man söker “tillsammans mot cancer Annica Thimberg”!

Min fina man!

Min fina man!

Nu 1 år senare har vi fått inbjudan att få vara med i studion igen. Men tyvärr var vi tvungna att tacka nej. Jättetråkigt men jag måste ta cellgifter hela veckan. Mitt liv ändrades drastiskt när jag fick cancer. Om INTE dessa nya preparat fanns när jag behövde dem, hade jag inte levt idag, ur ett mänskligt perspektiv…(6-9 månader överlevnad var de fr början, nu har jag haft cancer exakt i 2år). Min lever var FULLSMOCKAD av metastaser från början.

IMG_3152.JPG

Så många så de kunde inte räkna dem. Gick inte heller operera då det var så många. Nu finns det INGA metastaser kvar i levern tack vare forskningsmedicinen och min lever behöver jag VERKLIGEN i min nya behandling. Om min lever hade varit dålig hade jag inte kunnat få cellgifterna. Som ni ser på diagrammet ser ni de låga nivåerna, det är tackvare medicinen från USA som höll nere cancervärdet och tog bort metastaser en efter en i 1,5 år!

IMG_3164.JPG

I somras i juli blev jag resistent (åh varför?!) , därav den HÖGA ökade kurvan. Och då gick det fort. Vilken mardröm. Då bildades nya metastaser i bröstet, äggstocken, den stora körteln bakom alla vitala organ. Och sen metastaser i lungan/lungorna! Kriget är igång med cellgifter. De varar tyvärr inte heller länge, så kampen mot att jag inte ska bli resistent med det för fort, det är en kamp varje omgång. Rädslan för resistenten finns ALLTID där. Ny forskning behövs.

IMG_3157.JPG

För att rädda alla de jag träffar på sjukhuset som nyligen insjuknat, för mig, och för att INGEN MER ska behöva bli sjuk. Var tredje får cancer, snart är vi inne på skrämmande siffror som varannan. Och jag vägrar att se någon i min närhet behöva genomlida detta skiiiiiit! Jag är 34 år, lyckligt gift småbarnsmamma, jag ska inte ha cancer. Har annat att göra än kämpa för att överleva. MEN jag skulle så klart aldrig tycka det är bättre om någon annan får det. Snälla ni som kan bli MÅNADSGIVARE!

Träffade många nya vänner på galan, här är en riktig pärla. Känner ni igen henne? En duktig Friidtrotterska. En äkta kämpe och överlevera från den hemska cancern, Nadja Casadei.

Träffade många nya vänner på galan, här är en riktig pärla. Känner ni igen henne? En duktig Friidtrotterska. En äkta kämpe och överlevera från den hemska cancern, Nadja Casadei.

100:- i månaden som ger mig och alla andra en chans att en gång kanske få chansen att överleva, att hitta ett bot. Att man då även fast man har kronisk cancer kan bli helt botad. Vilken DRÖM! Tänk om jag fick bli se mina barn växa upp, bli farmor, bli gammal med Krille. Tills dess måste jag kämpa. Men för att jag ska kunna ha en chans måste forskningen komma längre! Jag kan inte vara på plats i kväll men jag följer det absolut ändå. ❤️️gör ni det med.

Här jag med vackra Regina Lund som ville ge mig en tavla som nu hänger i vårt hem. Så fint!

Här jag med vackra Regina Lund som ville ge mig en tavla.

Tisdag den 27e (idag) kl 20:00-22:00 i 7:an. Och ni som inte har den kanalen kan se på tv4play, tror det sänds även direkt där i. Skickar med lite fina bilder från vår medverkan förra året. Underbara Regina Lund hade gjort en jättevacker tavla och som överraskning hade hon bestämt att ge den till oss. Den hänger nu fint i vårt vardagsrum.

IMG_3158.JPG

Kram till er alla. Tillsammans är vi starka och inget är någonsin kört oavsett vad läkaren säger till dig/er.

Vi ger ALDRIG upp. Kram Annica

 

  • 2015-10-25, 23:30
  • 44

God afton vänner!

Här kommer Annicas inlägg. Hon skrev ett först som hon sedan inte ville ha med. Så kan det lätt bli, man skriver sina känslor men sedan kan man behöva läsa igenom en gång till vilket Annica gjorde dagen efter. Jag avvaktade därför med att publicera för jag anade att hon kanske vill fundera även om jag tyckte det var bra. Hon skriver precis vad hon vill. Jag bara hjälper henne med lite praktiska tips.

I morgon gäller det. Hon väntar på många viktiga besked. Sånt som vi inte kan förstå, att få vänta på ett blodprov som gäller din cancer. Högt eller lågt. Besked på om metastaserna växt? Hon är orolig för om det har växt i lungan, även i huvudet då hon har gjort en skallröntgen och ännu fler prover. Nya cellgifter hela veckan, visst är vi med henne nu? Ni anar inte vad era hälsningar betyder mycket i hennes kamp.

Vi kan inte förstå alla som kämpar med denna helvetessjukdom. Ni är hjältar allihop!

Annica har även sina hjältar i sin vardag som hon vill hylla lite extra här i detta inlägg. Ta fram näsduken för hennes ord berör. Hon lär oss andra att få perspektiv på saker och ting. Hon lär oss leva i nuet, en dag i taget.

Kram Johanna

Ps titta vilken underbar familjebild längre ner.  <3

//

IMG_2883.JPG

Sitter i soffan och känner enorm tacksamhet! Just nu är verkligen allt svart och vitt i mitt liv. Häromdan skrev jag ett JÄTTE deppigt blogginlägg, men bad sen Johanna inte publicera den. För hjälp, det var verkligen deppigare än deppigast. Glad ni slipper läsa det! Det händer SÅ mycket i mitt liv just nu. Jag har förut berättat för er om berg och dalbanan jag åker runt på sen jag drabbades av cancer. Och det finns liksom inget val än att hänga med.

Ena dagen gråter jag i smyg när ingen ser av rädslan jag känner, andra dagen ler jag bredare än bredast för jag försöker tro på en ljus framtid. Backarna är många men jag åker med tåget så länge jag får. Kämpar lite extra i uppförsbackarna men oftast tar jag mig igenom dem tillsammans med familjens hjälp, alla vänner och alla ni som följer mig här. Era kommentarer prickar alltid hjärtat.

Just denna vecka är en jobbig vecka. 3 olika röntgen jag väntar svar på men även superviktiga blodprover som måste visa bra, att vi fortfarande har kontroll på cancern så mina behandlingar kan fortsätta. Idag vill jag inte deppa. Jag vill vara tacksam. Jag vill lyfta 3 starka kvinnor som betyder massor för mig.

IMG_2880.JPG
Den första kvinnan som jag vill lyfta är min underbara labbsköterska men även vän. Träffat henne varje gång under dessa 2 år som jag gjort mina blodprover. Och hon har blivit en viktig vän för mig. Hon har tid med mig och hjälper mig. Idag var verkligen inget undantag. Hon kommer till och med tidigare för att vi ska hinna få iväg mina viktiga prover.

Sagt det förut du är en fantastisk människa med hjärtat på rätta stället! En klippa är du! Jag diggar dig vännen. TACK för all hjälp. Att du sätter guldkant på mina “blodbesök”!

Min läkare ge mig besked i morgon, då måste mina prover kommit fram. Det som visar dels hur mina vita blodkroppar ligger. Men det viktigaste…

Om cancern ligger stilla just nu.

Foto: Studio Thoren

Foto: Studio Thoren

Andra kvinnan jag vill hylla är min budbärare, min bästa vän, min förebild, min alldeles “egna” mamma! Ok, jag får dela henne med ett gäng syskon men hon följer mig genom allt här i livet. Älskar henne så ord känns futtiga. Hon ändrade om sin planering idag för att efter blodprovet, ta över det kuvertet och gå till sjukhuslabbet med det så jag hann in på röntgen i tid och blodet in till transporten i tid. Vad skulle jag gjort utan min mamma. Du betyder mer än du tror. TACK mamma! Älskar dig!!!

IMG_2881.JPG
Och tredje kvinnan men inte minst min underbara fantastiska svärmor. Ett oerhört stort hjärta, som alltid finns där för mig, Krille och barnen. Är ofta barnvakt och inte en endaste gång är besvärad utan gör det med hela hjärtat. När jag gifte mig med Kristian för 13år sedan så fick jag inte bara världens bästa livskamrat, utan en hel familj, en hel släkt på köpet. Och inte vilket som, utan världens BÄSTA! Jag är så tacksam att just jag fick hamna i den galet Goa familjen. ❤kände mig hemma hos er sen dag ett. I veckan är hon barnvakt och tar sedan tåget ner till Göteborg och möter upp oss med barnen, allt för att göra det smidigare för oss för att barnen ska komma med på deras höstlov. Du är fantastisk! TACK för att du underlättar så mycket för oss. Älskar dig!

IMG_2882.JPG
Tre viktiga kvinnor som gjort min dag!❤️️❤️️❤️️
Det är så många mer jag vill hylla. Skulle kunna skriva flera sidor. Men några till som behöver lyftas är all SJUKHUSPERSONAL! Jag kallar de för jordiska änglar. Mina räddare i nöden! Inte en enda gång jag kommit till Sahlgrenska och känt mig ensam, ledsen och förvirrad. Jo innan besöket. Men ni får alltid mig att känna mig trygg. Ni tror på livet, på MITT liv även fast jag på pappret har obotlig kronisk cancer. Ett hopp är precis vad ni ger både mig och min familj. Får mig att orka kämpa när ni hela tiden peppar och tar hand om mig så bra. Alla mina knasiga frågor jag oftast ställer är ni alltid beredda på att svara på.

IMG_2887.JPG

Även OM det skulle skita sig i slutändan ger ni mig den medicin jag behöver. Och då menar jag inte bara ordagrant medicin utan syftar på kärleken, omtanken, tiden, hoppet ni ger mig. Ibland sitter ni ner med mig när det är motigt för att trösta mig, oftast känns det då så mycket bättre. Ni gör min resa så mycket enklare. Tack Gud för Sahlgrenska och för läkare, sköterskor, undersköterskor, labbsköterskor, röntgenpersonalen etc etc. NI gör ett VIKTIGT jobb!! Tack fr hela hjärtat!

Som ni märker är Annica tacksam idag. Men det känns viktigt. Oerhört viktigt att se det som är bra och inte bara det som är dåligt.

IMG_2885.JPG

Jag är livrädd läs LIVRÄDD för alla röntgenbesked speciellt huvudet. MEN jag är tacksam över OM de hittar något kanske vi hittar det i “tid” så jag får hjälp.

Nu gäller verkligen en dag i taget. Mer än så kan jag inte göra! Kram Annica

2015-10-25 Gästblogg ,
  • 2015-09-16, 14:29
  • 64

Hej vänner! Annica har ett inlägg till er, hon är jätterädd just nu. Hon har mycket frågor och funderingar om detta. Kanske ni kan hjälpa henne? Är det någon av er läsare som opererat in en Port-a-cath? Jag har försökt lugna henne mycket, för oss “utanför cancer” kanske inte just den grejen är jobbig. Men för henne är det så mycket “sjukt och ännu mer cancer än det hon redan har”.

Vi stöttar henne här inne och alla andra som kämpar!

Massa kramar Johanna

//

Nu närmar det sig nästa steg i min sjukdom. Ett jobbigt moment jag fasar för. Något jag är jätte rädd för. På fredag ska jag operera in en så kallad port-a-catch eller venport som det heter på svenska. Det är en dosa man opererar in vid bröstet som underlättar när man bla får cellgifter eller tar blodprover etc. Allt för att slippa ta cellgifterna genom de små kärlen i armarna. Jag vet jag är jätte löjlig när det gäller detta. Men att bli drabbad av cancer, att ens säga “jag, Annica har cancer” var verkligen fruktansvärt.

IMG_8806.JPG

Nästa steg var att tappa håret ytterligare ett jobbigt moment i min cancersjukdom. Sen nästa steg var cellgifter och nu det här! Allt påminner mig HELA TIDEN om att jag är sjuk sjuk sjuk. Det är liksom känslan som gör allt jobbigt! Att man aldrig kommer ifrån det. Jag känner mig så frisk och allt detta runt omkring påminner mig att så är inte fallet.

När jag fått cellgifterna genom armarna har det många gjort jätte ont. Så hastigheten på droppet på cellgifterna har de fått minska för att det ska göra mindre ont. Det har tagit längre tid. Jag har fått sitta med stora värmekuddar utanför kärlen allt för att göra det gör mindre ont.

IMG_8805.JPG

Dessa cellgifter jag får är oerhört kärlretande så i längden är det inte bra att ta de i armarna. Dessutom kan kärlen gå sönder på långsikt. Och jag vet i mitt fall hoppas man ju på att jag kan ta cellgifter länge länge för just nu fungerar de så bra. Så det är ett nödvändigt ont. Men för mig är detta en skräck. Jag googlar, ser bilder, jag drömmer tom mardrömmar om det på nätterna.

Det finns även andra alternativ som cvk, men det är inget bra alternativ för mig som är småbarnsmamma. Då går det slangar utanför huden. Man kan lätt få infektioner i den och med små hoppande och klängande barn är det ett alternativ som jag absolut hoppar över.

IMG_8807.JPG

Jag är en sån där tjej som om jag får tex en finne kan jag inte låta bli att pilla. Hur i all världen ska jag kunna låta bli att trycka på denna dosan som ska in i huden. Hur ska jag kunna sova när jag alltid sover på magen? Kommer den dära runda dosan hoppa fel då? Syns den jättemycket som på de bilderna jag sett? Känns den? Gör den ont? Tusen frågor… Och kanske är det många där ute som känner igen sig och sen insett att det var verkligen piece a cake?

IMG_8808.JPG

(Bild lånad från google)

Snälla skriv här på kommentarer och peppa mig! Jag behöver all pepp jag kan få i det här! Har ni bilder på era som ni kan visa mig? Jag har ju varit med om såå mycket dessa 2 år som cancersjuk men detta känns ett bland de jobbigaste momenten (konstigt nog)! Från och med fredag börjar jag ta in hösten genom att ta fram mina halsdukar och sjalar. Allt för att inte visa min venport!

Vet jag klarar det, men har lite för många tokiga funderingar just nu. Dessutom har jag blivit vrålförkyld så har jag riktigt tur kanske de inte kan operera in en på fredag!Hjälp, vad knäpp jag är!

Kram från Annica

IMG_8802.JPG

 

  • 2015-09-09, 23:01
  • 39

Ni är många som undrar hur det är med Annica, här kommer ett inlägg som hon skrev idag. Jag är ganska tom på ord vad jag ska skriva, för det är så starkt.

Cancern härjar runt och har spridit sig till bröstet, lungan, äggstocken och körteln bakom kroppspulsådern. Idag skiter jag i att tänka resistent. Jag lever idag. Jag har ingen aning om vad som händer om några månader. 

Jag ryser i hela kroppen när jag läser det hon skriver om. Hon skriver öppet, naket och starkt. Det berör, hennes positiva inställning hjälper inte bara henne, det hjälper många andra som kämpar. Hon har en helt underbar inställning till livet, jag blir varm i kroppen när jag läser hennes ord.

Läs hela hennes inlägg, ta till er hennes ord lite längre ner. Ni kommer förstå vad jag menar. Så mycket känslor och tårar som bränner bakom ögonlocken.

Kram Johanna

//

En dag i taget, räcker så oerhört bra nu.❤️️

Så otroligt skönt att vara hemma. Sitter just nu i min sköna soffa och njuter av en kopp te i min rosa favoritmugg. Samuel ligger och sover middagsluren och mina stora grabbar leker förfullt på sina rum efter en dag i skolan. Ute lyser solen från en klarblå himmel och livet är så där vansinnigt gött just nu.

Imorse vaknade jag och kände mig så där själaglad och lycklig. Känner att nu leker livet med mig och jag är mammaglada Annica igen. Just idag!
Igår började jag min dag med att jobba. Varit ifrån det ett tag nu pga cellgifter, operationer etc. Mitt jobb får mig att må SÅ bra. Jag känner mig alltid så välkommen och behövd. Jag känner mig fri, lycklig och stolt över att få vara en del av Frälsningsarmén i Skövde.

IMG_8063.JPG

Att få träffa mammor, pappor och deras ljuvliga barn. Jag känner att jag andas klar luft när jag kommer till jobbet. Andas som att vara frisk. Andas som att vara gamla Annica. Få känna mig hel och fri. Inget jobb har någonsin betytt så mycket för mig som det gör på Frälsis. Då att få komma dit igår och starta igång öppna fsk igen med mina fantastiska kollegor är så oerhört värdefullt för mig. Tror knappt jag egentligen kan klä det i ord hur mycket det betyder för mig.

hjärta

Jag vet att jag är en tjej som lätt “kan bli för mycket”! Men samtidigt tycker de att jag är okej för att jag är jag och jag får köra mitt race. De litar på mig. Galet vad ett jobb kan betyda mycket. Och speciellt nu!

Nu får jag tyvärr jobba i mindre skala då jag går på behandlingar var fjärde vecka och sen blir infektionskänslig. Risken om jag får infektioner och dåliga vita blodkroppar är att vi får flytta fram cellgifterna. Vilket kan resultera i att jag blir jätte dålig och att cancern får en chans att börja härja igen, det vågar jag inte och vill inte riskera. Så jag hoppas det går bra ändå och försöker passa på jobba när jag mår bra. Så hoppas min plan för hösten funkar.

IMG_0749

Efter en ruskigt bra dag på jobbet så kom jag hem och då ringde min läkare och berättade om den närmsta tiden som ligger framför med behandlingar, tankar etc men även om förändringen de opererade bort. Det var cancer. Det var malignt melanom som spridit Sig in i äggstocken. Men vet ni? Det kändes så skönt. Så skönt att få svar på det jag funderat på så länge. Frågetecknen blev till utropstecknen och jag förstår nu lite mer om varför det spred sig igen. Jag har ju gått ganska länge med de dära förändringarna i äggstocken. Man har hela tiden trott att de varit ofarliga, en så kallad funktionellcysta.

När jag blev resistent från mina mediciner i somras var levern som vart helt söndersmockad av metastaser från början, var nu helt fri. Men sen hade det spridit sig till bröstet, armhålan, lungan och en körtel bakom den stora kroppspulsådern. Mina funderingar har varit ständigt: hur kunde det bli så stor spridning när allt var borta?! Men i äggstocken härjade det! Nu tack och lov är den borta. Nu fungerar även cellgifterna. Just nu!

IMG_8065.JPG

Och det är Så jag lever. Just nu.

Just idag fungerar min behandling. Denna gång skiter jag i tänka resistent. Denna gång fokuserar jag på idag. Livet blir så mycket lättare. Jag har ingen aning om hur det ser ut om ngr månader. Funkar behandlingen fram till jul? Det återstår att se. Jag är människa, jag orkar inte tänka så långt fram för då blir jag knäpp påriktigt. Men jag kan njuta av att jag faktiskt börjat hämta mig efter förra omgångens cellgifter som var väldigt mycket jobbigare pga operationen jag gjorde strax innan.

Vecka 40 är det dags igen för nästa omgång cellgifter. Och planeringen framöver ser ut som jag ska få cellgifter var 4e vecka lång tid framöver. Och det känns okej. Ett nytt liv jag måste tycka är okej. Har inte så mycket annat val i detta. Det känns som cellgifterna hjälper mig inte bara överleva utan faktiskt hjälper min kropp förklara krig mot cancern. Vi hjälps åt att försöka nita den där elakingen på käften.

IMG_3313

Jag och cellgifterna får bli ett team liksom. Den känslan är skön att ha nu, för när jag fick mitt besked om att få cellgifter var den största rädslan jag ställdes inför i min cancer. Alltid haft en fruktansvärd skräck för dessa cellgifter. Nu vet jag att de hjälper mig.

Jag vet att min sorts cancer är obotlig och chansen att bli helt frisk är inte jättestor. Men vet ni? Jag tror faktiskt jag har en chans. Inget är kört. Jag tror på mirakel och kanske är jag ett sånt i slutändan? Tills jag kommer dit kommer jag absolut fortsätta kämpa. För idag lever jag…

Många kramar från mig Annica

  • 2015-08-31, 08:07
  • 11

Idag kör Annica igång med cellgifter igen. I fem dagar ska hon vara på Sahlgrenska men underbara SPAR hotell hjälper dom så dom kan bo där hela veckan istället för pendla 4 timmar i bil varje dag. Tack Terese än en gång.

Hon kommer skriva lite till er hur allt går i veckan men hon ville så gärna först dela med sig av en fin sak som betyder mycket för henne.<3

Kram Johanna

//

Det här jag ska berätta nu, är något verkligen stort som hände mig senast när jag var på Sahlgrenska! Det har hänt på riktigt, inget fejk utan bara helt häftigt sant! Närmare dagen innan operation skedde denna otroliga sak, som garanterat satt spår i mitt och en till persons liv! Kristian och jag hade varit på Sahlgrenska på inskrivning och checkat in på vårt hotell. Efter att vilat och fixat oss för kvällen så visste vi att en underbar restaurang hade förberett ett bokat bord för oss kl 19! Vi skulle bli bjudna på en  härlig filébuffé på Restaurang Trädgården av en tjej som heter Camilla ❤️️ (Johannas gamla vän från Skövde) och hennes man Albert ❤️️

När vi kom fram till restaurangen så blev vi fint bemötta av personalen som visade oss till vårt bord. Å vilken mysig restaurang! Det var upplagt för en fantastisk kväll med min stora kärlek Kristian. Tända ljus, go musik, och fantastisk mat! På bordet där vi skulle sitta fanns en stor fin guldkasse som väntade på oss! I kassen var det presenter till mig och Kristian och stora godispåsar till barnen. Det var flera olika personer som ville bidra till denna härliga lyxkasse! Sen hade även fina Camilla gjort 2 fina armband till mig!

IMG_7029.JPG

Men det bästa av allt, om man får säga så, i kassen fanns det även ett kort! Jättefint skrivit och min man som satt mitt emot mig när jag läser kortet säger: “Annica, det står även något på baksidan”… Jag vänder på kortet och mina tårar kommer! För när jag blev sjuk för 2år sedan har jag helt plötsligt fått nya sångtexter med musik till i mitt huvud. Det handlar om den tron jag har. Att Gud finns med mig. Det är styrka och texter som inger hopp! Jag har ALDRIG i hela mitt liv skrivit texter eller musik! Aldrig ens varit i närheten! Jag älskar att sjunga. Men sjunger som man säger: hellre än bra! Dessa texter och musik som “kommit till mig” har gett mig så mycket.

Och för över 1 år sedan (innan min pappa dog) fick jag en sångtext till mig som är ” det är nu det vänder , det är nu det händer . Jag känner det så starkt att Gud finns med mig i allt”! Den sången har jag sjungt mycket för mig själv. Den är min “peppsång” som peppar mig själv under denna otroligt jobbiga resa! På kortet jag fick i kassen, på baksidan står det exakt: “det är nu det vänder. Det är nu det händer “!

Ni förstår att jag direkt tänkte på min sång, den sång som ger mig styrka och pepp! Den sång jag brukar sjunga FÖR MIG SJÄLV för att orka! INGEN förutom min mamma visste om den! Jag har aldrig nämnt den till NÅGON! Och speciellt inte till denna Goa Camilla som fixat vår underbara filébuffé! Jag hade aldrig innan pratat med Camilla, aldrig förut träffat henne! Den här middagen styrdes upp genom henne och Johanna!

Efter en stund när vi ätit, kom Camilla in för att hälsa på oss! Vilken stjärna, Jag kände direkt att denna människa är genomgo! Efter ljuvlig buffé och efterrätt traskade vi vidare tillbaka till hotellet. Och vi pratade hela vägen tillbaka jag och Kristian om den goda maten, om underbara människor och om mötet med Camilla! Om hur otroligt häftigt det var att MIN TEXT var på baksidan av hennes kort!

IMG_7030.JPG

Vi har helt förundrade om vilken go kväll vi båda fått uppleva! På kvällen hade jag fått en ny vänförfrågan på Facebook och det var just Camilla! ❤️️ vi började direkt skriva till varandra, och då passade jag på fråga, hur hon kom på just de två meningarna “det är nu det händer, det är nu det vänder! (Utan att avslöja varför jag undrade) Då berättade hon för mig att häromdagen när hon hade skrivet kortet så hade hon lagt det i kassen! Då hade hon fått en “ingivelse” en “känsla” att hon skulle skriva något på baksidan. 

 

Så helt plötsligt så visste hon att precis detta skulle hon skriva. Orden bara kom! Men har ingen aning om vart det kom ifrån! Just de orden som är viktiga för mig, som JAG fick för över ett år sedan!! Då berättade jag för Camilla om sången som jag har hela tiden haft i mitt hjärta JUST DE ORDEN! Just DE 2 meningarna! Jag hade en inspelning på tfn som jag spelat in för ca 1 år sedan! Så Camilla fick höra min sång! Troende eller inte troende, så känner jag att detta var verkligen ett tecken. Jag är en tjej som tycker VERKLIGEN att ALLA har rätt att tro på precis vad de själva vill tro på, eller inte tror på.

IMG_7031.JPG

Att en tro bär man inuti, och just min tro är rätt för mig! Just i tron finns det inga rätt eller fel! Vill inte pracka på någon min tro! Jag som har min starka tro på Gud är ju precis som alla andra…, mänsklig! Och när det blir tufft och jobbigt har jag knäppt mina händer och bett, ge mig ett tecken på att “du är med”! Klarare än så här kan det inte bli för mig.  Dessutom kvällen innan operationen! Både jag och Camilla är helt förundrade över mötet! Och jag tror/känner/vet Camilla är en sån där vän man har hela livet! En sån man behåller!

Nu pratar vi varje dag. Hon är helt underbar! Vilken stjärna!❤️️ Ibland kan vi inte förstå allt. Men jag tror det hjälper att öppna upp sitt hjärta för att kunna försöka se. Nu är jag äntligen hemma för att ladda batterierna till nästa omgång av cellgifter.

Idag börjar resan igen. Nu är jag redo!

“Det är nu det vänder, det är nu det händer “! Kram Annica  

 

TACK FRÅN HELA HJÄRTAT Camilla och Albert för en oförglömlig kväll! Och tack alla fina för presenterna och för barnens underbara godispåsar från gänget på “Sega gubben”! Det gick verkligen hem vill jag lova❤️️❤️️❤️️ och Camillas goa vännina Janet som överraskade med lite olika nagelvård.

Även till alla er andra där ute som sätter en “guldkant” på vår vardag som gör det lite lättare just nu. Finns Så många att tacka! Vill absolut inte glömma någon och vill ni alla ska veta hur mycket ert pepp betyder! Önskar SÅ att jag på något sätt kunde tacka er!

Nu ska vi tillbaka till vårt underbara hotell igen! Vet faktiskt inte hur jag skulle orka utan den möjligheten. I allt det mörka finns det så mycket ljus!!!! Så många goa människor som verkligen ställer upp och lyser upp vår väg!!!

Av hela hjärtat: bamsekram och TACK till er alla!!! ❤️️❤️️❤️️❤️️

IMG_7033.PNG

Tack även till hela vår familj som gör att allt funkar just nu. Att vi får lämna våra tre juveler hos er! Vi vet att dom har det bra hos er, även fast saknaden och längtan är enorm.  Inget skulle fungera utan er! Älskar er så oerhört mycket!! Kram Annica och Krille ❤️️ 

2015-08-31 Gästblogg ,