• 2017-01-27, 06:30
  • 2

Är ni vakna? Ovanligt jag är uppe och bloggar så här tidigt men idag ska jag få känna på att sända radio en hel förmiddag. Lite nervöst är det allt, men det ska bli jättekul! Jag är deras “fredagskompis” i Sveriges radio Skaraborg med Torbjörn Borg och ska vara hans sidekick under hela förmiddagen. Vill ni lyssna har ni livesändning HÄR om ni inte får in 100.4.

Jag har gästat radion några gånger nu där vi lyft upp olika ämnen men det ska bli extra kul att känna på hur det är att vara med att sända ett helt program.

Torbjörn är en fantastisk duktig programledare, radio är kul! Gå gärna in och lyssna. Strax efter 07 dyker jag upp.

God morgon fredag!

 

 

  • 2017-01-24, 15:41
  • 31

Jag kan vara en riktig curlingmamma. Innan jag går till jobbet säger jag till både en och två gånger om vad som ska göras och hur Lucy ska tas om hand om hon får vara kvar hemma. Men när det gäller att passa tider eller när barnen är med kompisar, då viker jag mig aldrig. Och till skolan ska de komma i tid, punkt slut.

Vad tycker du? Vilka gränser ska man sätta för barnen – om man ska sätta gränser alls? Berätta i kommentarfältet!

Varje månad sitter jag med i föräldrapanelen i Radio Skaraborg. Vi lyfter fram intressanta ämnen om föräldraskapet med den härliga programledaren Katarina Roos i spetsen.  Idag pratade vi om att sätta gränser, att träna med barn och sex och samlevnad. Lyssna gärna på klippet HÄR. 

Att sätta gränser för barn tycker jag kan vara både enkelt och svårt. När barnen var yngre fick jag välja mina strider, varför lägga ner kraft och energi på småsaker som vem som inte hade ställt tillbaka tallriken efter sig? Men nu när de är äldre är det helt plötsligt svårare. Jag kan bli vansinnig om det ligger kläder överallt i hallen, eller skor slängda framför dörren så jag slår halvt ihjäl mig när jag öppnar dörren. Får man slänga av sig sina kläder huller om buller? Nej. Inte hos oss. Men ibland orkar jag inte tjata. Jag tar skorna och ställer dem på rätt plats. Där gör jag ju fel, inte konsekvent för fem öre. Jag tjatar som en galning först, sedan går jag och hämtar skorna och ställer dem fint i skohyllan. 

Men med andra saker är jag otroligt bestämd. Är det bestämt att barnen ska hem på natten när de är hos en kompis, men frågar samma kväll om de får sova över är det blankt nej direkt. Kanske är fel, kanske är det rätt, jag går på magkänslan. Jag vill inte vara misstänksam, men är det en tid som vi har sagt så ger jag mig aldrig. 

Viktigast av allt är att de sköter skolan, det är A och O. Skulle de komma försent eller skita i skolan så skulle jag släpa dit dem och sätta mig bredvid dem i skolbänken tills det fungerar. Där viker jag mig aldrig utan är stenhård för att de ska klara sig. Det är för sent att komma på det efteråt och det är vår sak som föräldrar att se till att barnen får bra förutsättningar. Då kan de inte släpa benen efter sig till skolan och strunta i betygen.

Det är inte skolans fel om barnen missköter sig, även om en del föräldrar gärna skyller ifrån sig. Sedan finns det förstås bättre och sämre lärare som hanterar sina elever på olika sätt. Marilyns engelskalärare låser dörren varje lektion efter lektionen startat. Perfekt! Helt rätt taktik, tycker jag. Jag hatar slappa föräldrar som inte hjälper sina barn att inse hur viktig skolan är. Det är barnen de förstör för, ingen annan.

I en familj hjälper man varandra. Har jag bara lärt mina barn det så tycker jag att jag har lyckats bra.

Vad tycker ni? Vad är det viktigaste att lära barnen?